Har ni märkt hur det grådaskiga vintervädret sätter ner humöret på de flesta? När solen tittar fram lever vi upp och allt känns lättare. Frånvaron av solljus gör oss trötta, men en del blir också griniga och sura. Jag känner mig trött och oinspirerad idag, det skulle behövas sol och värme.

Det sorgliga är ju att vi inte kan göra någonting åt vädret, bara söka oss dit där det finns solljus och värme. Den svaga svenska kronan (av en polsk medborgare kallad den svenska zlotyn) gör det tyvärr mycket dyrare att koppla av en eller två veckor på någon solig och varm plats. Exportföretagen däremot gnuggar händerna och bättrar på vinsten när den svenska kronan går ner, svenska folket får ta smällen för dyrare import. Visst är det orättvist!

En god vän hade åsikter om att finanskrisen fått regeringar runt om i vår värld att gå in med pengar, för att stötta och till med kanske ta över krisdrabbade banker och viktiga företag. Det liknar socialisering, tyckte han.

Visst finns det en poäng i att just Amerika, oavsiktligt hamnat i den sitsen. Med vetskap om att socialisering inte för något gott med sig, känns det lite skrämmande. När staten tar över, är det invånarna som får ta konsekvenserna, det kostar mer än det smakar.

Det är alldeles för lätt vid statligt övertagande, att halka in i en form av planhushållning och planekonomiskt tänkande. Vad som uppstår på grund av det är en blandekonomi som är svår hantera, det misstaget har gjorts i vårt land. Både fattig och rik har dyrt fått betala snedeffekterna. Det finns otäcka likheter med det som hände i det forna Sovjetunionen och det fallna DDR.

Man kan ibland fundera över, om inte politiska ideologier gör mer skada än nytta om de påverkar politiska beslut. Det är ju inte en klar majoritet av FOLKET som står bakom besluten, nästan hälften har en annan åsikt. Naturligtvis uppfattas därför många beslut som en styrkedemonstration, inte fattade i demokratisk ordning i dess rätta bemärkelse.

På något underligt sätt känns det som att vårt föråldrade politiska system, inte platsar i den moderna högteknologiska kunskapsvärld vi lever i. Redan för över tjugo år sen när vår dåvarande regering skrev under medlemsansökan till EU, berodde det antagligen på vetskapen att vi skulle få svårt att klara oss själva. Varför vi nu tvingas rösta gång på gång när det gäller EU men inte då, det vet bara beslutsfattarna.

Tittar man närmare på det, har vårt medlemskap i EU inneburit stora kostnader för svenska folket. Eftersom de som representerar oss i Bryssel har bra betalt för att föra vår talan och är delaktiga i besluten som fattas, vad finns kvar att besluta här hemma? Beslut fattade av EU skall utföras av vår regering, men efter lite tjafs vidarebefordras besluten till berörda instanser.

Vad jag kan förstå har riksdagen kunnat halveras och en massa statliga verk skulle utan vidare ha kunnat tas bort. Så blev det inte, istället har vi nu fler generaldirektörer än någonsin. Om vi ska följa EU:s direktiv, måste det finnas en kortare väg att följa besluten. Just nu är det som kaka på kaka.

För att spara pengar åt svenska folket, ska vi skära ner vår politikerkår och byråkrati till ett minimum, eller begära utträde ur EU? I princip är det ju en fråga om vad som orsakar minst skada för svenska folket.

Att leva i en värld som ständigt förändras, är inte lätt för ett folk som avskyr förändringar.