Läste i tidningen att EU nu ska sätta ribban för utsläppen, som antagligen är orsaken till den klimatförändring som pågår. Jag skriver antagligen, därför att ingen kan med säkerhet säga vad som orsakat att värmen stiger på vår jord. Ett par grader är ju inte alarmerande precis och kräver omedelbara åtgärder. Vem vet, det kan ju gå åt andra hållet inom bara några år.

Det EU vill satsa rör sig om bortåt tvåhundra miljarder, en pytteliten summa om man ser till de rika ländernas BNP, enligt vår miljöminister. I dagens läge, vilka rika länder? Om BNP skulle visa sig bli noll om ett år, vad satsar vi då?

Om hjälp till U-länder, som också måste minska utsläppen ingår i summan vet vi inte. Det talas ju nästan inte alls om humanitära åtgärder i dagsläget. Ett enormt behov finns, men omtanken om vår miljö, måste komma i första hand.

Hur de fattiga länderna och dess invånare ska kunna dra ner på någonting, är för mig obegripligt. De har ju inte ens mat för dagen, en del inte ens vatten! Ser man tillbaka hundra år, lever de som många familjer i vårt land tvingades göra på grund av fattigdom. Läs om hur det var, genom att upptäcka de gamla arbetarförfattarna (som de kallas), de kan nästan bara hittas vid något antikvariat numera..

Under den första delen av nittonhundratal, var kol, koks och ved det som användes till uppvärmning. På vintrarna färgades snön svart av nedfallande sot, de dåligt isolerade husen krävde eldning dygnet runt. I början på nittonhundrafyrtio var det både svinkallt och mycket snö, fråga de äldre som fortfarande finns kvar.

På femtiotalet övergick de flesta till oljeeldning, men trilskande oljebrännare och skiftande kvalitet på oljan gjorde att många övergick till el. Inte minst de nybyggda småhusen. Elen var billig vid den tiden och vi hade ju vår egen el att hämta från skummande forsar. Det var alltså inte av miljöskäl vi började använda el, det var en kostnadsfråga. Och så är det fortfarande, vi värmer våra hus med det som är billigast.

Under nittonhundratalet hade vi ett stort antal vulkanutbrott som spydde ut rök och svavel i enorma mängder. Om det hade någon märkbar effekt på vår miljö, var det inga forskare som brydde sig om att ta reda på. Tvärtom kunde man höra att naturen läker sig själv på ett fantastiskt sätt, utan hjälp av människan.

Hur många jordbävningar som ruskat om vårt jordklot de senaste tvåhundra åren finns kanske dokumenterat, men vad innebär varje skakning för vårt stackars jordklot? Tänk om det är så att vid varje jordbävning, förflyttas vår bana runt solen några millimeter. Under en hundraårsperiod kan det röra sig om flera centimeter. Hur det påverkar vårt klimat, har jag inte kunnat läsa att någon forskare ägnat sig åt.

Att EU:s förslag dessutom kommer i en tid då alla medlemsländerna drabbats av finanskris och lågkonjunktur, verkar lite mystiskt. Var finns omtanken om alla de människor som inte bara förlorar sina jobb, utan kanske också hus och hem? Det är där miljarderna ska läggas, att rädda vår miljö, kan de leka med när allt snurrar på igen.

Risken finns att allt inte blir som förut. Den näsknäpp människor världen över fått, kanske får dem att tänka till rejält. Arbetslösa människor kommer inte bara att tvingas vänja sig vid att de inte längre kan köpa det senaste inom de mest skiftande områden, de tvingas prioritera vad som behövs eller inte. Det gäller för de som producerar att tillverka rätt varor till rätt pris, annars är det kört.

Misstanken att det är lättare att försöka rädda vår miljö, än att ta tag i dagens situation går inte att skaka av sig. De flesta nu levande kommer kanske aldrig att få uppleva, om det kommer att gå åt helsike med vår miljö eller inte. Att vidta åtgärder som inte bara kan lindra utan också sätta fart på hjulen igen, kan människor se resultatet av inom en kort tid, kanske inom en mandatperiod.

Jag kan inte undgå att minnas en historia som på alla sätt liknar de politiska beslut som fattas av dagens makthavare. En man får efter en undersökning träffa sin läkare och frågar: Nå, hur var det med hjärtat? Läkaren ler överseende och säger: Inga problem, ditt hjärta kommer att slå så länge du lever.

Det är ju precis så våra makthavare beskriver framtiden, utan att ha gett något besked om vad som kan hända nästa vecka. Vad vet de politiska makthavarna om framtiden, som inte vi vet?