Alla inlägg under oktober 2019

Av Sven-Erik Hemlin - 29 oktober 2019 18:40

Precis som inför senaste Riksdagsvalet är det lätt att uppfatta hur lite partierna egentligen bryr sig om de växande grupperna människor som lever under, på eller strax över fattigdomsgränsen. Det är många och det kommer att visa sig i form av sjunkande konsumtion. Lägger man dessutom till de som istället för att konsumera försöker föröka sina pengar genom att placera dem, har vårt land hamnat på ett sluttande plan.


Det ekonomer nu börjar oroa sig för är hur kraftigt det lutar utför och vad som orsakat det bekymmersamma läget. Naturligtvis är det alldeles rätt att analysera de misstag som gjorts för att kunna eliminera skadorna. Men att rätta till alla misstag som gjorts är en omöjlighet så de får inrikta sig på vad som kan begränsa skadorna.


Vid grävandet har hittats en rapport från OECD som den då borgerliga regeringen begravde så effektivt att den hittats först för ett tag sedan. Det var tydligen ingen tillfällighet att kronan utsattes för en dyrbar attack, vi hade en regering som i maktberusning ledde in vårt land på helt fel väg. Vi är fortfarande på den vägen, men eftersom invånarna insett att de verkligen kan påverka finns hopp om att det i alla fall planar ut.


Har i min ensamhet suttit och funderat över vad som kommer efter det samhälle vi nu har. I och för sig borde jag vid min höga ålder inte ägna en tanke åt framtiden utan lägga all kraft som finns kvar på den bedrövliga nutid vi har fått. Det slog mig att det här är precis vad som händer när inte invånarna fått vara med och bestämma, men samtidigt har det politiska etablissemanget genom att inte ta tag i problem gett invånarna en möjlighet att påverka.


Människorna har förändrats på ett sätt man knappast kunnat ana för bara några år sedan. Den största förändringen har skett hos de äldre med låga pensioner som tidigare fogat sig i vad de makthavande bestämt. Nu är de på krigsstigen och de gamla partierna har blivit tagna på sängen. Pensionärer, de som av sjukdom hamnat i ekonomiska problem samt övriga svaga grupper är människor som kan räknas i miljontal, det är alltså människor våra politiker oavsett partifärg måste hålla sig väl med.


Det räcker inte längre för politiker att säga vad de tror invånarna vill höra, det har gått så långt att det måste hända saker invånarna kan se för att tro på det. En myt som skapades för många, många år sedan är att ju fler som engagerar sig aktivt inom politiken stärker vår demokrati. Svenska folket har insett att ju fler kockar, desto sämre soppa. Eller snarare har det stora antalet politiker blivit en kostnadsfråga och vår omtalade demokrati fungerar inte längre. Den har inte fungerat sedan långt tillbaka i tiden men framstår tydligare i dagens läge.


Arbete ger hälsa och välstånd sa man en gång i tiden, i själva verket blir människorna bestulna på sina liv av att arbeta. Med de tekniska hjälpmedel som redan finns skulle bara ett fåtal behöva jobba, om de själva vill göra det. Det är först när människan uppnår en ålder då de borde kunna njuta av de sista åren, som de inser att de blivit grundlurade. De har helt enkelt fött en massa människor som levt på att de arbetat, de själva har fått den minsta utdelningen av sitt arbetsslit.


När även gamla delar med sig av sina erfarenheter på sociala medier når det även de unga. De som i princip har livet framför sig men blir uppmärksammade på att de fram till sin pension tvingas leva ur hand i mun medan andra lever helt andra liv på deras inbetalade skattepengar. Det här är vi inte ensamma om, även i andra länder har det här uppmärksammats.


I vårt land räcker knappast polisen till om vi skulle får uppleva samma sak som i Hong Kong med protesterande människor på gatorna. Antagligen skulle många poliser sälla sig till de demonstrerande eftersom de behandlas lika illa som de protesterande. Våra politiker har lyckats med att få folket emot sig och det kan bara sluta på ett sätt, de makthavande måste vika ner sig.


De orättvisor som finns går inte att rätta till genom att dribbla med skatter utan att alla får en ekonomisk plattform att stå på. En ekonomisk trygghet som ser till att invånarna har tak över huvudet mat på bordet och kläder på kroppen. Det är makthavande politikers uppgift att detta kan genomföras. Vad det kommer att handla om är prioriteringar, det vill säga invånarna och deras behov måste gå i första hand.


I framtiden har vi inte råd med att ödsla pengar på saker som inte är till invånarnas bästa. Det betyder att politiska ideologier hör till det förgångna och därmed också det politiska system vi har. Om de politiska makthavarna är av annan åsikt bör de snarast ersättas med personer som accepterar att det är folket som bestämmer. 

Av Sven-Erik Hemlin - 25 oktober 2019 20:54

Det är en orolig tid vi lever i, det gäller inte bara för vanligt folk, utan även för våra politiker. Det en gång idiotsäkra "yrket" går mot en oförutsägbar framtid. I den nya tid som kommer går ingen säker, inte ens de som valt den politiska vägen. Precis som många misslyckade politiska vägar bortförklarats med att de inte nådde ända fram, kan vi nu se slutet på vårt politiska maktsystem som inte nådde ända fram.


Maktspråk genom ett propagandamaskineri har tidigare skrämt människor till tystnad. Men eftersom de budskap som sänts ut inte bejakats inifrån hos människorna har det inte lett till någon övertygelse. Tvärt om har människor börjat tänka själva och det tigande motståndet har blivit en fjäder som spänts och som förr eller senare slår tillbaka. Kanske har den redan börjat göra det.


Tror inte de politiska partierna insett att de genom att vara politiskt korrekta höll varandra om ryggen när flyktingsströmmen drabbade vårt land, upplevde många det som att de helt övergivits av sina politiska företrädare. De som drabbades av de avigsidor de makhavande aldrig ens kunde ana sig till, möttes deras oro av propaganda där de kallades rasister.


Nu är det vanligt (om man bortser från de extrema partierna V och MP) att de övriga partierna nu öppet diskuterar det som ansågs vara rasistiskt för inte så länge sedan. Till och med en femteklassare begriper att alla angrepp på originalet som motsatte sig de öppna gränser vi hade är den stora vinnaren. Alla försök att blidka de alltmer kritiska invånarna är tafatta försök att imitera originalet.


Kan du inte besegra din motståndare så slå dig ihop med honom är ett gammalt talesätt. Alla försök att hålla SD borta från att vara med har fått invånarna att sätta ner foten att nu får det vara nog. Det är de politiska partierna som skapat SD:s framgång, nu talar invånarna om för partierna att de haft och fortfarande har fullständigt fel. Men hur man än vänder och vrider på det sker det här på demokratisk väg genom att folkviljan avspeglar sig i väljaropinionen.


Folk i gemen är trötta på det politiska rävspelet som negativt påverkar stora grupper i vårt samhälle. Skyll inte på invånarna om det visar sig att SD blir överlägset största parti, det får de övriga partierna ta på sig. Det kan för många inte bli sämre om SD skulle få vara med och bestämma och det är ett underkännande av sittande regering.


Sittande regering är ett stort problem eftersom ytterligare två partier nu skall vara med och bestämma. Löfven ser man inte i rutan så ofta och det kan jag förstå, han har verkligen svårt att hålla reda på vad som sagts och det ger ju inga politiska poäng. Antagligen har han fullt upp med att i någon undanskymd vrå försöka förhandla till sig någonting att skryta med.


Men det lär nog dröja innan han kan göra det, höjningarna av pensionerna ser ut att gå i stöpet. Om så blir fallet har säkert både Löfven och partiet gjort sitt sista framträdande i regeringssammanhang. Den dag partiet hamnar i opposition gäller det att få in friskt blod i partiledningen, eller i alla fall personer med lite sunt förnuft.


Sunt förnuft fanns hos de gamla socialdemokratiska företrädarna och som de blandade med bondförnuft genom Hedlund. Det syddes ihop lösningar där de försökte sätta invånarna i första rummet, men sedan åttiotalet har det varit fråga om att rädda staten och bankerna från konkurs. Redan i mitten på nittiotalet skulle svenska folket sagt ifrån på skarpen, men både modet och viljan saknades.


Annat är det i dagens läge när till och med damer som närmar sig nittio svär ve och förbannelse över det parti som grundlurat dem under deras livstid. Som de gamla sjunga kvittra de unga brukar man säga och Socialdemokraterna har svårt att dra till sig de unga. Det enda som förvånar de unga är att partiet fortfarande har över tjugo procent. Men det är inte så konstigt eftersom det är så många som är beroende av att partiet är störst. Snart är det inte det och oron växer ute i landet.


Dale Carnegie skrev någonting minnesvärt en gång för länge sedan. Ni kan vinna fler vänner på två månader genom att ägna andra människor ett uppriktigt intresse, än ni kan få på två år genom att försöka intressera andra för er.

 

Tänk igenom orden han skrev och inser säkert att det är vad den politiska turbulensen handlar om. Våra politiker kämpar om makt och numera även överlevnad och förbiser helt den alldeles för stora gruppen människor i vårt land som har det svårt. Svinhugg går igen brukade man förr säga och det är väl vad de politiker som varit med alldeles för länge nu kommer att få känna av. Man tar sig för pannan, SD har blivit det nya arbetarpartiet och de äldre och svaga gruppernas företrädare. Visst är Sverige fantastiskt.

Av Sven-Erik Hemlin - 23 oktober 2019 17:53

Skulle förvåna mig oerhört om inte samarbetet mellan LO och Socialdemokraterna spricker. Det är nu bara en liten del av LO:s medlemmar som röstar på S varför det inte längre kan ses som ett arbetarparti. Risken att LO splittras och de olika facken går sin egen väg utan en central organisation måste ses som en naturlig utveckling. När dessutom sjuttio procent av LO-medlemmarna inte sympatiserar med Socialdemokraterna växer kravet att inget ekonomiskt stöd skall ges till partiet.


På något sätt känns det som LO är på väg att bli en överflödig när Socialdemokraterna är på väg att inte längre vara en maktfaktor inom politiken. De olika förbunden har insett det och förlitar sig till sin egen förmåga att förhandla var för sig. Tiden då centrala förhandlingar var en självklarhet är förbi, det har invånarna sett till vilket är uppfriskande. Det är dags att svenska folket tar på sig ansvaret för sin egen framtid istället för att avlöna företrädare som bevisligen skott sig själva betydligt bättre.


Nu börjar politiken likna det gamla familjespelet Löjliga Familjen där det gällde att samla ihop familjemedlemmar. Enda skillnaden är att partierna nu försöker skapa familjer trots att personerna inte passar ihop. Ett utmärkt exempel är den senaste överenskommelsen som förkortats till Jöken, där fyra partier är på väg att göra SD till landets största parti.


Med lite sunt förnuft borde partiledarna inse att det finns inga politiska poäng att vinna på samarbetet, men många att förlora. Tidigare har man hört äldre muttra över MP, nu får även C och L en släng av sleven. Oavsett vad samarbetet leder till är S den stora förloraren och SD vinnaren och den verkliga maktfaktorn några år framöver.


Det har talats om ett samarbete mellan SD, M och KD vilket inte är en självklarhet i slutändan. Med de nya sympatisörerna har SD börjat en balansgång på slak lina och det gäller att ha tungan rätt i munnen. Med lika många LO-anslutna som S och även är på väg att överta de tidigare S-trogna äldre väljarna och de svaga grupperna, varför inte ett samarbete mellan S och SD?


Det har hänt i andra länder och det skulle bli en konstellation som inte behövde bry sig om alla dessa tyckare som nuvarande regering är så rädda för att bli okontanta med. Men dessa städiga förståsigpåare är en röststark minoritet som snabbt kommer att tystna när de inser att de inte har någonting för det. Vid ett samarbete skulle S och SD ha drygt sextio procent av LO:s medlemmar plus en icke föraktlig del av de äldre bakom sig, vad nu det kan vara värt.


En sådan konstellation kan aldrig de borgerliga partierna få ihop, vilket skulle neutralisera den aggressiva framtoningen hos några av partiledarna. De kan inte bättre så varför bry sig om vad de säger är hur folk kommer att uppfatta det hela. För naturligtvis måste man tänka på hur folk tycker och tänker och stödet för ett samarbete mellan S och SD är oändligt mycket större än vad de flesta kan ana.


Naturligtvis skulle båda partierna tvingas bekänna färg vid ett samarbete, men med två jämstora partier skulle det kompromissas på ett helt annat sätt än i nuläget. Om vi dessutom går in i en lågkonjunktur kommer båda partierna att testas till bristningsgränsen eftersom det kommer att innebära att städa trappan uppifrån för att spara kostnader.


Det skrämmande med vårt land är den enorma administrations- och kontrollapparaten som är en betydande kostnad och som tillåtits växa utan att de styrande insett konsekvenserna. Men invånarna har börjat göra det och ifrågasätter både löner och förmåner för politiker och chefer av alla de slag som avlönas med skattepengar.


 När ett land blir för byråkratiskt påverkar det hela vårt samhälle och det kaos som nu råder med uteblivet sjukvårdsmaterial skulle aldrig ha hänt inom den privata sektorn. Politiker och byråkrater har inte den blekaste aning om hur man rationaliserar eller hur det fungerar att driva någonting enligt företagsmässiga principer. Ändå är det precis vad som beslutats av de styrande som definitivt inte har en aning om vad som rör sig ute i verkligheten.


Kostnaden för den enorma administrationen kommer att finnas kvar en lång tid framöver och blir en kvarnsten runt halsen när tiderna blir sämre. Var och en förstår att det kommer att bli ohållbart och invånarna kommer att kräva att heltidspolitiker behandlas som alla andra. De är ju faktiskt som alla andra men av någon outgrundlig anledning har de ett skydd inte invånarna i övrigt har.


Till våra politiker som envist säger att vårt land måste ligga i framkant vill jag citera någonting av Erik Axel Karlfeldt som lyder: Fram kan man väl gå, fast i sista led. Och man sover väl gott, fast man sover förgäten. Hade våra styrande politiker hållit en låg profil i bakgrunden, hade landet inte sett ut som det gör i dag. 

Av Sven-Erik Hemlin - 16 oktober 2019 18:10

Man kan inte annat än tycka synd om Stefan Löfven. Han lade äggen i samma korg, stod på huvudet och äggen krossades, det blev till pannkakssmet som han nu är vilse i. Jodå, Socialdemokraterna har haft folkliga ledare som stått med fötterna stadigt förankrade i den svenska myllan, men det var drygt femtio år sedan, i modern tid har fötterna på ledarna varit i tomma luften.


Att föra en politik som skapar en bred bas att stå på är i och för sig inte svårt, det gäller att lyssna på vad folket vill ha. En gång i tiden efter år med fattigdom, hög arbetslöshet och ett världskrig ansåg invånarna att trygghet var en av de viktigaste grundpelarna för vårt samhällssystem. Politikerna lyssnade och det skulle skapas ett folkhem som tog handom invånarna från vaggan till graven. Men verkligheten ville någonting helt annat.


För att skyla över att krigshärjade länder hunnit ikapp och till och med förbi, lade vårt land sig i andra länders angelägenheter. Det skickades pengar till Sydafrika, Palestina, Kuba, Vietnam med flera som svenska folket inte hade någonting gemensamt med. Men pengarna togs från den gemensamma kassan utan att folket fått säga sitt, den som svenska folket betalade in till i form av höga skatter för att få ett tryggt liv från vaggan till graven.


Det började för många år sedan att pengar som kom in till vad de var avsedda för började omfördelas som det så vackert heter, i själva verket togs pengar där det fanns och lades där de fattades. Den karusellen har inte ens till dags dato slutat snurra, staten lägger numera beslag på pengar de inte har rättighet att ta av. Var och en förstår säkert att det finns en gräns då det hela kollapsar, det är bara den höga konsumtionen och högkonjunkturen som räddat de styrande.


Nu väntar en lågkonjunktur med alla de problem det kommer att föra med sig i form av lägre intäkter för staten, kommunerna och landstingen. Riksdagen har dubblerats men de offentliga verksamheterna som skapats för att hjälpa invånarna är dimensionerade för ett betydligt antal färre invånare än vad vi nu har. Den situation vi har i dag med alldeles för lite personal inom de viktiga verksamheterna kan härledas till saneringen av landets och bankernas ekonomi.


Det kommer efter som Arboga öl sa man förr och förr men numera säger man konsekvenser om felaktiga beslut som slår makthavarna i nacken som en bumerang de kastat. Göran Persson var säkert medveten om att export av bland annat sjuksköterskor till Norge, en nedbantning av psykvården samt att kommunerna fick ta över ansvaret för utbildning skulle få konsekvenser. Vad värre var, han konfiskerade ett par hundra miljarder av invånarnas pensionspengar. Ur detta har växt fram ett monster som näppeligen låter sig besegras.


För kommunpolitiker att ansvara för utbildningen har blivit en plåga, när de dessutom inte förstod hur viktig utbildning skulle bli i ett snabbt framväxande högteknologiskt samhälle kan vi nu se resultatet. Lärarna har sedan kommunerna tagit över nedgraderats till helt vanliga administratörer som haft alldeles för bra arbetsvillkor och löner. Allt färre är villiga att ta studielån för att bli lärare, det är en dålig affär i en verklighet då ekonomin styr.


Man trodde att där skulle ändå tokerierna få måttet rågat, men de fortsätter med nedläggning av skolor utanför stadskärnorna för att centralisera utbildningen. Var och en begriper att små enheter fungerar bättre än en stor som kommer att innebära transporter av elever till en sådan skola. För de unga kommer det att innebära långa dagar där fritid går åt till att ta sig till och från skolan. Idioti är bara förnamnet, men vad kan man begära av bypolitiker som är helt vanliga människor.


Som följd av många vansinniga beslut som helt kan lastas makthavande politiker är nedgraderingen av landets läkare. Deras dyrbara arbetstid har under alldeles för lång tid och efter hand i större utsträckning gått åt till att förtydliga sjukintyg som handläggare på Försäkringskassan inte begriper. Det borde räcka med sjukdomens art och ett avslutande ej arbetsför under en viss tid, men det har byråkratin och politiska direktiv satt stopp för.


Har full förståelse för att FK:s handläggare inte begriper den svenska de många utländska läkare som nu finns på många sjukhus och Hälsocentraler använder sig av, det gör inte många av patienterna heller. Därför är det viktigt att handläggarna begriper den diagnos läkaren ställt. Man kan förstå att inte minst de äldre funderar över vart de svenska läkarna tagit vägen. Jobbar nästan alla åt bemanningsföretag på något stort sjukhus eller har de tappat sugen och emigrerat? Klandrar inte de läkare som tagit det drastiska steget att söka lyckan i ett annat land där de uppskattas för sina kunskaper.


Med de minst sagt svaga politiker vi har är det inte förvånande att många unga tänker sig för innan de utbildar sig till lärare eller läkare, utbildningstiden är lång och kostar pengar som lånas och måste betalas tillbaka. De unga måste numera tänka om det är lönsamt eller inte för allt handlar om pengar. Eller har gjort det rättare sagt, nu har de unga genom de äldres misstag insett att livskvalitet är viktigare eftersom vi bara har ett liv.


De unga har insett att de genom arbete inte bara föder sig själva, utan även tvingas föda andra. Hela det politiskt skapade maktsystemet är en enorm kostnad för invånarna där politiker, byråkrater och administratörer blivit en kvarnsten runt halsen på invånarna. Skulle förvåna mig om vi inte får uppleva en ungdomsrevolt vägledd av Greta som inte har en aning om vad hon startat. Det går att sätta skräck i gubbarna som styr eftersom de lever kvar i en värld som inte längre finns. För våra politiker gäller att man biter inte ostraffat den hand som föder dem.

Av Sven-Erik Hemlin - 13 oktober 2019 18:15

Det räcker med att prata med gamla gråsossar som vänt partiet ryggen för att få höra vad som är Socialdemokraternas största problem. Enligt dem är det samarbetet med MP, för med sådana vänner behövs inga fiender. Vansinniga förslag som borde besvaras med att gå hem och dra någonting gammalt över sig, finputsas lite för att sämjan skall vara god. Kanske har det blivit för mycket av den varan eftersom MP och S nu är i luven på varandra.


Om man ser tillbaka enbart på de senaste åren har MP orsakat fördyringar som drabbat de sämst ställda värst. Man måste fråga sig varför MP:s företrädare överhuvudtaget tillåts få igenom förslag som bevisligen påverkar invånarna negativt. Om man tittar på vad de skatter som betalas in är avsedda för, finns ingenting om att rädda vår miljö, däremot att solidariskt stötta de människor som har det svårt. Det är en skam hur personer behandlas av Försäkringskassan och de urholkade trygghetssystemen som gör att människor får ekonomiska problem. Att det blivit så kan inte regeringen slå ifrån sig och enbart detta är skäl nog att regeringen bör avgå.


Naturligtvis skall vi vara rädda om vår miljö men det skall inte ske under tvång utan vara en naturlig övergång under flera år. Trots alla forskarrapporter vet vi inte vad som orsakat klimatförändringen. Torka och istider har förekommit tidigare, läste att jorden hade en torrperiod för 150000 år sedan, så av någon anledning är det kanske dags för en ny.


När klimathysterin blommar för fullt för det med sig någonting som vi knappast vill ha. Tuffare miljökrav kommer att skapa arbetslöshet, det anser i alla fall ekonomiska experter. Vad som oroar mig mest är hur vi skall kunna få färska varor i butikerna när transportföretagen skattats ihjäl.


Vad händer med alla som tvingas pendla till sina jobb om drivmedel blir för dyrt. Den som bor utanför storstäder kan knappast åka kommunalt eftersom det faller på sig egen orimlighet. Precis som med allting annat dras bussturer in i glesbygder (om det finns en busslinje) vilket skapar problem för människor med skiftande arbetstider.


MP måste vänja sig vid tanken att för de flesta boende utanför storstäder är bilen enda möjligheten. Men så är även fallet i storstäder, för vad händer när taxibilar måste stå därför att de inte kan få betalt för vad det kostar? Tänk på alla människor som är hänvisade till att ta sig till sjukhus med mera med färdtjänst, det problemet finns över hela landet till och med i storstäder. Med MP:s ständiga påfund om nya miljöskatter stannar vårt land, men det har inte det pyttelilla partiet fattat.


Det finns många regler som styr ekonomin, en gammal sådan är att om en vara blir för dyr säljs den inte. Den svaga svenska kronan gjorde att många tillbringade sin semester inom landet. Hur många som tillbringade den i bostaden och runt däromkring vet vi inte, men många gjorde sig inte råd att åka någonstans. För inte så många år sedan var det fortfarande billigt med en solsemester, men så blev både Euron och Dollarn dyrare att köpa.


För många känns det som att ha blivit berövade den enda ljusglimten under året. Men även reumatiker och andra med led- och muskelbesvär som behöver värme och sol har drabbats. Om man hårddrar vad MP fått igenom som fördyrar för både de svagaste grupperna och de med medelinkomst måste det anses vara människofientligt. Har därför full förståelse för missnöjet som gör att S blir mindre och SD fler på grund av regeringspartnern MP.


Eftersom det tycks finnas någon mekanism som styr det som händer kan vi förvänta oss en lågkonjunktur inom en snar framtid. Ja, snar framtid kan vara om ett halvår om det vill sig illa och det finns faktiskt olyckskorpar som kraxar om det. Ingen rök utan eld brukar man säga så visst lutar det åt att vi går mot sämre tider. Till och med "vanligt" folk begriper att det då blir stora problem att beskatta det som folk måste ha med nya pålagor. Om bensinpriset skall räknas upp som MP fått S att gå med på, blir det knappast roligt nästa val för något av de båda partierna.


Penningbrist kommer inte att drabba alla, men varje avskedad person blir för en del företag en tappad kund. När människor tvingas dra åt svångremmen sprids det som ringar på vattnet, det vill säga ytterligare jobb försvinner. Ingen önskar att det skall hända men vi får inte blunda för att det kan bli kärva tider. Var och en förstår säkert att miljön knappast kommer att sättas i första rummet när det blir så, då gäller det att människan räddas till varje pris.


Moder Natur som tagit hand om allting under miljontals år fram till dess miljövänner trodde sig veta bättre, har säkert ett sätt att korrigera det som blivit fel. Men vi vet att till och med dumma människor hittar de som är dummare och som ser upp till dem och det är antagligen förklaringen till att MP har några sympatisörer överhuvudtaget.


Det sorgliga är att när människan försöker hjälpa någonting blir allting helt fel. Minns att det räddades sälar som nu äter upp den fisk kustfiskarna en gång försörjde sig på. Så fort någonting ska skyddas uppstår problem för människan eller deras husdjur, titta bara vad som hänt när det gäller utrotningshotade rovdjur. Man skall aldrig underskatta människors dumhet, många människor i maktställning är dummare än vi "vanligt" folk ens kan ana.

Av Sven-Erik Hemlin - 6 oktober 2019 20:08

Makthavande politiker är som de alltid varit, det är invånarnas sätt att tänka som förändrats och därmed ruskat om hela det politiska etablissemanget. Det är bara att gå tillbaka i tiden till när alliansen med Moderaterna i spetsen iscensatte ett samhällsexperiment som visat sig vara ödestiget för en stor del av invånarna. Folk blev indelade i rangordning, de rika överst sedan en fallande skala. de längst ner på skalan skulle sättas åt, ingen skulle kunna leva drägligt utan att jobba. Ja, utom avdankade politiker förstås. Nu är måttet rågat och folk är förbannade.


Trygghetsförsäkringarna ansågs vara bidrag och partierna i opposition fick ett gyllene tillfälle att platta till regeringen att det handlade om inbetalda avgifter och ingenting annat. Har inget minne av att oppositionen var högröstad vid det tillfället och nu i regeringsställning har det blivit sju resor värre. Det fanns ju ett vallöfte om lägst arbetslöshet i Europa och det når man inte utan att piskan används.


Med Löfven i spetsen har partiet kommit så långt från sin ideologi ingen trodde var möjligt. I alla fall inte de under alla år trogna gamla väljarna som hållit hoppet uppe men nu gett upp. De svaga gruppernas försvarare har istället blivit SD, som dessutom inte vikt en tum från vad de anser om fri invandring och flyktingmottagning. Som det ser ut på många platser i dagsläget är vad som helst bättre än den grupp som skapades genom januariöverenskommelsen. 


Har läst den ena teorin efter den andra om hur S numera bara är en bricka i det politiska spelet. Ytterst ansvarig är naturligtvis Löfven som tydligen tror att politik fungerar som löneförhandlingar. Enda förklaringen är att partiet har en ledare som inte är vuxen uppgiften att kunna komma helskinnad ur ett politiskt rävspel. Inte minst de äldre ser honom som en förlorare och ingenting att lita på.


Det finns mycket ilska på många orter, till och med kommunledningar är fly förbannade på regeringen. Och värre ser det ut att bli eftersom S nu ses som en förlorare och det är inte folk villiga att satsa på. Tappet till SD kommer knappast att kunna tas tillbaka, snarare kommer vi att se ännu fler fly från partiet. Det en gång så stora partiet har blivit en sällsynt fågel, eller snarare är det svårt att få grepp om det är fågel eller fisk.


Naturligtvis är det verkligheten som ställt till det, invånarna ser och berörs av fattade beslut som de aldrig skulle ställt sig bakom. Det politiska maktsystemet såg några år sedan omöjligt att rubba, men samma sak trodde ledarna för DDR en gång i tiden. Nu kan nämligen en ung tjej läxa upp de stora ländernas ledare och en enorm massa människor ställer sig bakom henne. Nu ifrågasätter allt fler vårt politiska styrelsesätt med välbetalda politiska företrädare i ett för invånarna okänt antal, men lever på skattebetalarnas pengar gör de.


Efter ett samtal jag hade med en som jag känt sedan ungdomsåren slog det mig att det är inte klimatfrågor som kommer att få politikerna i gungning, det är orättvisorna. Det rör sig om runt ett par miljoner människor som upplever det som att de blir orättvist behandlad av staten, det vill säga sina egna företrädare som sitter i riksdagen och trycker på knappar. De unga revolterar på ett sätt vi inte är vana vid, ett stort antal av dem är laglösa kriminella.


De skapar egna lagar och tar där det finns och lägger där det fattas. Det här fungerar som ringar på vattnet och nya tillkommer hela tiden. Vad som kommer att få det hela till att bli en ruggig historia beror på att oskyldiga människor drabbas och kräver hårda tag mot brottslingarna. Våra fängelser är redan överfulla så varför inte förlägga nya fängelser så långt norrut det går att komma. Närmaste bebyggelse bör ligga runt trettio mil från dessa fängelser och de avstånden finns bara längst upp i norr.


Med den mentalitet som finns hos de kriminella så kan man förmoda att det blir krig mellan olika grupper, men vad då? Det är ju inte precis personer som för vårt samhälle framåt så man måste resonera som Försäkringskassan att det kan kosta människoliv. Minns en monolog Lars Ekborg framförde som fick folk att skratta när en blind lurades ta sats för att hoppa över ett dike, men hoppade istället rakt in i ladgårdsväggen och slog ihjäl sig. Knorren var när Lars sa: Man får inte vara blöt. Ett ord som förr användes istället för känslig eller feg.


I vårt land har vi politiker som inte ens skäms över att vara blöt, de har gjort det till en sport att vara det. Ett finare namn för detta är politiskt korrekt, vilket i nutid måste ses som att ha ersatt det gamla blöt. Usch vad många blötdjur vi har istället för sådana som inte är blöt.

Av Sven-Erik Hemlin - 4 oktober 2019 16:14

Vår värld och inte minst vårt land är sannerligen uppochnervänd på många sätt. Vi har glesbygds- och bensinuppror tillika med att S har sitt egna uppror genom Reformisterna. Nu sällar sig även partianslutna kommunalråd och landstingsråd till klagokören. Utöver alla dessa har vi alla de som drabbats av de försämrade trygghetsförsäkringarna och de med usla pensioner. Folk i gemen har naturligtvis trott att människans väl och ve går i första hand, men så är det inte.


Man brukar säga att ingenting kan överträffa originalet och det har inte minst M och KD fått erfara vid sitt lappkast gällande invandring och flyktingmottagning. Folk är inte dummare eller har sämre minne än att SD var det enda parti som protesterade mot vansinnigheterna. En statsminister som välkomnade dem med öppna armar och de politiskt korrekta jamade med tror ingen längre på.


Problemet med vårt land och som funnits i många år är att våra politiker förlitat sig till att andra skall ta hand om de problem som uppstår. Den enorma byråkratiska apparaten får en vink om hur de makthavande vill ha det och läser det på samma sätt som fan läser bibeln. Skit samma om det går åt helsike för ingen kan ställas till ansvar.


Nu verkar det som att svenska folket är på väg att ge det gamla politiska etablissemanget en kollektiv bestraffning. Som en äldre man sa i affären, vi vet vad vi har men så vill vi inte ha det. Vi har fått ett samhälle där en klar majoritet inte vill ha det politiskt skapade samhället som inte är skapat för invånarna. Efter den senaste mätningen kommer vi säkert att få se både panikåtgärder och smutskastning.


För egen del är jag inte orolig över att SD blir största parti, om de inte får egen majoritet förstås. Men det skall bli intressant vilka eller vilket större parti som kommer att samarbeta med SD. Det naturliga vore S eftersom en stor del av SD:s sympatisörer nu är de äldre trogna kärnväljarna som burit upp  det en gång så stora partiet. Plus de som drabbats av de försämrade trygghetsförsäkringarna förstås. Svikna löften och en politik som gynnar de rika med de själva tvingas leva under fattiggränsen, tacka fan för att de blivit förbannade.


Nu står vi snart inför nästa stora utmaning, utöver ökande kriminalitet och ett utbrett missnöje med hur politiker sköter sina uppdrag, nämligen en lågkonjunktur. Många unga har aldrig varit med om det och det kommer att sätta djupa spår hos många. Vårt land lutar sig tungt mot tjänstesektorn men den är helt beroende av att det finns pengar att köpa tjänster.


Vårt tidigare stolta krona är numera en skräpvaluta och det ser inte ut att bli bättre inom långt tid framåt. Det betyder dyrare importvaror och stigande konsumentpriser. Eftersom många redan i dag har svårt att få det att gå ihop kan vi förvänta oss att när en vara blir för dyr säljs den inte. Redan brottas många butiksägare med problem, inte minst på grund av ökande e-handel och dyra hyror. Vi kan därför förvänta oss att många kommer tvingas bomma igen.


Läste att ett skrämmande antal låntagare inte klarar av en räntehöjning på 1 procent, vilket ger en vink om att den svaga kronan kan knäcka många låntagare enbart på grund av de prisökningar som är en naturlig följd av den svaga svenska kronan. Nästa stora folkstorm kommer därför att bli kostnaderna för den enorma invandringen och flyktingmottagningen som kommunerna redan nu sliter sitt hår över.


Det största misstag ett lands regering kan göra är att dela ut pengar från den gemensamma kassan och inte ge valuta för det pengarna är avsedda för. Har full förståelse för de partier som är emot snabbtåg som kommer att kosta flera hundra miljarder, de pengarna finns inte och svenska folket är inte villig att betala för en politisk utopisk dröm.


En dröm har också Greta som i ungdomlig dårskap utmanat ledarna i flera stora länder. Inom kort kommer säkert dessa visa upp vad erkänt skickliga forskare anser om de klimatmoduler som används och överbevisa dessa populistiska forskare som fått härja fritt under några år. Redan har femhundra erkänt skickliga klimatforskare utmanat de forskningsresultat som bland andra FN lutar sig emot.  Vad händer med Greta om hon lutat sig mot forskare som om det visar sig inte ha tillräckligt på fötterna?


Frågetecknen inför framtiden hoppar sig när det gäller alla områden, den viktigaste frågan är vad som händer med det som styr det mesta nämligen ekonomin. Läste för inte så länge sedan att de rika i dagsläget inte kan omvandla sina tillgångar i reda pengar, eftersom rikedomarna på papperet är mycket större. Tänk så tokigt allting blivit.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards