Det kommer efter som Arbogaöl, sa man förr. Kanske gällde det en baksmälla, det är inte omöjligt. Men samma sak kan man ju säga om det som nu händer, det är en rejäl baksmälla vi fått efter alla år av köpfest. Nu är köpfesten över för den här gången, men än har vi inte sett den fulla effekten av finanskrisen och lågkonjunkturen vad gäller arbetslösheten i landet. Det är en tickande bomb, färdig att explodera.

På kort tid har över fem miljoner blivit arbetslösa i Amerika, någon vändning finns inte i sikte enligt Obama. Han är säkert medveten om att politiker inte kan skapa nya jobb, bara hjälpa till genom att underlätta med beslut som främjar företagande. Att det sedan gäller hitta konsumenter som köper de varor och tjänster som de nystartade företagen har att erbjuda, är en annan femma.

Det känns som att Obama lättare ska kunna driva igenom beslut som kan underlätta att skapa nya jobb, än alliansregeringen här hemma. En mäktig motståndare är LO och de regler som drivits igenom och som begränsar möjligheterna för småföretag att försöka överleva. Att blockader mot småföretagare – för att visa styrkan hos facket – skrämt många som funderat på att starta företag är inte förvånande.

Förhoppningsvis ska vi slippa massarbetslöshet, det skapar inte bara mänskliga tragedier, allting stannar upp och hämtar andan. Ändrade levnadsvanor på grund av arbetslöshet påverkar hela vårt samhälle. Det stora bekymret kommer naturligtvis att bli de minskade skatteintäkterna. Redan signaleras neddragningar inom kommuner och landsting, men det är bara sly som röjs bort. När ska de stora träden som skymmer sikten för folk med visioner huggas ner? 

En mycket god vän och själsfrände, skrev en bok om hur det är att drabbas av en svår sjukdom. I boken finns ett kapitel som heter: Konsten att göra ingenting. Från att ha varit aktiv till att göra ingenting, är en omställning en Kronblom lätt skulle klara av, men alla är ju inte så skapade. Det är alltför lätt att bli apatisk och sjunka ner i djup depression. Vägen tillbaka kan bli oerhört lång, kanske inte ens möjlig för många.

Vad som nu händer kan få långtgående konsekvenser för vårt land, det är därför kanske nödvändigt att vårt samhälle ändras radikalt. Vi måste se möjligheterna med vårt avlånga glest befolkade land, storstadsregionerna har antagligen spelat ut sin roll som motorn i vårt samhällssystem.

De nya jobben finns kanske på landsbygden i form av de mest varierande slag, inte minst inom jordbruket. Visst är det att gå tillbaka och rätta till ett stort misstag som gjorts, men när våra industrier inte längre behöver folk som de gjorde förr, vad finns för alternativ? Småbönder kan aldrig komma upp i inkomster staten ser som lönsamma, men de kanske kan föda sig själva och sina familjer, om de slipper alla straffskatter.

Medvetna om att svenska bilar inte kan konkurrera på världsmarknaden, vad ska då ett land som strävar efter att vara i framkant satsa på? Tja, de flesta är säkert pinsamt medvetna om att allt vi kan tillverka, kan tillverkas billigare på annat håll. Eftersom även dessa länder drabbats av den nu pågående krisen, kan vi räkna med ännu värre konkurrens när det en gång vänder.

Ett jätteproblem för vår del på sikt är den minst sagt svaga kronkursen som, penningmarknaden devalverat åt oss. Hur mycket kommer den att vara värd den dag det vänder? Kommer vi att ha råd med importerade varor? Kanske måste vi redan nu börja lägga all kraft på att bli självförsörjande så långt det är möjligt. Vi står inför en utmaning vi aldrig varit med om tidigare.

Tänker man efter, började allt när miljödebatten tog fart och de industrier som fått hjulen att snurra på vår jord, skulle betala för vad de förstört. Men inte bara industrierna, vanligt folk skulle också vara med och betala genom miljöavgifter på nästan allt ett hushåll behöver.

Vem kunde tro att en från början liten grupp harmlösa trädkramare, skulle växa till en rörelse som genom sitt engagemang, fått hela industrivärlden på knä. Egentligen är det väl vad som varit miljörörelsernas mål, ett medel att nå dit har ju varit att bekämpa bilismen.

Renare luft när industrierna står stilla, javisst. Men folk kan inte leva på enbart frisk luft, det behövs en levande ekonomi för att få mat på bordet och tak över huvudet. Det var väl knappast så här, miljörörelser världen över hade tänkt att det skulle bli.

Nu ställs regeringar inför det faktum att allt måste göras för att rädda både invånarna och jobben, vilket naturligtvis är viktigare, än att försöka rädda vår miljö. Att handla annorlunda kan inte anses vara annat än ett politiskt självmord. Det vet de styrande i Frankrike där blodet rinner hett bland befolkningen. Det blir nog hett på fler ställen vad det lider.

Hur ska det gå för vår miljö, om den måste klara sig på egen hand?

Finanskrisen och lågkonjunkturen har ett nyhetsvärde, det håller säkert alla med om. Men det kan bli för mycket, folk orkar inte lyssna eller titta, eller så blir de förbaskade. Eftersom ingen kan säga hur länge krisen kommer att hålla i sig, skapar det en osäkerhet om framtiden.

Att folk nu håller hårt i plånboken har ingenting att göra med innehållet, snarare att det som finns där kan komma att behövas. På sätt och vis har folk blivit mer ekonomiskt medvetna, de har börjat titta på vad som kostar pengar, men inte behövs. Det har tagit tid, men svenska folket har äntligen insett att den moderna värld vi lever i, inte har några likheter med hur det var förr.

Även de bidragsberoende tycks ha fattat att de själva betalt in ett större belopp i skatt, än vad de fått tillbaka i bidrag. De ställer frågan varför och får till svar att administrationen som hanterar bidragen kostar pengar, där försvinner skillnaden. Men så bra! Då är det bara att förenkla det nuvarande systemet, så att pengarna blir kvar i plånboken utan mellanhänder. Enklaste sättet är att Skattekontoren – som har full koll på invånarnas inkomster och skulder – tar hand om det. Det redan befintliga datorsystemet kan med en liten justering, lätt räkna ut bidragets storlek och räkna fram sänkt skatt. Till det behövs ingen extra personal och det skulle frigöra personal vid Försäkringskassan, som inte hinner med sina ärenden. Kanske det till och med skulle bli folk över!

Krånglar man till saker och ting blir det dyrare, vilket tyvärr våra byråkrater är duktiga på. Fråga alla som driver eller har drivit ett småföretag. Den nu pågående krisen, är ett gyllene tillfälle för alliansregeringen att minska kostnaderna för både staten och landets alla småföretagare, genom att minska blanketthysterin inom vår byråkrati.

Onödig administration i form av blanketter av alla de slag är inte bara tidsödande, det kostar dessutom pengar. Den nedlagda tiden är inte avdragsgill för en ensamföretagare, det borde den vara. Om inte för annat, så för att de styrande ska kunna få grepp om hur mycket det kostar och hur mycket det fördyrar för konsumenter i slutändan. Ingenting är gratis.

Eftersom tid är pengar, är det många skattekronor som försvinner för staten, kommunerna och landstingen på grund av blanketthysterin. Onödig byråkrati är därför en dubbel kostnad, som drabbar inte bara företagen utan också landets övriga skattebetalare. Den som inte fattar den matematiken, lever i en annan värld.

När jag nu är inne på ekonomi, varför då inte blanda in landstingen. Denna enorma koloss på lerfötter som ständigt måste ha mera pengar, som när de får dem, bara försvinner i tomma intet. Ett politiskt styrt landsting kommer aldrig att fungera, det är för mycket bypolitik och ideologier som sätter käppar i hjulet. Att lägga ner landstingen skulle inte bara betyda bättre ekonomi, sjukvården skulle också bli mycket effektivare.

Personal som utför det dagliga arbetet inom sjukvården ska inte styras av politiska beslut, de vet bäst vad som krävs för att det hela ska fungera. För något år sen beslutade vår landstingsledning att det behövdes en sjukhusentré för ett svindlande belopp. Lyckat blev det inte om man ska tro patienterna. Ska det vara så svårt att förstå, att det enda en sjuk människa i behov av vård behöver, är ett hål i väggen för att de ska kunna komma in. Resten ska finnas inne på sjukhuset.

Det är meningen att sjukhusen ska rädda människor, inte ta död på dem. Med nuvarande vårdköer händer det tyvärr.

Politik är det inte många som blir klok på, inte ens aktiva politiker. Det kan bero på att politiker lever i en värld som inte finns på riktigt. Det är ju ett spel om makt, alla knep är tillåtna. På sjuttiotalet gick det att vinna ett val genom att vara kärnkraftmotståndare, då borde det väl gå nu också kan tyckas. Under flera år har folk skrämts upp med att en miljökatastrof ska inträffa om vi inte gör si eller så.

Tja, kanske hade det fungerat om inte finanskris och lågkonjunktur skrämt folk mycket värre än en miljökatastrof. Tänk om Sahlin eller Östros sagt: Vi ska återställa den svenska kronans värde. Det hade varit någonting att komma med. Just nu sjunker den svenska kronan snabbare än bensinpriset hinner höjas. Oljebolagen hinner inte med helt enkelt.

Effekten av den svaga kronan kommer att märkas i affärerna också, all import av utländska varor blir dyrare. Fortsätter det så här kan det komma att likna Tyskland på trettiotalet, vi behöver en resväska med pengar för att gå till affären, för att handla varor som får plats i en liten plastpåse.

Det senaste är att Riksbanken kommer att införa nollränta, bara det ett tecken på att vi ligger riktigt risigt till. Vad ska regeringen göra, begära konkursskydd precis som GM? Att staten sen tar hand om de bitar som kan ge inkomster i framtiden och dumpar resten? Inte så dumt faktiskt, det skulle förenkla mycket för alla och dessutom spara pengar.

Den kan tyckas att jag sitter och fantiserar, men det är fullt möjligt att det blir följden av den nu pågående krisen. Ja, inte att staten begär konkursskydd, men att vår regering tvingas dra ner på vår statliga byråkrati. Det har hänt i andra länder, så varför inte här.

Optimister tror att det snart kommer att vända, en pessimistisk president i USA tror att det kan ta hela hans mandatperiod. En fyraårsperiod med minskade skatteintäkter skulle innebära att hela vårt samhällssystem måste ses över. Hur kommuner och landsting ska klara sig står skrivet i stjärnorna.

Ett stort antal människor känner oro för sina jobb, de är till och villiga att sänka sina löner för att få behålla dem. Tyvärr kommer det inte att bli så, för fackets representanter säger ifrån. Bättre att jobb försvinner än att sänka löner som de kämpat för att få upp. De som eventuellt får ha kvar sin anställning, stannar då förhoppningsvis också kvar som medlemmar. Det gäller att värna om de som är lojala och solidariska med facket, hur liten skaran än kan bli.

Kan det vara så att fackföreningarnas makt är för stor, att det måste till nya lagar som bättre passar in i vårt moderna samhälle? Frågeställningen är inte ny, men den är rykande aktuell idag när det går utför med våra industrijobb.

Det är därför det under ganska många år politiker pratat om att tjänstesektorn är lösningen på alla problem, den tekniska utvecklingen gör att storindustrierna inte längre behöver så mycket folk. Pigjobb kommer det att finnas så länge folk har råd med det, men det är ju inte fint nog enligt en del politiker. Men att sälja "finare" tjänster, förutsätter att det finns köpare av tjänsterna, det är väl det stora kruxet om alla har det lika dåligt ställt.

Back to basic hör man ibland, vi är snart där nu. För varje dag ser vi tydligt att människan härstammar från apor. Visserligen var det länge sen människor såg ut som apor, men beteendet är lika. Vid studier har det visat sig att små apor lär av stora apor, samma sak med människor. Förr i tiden sa man: Som de gamla sjunga, kvittra de unga. Hela vårt samhälle är uppbyggt efter den principen, för så fungerar det inom politiken och hela fackföreningsrörelsen. Det betyder att människans förändring bara är kosmetisk, innerst inne fungerar vi som apor alltid gjort.

Jag är inte ett dugg förvånad över det som nu händer i vårt land. Det är inte bara FRA-lagen som ifrågasätts och starkt kritiseras, utan även hela vårt rättssystem. Skandaler vid utvisningar är vardagsmat, nu hamnar vårt land i fokus i samband med rättegången mot The Pirate Bay.

En inskränkning av möjligheten att fritt använda sina mobiltelefoner, e-post eller ladda ner filer, bäddar för problem som kan komma att slå tillbaka på ett sätt våra makthavare knappast kunnat tänka sig.

Vad det handlar om är att nöjesbranschen försöker skrämma till lydnad. Så fungerar det inte idag. Inskränkningar leder bara till att människor inte kommer att vara villiga att betala för en Internetuppkoppling som inte uppfyller behovet. Men det troligaste alternativet är att någonting nytt växer fram. Försvarsadvokater hittar alltid kryphål i de lagar som skapas, det vimlar av människor som är till och med smartare.

Rättsväsendet är sedan tidigare starkt ifrågasatt. Nya lagar har tillkommit som lagt grunden för ett kontrollsamhälle ingen medborgare vill ha, därför kommer efterdyningarna att bli våldsamma. Vi ser hur extrema vänstergrupper tar till våld för att försvara en sak de inte begriper vad den handlar om eller förstår följderna av. I slutändan blir det att våld föder våld och ett blodigt inferno uppstår.

Det är inte de äldre det politiska etablissemanget och byråkratiska makthavarna ska vara rädda för, det är de idag unga som inte fogar sig i att nöjesindustrin och äldre auktoriteter sätter gränserna. Nu är det inte bara vårt land som berörs av rättegången mot The Pirate Bay, det är miljontals användare i andra länder som kommer att retas upp vid en fällande dom.

Jag kan inte tro att någon med sunda förnuftet i behåll, inte insett vilket hat det kommer att väcka mot vårt land som snällt tagit på sig att hålla rättegången. Om det är uppmärksamhet som är syftet, kommer vi också att få det. Hur vi kommer att drabbas av hämnden vid en fällande dom, vågar jag inte ens sia om.

Vad som kan hända är att våra offentliga datorsystem saboteras. Underskatta aldrig de unga hackers som finns, de ligger hästlängder före alla så kalla dataexperters säkerhetssystem.

Vad händer om hela vår informationsbank raderas? Visst är väl vår nya värld fantastisk, eftersom enbart några knapptryckningar, kan rasera våra omsorgsfullt inhämtade uppgifter om landets invånare och skapa kaos. Risken är överhängande att det kan hända.

Även nöjesindustrin kommer att drabbas, speciellt då de som startade det hela av ren snikenhet. Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt. Nåja, ett helvete kommer de säkert att få i någon form, människor är mycket mer oberäkneliga än vad någon kan tänka sig.

Try before you buy, det vill säga prova innan du köper är ett utmärkt säljargument. Ingen vill köpa grisen i säcken. Det är vad ungdomarna tvingas till idag när de köper exempelvis en skiva. Kanske gillar de en enda låt, men tvingas betala för hela paketet. Varför det? Utnyttjas möjligheten att köpa endast den bra låten, premieras både artisten och låtskrivaren. Antagligen skulle intäkten bli större än vad den är idag.

Filmindustrin är ett sorgligt kapitel som överlevt tack vare skandaltidningar, inte de filmer som gjorts. Frågan är varför många filmer kommer ut på DVD efter bara några veckor på biograferna, om inte för att väcka intresse. Pirater bjuds in med stora famnen som aningslöst skickar materialet vidare till andra. Många av dessa uppladdare har själva inte ens tittat på materialet. Filnedladdare samlar på hög för att kunna dela med sig och kunna ladda ner mer åtråvärda saker. Jösses, vad skit det finns lagrat i många datorer.

Därför frågar man sig hur kan det vara möjligt att anklaga några personer, för att de uppfunnit ett modernt självspelande instrument?  Det är ju så The Pirate Bay fungerar för nedladdande människor världen över.

Hur än det här kommer att sluta, är alla förlorare.

Det är inte skrivklåda som fått mig att skriva en ansenlig mängd insändare och debattartiklar, det är mitt sätt att uttrycka missnöje. Att politiker och byråkrater för det mesta har fått bli mina måltavlor, beror på dem själva.

Som ung var jag med i SSU, det hade ingenting med politiskt intresse att göra. På den tiden var det dans och flickor som gällde. Bara ett fåtal som var med på den tiden fortsatte att ägna sig åt politik, de övriga gick vidare med sina liv. Samma sak är det troligtvis fortfarande inom alla ungdomspartier.

Man hör ofta politiker som företräder arbetarklassen säga, att de vet var de har sina rötter. Kvalificerat skitsnack, det är vad det är. Se bara hur klädselvanorna ändras hos personer som tar kliv uppåt på den politiska karriärstegen. De får dessutom en helt ny umgängskrets, det är därför de flesta så kallade folkvalda yrkespolitiker, idag lever isolerade från sina väljare.

En arbetarpolitiker exempelvis, ska som grund känna gemenskap med sina väljare, helst befinna sig i deras närhet. Om de inte är tillgängliga att pratat med, hur ska de då kunna framföra väljarnas åsikter?

Som politisk företrädare för arbetarklassen är det alldeles för lätt att bli jagupptagen och därmed lämna själva utgångspunkten, solidaritet och demokrati. Det påtagligaste beviset på att en yrkespolitiker som företräder sossarna eller vänsterpartiet inte längre tillhör arbetarklassen är inkomsten. Att fatta beslut genom att titta i den egna plånboken, har därför fått många av deras väljare att tvingas försaka saker de skulle ha behövt.

För den som väljer att bli politiskt aktiv redan i unga år, snurrar karusellen på med lite hjälp av någon mentor. Uppbackning är ett måste inom de stora partierna, att lära sig det politiska fikonspråket, en absolut nödvändighet.

Råkar den unga personen ifråga visa sig vara ett bysnille som fått talets gåva, kan den personen kanske krångla sig fram i hierarkin och upphöjas till kommunsnille, länssnille, eller till slut kanske till hela rikets snille. Med rätt partibok har det varit möjligt i vårt land. Det är bland den gruppen man kan hitta de som helst inte vill veta av var de har sina rötter.

När politiken blir en födkrok, med en lön som inte motsvarar individens utbildning, uppstår någonting som är mänskligt att försvara, sin position i samhället. Om ansvaret läggs ut på många händer, blir det som att jobba i en skyddad verkstad. Det har ingenting med att stärka vår demokrati att göra som yrkespolitikerna blivit fler, det har att göra med ansvarsfrihet. Alla som varit med om att besluta om en sak, kan inte åtalas för trolöshet mot huvudman, det vill säga mot invånarna.

Jag tror inte det någonsin hänt att politiska makthavare åtalats för brott mot huvudman, det vill säga landets skattebetalare. Anledningen till det ligger antagligen i att anmälaren skulle råka mer illa ut än den anklagade. Något skyddsnät måste ju de politiska makthavarna ha, annars skulle ingen våga ta på sig det ansvar de säger sig ha, men i själva verket inte har.

Vid en närmare titt på hur våra politiska beslutsfattare arbetar, ser man att de ofta krånglar till de enkla besluten så att de ser komplicerade ut, men förenklar hanteringen av beslut som inte kan förenklas. Enklare går inte att förklara varför vi har det samhälle vi har.

Ja, tyvärr blev det lite hackande på politiker idag igen. Som lyssnare och observatör matas jag ständigt med vad folk i själva verket tycker och tänker, men aldrig framför till de politiska makthavarna. Det skulle vara intressant att sammanföra den äldre man som lämnade in tips, lotto och måltips den där fredagen, med våra så kallade folkvalda i vår stad. Han är säkert intresserad av, om de har kvar sina rötter i arbetarklassen.

Upp till kamp emot... Jag kommmer inte ihåg vad sista striden ska vara emot som socialister sjunger om på sina möten. Att de ska bekämpa kapitalister vet jag, vilket betyder att medlemmar inom sossarna och vänsterpartiet, uppmanas störta många av sina egna företrädare. Med höga löner och väl tilltagna pensioner platsar de bland kapalister. Vad händer den dag de lojala och solidariska väljarna kommer underfund med det?

Nog om det och över till det sorgliga kapitlet vår stolta svenska krona. Jag hör varje dag folk som gnäller över vår minst sagt urusla valuta. De som röstade emot vid valet, är de som skäller mest.

Visst är det märkligt att alla de val svenska folket fått avgöra, drabbat dem på ett sätt de aldrig kunnat tänka sig. Ser man tillbaka är det ju den minst informerade (väljaren), som tvingats fatta de viktigaste besluten för vårt land, inte de folkvalda.

Naturligtvis är det smart på kort sikt, de har inget ansvar för följderna av resultatet. Folkviljan har sagt sitt. När hade vi ett val om att vi ska rädda vår miljö? Jag kan bara se en anledning till att vi inte fått välja, inte många av de nu levande kommer att få uppleva om den nuvarande miljöpolitiken, är rätt väg att gå eller inte. Ett bombsäkert politiskt beslut med andra ord.

Läste en insändare igår som med stöd av kända fakta, påstår att det är en naturlig klimatomsvängning. Det betyder att våra politiker slåss mot väderkvarnar. Underlag finns i överflöd för att skriva en modern variant av Cervantes’ Don Quijote. Ja, om man kan se humorn i allt elände.

Den stora allmänheten hade inte den blekaste aning om vad det innebar att rösta nej till kärnkraften och euron. För många av väljarna har det varit samma sak som att rösta på paren i Let’s dance eller någon låt i Melodifestivalen. Många har säkert förundrats över hur svenska folket väljer.

En del har fattat det här och blivit förbaskade. De har upptäckt att det finns människor som älskar att se töntiga personer försöka dansa eller höra knasiga låtar och röstar därefter. Röstningen är ju anonymt och tänk vilken ljuvlig hämnd på alla förståsigpåare.

Tanken slår mig att det kanske är samma sak vid riksdags-, kommunal- och landstingsval. Det är knappast smickrande för de politiker som blir valda. Tänker man efter, kan det också vara en av anledningarna till, varför opinionsundersökningarna sällan stämmer.

Nu förväntar sig alla att regeringen ska ta sitt ansvar och fatta de rätta besluten. Problemet är att så många saker måste räddas just nu. Trycket att rädda våra stora biltillverkare ökar för varje dag. Men regeringen måste tänka större än så och fråga sig själva: Är svenska folkets väl och ve mindre värt än Volvo och Saab? Det rör sig om några tusen arbetstillfällen, slår man ihop alla andra som berörs av lågkonjunkturen, rör det sig om många gånger fler.

Teknikmässigt har dessa båda bilar varit i framkant – precis som vi hört politiker säga att vi ska vara – men det har inte hjälpt. Eftersom vi kallas landet lagom, har vi helt enkelt gapat över för mycket.

Skomakare bliv vid din läst sa man förr, det är väl så vi måste tänka. De båda bilföretagen har försökt skapa en image, som bara lockat en viss kategori av människor ute i stora vida världen. De är inte fler än vad Volvo och Saab lyckats sälja till, när även de sviker faller hela idén platt till marken.

Behöver svenska folket en egen bilindustri? Inte om den i sin nuvarande form är dödsdömd som de flesta experter tror. De höga lönekostnaderna gör att vi inte kan producera lågprisbilar som är lönsamma. Det billigaste alternativet för svenska folket är att göra som de styrande i Amerika gjort med banker som kommit på fallrepet, låta dem gå i konkurs. Om det görs klart för GM och Ford, är det upp till dem att fatta det avgörande beslutet.

Det låter både hårt och cyniskt, men se vad som hände med vår varvsindustri. Hur många miljarder kostade inte det svenska folket. Även då hette det att vi måste rädda jobben och kompetensen, båda sakerna försvann i alla fall. Därför är det ju egentligen en självklarhet, att vi inte ska rädda utländska ägare i en krissituation. Inte ställer den amerikanska regeringen upp och räddar något svensk företag.

Vi har gått in i en tid där endast de starkaste överlever, det måste vi acceptera.

Plötsligt händer det! Ja, inte att jag har vunnit på triss, men sovit som en stock i natt. Vaknade kvart i sju, nytt rekord. Ändå känner jag mig inte utsövd, tvärtom. Kände mig faktiskt lite irriterad över att ha sovit längre än jag brukar. Bläddrade bara igenom tidningen, får väl läsa den lite senare.

När jag blir irriterad, störs jag av allt jag hört och ibland även sett de senaste dagarna. Eftersom jag inte har några sympatier för något politiskt parti, kan jag kritiskt granska vad som sägs.

När kaffet inte smakade som det brukar göra, kom jag att tänka på Mona Sahlin. Varför kan man tänka, men den stackars människan har inte lyckats samla ihop rådgivare som använder sunt förnuft. Inget nytänkande precis som hon har att komma med, då hade hon inte lockats in i samma fälla som Palme gjorde på sjuttiotalet.

Palme var utöver en lysande talare och debattör, otroligt intelligent. Kanske för intelligent för att ödsla den på politik. Efter den första valförlusten för sossarna, var Palme oerhört revanschsugen och laddade med alla argument för att få bort borgarna.

Vad han inte räknat med var att Fälldin – en sävlig bonde som hånades i sossepressen – precis som en föregångare inom partiet (som då hette Bondeförbundet) Gunnar Hedlund, hade en räv bakom örat.

Man kan i efterhand beskriva honom som bondslug och en man som stod med bägge fötterna planterade i myllan. Vid den avgörande debatten gick Palme ut hårt och Fälldin tog god tid på sig att gå i svaromål. Kanske gick det Palme på nerverna, eftersom han desperat satsade allt.

Fälldin hade verkligen ett pokerface. Det han hade på hand var väl ett par tvåor på sin höjd, inte mycket att komma med. Ändå hade han nerver att syna Palme, som när han tvingades visa upp korten, inte hade någonting. En bitter erfarenhet, att har man ingenting att komma med när någon synar, är allt förlorat.

Ja, exakt så här gick det väl inte till, men någonting i den stilen. Det visar i alla fall att hur skicklig en politiker än är när det gäller att debattera, räcker inte det när det är dags att visa korten. Det går inte att bluffa idag som det gjorde för fyrtio år sen, det är vad alla politiker måste inse.

Visst klantade Mona till det innan den nya alliansen kom till stånd, hon eller hennes rådgivare hade missbedömt att man inte svänger höger ostraffat inom sossarna. Det skulle ju ha suttit fint med att kunna locka medelklassen i storstäderna, men det gick om intet. Visst är Mona frontfiguren, men bestämmer partiets politik gör hon inte. De som bestämmer finns i grumligt vatten bakom Mona, stora fiskar simmar där.

Den politik Göran Persson förde, var närmare den som alliansregeringen nu för, än den som miljöpartiet och vänsterpartiet vill föra. Persson hade rätt om euron, men någon hjälp fanns inte att hämta hos stödpartierna. Inte ens inom det egna partiet fick han stöd, de stora partifiskarna som lurar i det grumliga vattnet, motarbetade honom istället genom att så split inom partiet. Så går det när fula fiskar vakar över sina jaktmarker.

Vill verkligen svenska folket fiska i grumligt vatten, när de inte vet vad som finns där?

Tänk så snabbt allting kan förändras i takt med att veckorna går. Regeringsmedlemmarna ser betydligt spakare ut nu än för ett år sen och oppositionen ligger lågt. Ja, utom i energidebatten och miljödebatten förstås. Är det inte jobben som är i fara? Om den nya alliansen har en hållbar lösning att komma med, ska de omedelbart dela med sig till regeringen. All undanhållande av information straffas nästa år.

Mycket tokigheter hör man varje dag. Det senaste vi fått höra är att det kommer att produceras mer el än vad vi behöver. Om det är ett utspel mot kärnkraften, slår det tillbaka mot att sätta upp vindsnurror och solfångare. Blir det ett överskott tvingas elbolagen sänka priserna för att slåss om kunderna! Varför då ha en energidebatt överhuvudtaget?  

Jag har svårt för människor, som brinner för en ideologi som siktar mot ett utopiskt samhälle dit tiden inte når. Verkligheten är alltid närvarande och skapar problem, den går det inte att skydda sig emot. Det är vad vi nu är mitt uppe i, bör ha gett inte bara vår nuvarande regering en läxa som aldrig glöms bort.

Vårt lands äldre befolkning har varit med om många samhällsexperiment, eller politiska vägval som de kallats, jag minns inte något som nått ända fram. Den orealistiska politiska drömmen om folkhemmet, det som skulle ta hand om oss från vaggan till graven, skapade bara en byråkrati som skulle ta hand om allting. Byråkratin som skulle ta hand om allting finns kvar, det gör däremot inte de höga skatter som betalades in, som en investering för en tryggad ålderdom. Av folkhemmet blev det alltså ingenting och de inbetalade pengarna har gått åt till annat. Jag vill minnas att Slas till och med skrev någonting om förskingring.

Det finns massvis med exempel där ideologier, fått gå före det som skulle ha varit bra för invånarna. Politiker har under årens lopp med utgångspunkt från sin ideologi, beslutat att det och det behöver landets invånare, utan att fråga folket om de varit i behov av det. Klyftan mellan folket och så kallade folkvalda politiker har därför vidgats år efter år, i dag är den klyftan inte längre möjlig att reparera.

Olof Palme har hyllats för många saker och uttalanden, men väldigt få har tagit till sig det han hade att säga. Som till exempel, att ingenting har ställt till med så mycket elände i världen, som i demokratisk ordning fattade beslut. Varför envisas då hans partis företrädare (men även andra partiers i maktställning) att fatta sina beslut med stöd av någonting, som kan skapa elände för befolkningen? Tål att tänka på, eller hur?

Beslut om förändringar av vårt samhälle ska inte fattas på andra grunder än en rejäl konsekvensanalys. Det kan ju inte vara meningen att föråldrade ideologier ska vara mera värda, än framtagna fakta om vad ett beslut kommer att innebära för invånarna.

Man får en känsla av att det politiska etablissemanget tar både sig själva och sin ideologi på alldeles för stort allvar. Ingen är felfri, vilket i första hand ska ligga till grund för trovärdigheten hos de som skapade alla de gamla ideologierna. Deras teorier utgick från en tid som inte har några som helst likheter, med den moderna värld vi nu lever i.

I det politiska uppdraget ingår att vara ödmjuk inför uppgiften att representera folket, det borde vara en självklarhet. Även att den som inte är det ska bort. Inte förpassad till en tryggad reträttplats som i dag, utan till arbetsmarknadens förfogande. Men då inte som generaldirektör eller landshövding, vilket tyvärr hänt alldeles för ofta. Yrkespolitiker kan inte särbehandlas, det har inte svenska folket råd med.

Innan jag slutar, vart tog den globala uppvärmningen vägen? Den skulle behövas nu när snön har yrt runt knutarna. Folk har ramlat till höger och vänster, länssjukhuset har haft fullt upp med arm- och benbrott på grund av halkan. Klart och kallt ska det bli några dagar framöver. Rejält kallt på sina håll.

Att ishaven blivit varmare, har inte hjälpt vare sig sydligare länder eller oss den här vintern, det är något lurt med den globala uppvärmningen. Det känns som vi blivit lurade att titta åt ett håll, för att inte se alla bedrövelser åt det andra. Vi måste vidga vyerna, istället för att bara stirra på vad som kan hända med vår miljö. Faran lurar på annat håll än från vår miljö.