Alla inlägg under maj 2012

Av Sven-Erik Hemlin - 29 maj 2012 17:33

Popularitet är flyktig för de allra flesta. Radarparet som leder vårt land (ja, så uppfattar de flesta att det är) fick stora fång med rosor i början, men nu har de vissnat. Naturligtvis kommer samma sak att drabba ”Lövet”, det är så det fungerar här i livet.

Några nya jobbskatteavdrag blir det knappast framöver, den ”mutan” fungerade till dess folk kom underfund med, att det inte gav mer i plånboken. Var kom alla kostnadsökningar ifrån? Priset på el och drivmedel till våra fordon har skenat iväg tillsynes okontrollerat. Att hyrorna stigit har med tillgång och efterfrågan att göra, men mjölk, ost och bröd …?

Efter årets huggsexa när det gäller löner, kan vi vänta oss ännu fler kostnadsökningar, för någon måste ju betala. Man kan tänja på gränsen för det invånarna tvingas betala, men visst finns det en gräns då människorna fått nog.

Runt om i världen skrivs prognoser om det kommande året ned av regeringar, de ser en minskad efterfrågan på varor och tjänster.  Antagligen inte bara på grund av många blivit arbetslösa och en del försiktigare eftersom de oroar sig för framtiden, utan också för att många nått taket, för vad de kan låna av bankerna.

Arbetslinjen har jag aldrig förstått vad den ska vara bra för. Varför inte istället sätt stopp för all övertid som många tvingas till, tack vare rationaliseringar. I det moderna livets jagande hetsande brådska, har ingen tid med det borde ägna tid åt att göra. Stress, jäkt och att inte hinna med att ta hand om sig själva, drabbar alla på något sätt. Den inslagna vägen, att vi tvingas jobba mera, leder bara mot att människor kommer att bli utarbetade i förtid.

Allt fler börjar bli medvetna om att det sannerligen inte är för att rädda välfärden, den hade varit räddad för länge sedan om allt stått rätt till med vårt samhällssystem. Det stora felet är att vi tvingas föda så många som sägs företräda invånarna. Skattepengarna äts upp av kostnader som de inte är ämnade för. Om ingenting görs hamnar vi i samma situation som Grekland med flera länder. Det är alltså inte flera i arbete vi ska prata om, det är hur många som ska tillåtas företräda folket.

Såg att en utredning är på gång om att förenkla inom vår byråkrati, som krånglar till allting istället för att hjälpa invånarna. Att vår byråkrati kunnat växa sig så stark, får man en känsla beror på att det är omöjligt, att komma fram till vem som bär det yttersta ansvaret. O m det inte finns någon ansvarig inom de olika statliga verken, borde det vara vår regering, men så verkar det inte vara när någonting visar sig vara åt helsike fel.

Jag kan inte komma fram till annat än att svenska folket betalar en massa människor som säger sig arbeta i folkets tjänst, men ingen har ansvar för det de håller på med. Utredningar brukar inte leda till någonting, men kraftiga nedskärningar inom vår byråkrati skulle medföra både inbesparingar och förenklingar för landets invånare. Men det kommer väl knappast utredarna att komma fram till.

Att allt inte gått som tänkt var, tycks ha skapat kaos i hjärntrafiken hos våra makthavare. Det verkar vara lite som av trafikljus som fått fnatt och blinkar lite hur som helst. När dessutom allianspartierna insett att de bara bjuds in med armbågen av Moderaterna när det gäller den politiska färdvägen, duggar vansinniga förslag som spön i backen.

Som det ser ut kommer de politiska partierna att försöka profilera sig inför nästa val. Det enda det åstadkommer är att folk uppfattar det som signaler utskickade från en trasig radiosändare. Inte undra på att misstroendet mot vad de politiska företrädarna kan göra när det kärvar till sig, får en majoritet av invånarna att misströsta.

Vi får hoppas det blir vackert väder i sommar i alla fall. För visst behöver vi någonting att glädjas åt, mitt uppe i allt elände.

Av Sven-Erik Hemlin - 27 maj 2012 07:18

Den tid vi nu lever i, kallas för ett högteknologiskt kunskapssamhälle. Naturligtvis ställer det stora krav på de personer som ska leda vårt samhälle, de måste vara i takt med tiden och ha den utbildning som krävs. Annat var det förr då vi levde i det långlivade industrisamhället. Då kom förändringar i en takt så att människorna, sakta men säkert anpassade sig till det nya. Nu kan saker och ting örändras inom loppet av bara några månader. Naturligtvis skapar det otrygghet, fattas bara annat.

Att jobb försvinner är någonting vi levt med i många år. Alla politiska försök att skapa nya jobb har visat sig bara kostat pengar. Nåja, folk kommer att behövas inom de offentliga verksamheterna skola, vård och omsorg inom de närmaste tio åren. Men det är inte skattefinansierade jobb vårt land behöver, de måste finnas inom det privata näringslivet, för att få det hela att gå ihop i slutändan.

För att nya jobb ska kunna skapas, krävs risktagare och riskkapital. Men ser man tillbaka på gamla tider, är kapitalplacerarna numera både nervösare och mer krävande. Väldig få placerar i dag sina pengar långsiktigt, de är ”inne” så länge de ser möjligheten att tjäna pengar. Det är en av anledningarna till att nutidens aktiemarknad kan liknas vid en bergochdalbana.

Företagsledningar kallsvettas inför kvartalsrapporterna, andra än de själva sätter förväntningarna om hur mycket företagen ska öka sin försäljning. Därför jobbas det lika mycket på att se över företagens kostnader, som att sälja produkterna. Eftersom personalen är en stor kostnad, är det där det går att spara pengar. När alla företag tvingas leva efter samma mönster, sjunker antalet anställda och jobb kommer att fortsätta försvinna.

I takt med att industrijobben försvinner, talas det nu om att vi är på väg in i ett tjänstesamhälle. Det kommer aldrig att fungera, eftersom den höga arbetslösheten både här hemma och ute i Europa, kommer att påverka konsumtionen. Visst kommer vi att tvingas skapa ett nytt samhälle, som kan överleva utan de globala företagen, men på vilket sätt har ingen lyckats klura ut än så länge.

Av någon underlig anledning har de så kallade folkvalda politikerna glömt bort att fråga invånarna, hur de egentligen vill ha det. Som man ropar i skogen får man svar, samma sak gäller om man frågar sina partikamrater. Det är inte inom de politiska partierna idéerna om hur vårt framtida samhälle ska utformas.

Det var väl bara politiskt aktiva, som höjde på ögonbrynen över att vårt land rasat i välfärdsligan. Vi andra har sett och tvingats leva med de försämringar, som experter med perspektiv på vårt land kommit fram till. Inte ens en stark statlig ekonomi kan rädda ansiktet på vår regering.

Någon välfärd har vi inte haft på många år, av den anledningen att pengarna inte fördelats efter de behov som finns. Av den anledningen måste vi ställa oss frågan vad som är viktigast för ett land, en omfattande byråkrati, eller människorna som lever i landet. Det är inte politiska uppdrag som är viktiga, det är grundstenarna i vårt samhällssystem, skola, vård och omsorg. Det är småsmulorna som blir över, som ska föda politiska företrädare.

För inte så länge sedan sa man att att handlar om politik. Så är det inte längre, nu handlar allt om ekonomi. Det är ekonomin som styr hur vårt samhälle fungerar, eller inte fungerar, vilket tyvärr blivit allt vanligare. Den tid då ideologier fått styra samhällsutvecklingen är förbi, nu krävs människor med förmåga, att få skattepengarna att räcka till vad de är avsedda för.

Det låter kanske lite underligt, men politiker kan jämföras med varorna i ett skyltfönster. Åskådarna kan se samma saker, men se på dem på olika sätt. Precis som med allting annat avgör behovet och priset för varan. När det inte känns nödvändigt, eller någonting är för dyrt, avstår man från att köpa, eller väljer ett billigare alternativ. Med åren lär man sig också att politiska löften, kan liknas vid att skicka in ett barn i en godisaffär med en sketen femkrona.  Hur många känner sig inte som det barnet i dag?

Nu åker vi bort två veckor för att fira frugans födelsedag nere på Gran Canaria. Förhoppningsvis kan det ge mig perspektiv på det som händer i i vårt land. Eller varför inte få en inblick i, hur vi kan få det framöver. Spanien är inte alls så olikt vårt land som de flesta tror. Det går fort utför när man hamnar i en brant utförsbacke.

Av Sven-Erik Hemlin - 20 maj 2012 18:39

Det värsta med våren, är allt som måste göras vid sommarstugan. Just nu plågas jag av ömmande muskler, som jag inte ens visste att jag hade. Om jag kommer upp ur sängen i morgon, har jag ett fullspäckat program. Men så är det väl för alla pensionärer.

Varför det dyker upp en massa konstiga tankar under gräsklippningen vet jag inte, men i mitt fall är det alltid så. I dag cirkulerade tankarna mest kring det som är på väg att hända i Grekland. Den som tror att det inte berör oss, kommer att få sitt livs överraskning.

Med ålderns rätt vill jag påstå att vi haft och fortfarande har, regeringar som till varje pris ska prova på nya politiska vägar. I vårt land är det Socialdemokraterna som provat på de flesta av naturliga skäl, men varje gång tvingats inse att de inte nått ända fram. 

Men många av vägarna var ganska skapliga i början, men efter ett tag stämde inte den politiska kartan med verkligheten. Vår nuvarande regering är ingenting för att gå i gamla hjulspår och har rivit upp de gamla politiska vägarna för att bygga sin alldeles egna. Inga stickvägar eller rastplatser, utan en rejäl autostrada för att kunna hålla full fart mot framtiden. Tyvärr har det visat sig att den väg som byggts, bara består av en enda fil. Av de flesta ses den som en gräddfil för alla de som kan sko sig.

Om man går tillbaka i tiden, försökte i alla fall de politiska makthavarna bygga samhällen efter invånarnas behov. Att det övergick till att bygga som de politiska makthavarna ansåg att vårt samhälle skulle se ut, är väl orsaken till att det är på väg att braka ihop.

Förr i tiden talades det mycket om jämställdhet och solidaritet, det var meningen att ingen skulle lämnas utanför. Det hela spårade ur, när det politiska nätverket byggdes ut, det vill säga när politiska makthavare skulle hålla i alla trådar.

Efter kriget var det väl ingen som visste vad ordet inflation innebar, man sa bara att saker och ting blev dyrare för varje år. Som ung märkte man det bäst att Rekord Magasinet, Allsport och att tjugofem öres deckare plötsligt kostade trettiofem öre. De äldre märkte att skatten ökade för varje år.

I vår moderna tid har de flesta så stora egna bekymmer, att de inte orkar med att andra kanske har det svårare. De har samlat på sig dyra hus, bilar, båtar och lägenheter och eftersom allt blivit dyrare, måste de också öka sina inkomster. Det enda årets lönekarusell kommer att åstadkomma, är ännu högre priser på det mesta vi behöver. Med andra ord finns inga vinnare efter att alla avtal slutits, bara förlorare.

Jag har hört många säga att Grekerna måste vara otroligt dumma. Är man bankrutt så är man. Men sanningen är ju faktiskt att Grekerna varit alldeles för godtrogna (det är också dumt att vara, förstås) och trott på de politiska makthavarna.

Vid valet 17 juni i Grekland, kommer antagligen de politiker som säger att Grekerna inte alls behöver bry sig om vad EU säger att vinna valet. De kommer att bli nästa gäng politiker som kommer att få löpa gatlopp. Om de (politikerna alltså) inte inser det, är de verkligen otroligt dumma.

Hur kommer nu hela det här att sluta? Tja, jag tror säkert de styrande inom EU insett, att inte bara övriga länder i Europa dras med i fallet, andra länder kommer också att drabbas. För mig börjar det likna det som hände för runt åttio år sedan. Krasst kan man säga, att tydligen måste allt braka ihop, för att ett nytt och bättre samhälle ska kunna byggas upp. Men till det behövs ett sammansvetsat folk med samma mål, med det sätter politiska ideologier stopp för.

Men ska det verkligen behöva gå så långt som att allt brakar ihop? Hur gärna man än vill tro på att det inte ska behöva gå så illa, finns det alldeles för mycket som talar för att det kommer att bli så. Om inte i år, så kanske nästa år, eller så blir det den som lever som får se. Vi får hoppas att det blir de flesta som lever på vår jord.

Det är rent ut sagt för jävligt, hur politiska makthavare ställt till det.

Av Sven-Erik Hemlin - 13 maj 2012 09:40

Missnöjet med vad de politiska makthavarna har gjort (eller i en del fall inte har gjort) sprider sig över Europa. Ja, över hela världen med för den delen. Vad man kan ana är att valen i Grekland och Frankrike, bara är början på någonting vi inte ens kan ana konsekvenserna av. Hörde en respekterad ekonom säga att det bara är en tidsfråga, innan flera länder kommer att dras med i den skuldkris som vi tydligen bara sett början på.

Visst kan jag förstå att vår regering upplever det som orättvist, att folk tappat förtroendet för vad de egentligen kan uträtta. Men det stämmer ju inte att om andra länders regeringar tagit sitt ansvar, skulle det inte funnits någon kris. Vad det hela handlar om är ju faktiskt, att regeringar (till och med vår egen) uppmuntrat invånarna att konsumera, för att hålla den ekonomiska tillväxten vid liv.

Under alldeles för lång tid har den ekominiska tillväxten, setts som den enda lösningen för att kunna skapa ett välfärdssamhälle. Men vad det handlar om just nu för många länder, är att kostnaderna inte tagits på allvar. Det kostar enormt med pengar att ha en alldeles för stor byråkrati, pengar som så väl behövs för att ett välfärdssamhälle ska kunna fungera.

Just nu väntar vi i vårt land på vad Socialdemokraterna ska komma med besked om hur de ska kunna rädda vårt land undan det som andra länder nu tvingas gå igenom. Var ska nedskärningarna göras för att undvika skattehöjningar? Att skapa nya jobb är inte lätt, att se till att de gamla finns kvar är en lika stor utmaning. Alltså är det nedskärningar inom de offentliga verksamheterna som måste göras i första hand.

Precis som missnöjespartierna i Grekland och den nyvalde presidenten i Frankrike, har det lovats mer än vad som går att hålla. Vad händer när det som folket så gärna vill tro går att genomföra, inte är möjligt? Men det är klart, ingen vinner ett val på att säga sanningen om hur illa ställt det är och att framtiden tagits ut i förskott.

Dagens politiker står inför någonting de aldrig ens kunnat ana, nämligen att de kan tvingas ta sitt sociala ansvar och skära ner på heltidspolitiker inom Riksdagen, kommuner och landsting. Det har gått alldeles för långt för att kunna lösa den ständiga penningbristen på annat sätt.

Kanske är det som Grekland beskrivs just nu, att Grekerna bara är ett andetag från den slutliga katastrofen. Faktum är att Grekland hållits vid liv med konstgjord andning alldeles för länge. Det finns ingen möjlighet att rädda ett folk, som inte vill bli räddade. Om det beror på stolthet eller ren dumhet spelar ingen roll, Grekerna måste själva ta konsekvenserna av att ha låtit allt gå alldeles för långt.

Vi får se om Svenska folket gör samma misstag, för visst är det folket som måste säga ifrån när makthavarna inte har förstånd nog att inse allvaret i, att vårt land blivit alldeles för byråkratiskt och därmed också människofientligt.

Att allt fler får det sämre samtidigt som många fått det bättre, är en oroande tendens som bäddar för framtida problem. Vem vet, framtida forskare kanske inte söker anledningen till vad människorna dött av, utan snarare vad de levt av.

Av Sven-Erik Hemlin - 4 maj 2012 06:32

Att skapa ett rättvist samhälle, som alla kan känna sig som en del av, är inte lätt. Men det mesta som är värt att göra, är ju inte det. Men att skapa ett rättvist samhälle, är väl vad de politiska uppdragen går ut på, men svårigheterna och det enorma arbetet avskräcker.

Problemet som jag upplever det är att vårt land är alldeles för byråkratiskt. Varför saker och ting krånglats till med statistik och uppföljningar och Gud vet vad, har ju faktiskt inget värde i långa loppet. Det enda man kan få fram av statistik och uppföljningar är om något misstag gjorts, men ingen byråkrat vill kännas vid vare sig ansvar eller misstag.

Det här har gjort att vårt land blivit en koloss på lerfötter. Det vimlar av folk i ansvarsställning, men av någon underlig anledning har de i slutändan inget ansvar, det har istället någon tjänsteman. Varför vi därför har tillsatta chefer, borde därför föras fram i den offentliga debatten.

För den som har perspektiv på vårt land, måste det hela ses som löjeväckande. Därför ska jag dra en sedelärande historia som osökt dök upp i huvudet. Den är hämtad från den tid då nuvarande Ryssland hette Sovjetunionen, en sedelärande historia, faktiskt. Det var så här att den sovjetiska statschefen intervjuades och fick frågan vilket var hans största problem. Statschefen funderade en stund och så svarade han:

Tja, alla har vi ju våra problem. Frankrikes president exempelvis har hundra älskarinnor, en av dom är spion, men han vet inte vilken. Och Amerikas president har hundra livvakter, en av dom är terrorist, men han vet inte vilken. Själv har jag hundra medarbetare, en av dom är ekonom, men jag vet inte vilken.

Nåja, nu var det väl inte bara avsaknaden av ekonomer som fick det stora landet i öster att byta namn och att DDR blev en del av Tyskland, utan den enorma byråkratin. Om det blivit bättre efter namnbytet vet jag inte, men om de inte lärt sig av det tidigare misstaget, får de skylla sig själva.

Vårt politiska etablissemang har definitivt inte lärt sig av forna Sovjetunionens misstag. Eftersom det saknas pengar till det mesta som ska utföras med skattepengar, går pengarna till annat än de är avsedda för. Lägger man dessutom till alla miljöavgifter som så här långt inte har gjort miljön bättre, är det inte undra på att det hela verkar ännu mer underligt. Om det inte var bättre förr, behövde vi i alla fall inte oroa oss för att rädda vår miljö eller utrotningshotade rovdjur. 

På något underligt sätt känns det som händer just nu, som att börja titta på en film, men tvingas vänta medan den redigeras om, innan vi får se slutet. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards