Alla inlägg under juni 2017

Av Sven-Erik Hemlin - 28 juni 2017 16:46


Ser man tillbaka på historien, kan man få bättre förståelse för det som nu händer. Vad vi nu upplever är vad som hände en gång för länge. länge sen och som beskrevs som dekadensens tid. Ordet dekadens används inte i dag, men beskriver att nånting gått till överdrift men kan också användas för att beskriva ett moraliskt förfall om man så vill.

Det har alltså hänt förr att allting gått till överdrift och rika människor levt i sus och dus men övriga befolkningen tvingats leva i fattigdom. I Frankrike slutade det med att överklassen skildes från sina huvuden vid offentliga avrättningar. Ja, ni har säkert sett det i någon romantiserad version på film, men i verkliga livet var det folket som skippade rättvisa på sitt sätt.


Naturligtvis är vi mer civiliserade nu, men embryot till en revolution skapades för många år sedan och resultatet kan vi nu se genom  kriminalitet och skadegörelse där polisen inte har resurser att ta i med hårdhandskarna. Riksdagsledamöter skyddas av livvakter eftersom de beslutat om saker vissa personer inte gillar. Av den anledningen tassar våra politiker fram i ullstrumpor, rädda för stöta sig med både rika och de kriminella.


De politiska partierna har haft sina trogna väljare oavsett hur lite de kunnat uträtta för sina väljare. Men så kom SD in i bilden, en katt bland hermelinerna och krävde en plats i den sandlåda som de gamla partierna ensamma kunnat leka i. En bekymmersfri tillvaro år ut och år in var till ända.


I en krets av inbördes beundran har de makthavande tagit sig friheter, i tron att bara en liten röstsvag grupp skulle protestera. Det skapades därför ett hårdare och kallare samhällsklimat där människan sågs som ett medel istället för en tillgång. Av den anledningen kan man nu ana, att vi nu står på tröskeln till en omskakande förändring av hela vårt land och dess befolkning. De styrande har nämligen fråntagit många människor möjligheten att leva tryggt.


Vi har fått i mångas ögon ett samhälle ingen vill ha men ändå tvingas leva i. I längden naturligtvis ohållbart i takt med att människorna pressas allt hårdare och myndigheterna använder piska istället för morötter. Kravet att invånarna ska försörja en allt större del som inte tillför landet nånting, leder oss mot någonting ännu värre, än det vi nu kan se på teve och läsa om i tidningar.


De som kan se på vårt land från åskådarplats har höjt ett varnande finger, inte minst EU som har fått Brexit på halsen och ett Frankrike som knappast är ett säkert kort. Vad som påtalats från EU är att bostads- och lånebubblan kan spricka. Kunde den spricka i Amerika och ett antal andra länder, vad säger att vi ska klara det bättre?


Skuldsättningen är självförvållad, men följt det levnadssätt som anammats av många som med ett snett leende kan säga att de i princip hyr av långivaren. Och visst är det så, eftersom många skulder inte kan betalas under en livstid. Men vad inte många inte ägnat en tanke är att de om nånting händer, kan få gå ifrån sina bostäder, men fortsättningsvis får betala för någonting de inte längre äger på papperet. Det är den skuldsättningen som tvingar människorna kvar i ekorrhjulet trots att hälsan sviktar. En långvarig sjukdom innebär ekonomisk katastrof.


Än så länge snurrar konsumtionshjulet och det som kallas välfärdssamhället kan leva vidare. Men inte långt borta tappar konsumtionen fart, någonting som då kommer att påverka hela vårt land. Det behövs personal kan man läsa nästan dagligen, men efterfrågan på arbetskraft sker inom de offentliga skattefinansierade verksamheterna, de tidigare stora arbetskraftkrävande industrierna behöver allt färre.


Många kanske inte har de ekonomiska kunskaperna för att inse vad detta betyder. Inte heller varför det privata näringslivet är så viktigt när det gäller skatter som tillförs statskassan, kommuner och landsting. De skattefinansierade verksamheterna är en förlustaffär varje år, i bästa fall går hälften av lönen tillbaka i form av skatter. Blir det fler som jobbar inom de offentliga verksamheterna än inom det privata näringslivet, möter vi samma öde som Grekland. Det forna Sovjetunionen och DDR drabbades också av detta.


Många politiker har blivit tagna på sängen av de sämst ställda pensionärernas högljudda protester. Att försöka mildra protesterna med några hundralappar i månaden ses som ett hån, det som krävs är att inga pensioner ska vara under EU:s fattigdomsgräns. För hundratusentals pensionärer och de som lever på sjukbidrag är det en fråga om en höjning med flera tusenlappar i månaden.


Det är dags att ett nytt parti blandar sig i leken, ett parti som är införstådd med att förtroendeuppdrag innebär att förvalta invånarnas pengar på bästa sätt. På bästa sätt är inget krångligt, det innebär att vården, skolan, polisen, försvaret samt Försäkringskassan ska fungera som det är tänkt.


Tyvärr har politisk inblandning i dessa viktiga verksamheter ställt till kaos, varför politisk inblandning borde förbjudas. Ingen kan bortförklara att alla med politiska förtroendeuppdrag är anställda av invånarna, som därmed är deras arbetsgivare. Naturligtvis är det alldeles uppåt väggarna att anställda personer försöker styra sin arbetsgivare. Ska det vara så svårt för vårt politiska etablissemang att begripa?

Av Sven-Erik Hemlin - 23 juni 2017 10:12

Jag har inte kunnat sudda ut bilden av vår inrikesminister, som i teverutan med nollställt ansikte försökte komma med en ursäkt, för att vi har tusentals IS-anhängare lite här och var i vårt samhälle. Kanske han i eftertankens kranka blekhet, insett vad han själv och de övriga inom det politiska etablissemanget ställt till med. Men vad hjälper det, när det skapats en krutdurk.


I samma veva har vår inrikesminister hamnat i blåsväder på grund av en gammal försyndelse. Hans handlade hade satt några företagare i ekonomiska problem som slutade med en konkurs. Att en sådan människa ska inneha en ministerpost är lite väl magstarkt, hans handlande visar på ett människoförakt som är skrämmande.


Vi kan inte skaka av oss det förflutna som ett dammlager vi fått på oss, det sitter fast livet ut. Man brukar tala om skelett i garderoben, många har garderoben överfull. Men en dag öppnar någon dörren och allt blir synligt. De allra flesta har skelett i garderoben, ingen människa är felfri.


Som politiker måste det kännas som en käksmäll att inse, att det saknades fakta den dagen som beslutet fattades, att vårt land skulle ha öppna gränser. I princip samma sak som att resa bort och lämna ytterdörren öppen och komma hem och finna huset ockuperat av främmande människor. Det är hur vårt samhälle blivit och de som drabbas är oskyldiga invånare som mer eller mindre hotats att inte öppet säga sin åsikt.


Naturligtvis känner sig många överkörda, men än så länge har de bara knutit händerna av vanmakt. Inte alls förvånande börjar det nu röra på sig och det är inte bara pensionärerna som är på krigsstigen. Det är inte upplyftande precis att inse vad politiska beslut ställt till med för invånarna. Det är dags att våra politiker blir tillsagda att göra vad de enligt sina förtroendeuppdrag är ålagda att göra, nämligen se till invånarnas bästa.


Jag har inga som helst partisympatier utan följer vad det sunda förnuftet säger. I en värld så komplicerad som vår nuvarande, då inte ens självutnämnda experter vet hur det kommer att bli, står våra politiker handlingsförlamade. Hur de än gör kommer det att bli fel, det är det enda vi kan vara säkra på. Politik är att mala på i gamla hjulspår och hoppas de leder någonstans.


Jag minns ett gammalt uttryck, skomakare bliv vid din läst. Som jag uppfattar uttrycket, ska folk hålla på med det de kan, inte med någonting de inte kan. Tyvärr är det politiken i ett nötskal, de människor som sitter i beslutande ställning har inte de kunskaper som krävs och är därför helt beroende av andra. Det är anställd personal som har kunnandet, det är med andra ord mycket dyrt att ha en massa förtroendevalda.


Med det gammalmodiga maktsystem vi har frodas byråkratin, någonting som fungerar som en kvarnsten runt halsen på hela landets befolkning. Till och med på de förtroendevalda eftersom byråkratin inte bara lever sitt eget liv, utan dessutom förökar sig likt amöbor. Nya häpnadsväckande fall av maktmissbruk avslöjas, ändå är det troligtvis bara toppen av ett isberg.


Makt berusar sägs det, men istället för en rejäl baksmälla när skandaler rullas upp, premieras dessa maktmissbrukare med miljoner i avgångsvederlag. Vad det handlar om är två vitt skilda världar mot vad de som betalar deras löner tvingas leva i. Ett bevis på att den demokrati vi sägs ha, bara kan ses som en myt.


Det är svårt att se hur inte bara regeringen, utan även oppositionen ska kunna hitta en lösning, på de egna politiskt skapade problemen. För att rätta till a-kassan och trygghetsförsäkringarna måste pengarna flyttas tillbaka från jobbskatteavdraget, vilket kommer att få det att mullra hos alla med ett jobb. Att få ett bidrag är en sak, men om det tas bort ...


Det är verkligen en het potatis den borgerliga alliansen överlämnat åt dagens regering. Eftersom läget för många är akut, måste en lösning komma inom loppet av några månader. Alla misstror lösningar som sägs ska komma efter nästa val, eftersom verkligheten då kommer att se helt annorlunda ut än i dag.


Trots mina pessimistiska tankar, ha en trevlig Midsommar.

Av Sven-Erik Hemlin - 16 juni 2017 20:13

Vart är vårt land på väg? Den frågan ställer sig de, som med oro ser på det ökande våldet, men också de som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Konkurrensen om ett arbete har ökat för varje år, ytterligare ett stort antal unga har nu tagit sin studentexamen. Det är knappast den ljusnande framtid är vår det handlar om för deras del, tvärtom ser det mörkt ut.


Passerar ett par gånger i veckan Arbetsförmedlingen strax före klockan tio. Sedan flyktingar kom till vår stad är det fullt med folk utanför innan öppningsdags, det ger mig en klump i magen. Redan innan flyktingvågen drabbade vårt land och vår stad, var arbetslöshetssiffrorna bland de högsta i landet, hur ska alla dess flyktingar kunna få ett jobb?


Precis som på många andra orter i landet, finns ett stort antal unga som gått ut skolan med dåliga eller till och med inga betyg alls. Bland de nyanlända saknar en mycket stor del utbildning och fyller därmed på den grupp som har svårt att ta sig in på arbetsmarknaden. Åren har gått med hög ungdomsarbetslöshet, när det nu ska tas krafttag, är den politiska lösningen utbildning.


Man kan inte annat än ta sig för pannan och fundera vad ända in i helsike våra politiker håller på med. När det gäller de unga långtidsarbetslösa med dåliga eller inga betyg alls, handlar det om Dyslektiker eller de som av andra skäl har svårigheter att läsa och skriva. Ett mycket stort antal har fått någon bokstavsdiagnos som försvårar teoretisk inlärning. Däremot är i de flesta fall dessa unga tekniskt eller konstnärligt begåvade.


Om vi ser till de politiker som sägs företräda sina väljare, finns inga som helst krav på högre utbildning. I många fall har dessa förtroendevalda sämre utbildning, än de väljare de säger sig företräda. Med andra ord representerar våra politiker en grupp i samhället, där det inte krävs några betyg för att kunna nå en maktposition eller högre befattning inom de offentliga verksamheterna.


Vi har en statsminister som jobbat som svetsare, men har knappast den högre utbildning vi borde kräva av landets ledare. När vår statsminister talar om behovet av utbildning, får det mig att tänka på sjuttiotalets AMS-kurser, det har gått fyrtio år sedan dess men läget för arbetslösa är detsamma i dag.


Inom politiken existerar inget behov av ett CV. Ansvarig för att rätt personer nomineras för förtroendeuppdrag är partiernas valberedningar, väljarna har i det fallet ingenting att säga till om. I valberedningarna finns i många fall personer som saknar högre utbildning, men de har varit lojala partiarbetare. Politiker är med andra ord helt fel personer, att tala om hur viktigt det är med utbildning


Att vårt politiska maktsystem har kunnat överleva så lång tid är för mig en gåta. Eller snarare är det en gåta, att invånarna mer eller mindre frånsagt sig möjligheten att bestämma över sina egna liv. Det är välbetalda lobbyister och välutbildade tjänstemän som styr de politiska besluten, ingen lyssnar på hur invånarna vill ha det.


Våra politiker är inte ensamma om att inte lyssna på invånarna, om det vittnar inte minst Brexit i England och Donald Trump. Man kan säga att det politiska etablissemanget i många länder blivit tagna på sängen. Missnöje mot politiska beslut har alltid funnits, men att det skulle gå så här långt och så plötsligt ...  


Vad som hänt är egentligen att de politiskt aktiva invaggats i den falska säkerheten att deras väljare är lojala. De politiska besluten har riktats mot de folktäta områdena i första hand, övriga delar av landet har glömts bort. Med andra ord precis det som orsakat de omvälvande sakerna i England och Amerika. Om människor känner sig åsidosatta, letar de efter någonting som kan ändra på det hela.


Som det verkar är det vad som borde oroa våra politiker. Att allt fler invånare insett att våra makthavande politiker sitter fast i gammalt tänkande och tvingas vara politiskt korrekta. Att vara politiskt korrekt är bara att inte ha en avvikande åsikt och vara lojal mot sina välavlönade kollegor. Till det korrekta hör därför att inte samarbeta med SD, ett parti som fått många lojala partikamrater inom de etablerade partierna, att mista sina välavlönade jobb och rubbat maktbalansen.


Det här har fört med sig att det inte längre finns oheliga allianser, de gamla etablerade partierna försvarar sig med näbbar och klor mot att det gamla invanda maktsystemet ska falla sönder och samman. Rädslan har varit så stor att partierna totalt glömt bort att de är i invånarnas tjänst, inte tvärt om.


Man kan därför misstänka att invånarna kommer att diktera villkoren för våra politiker, passar inte galoscherna är det bara att kliva ur dem. Det är så en demokrati ska fungera, det vi nu har kan inte ens kallas för demokrati eftersom inte folkviljan styr.

Av Sven-Erik Hemlin - 8 juni 2017 08:18

Det är knappast en väl bevarad hemlighet, att människor behöver känna trygghet. Det samhälle vi nu har, skapar istället otrygghet. Det är inte bara det försämrade skyddsnätet för invånarna, utan också den ökande kriminaliteten och våldet. Jag har därför full förståelse för, att allt fler tappat förtroendet för hur våra så kallade förtroendevalda, ska kunna lösa alla problem.


Genom allt som hänt senaste åren, har vårt land förändrats för alla framtid. Vi kan nu se pensionärer med god ekonomi "emigrera" till varmare länder och leva gott på de skattelättnader en flytt innebär. Det handlar om människor som efter ett långt arbetsliv, inte längre känner någon solidaritet med det land de varit med om att bygga upp.


Många som står på tröskeln till att bli pensionärer, har bostadsrätter och hus som stigit rejält i pris. Vid en försäljning har de insett att pengarna kommer att räcka betydligt längre, i ett land där allt är billigare och får dessutom ett behagligare klimat året om på köpet. Vad har vårt lands styrande att sätta emot?


Som jag ser det, ingenting alls. Det är dyrt att bo och leva i Sverige, pensionerna har urholkats genom prishöjningar på hyror och det folk behöver, vilket är ytterligare ett skäl för en flytt. Om vi får en flyttvåg av pensionärer är de stora förlorarna staten, kommunerna och landstingen, eftersom de sämst ställda blir kvar.


Den redan i dag stora gruppen av fattigpensionärer och de som tvingas leva på sjukbidrag kan inte belastas med ytterligare skatter, eftersom de redan befinner sig under EU:s fattigdomsgräns. Det här har blivit ett politiskt dilemma, pensioner och sjukförsäkringen är någonting invånarna betalat in till, det är inte ett bidrag på samma sätt som jobbskatteavdraget.


Alliansens konfiskering av pengar ur trygghetsförsäkringarna för att kunna dela ut detta bidrag, kan inte rubriceras som annat än stöld. Jag har full förståelse för nuvarande regeringens obeslutsamhet att rätta till detta, eftersom det rör sig om en mycket stor del av väljarna.


Men pensionärer och de med sjukbidrag rör sig om runt två och en halv miljon människor! Om denna stora grupp nonchaleras, kan det röra om i den politiska grytan. Det är endast vid valurnorna denna grupp kan göra sig hörd, många ser det som att de inte har någonting att förlora på att straffa de gamla partierna.


Problemet med en åldrande befolkning, har våra politiska makthavare skjutit framför sig sedan minst tjugo år tillbaka  i tiden, men nu är det akut och skapar ett nästan olösligt problem. Det krockar nämligen med arbetslinjen och den svenska modellen. I takt med att problemen inte blir lösta, kommer vårt land att tappa inte bara välbeställda pensionärer till andra länder, utan också de som med hälsan i behåll, kan leva ett bättre liv på sina usla pensioner.


Men de usla pensionerna är bara ett av många problem. Kan inte låta bli att citera ett uttalande av Olof Palme: Det gäller att ta ett helvete i taget.

Av Sven-Erik Hemlin - 6 juni 2017 05:37

Märker att jag fastnat i ett tänkande som inte leder någonstans. Det går inte att ändra på det politiskt skapade maktsystemet oavsett regering, det har sina finmaskiga trådar i hela vårt samhällssystem. De ministrar som träder fram och gör uttalanden kan inte uppfattas annat än som patetiska, vad de säger har ingen verklighetsförankring.


Det som oroar är uttalanden att Sverige går som tåget. En dålig liknelse eftersom tågtrafiken inte är någonting att skryta över på grund av åratals bristande underhåll. Det behövs pengar till snart sagt allting och Socialdemokratins ledande, har än en gång lyckats övertala en finansminister att sluta använda förvärvade kunskaper, hjärnan och sunt förnuft.


Precis som i Frankrike är Socialdemokratin någonting som sakta kommer att tyna bort. Anledningen till det är de ständiga löftena om ett rättvisare samhälle som aldrig infrias. Partiet ses av de äldre som kroniska löftessvikare och i takt med att ingenting händer kryper det längre ner i åldrarna. En gång i tiden fick partiet massorna med sig, genom sin ideologi att värna om de svaga i samhället. Den nu förda politiken , vänder sig till de som har ett jobb. Över två miljoner i vårt land har inte det och de blir de som kommer att stjälpa Socialdemokraterna.


Men det finns betydligt mer som ligger Socialdemokraterna i fatet. Det känns vemodigt att höra hur inte bara Löfven, utan också övriga företrädare för partiet talar om den svenska modellen och att vår välfärd måste försvaras till varje pris. Socialdemokratins företrädare var de som en gång mer eller mindre tvingade fram den urbanisering vi i dag kan se har splittrat vårt land. De beslut som en gång fattades har verkligen tagit död på det bondesamhälle vi en gång var.


Med en befolkning som snabbt har ökat genom alla flyktingar som kommit hit, hade vårt land behövt alla de bönder som försåg landet med sina produkter. God hjälp har regeringar genom åren haft av böndernas egna företag där det pratats vinster och expansion istället för böndernas överlevnad. Visst finns det fortfarande bönder kvar i vårt land, men det är knappast lukrativa företag de driver.


Förändringen till ett hårdare och känslokallare samhälle har växt fram de senaste åren. Vårt land är inte längre ett idylliskt landsortsreservat dit tiden inte når. Den politiskt skapade svenska modellen har sina rötter i en helt annan tid och i ett helt annat samhällsklimat. Pressen på de unga har fått dem att revoltera mot de krav som ställs på dem.


Konkurrensen är stenhård redan vid unga år, det blir inte bättre efter avslutad skolgång. Kravet på utbildning diskvalificerar tidigt en mycket stor grupp, de med läs- och skrivsvårigheter, men också de med koncentrationsproblem som får myror i kroppen av att tvingas göra någonting de inte vill. De vill hålla på med någonting vettigt att sysselsätta sig med. Den flumskola politiska beslut lade grunden till för runt femtio år sedan, måste ses som en nationell katastrof.


Den utökade skolgången istället för att de unga utan läshuvud slussades in via lärlingsjobb, har gjort att många gamla hantverksyrken är på väg att försvinna. Vi förlitar oss numera till de hjälpmedel ny teknik erbjuder, men vad händer om vi tvingas klara oss utan dessa hjälpmedel? Tyvärr kan det bli som det nu blivit med politiker som fattat kortsiktiga beslut men saknat visioner om framtiden.


Hur kommer då framtiden att se ut? Har läst alldeles för mycket förutsägelser av ekonomer som med stöd av gamla teorier tror sig ha rätt. Men gamla teorier har visat sig vara just teorier som när de omsatts i praktiken inte fungerar. Mycket har det att göra med att förutsättningarna ständigt ändras, nu inte minst genom Donald Trump.


De flesta av våra makthavande politiker har svårt att tänka sig att robotar och smarta maskiner tar över monotona jobb som sliter ut människorna. Företagen ser betydande besparingar i att använda maskiner i en värld där människan slits ner fortare än en maskin eller robot, som dessutom går att reparera om de går sönder.


De hårdare direktiven till Försäkringskassan gör inte folk friskare, det blir istället till en tickande bomb. Och det är nyckelpersonerna i vårt välfärdssystem som slits ut, nämligen läkare, sjuksköterskor och lärare. Vi har blivit tio miljoner invånare, men det tar många år, att kunna ersätta de som slits ut och kastas på sophögen. Att våra politiker samtidigt gräver sin egen grav är en annan historia.


Att de äldre i vårt land har urusla pensioner är ingen nyhet, men nu kommer larmrapporter om nytillkomna pensionärer som inte får pengarna att räcka till trots ett långt yrkesliv. Än så länge har inte pensionärerna insett att de är en maktfaktor som kan fälla hela det politiska etablissemanget, men det kommer. Frågan är bara när ett Pensionärsparti blir verklighet.


Att vara politiker i dagens läge börjar nu likna de som jobbat och fortfarande jobbar på papperstidningar. Något framtidsjobb är det inte för de som satsat på fel parti. Inte ens de gamla partiernas företrädare kan känna sig säkra, när ett samhällssystem som vårt faller ihop, finns ingen plats för personer som inte kan annat än den politiska processen.


Den dagen är inte långt borta då valda makthavare tvingas skära ner på politiska uppdrag av kostnadsskäl. Att avlöna politiska företrädare med pengar som behövs till annat är inte försvarbart, det är alltså en naturlig följd av de neddragningar som gjorts av det invånarna betalar skatt för att få utfört. När ett skepp får slagsida måste all barlast lämpas överbord för att inte sjunka och våra politiker har blivit en barlast som orsakat slagsidan.

Av Sven-Erik Hemlin - 4 juni 2017 16:05


 Att tankar osökt dyker upp i huvudet, är något de allra flesta råkar ut för. Vad som utlöser fenomenet finns antagligen en förklaring till, men det ägnar man inte en tanke. Det är ju så att ju längre man lever, desto mer finns i form av minnesfragment som oförhappandes kan tränga sig på.


Det hände mig efter att ha druckit morgonkaffet. Hörde nämligen en person säga till en ung kille igår: Du har hela livet framför dig. Vad det gällde har jag ingen aning om, men har själv fått höra samma sak för länge, länge sedan. Oavsett vad det var det handlade om, var det någonting som skulle skjutas på framtiden. Med andra ord det dummaste råd en ung människa kan få, livet är rena lotteriet


Hur framtiden kommer att se ut är det ingen som vet, för många kanske det är nu eller aldrig. Vårt land är antagligen förändrat förr all framtid, kanske får vi se en ny emigrationsvåg där unga söker lyckan i något annat land. Många nyblivna pensionärer har emigrerat på gamla dar till länder med ett varmare klimat och där pengarna räcker längre. Som de gamla sjunga, kvittra de unga.


De unga i vårt land har det precis lika svårt som de gamla eftersom människan glömts bort i det fantastiska samhällsbygget. Redan tidigt sätts press på de unga och vid femton vill de vara vuxna och leva sina liv utan inblandning. Ja, det är vad en ung människa tror, men vips är de trettiofem och vill vara tjugo igen.


Anledningen till det är antagligen att de vid den åldern varken är unga eller gamla, men bundna av sina jobb och massvis med åtaganden. Sedan kommer femtioårskrisen som ställer till det för många, mycket på grund av krossade framtidsdrömmar. Det är en minst sagt frustrerande upptäckt, att åren gått men av drömmarna har det inte blivit någonting, eftersom livet kommit emellan. Tyvärr är det vad ett liv handlar om för många.


Människor ställer krav på sig själva genom saker som måste göras. Makthavande politiker fyller hela tiden på kravlistan, genom beslut som påverkar både människornas ekonomi och levnadsvillkor. Som den moderna människan lever, är det verkligen meningen med livet?


Naturligtvis inte. Alla bör vara medvetna om att en dag tar livet slut, men en stor del av livet äts upp av att vi måste arbeta och sova. Människan borde vid det här laget kommit längre i sin utveckling än att samla på sig saker, som i sin tur måste betalas med pengar som måste arbetas ihop. Hur ska det kunna vara möjligt att då njuta av livet?


På grund av ekonomiska åtaganden tvingas massvis med människor gå till jobbet, trots att de är sjuka eller har en klump i magen på grund av vantrivsel och oro. Har därför full förståelse för att så många drabbas av psykisk ohälsa, vilket är samma sak som att ha bränt sitt ljus i bägge ändar. Precis som batterier tar kraften en dag slut och måste laddas med energi.


Det är där det politiskt skapade samhället och invånarna hamnar på kollisionskurs, skatteintäkter är viktigare än människornas välbefinnande. Anledningen är att vårt land lever ur hand i mun, eftersom framtiden tagits ut i förskott. Men framtiden har blivit lika osäker som väderrapporterna på teve, det är fler länder än vårt som gjort det misstaget.


Inom en snar framtid kommer det att krävas mer skatter av invånarna, eftersom det behövs mer pengar för varje år. Är det så här vi vill ha det, eller finns det något bättre sätt att ta vara på livet?


Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards