Alla inlägg under september 2017

Av Sven-Erik Hemlin - 20 september 2017 21:31


Så har då budgeten presenterats och miljarder fördelats. Att så många kan känna sig som vinnare, visar bara hur mycket orättvisa det finns i vårt land. Men mycket återstår, inte minst det olagliga sätt på vilket inte minst Moderaterna, döpte om trygghetsförsäkringar till bidrag och genomförde det största bidraget i Svensk historia, jobbskatteavdraget. Med retorik kan man sannerligen göra svart till vitt och tvärtom.


Jag gillar politik, men bara som underhållning. Att höra inte bara de politiska ledarna utan också deras underhuggare, är betydligt roligare än humorprogrammen på teve. Konsten att vara rolig är att se allvarlig ut och säga dumma saker och det lyckas de flesta med. Jag har svårt att hålla mig för skratt när den troliga nya ledaren för Moderaterna, Ulf Kristersson gör uttalanden. Men efter det han gjorde och sade under sin tid i den borgerliga regeringen, fastnat skrattet i halsen.


Men politik skulle kunna vara rolig och folklig om de som hamnat högst på karriärstegarna klev ner från sina höga hästar. Utan de höga lönerna är de ingenting, bara som folk är mest. Och det är väl det som är vårt lands Akilleshäl, att de som styr och ställer är som folk är mest. Det är inte den samlade intelligensen som styr vårt land, kommuner och landsting, det är vanligt folk.


Det är lätt att glömma bort det, inte minst de politiska makthavarna ägnar det inte en tanke.  Men det är av den anledningen de behöver en hel stab med tjänstemän, som regel välutbildade och kunniga. Att vara politiker kräver nämligen inga bevis på teoretiska kunskaper, det räcker långt att ha varit lojal mot partiet under lång tid. Det finns också många som säger sig ha politiken i blodet, vilket betyder att mamma eller pappa lagt ett gott ord hos partiet.


Många av de gamla ibland saknade politikerna hade verkligen humor. Ibland missförstådda, eftersom alldeles för många tog saker på blodigt allvar, till och med ett skämt. Med den politiska korrektheten följde också att en politiker ska vara allvarlig, annars inger det inget förtroende. Märkligt nog har inte våra politiker upptäckt att de är genomskådade. Eller som frun sa till läkaren när han skrivit ut en remiss till röntgen: Varför ska min man röntgas, jag har genomskådat honom för länge sen. Han är bara dum och lat.


Trotts de nya intetsägande politiker vi har, visst har det presenterats saker som fått folk att skratta. Göran Hägglund var en spjuver, men gick inte hem hos vare sig väljarna eller partikamraterna. Men om det kunde sägas någonting gott om honom, så var han en rolig prick.


Namnbytet från Folkpartiet till Liberalerna med ny logga var festligt. Synd bara att de inte lade till Det ståndaktiga partiet som passat ihop med loggan. Om Jan Björklund har humor vet jag inte, eller var det kanske han som kom på den nya loggan. Men han är svår att förstå, vilket tydligen runt nittiofem procent av invånarna också tycker.


 Som skolminister hade han massvis med lösningar, men ingenting fungerade. Tvärtom blev det virrigare än tidigare. Björklund är lätt att uppfatta som en som pekar med hela handen, men är så desorienterad att han ständigt pekar åt fel håll. Och jag kan förstå det, eftersom liberal kan betyda både vänstersinnad eller vänsterriktad. Kanske har han i den borgerliga alliansen, hamnat i alldeles fel sällskap.


Socialdemokraterna blir jag inte heller klok på. Inte heller dom två gråsossar (eller snarare betongsossar) jag brukar tala med ibland. Dom har alltid röstat på Socialdemokraterna och kan inte tänka sig något annat parti. Men dom kan ju låta bli att rösta, vilket jag hörde en av dom säga och anledningen sa han var Miljöpartiet.


Om någonting fungerar som ett rött skynke för dessa båda, är det Miljöpartiet. Av den anledningen vill de veta i förväg av Löfven om han får sitta kvar, tänker fortsätta samarbeta med Miljöpartiet. Det misstaget vill de inte vara med om en gång till enligt de båda, då får det bli ett valnederlag istället.


Miljöpartiet som regeringspartner var knappast Löfvens smartaste drag precis, det har han säkert fått erfara ett flertal gånger. Snorungar som inte är torra bakom öronen ska inte sitta i en regering, enligt de båda betongsossarna. Och kanske är det så, för det är inte mycket som går Miljöpartiets väg precis. Inte minst den kalla sommaren har svalkat av allt tal om global uppvärmning.


Men fördyrat för svenska folket har de gjort genom sina förslag som drivits igenom. När det svider i plånboken, glömmer inte svenska folket så lätt. Till och med sympatisörerna som inte har riksdagslöner har skäl att gnälla och kanske rent av sluta rösta på partiet.


Men en sak vi hört i många år är att hela Sverige ska leva, är nog det töntigaste slogan jag hört. Det är ingenting annat än en utopi om det ska styras från Riksdagshuset, så lösningen kanske är att ge kommunerna pengar att lösa det själva. Om det är någonting som verkligen behövs ute i glesbygder är det service, som politiska beslut tagit ifrån dem.


Det slog mig att om varje landsortskommun skulle få driva sitt eget lokala postföretag, skulle det fungera betydligt smidigare än Post Nord. Pengarna som frigörs om Post Nord läggs ner, kan bekosta det jag föreslagit. Istället för maskiner som sorterar bort post och sorterar fel, kan kunniga människor med lokalkännedom göra ett betydligt bättre jobb. Den tekniska utvecklingen i alla ära, men många gånger skulle vårt samhälle fungera bättre om vi blev analoga igen.


Det vet väl fasiken om det inte var bättre förr.

Av Sven-Erik Hemlin - 17 september 2017 16:55


Ett mycket stort antal människor i vårt land, tror sig komma att leva i ekonomisk trygghet så länge de lever, nämligen de som valt den politiska banan och har politiken till yrke. Om denna säkerhet tas ifrån dem, drabbas även de som har sin födkrok från politiskt skapade jobb. Det är så finurligt och samtidigt osäkert vårt politiskt skapade maktsystem fungerar.


Vad händer om det politiska styrelsesättet ifrågasätts av en majoritet av invånarna? En intressant fråga, eftersom vår värld står inför en enorm förändring enligt många experter. Att det är folket som bestämmer har vi sett vid senaste valet i USA och vid den Engelska röstningen om Brexit. Det var invånarna utanför storstäderna som avgjorde valen, eftersom de helt glömts bort av storstadsfixerade politiker.


På samma sätt har den snabba tekniska utvecklingen om inte glömts bort, så  i alla fall mer eller mindre ignorerats. Det finns gott om tid att ta hand om den biten och en mandatperiod är bara fyra år. Det gäller att hitta någonting som kan säkra makten för den tiden, vad som sedan händer måste hanteras vid och efter nästkommande val. Att ha sin utkomst från politiken har blivit en fråga om kortsiktiga lösningar, på lång sikt finns osäkerheten om vad invånarna kommer att kräva alldeles för stor.


Företagen däremot tänker längre framåt, det gäller att överleva i en mördande konkurrens. Den tekniska utvecklingen styrs av ett behov hos företag som vill minska de dyra personalkostnaderna och få en billigare tillverkning. Maskiner kan producera i betydligt snabbare takt än människan, som dessutom har allt svårare att orka med i det allt snabbare tempot. Hur många som blir över när robotar och smarta maskiner tar över kan vi inte ens gissa oss till, massvis med jobb kan göras med hjälp av Artificiell Intelligens.


Om människan använt sig av den intelligens den fötts med, hade inte vår värld sett ut som den gör. Det är den outnyttjade intelligensen som lämnat fältet fritt för de som passat på att utnyttja den. Den ganska stora grupp rika som sitter på en stor del av vår världs rikedomar, har inte själva jobbat ihop pengarna, det har människor som inte utnyttjat sin intelligens gjort. Den oro som nu finns i vår värld beror på, att människorna tvingats börja använda sin intelligens och tänka själva,


När människor insett att de inte vill ha det samhälle politikerna skapat utan deras medgivande, blir det till en början minst sagt rörigt. Alla vill ju inte samma sak, men så småningom kommer de att enas omkring vad som är viktigast, nämligen trygghet och säkerhet. Ändrade spelregler genom politiska beslut gör att du vet vad du har, men inte vad du har framöver. Det skapar osäkerhet och otrygghet.


Människors rädsla att förlora det de har, är en bidragande orsak till att inte använda mottdraget att vägra arbeta. Ja egentligen handlar det om rädslan att inte kunna överleva, eftersom ett lönearbete för de allra flesta är enda möjligheten. Så borde det inte vara, det borde finnas en ekonomisk grundtrygghet, för att alla själva ska kunna välja hur de vill leva sina liv. Den möjligheten finns inte genom det politiskt skapade kontrollsamhället.


Människan skulle även utan ett lönearbete jobba med någonting, knappast lägga sig på rygg och inte göra ingenting. Antagligen skulle det jobbas lika mycket, men då med vad som intresserar individerna själva. Många skulle säkert ta chansen att förverkliga sina drömmar.


Men eftersom alla behöver pengar för att leva, är det ingen som blir arbetslös frivilligt. Den som inte arbetar ska inte heller äta, ett uttryck den trolige nya Moderatledaren säkert skriver under på. Han ansåg ju att alla arbetslösa var arbetsskygga och alla sjuka simulanter. Storleken har ingen betydelse brukar man säga, men han är definitivt ingen de flesta ser upp till i dubbel bemärkelse.


Om denna man väljs till ny partiledare, kan partiet gå mot en tid, då det kommer att gå under benämningen det människofientliga partiet. Det har partiet varit under många år, men med en empatilös partiledare kommer det att framträda tydligare.


Som vårt samhälle ser ut i dag, kan man förstå alla som säger att det var bättre förr. Går man tillbaka sjuttio år i tiden hade en överväldigande majoritet av landets invånare det ungefär lika kämpigt att få ekonomin att gå ihop. Lönerna var låga och arbetsveckorna långa. Ändå fanns det tid till att umgås och ha roligt. Ingångslönerna var låga men trots det hade ungdomarna råd att gå på bio eller dans flera gånger i veckan.


Numera skiljs de fattiga barnen ut redan i skolan, när ensamstående föräldrar inte har råd att följa det hysteriska märkesklädersmodet eller dyra utflykter. Barn som växer upp med detta, kommer att bära med sig denna erfarenhet genom hela livet. Någon samhörighet med det välfärdssamhälle våra politiker talar om kommer inte att finnas. Det är av den anledningen det våra politiker tror vara ett skyddsnät livet ut, på kort tid kan trasas sönder precis som invånarnas skyddsnät, bli så grovmaskigt att många faller igenom.


Att leva ett rikt liv innebär inte att samla på sig rikedomar, det är att kunna leva livet fullt ut. Vårt tid på jorden är kort i det stora hela och man kan förstå de som när slutet närmar sig, ångrar att de inte tagit tillvara på livet. Att inte ha förverkligat sina drömmar klagar många äldre över, men det är så dags då. Om de unga lär sig någonting av detta, kan de förändra framtidens människors sätt att leva. Det är ju faktiskt så enkelt med det i kanten naggade demokratiska möjligheten, att inte ge våra politiker mandat att bestämma hur invånarna ska leva. Det ska vara invånarna själva, som ska har rätten att avgöra det.


Genom historien vet vi att stora Riken fallit, men tro inte, att inte fler kommer att falla. Om det skulle hända vårt land, kommer människorna ändå att leva vidare. Men då förhoppningsvis klokare än att överlämna ansvaret över hur de ska leva sina liv, på av politiska partiers utvalda företrädare.

Av Sven-Erik Hemlin - 14 september 2017 16:27


Har en förmåga att lägga på minnet de mest underliga saker. Ibland kan det vara oviktigt vetande, ibland ger det en förklaring om det som händer i vår minst sagt förvirrande värld. Jag har under åren varit kritiskt till det sätt våra så kallade folkvalda styr och ställer, med förödande inverkan på både ekonomi och personal inom våra offentliga verksamheter.  


Man talar om orsak och verkan så naturligtvis försöker man hitta orsaken till att makthavare utan invånarnas godkännande, kan göra som de gör. Av en slump hittade jag någonting som kan ge en förklaring. Psykologforskaren Dacher Keltner vid Berkeley universitetet har kommit fram till, att mycket makt ger hjärnskador.


Ni läste rätt, makt är alltså farligt även för makthavarna själva. Han kallar det hela maktparadoxen – när människor får makt, förlorar de en del förmågor som behövdes för att få makten från första början. Min första tanke var att det på pricken stämde in på Donald Trump. Men så insåg jag att det även förklarar en hel del, av det som hänt de senaste tjugofem åren i vårt land.


Efter två decenniers studie upptäckte Keltner att människor med makt, agerar som om de fått hjärnskador – de blir impulsiva och omedvetna om risker. Men de har också fått en nedsatt förmåga att se saker ur andras perspektiv. Senaste exemplet är IT-skandalen som det tycks vara svårt att reda ut vad som verkligen har hänt. Privatiseringarna som genomfördes av Alliansen har tvärtemot vad som utlovades, visat sig bli en dyr affär för invånarna.


Med makt följer att kunna låta andra göra jobbet. I vårt fall har svaga politiska ledningar gjort att politiskt tillsatta och anställda tjänstemän fått makt att besluta. När det gäller hur de politiska ledningarna inom många offentliga verksamheter strulat till det, ger det Keltner rätt när det gäller att inte ha lyssnat och tagit kritiken på allvar. Makten hade gjort att de fått nedsatt förmåga att se saker ur andras perspektiv.


Tyvärr har det förekommit under så många år, vilket är orsaken till det sjuka maktsystem vi fått. Ser man tillbaka började det här redan på Göran Perssons tid, ja kanske till och med på åttiotalet. Miljarder av invånarnas pensionspengar har konfiskerats av staten, på åttiotalet handlade det om ett lån. Men lånet på åttiotalet har aldrig betalats tillbaka, så visst måste även det räknas som en konfiskering.


Hursomhelst sattes bollen i rullning, det var fritt fram att använda till och med öronmärkta pengar till att köpa röster. Av den anledningen har vi inte längre trygghetsförsäkringar och pensioner som är i takt med den ekonomiska verkligheten.


Genom införandet av marknadsmässiga löner för både de politiska företrädarna och chefer inom de offentliga verksamheterna, tappade makthavarna greppet om kostnaderna. Genom detta förlorade dessutom de politiska makthavarna förmågan att se, känna och förstå de sämst ställdas situation i samhället. Förenklat uttryckt har makthavarna svårt att förstå hur fattiga människor tvingas leva, eftersom de själva inte har några problem med att få pengarna att räcka till.


Det har gjort att politiska beslut gett kostnadsökningar som drabbat de svagaste grupperna hårdast. Detta är mycket märkligt, eftersom de tärande inte är de handikappade, gamla, sjuka och arbetslösa, utan det är numera välavlönade byråkrater och de som säger sig företräda sina väljare. Deras löner och förmåner har belastat invånarnas inbetalade skattepengar så hårt, att de viktiga offentliga verksamheterna blivit lidande.


Att försöka lappa ihop det splittrade samhälle vi fått blir inte lätt. Har full förståelse för förslaget att invånarna måste jobba längre och att fler måste komma i arbete. De fasta kostnaderna för att driva landet är enorma och stiger snabbare än inflationen. Det finns inga som helst reserver att ta av, när högkonjunkturen ersätts av en lågkonjunktur. När det händer kommer vårt land att känna av, att det finns alldeles för många fattiga.


Redan kan man ana att allt inte står rätt till med vår stolta skuta, eftersom råttorna börjat lämna den innan vi driver ut på djupt vatten. Bakom Nordeas beslut att flytta finns naturligtvis grundliga konsekvensanalyser, man kan tolka det som att framtiden inte ser ljus ut för vårt land. Olyckskorparna har kraxat länge, så visst är det dags för svenska folket att bli lite försiktigare.


Att även en bank som en gång räddades av svenska folket kan vara fel ute även nu, kommer den närmaste tiden att utvisa. När drevet går vet man aldrig vad som kan hända. Nordea har ju inte gjort sig känd som den kundvänliga banken precis och har därför fått många ovänner. Det är kunderna som skapat bankens oerhörda vinster, men kunderna har inte fått någonting tillbaka. Även ekonomiska idioter har börjat titta i sin egen plånbok, det har tvingats till det av verkligheten.


Nåja, vi har hamnat i ett läge då det inte finns plats för optimister och ideologiska drömmare, vad som kommer att behövas är kompetenta realister som vågar se sanningen i vitögat, Det finns ingen tvekan om att svenska folket byggt upp ett skuldberg som är enormt. Den säkerhet bankerna trott sig ha genom de ständigt stigande taxeringsvärdena, är bara en säkerhet på papper. Många länder har fått uppleva halverade fastighetspriser, det kan hända även här, mycket fortare än vi ens kan ana.


Som det ser ut lever vi inte bara på lånade pengar, utan även lånad tid. Vi skjuter ett jätteproblem framför oss, men en dag slår det stopp. Allt tal om vad som ska hända efter nästa val kan bara tas för vad det är, rent önsketänkande. Vad vi gör och vill göra i vårt land är en sak, men vi kan bara följa med i det som händer i vår globala värld. Är vi inte i takt med övriga världen, blir det som med vårt havererade skolsystem, vi halkar ohjälpligt efter.


Och det är vad som oroar mest, våra politiker förlitar sig till den svenska modellen, men den fungerar inte sett ur ett internationellt perspektiv. Uppsvinget i svensk ekonomi som regeringen nu jublar över kan snabbt bli en djupdykning. Så förrädisk är vår värld i dag, man kan inte ta någonting för givet.  Om man bortser från att makt kan ge hjärnskador, förstås. Det tror jag fullt och fast på.

Av Sven-Erik Hemlin - 10 september 2017 19:43

Du skall inga andra Gudar hava än ... Ja, det var så det började, men sedan har det blivit många Gudar att tillbedja. Numera tillbedjes penningguden Mammon av inte bara människorna utan även av regeringar. Många religiösa sekter har en tro som täckmantel och det är en lukrativ bransch. Men ser man på hur många människor som offrats på Mammons altare, är det svårt att ta dessa allvar. Man kan inte annat än kalla dem hycklare.


I en tid då vår regering lovar miljarder till de mest underliga saker som knappast förbättrar många invånares liv, blir men fundersam. Vad ända in i helsike håller våra så kallade förtroendevalda på med? Skatterna ska i första hand se till att invånarna får vad de betalar för med sina skatter. Det våra politiska makthavare sedan ska se till är att pengarna först fördelas till alla de som släpat efter på grund av politiska beslut. Det är vad som blir över som kan användas till vad som kallas reformer.


Det är helt uppenbart att våra politiska makthavare under många år inte följt den lag som säger att de på bästa sätt ska förvalta invånarnas pengar. Fler än jag anser att det nu är sista chansen för det politiska etablissemanget att ha kvar sina välbetalda uppdrag. De är ju inte anställda av invånarna att komma med egna förslag hur vårt land ska bli bättre, de måste vara lyhörda för vad invånarna vill.


Björn "Walross", eller vad han nu heter, som tror sig styra både Nordea och norra halvklotet, har kommit med många idiotiska kommentarer. Jag fastnade för att 80 procent av människorna är ekonomiska idioter som de övriga 20 procenten kan tjäna pengar på. Visst är det så att alla dessa människor som kan räknas till de 80 procenten, haft fullt upp med att överleva. De har dessutom inte pengar att kunna vara med i Pyramidspelet som skapar miljonärer.


Nu verkar det som att en stor del av de ekonomiska idioterna ser sig om efter annan bank, jag är en av dem som bytt. Precis som Magdalena Andersson inte trodde Nordea skulle göra slag i saken och flytta huvudkontoret, har nog "Walrossen" förlitat sig till att inte de ekonomiska idioterna skulle lämna banken. Vi får se vart det hela slutar, men den största idioten kanske i slutändan är Björn "Walross".


Nåja, än så länge får vi vara glada att slippa de fruktansvärda ovädren, men visst kommer det surt efter även för våran del ändå. All förödelse kommer att kosta oerhört med pengar, någonting som på ena eller andra sättet kommer att påverka ekonomin globalt. Tyvärr är risken stor att priserna kommer att pressas upp, det där med tillgång och efterfrågan kommer att spöka.


Till glädje för Riksbanken till att börja med, sedan är det dags att bekämpa inflationen. Inflation betyder stigande priser, vilket de sämst ställda redan i åt konstaterat att det blivit allt svårare att få pengarna att räcka till. Jag kan inte bli av med olustkänslan att det hela är början på en ny finanskris, det som nu händer i Amerika kommer att skapa svallvågor.


Som vanligt blir det invånarna som tvingas ta itu med problemen. Minst sagt bekymrad blir jag över hur regeringen sätter sprätt på pengarna. Tyvärr på helt fel saker, men det kommer de säkert underfund med kanske redan före valet. Vi vet ju faktiskt inte hur världen ser ut inom bara ett halvår, allt händer så snabbt nuförtiden.


På något sätt upplever jag våra politikers ställningstaganden och beslut som en sorts ungdomlig dårskap. Som ung vet  man precis hur saker och ting ska vara, för att ett antal år senare skamsen inse, att det var åt helsike fel. Det är lätt att tänka med hjärtat, men det gör ont att få det krossat.


Det är dags för alla partier att inte fastna i gamla ideologier, utan istället utföra sina uppdrag i invånarnas tjänst på bästa sätt. Naturligtvis kommer det att bli svårt att återskapa förtroendet för vad de i invånarnas tjänst kan göra, men det är vad som måste göras. Det krävs i första hand att åtgärda de orättvisor politiska beslut skapat och det kommer att kosta pengar. Men det är inte invånarna som ska betala, det ska bekostas genom nedskärningar av vår enorma byråkrati.


Hade svårt att hålla mig för skratt när jag läste att Socialdemokraterna anses kunna hantera ekonomin bättre än de borgerliga. Jösses, politiker skulle inte ens få hantera invånarnas pengar. Med det styrelsesätt vi har fungerar staten, kommunerna och landstingen som överförmyndare som fattar beslut för invånarna, som de anser inte vet bättre hur de ska ha det. De vet, var så säker och det är därför vad man kallar politikerförakt har uppstått.


Att utgå från att den som fått ett förtroendeuppdrag är klokare än sina väljare är inte bara korkat, det bäddar för att ett allt mer informerat folk ilsknar till och blir heligt förbannade. Jag är rädd att när stridsröken lagt sig, står inte något av de tidigare stora partierna som vinnare, vilket betyder att alla blir förlorare. I alldeles för mångas ögon är vårt land som det formats av politiska beslut, inte det land de vill leva i. Vad som krävs är alltså att göra vårt land människovänligt istället för människofientligt. Det är inte mer med det.


Men tänk om Björn "Walross" har rätt, Göran Persson med flera har ju faktiskt skott sig på invånarnas dumhet. Men det betyder också att de som sitter vid makten tillhör den enorma gruppen ekonomiska idioter! Mycket ska man behöva vara med om. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards