Alla inlägg under september 2018

Av Sven-Erik Hemlin - 30 september 2018 08:22

Vaknade och kände att jag måste försöka förklara varför jag skriver mina inlägg. Jag kallar mig själv gatuintellektuell som kan ses som en variant av street smart. Efter att ha läst tusentals böcker är jag fullproppad med som jag trott i många fall vara oväsentligt vetande, men som visat sig klart överglänser våra politikers kunskaper om hur saker och ting skall kunna fungera.


Det jag skriver kommer alltså från vad jag läst, hört och varit med om och har många års erfarenhet att se tillbaka på. Det är en gåva att kunna jämföra hur vårt land en gång var och hur det blivit och det utfaller inte till vårt så kallade välfärdssamhälles fördel. Materiellt har vi fått det bättre, men människorna behandlas sämre idag än för runt sjuttio år sedan. Det är vad som fått många äldre att äntligen använda sin rättighet att säga ifrån att nu får det vara nog.


Om det är någonting jag är usel på, är det att hålla reda på om någon kommenterat mina inlägg. Det flyger för mig att jag skall skriva ner det som finns i huvudet för tillfället och några minuter senare finns tankarna på skärmen framför mig och inlägget sparas. Övergår sedan att hålla på med det jag brinner för, nämligen att försöka tota ihop förhoppningsvis humoristiska berättelser och inläggen glöms bort.


Att försöka skriva någonting humoristiskt är en både roande och givande sysselsättning, en form av terapi för att kunna förtränga det vedervärdiga samhälle vi har. Just nu finns en spirande förhoppning om att väcka små häftade berättelser till liv som alla med en skrivare kan tillverka. Att sprida glädje är betydligt bättre än eländes elände, det vill säga den verklighet vi tvingas leva i.


Vårt så kallade välfärdssamhälle har jag döpt om till det omänskliga och människofientliga samhället. Vårt samhälle är inte skapat för invånarna, utan skapat för att skydda vårt politiska maktsystem där så kallade politiska företrädare beslutar hur vi skall leva.


För en ung är det svårt att förstå hur vårt samhälle såg ut när jag växte upp. Vårt lands fattigdom och höga arbetslöshet på trettiotalet är det inte många som kan föreställa sig hur det var. Inte heller krigsårens brist på det mesta. Har svårt att tänka mig dagens ungdom med flotta kaffemaskiner dricka surrogatkaffe eller som  min morfar blanda tuggtobak och torkade körsbärsblad som han blandade och rökte i sin pipa. Det osade någonting fruktansvärt.


Men efter kriget levde vårt land upp och det fanns plötsligt arbete åt alla de som kunde arbeta. Det var då kvinnorna började gå ut i arbetslivet och många unga blev nyckelbarn som man sa. Politikerna tog åt sig äran för att vårt land började blomstra, i själva verket berodde det på att de krigshärjade länderna behövde allt vi kunde tillverka, den enes bröd den andres död kanske ni hört talas om. Det blev en kort glansperiod, de krigsdrabbade länderna kom ikapp och till och med förbi. Om det talade våra politiker tyst om, det fanns ju ingenting att skryta över.


Hursomhelst cementerades att för en familj ska kunna leva drägligt, krävs det att båda har ett arbete. Av den anledningen har ensamstående med barn svårt att klara sig. Det som framstår tydligast är att familjerna där båda arbetade borde fått det nästan dubbelt så bra, men det satte nya skatter stopp för. Skattepengarna behövdes för att staten skulle kunna ta hand om alla från vaggan till graven.


Hur det blev vet vi, våra politiska företrädare har haft en betydligt bättre löneutveckling och har haft och har fortfarande ett betydligt bättre skydd om de råkar bli "arbetslösa" innan folkpensionen än folk i gemen. Att även deras pensioner inte följer gängse regler är en annan historia.


Men visst är det märkligt eftersom vi inte längre har råd med att folk blir gamla och vill ha det de i pengar avstått från hela sitt arbetsliv för att få en vettig pension. De pengarna som lånades av staten på åttiotalat betalades aldrig tillbaka, de som drabbades är döda nu och det var väl så det var tänkt. Men det var inte nog för på nittiotalet konfiskerades pensionspengar för att sanera statens och bankernas urusla ekonomier, så att pensionerna urholkats under hela tvåtusentalet är inte förvånande. Och värre tycks det bli framöver, ett pensionssytem som tvingades fram som en akut lösning finns fortfarande kvar.


Trygghetsförsäkringarna är trots att det betalas in premier till dem skall ses som bidrag (Kristersson har upprepat det flera gånger) och bidrag skall inte folk leva på. Detta till trots infördes av en moderatledd regering det största bidraget i svensk historia, jobbskatteavdraget. Förklara det den som kan. Eller varför inte tänka på det vid ett eventuellt nyval.


Bara tanken att folk med ett arbete skall premieras med pengar ur den gemensamma kassan, plus pengar från trygghetsförsäkringarna, visar att våra politiker inte är invånarnas tjänare, utan deras förmyndare. Anser våra politiker att svenska folket inte fattar vad som är bäst för dem? Ser inte bättre ut, men hur dum får politiska företrädare vara, de har gjoirt svenska folket förbannade, men vart leder det?


Lyssnade extra noga när en ung man sa att trots allt slit, var det banken som ägde det han hade. Han använde alldeles riktigt inte ordet ägde, för det gör han ju inte. Så är det för många i vårt land och de har aldrig tänkt på att om någonting händer och fastigheten eller bostadsrätten faller i värde, vill banken fortfarande ha tillbaka de pengar de en gång kostade. Ser man på vårt lands "välstånd" på det sättet, inser man att det finns många som hotas av fattigdom i vårt land.


Gertrud Lilja skrev en gång någonting som är tänkvärt, men speglar vad konsumtionshysterin gjort med människorna. Det lyder så här: Vi stannar som storögda barn inför marknadsutroparna, men vänder ryggen åt de lågmäldas budskap.  Det stojande och färgstarka bjuds oss överallt längs färden, det oförfalskade och lödiga väntar på att vi skall göra oss mödan att öppna dess oansenliga hölje. När vi tröttnat på marknadsnöjena är tiden inne att stillna till skattsökare.


Vad hon menade med skattsökare grubblar jag fortfarande på, men troligtvis menade hon att vi måste tänka efter hur vi lever våra liv. Livet är en skatt vi skall vara rädda om. Kanske menade hon att vi  skall leta efter någonting som ger våra liv mer innebörd, att leva som vi själva vill. Vi är knappast födda till att jobba som slavar åt andra för att omgärda oss med glitter för att visa hur duktiga vi är. Men så har det blivit och det är svårt att förstå varför.

Av Sven-Erik Hemlin - 28 september 2018 06:43

Att skriva korta inlägg är inte min styrka precis, snarare har jag svårt att få stopp på det som rinner till. Ofta vinglar tankarna iväg när jag skriver, det kan bli så när det finns ett överflöd av idiotier som trycker på. Men det är svårt som åskådare till det spektakel som utspelas att få folk att förstå att jag i mina nedskrivna tankar inte har några sympatier för något av de politiska partierna.


Det var en som frågade mig vilken sida jag egentligen tillhör politiskt, rödgrön eller blå. Kanske gjorde jag honom besviken över att jag har min alldeles egna hemkokade ideologi, men är för den skull inte färglös. Efter ett långt liv vet man vad som fungerar och inte gör det. Allt det som vi äldre var med och byggde upp är numera rykande ruiner, på grund av politiker som brunnit för att förändra vårt samhälle.


Hur det kunnat barka åt helsike med vården, skolan och att polisen verkat tappat greppet blir jag inte klok på. Skomakare bliv din läst är ett gammalt uttryck som om man tänker närmare efter är mycket klokt sagt. naturligtvis skall folk syssla med det de kan, inte försöka göra det de inte kan. För de flesta politiker som eventuellt har ett yrke att falla tillbaka på, skulle de hållit sig till det. Om de var duktiga på det vill säga.


Med de lönsamhetskrav som ställs på de offentliga verksamheterna, krävs en högre utbildning inom inte minst ekonomi. Men att det bevisligen inte finns politiska makthavare som begriper sig på ekonomi, visar just lönsamhetskravet på de skattefinansierade verksamheterna. Istället skulle det ställas krav på att förtroendevalda politiker, måste kunna hantera de skattepengar som kommer in.


Det våra politiker kallar ett välfärdssamhälle, skapar istället fattigdom och elände. Min förhoppning är att vi nu står inför en vändpunkt då människorna börjar bli rädda om varandra. Ser man tillbaka på de våldsamma perioderna med krig och elände, har ett varmare samhälle växt fram tack vare att invånarna fått helt nya värderingar. Om vårt land drabbas av kärvare tider, kommer nya värderingar att växa fram.


Behöver vi ett mjukare, tryggare och människovänligare samhälle? Eftersom alla skulle tjäna på det, unga, gamla, män och kvinnor, vad finns för alternativ? Dagens samhälle är ingenting för gammaldags romantiker precis, de har inte en chans mot den moderna kvinnan med krav som måste tillfredställas. Har full förståelse för att till och med unga killar måste knapra Viagra för att fungera i sänghalmen, men vad kommer efter det här omänskliga samhället?


I de yrken som domineras av kvinnor har det blivit kölista till att drabbas av utmattningssyndrom och naturligtvis påverkar det även de närstående. Har därför full förståelse för att sjuksköterskor hoppar av vansinneskarusellen, det är inte bara dem själva det gäller.


Man kan se att ju mer pressade de politiska ledningarna blir när personalen slutar, desto vansinnigare blir de beslut som fattas. De skenande kostnaderna för inhyrd personal kan bara stoppas genom att personalen får sätta sig ner och lägga upp hur de skall kunna få det att fungera. Politikernas och anställda chefers roll skall minimeras till att verksamheterna får de pengar och resurser som behövs för, men det är inte pengar som är det egentliga problemet, det har de flesta insett.


Problemet är den byråkrati som tillåtits växa tack vare inkompetenta politiska företrädare. Anställda högre chefer har kunnat omgärda sig med ja-sägare i form av chefer på alla möjliga nivåer. När de politiska ledningarna inte haft förmågan att styra de tillsatta cheferna har de tvingats hålla dessa bakom ryggen för att inte helt förlora ansiktet.


Att de har gjort det ändå beror på att invånarna kan se de ständiga försämringar som drabbar dem. Det är ingen vild gissning att vi nu kan se slutet på politiskt styre av de för invånarna viktiga samhällsfunktionerna. De pengar politikerna kostar måste läggas på kvalificerade anställda istället, annars finns risk att hela vårt samhälle faller sönder och samman.


Om staten tar tillbaka ansvaret för vården och skolan måste åtgärden bli att kvalificerade personer får ta över ansvaret att rekonstruera verksamheterna efter de anställdas råd om vad som fungerar eller inte. Det visar inte minst regeringars försök att lägga sig i och bevisligen inte fungerat, det måste till opolitiska kvalificerade personer som vet hur man organiserar och kortar av beslutsvägar. Om det betyder rationaliseringar, kanske till och med nedläggningar av vissa verk och verksamheter, är det vad som krävs för att få vårt land på fötter.


I en framtid kan vi räkna med att folk finns det gott om, men jobb kommer det att bli ont om. Egentligen ingenting för "vanligt" folk att oroa sig för, det är då de nya värderingarna växer fram och vi förändrar vårt levnadssätt. Som det nu är utnyttjar vi inte vår tid på jorden, vi slösar bort den på arbete och att skaffa saker som vi inte får med oss i graven. Så grymt är livet.


Leonardo Da Vinci hade tankar om det en gång för länge sedan och det här citatet kommer från honom: Låt oss använda tiden som om den vore kort och dyrbar och därför måste fyllas till brädden av positiv, skapande och tjänande gärning – utan hets men också utan uppskov. Då blir tiden vår tjänare och livet vår vän.  


Vem vill vara ovän med tiden genom att missbruka den?

Av Sven-Erik Hemlin - 25 september 2018 12:11


Som väntat står nu svenska folket som förlorare på grund av det politiska käbblet, det som av många anses vara grunden för det misstroende som finns för vårt politiska styrelsesätt. Nu har det tydligt visats att den politiska makten är viktigare, än hur svenska folket vill ha det. Med andra ord, majoritetsstyre är blaha blaha, eftersom största parti inte kan kräva att inneha statsministerposten. Däremot skall den politiska makten skyddas med alla medel. Med fog kan man misstänka att vi är på väg mot ett konfrontationssamhälle och en splittring av det politiska maktsystemet.


Att riksdagen vid förtroendeomröstningen av statsministern drog ner gardinen för många spädde säkert på politikerföraktet. Alla partier har lik i garderoben så SD platsar att få vara med och bestämma lika väl som alla andra. Men visst bevisade det hela att vi inte längre är en demokrati, utan svenska folket kan köras över utan betänkligheter.


När det går att välja en talman som skall vara neutral, varför inte en demokratiskt vald neutral statsminister med utstrålning och pondus som helt kan inrikta sig på att vara landets ambassadör och en form av lagledare. Genom sin neutralitet skulle denne statsminister kunna tvinga partierna att se till landets bästa. Att ens föra fram en skandalomsusad och känslokall person som aspirant på  statsministerposten är ett hån mot en majoritet av svenska folket. Svaret kommer inte att vänta på sig, lägg ner hela skiten!


Det ser mörkt ut för vårt land och vi är nu inne i den tid på året då dagsljuset krymper och mörkret växer utan politisk inblandning på annat sätt än att nu även sinnet fördunklas. Det märks på människorna att den varma sommaren gjort dem bortskämda, man hör runt omkring sig kommentarer som: Usch, nu är det dags igen att pylta på sig igen. De långa kalsongernas och mameluckernas kalla och mörka tid är på gång.


De flesta tänker redan att det är långt till våren, men då vi får se om vårt land verkligen gått in i en varmare och soligare period. Experterna säger det, men när inte ens vädret en månad framåt kan spås, hur skall vi då kunna lita på dessa experter? Har sett massvis med förutsägelse hur vintern skall bli, en del tror på en mild barvinter andra på en vargavinter. Det är först om ett halvår vi har svaret och då kommer experterna antagligen att skylla på just det nyckfulla klimatet.


Varför det blåser mer än tidigare har jag inte sett någon förklaring till, men om det beror på vad miljöexperterna säger, varför har inte vädret varit så här nyckfullt tidigare? Det som sägs vara boven i dramat har reducerats under de senaste åren, det är med andra ord någonting som inte stämmer. Man kan fundera över vad människan ställt till med, eller kan det vara så att vi inte kan göra någonting alls när det gäller vad naturkrafterna får för sig att göra.  


Det finns gott om människor som vill påverka, men kommer underfund med att kunskaperna inte räcker till. Att ekonomi är någonting våra politiker inte begriper är inget nytt, men att de omhuldar NPM visar att de inte kan tänka så långt att det medför konsekvenser. Läste en bra fråga från en ung kille: Vad fan är NPM? Ja, vad är egentligen New Public Management? I ett nötskal handlar det om att de offentliga verksamheterna skall likna den privata marknaden, men våra politiker har ingen kunskap om hur den fungerar.


Att offentliga verksamheter skall drivas enligt företagsmässiga principer skulle det få de offentliga förvaltningarna att bli effektivare, vilket för företag betyder rationaliseringar. Men vi är ett land där invånarna betalar skatt för att staten, kommunerna och landstingen skall tillhandahålla den "vara" invånarna betalar för, av den anledningen benämns de offentliga verksamheterna som skattefinansierade. Våra politiker har därför varit vana vid att räcker inte pengarna måste det till höjda skatter. Ingen tycks ha förstått att det nya tänkandet bäddade för vad vi nu kan se, total kaos inom de offentliga verksamheterna och uppretade invånare som ser rött när de anses vara kunder. Man kan inte vara kund i sin egen affär!


Eftersom inte våra politiker förstått vad det handlar om, är det inte förvånande att de negativa sidorna nu börjar slå mot dem själva. Deras roll i styrandet av vårt samhälle ifrågasätts allt mer eftersom de saknar kompetens för att fungera som företagsledare. För företagsledare är vad våra så kallade förtroendevalda makthavare blivit genom NPM. Är någon förvånad att det mesta blir kaos?


De som dragit igång att vår demokrati måste återinföras har förstått vad det handlar om, folket har bara en enda möjlighet att påverka och det är vid val. Om det inte var så skrämmande skulle jag ha hjärtligt roligt åt at se hur det politiska etablissemanget gör bort sig på löpande band. Det verkar som om även de politiskt aktiva insett vartåt det barkar, men står handfallna inför vad som måste göras.


Naturligtvis måste det göras som de politiska makthavarna trodde NPM skulle åstadkomma, men insåg inte att effektivitet bara kunde uppnås genom rationalisering av en alldeles för stor offentlig byråkrati och administration. Av den anledningen  har både vår byråkrati och administration tillåtits växa, ingen visste vad rationalisering innebar. Har en känsla av  att Inte ens makthavarna själva har en aning om hur många statliga verk och andra offentliga verksamheter som kan läggas ner, utan att det påverkar invånarna. Det är betydligt fler än de ens kan tänka sig.


Det är nämligen som en sjuksköterska sa till mig: Övriga personalen och patienterna märker om jag och någon mer råkar bli sjuk och blir borta några dagar, men ingen skulle märka om ett stort antal i den poltitiska ledningen eller mellanchefer skulle vara det. Och det är faktiskt så vi måste börja se på de politiska företrädarna och onödiga tjänster, de är de enda som kan undvaras i det samhälle som växt fram.


Jag kan inte se det annat än att våra politiker levt och lever i en drömvärld. Minns ord som skrevs av Torvald Karlbom: I vårt ytterliv är vi invånare i realitetens värld, vi kan sträcka oss efter dess möjligheter, spänna oss för att nå tinnarna, men om tinnarna tillhör luftslott blir denna strävan ofruktbar livsflykt. Att tappa kontakten mellan det önskade och det uppnåeliga utmynnar till sist i maktlöshet.

 

Så få ord beskriver vad politik handlar om i en komplicerad värld de politiska företrädarna inte förmår förstå, eftersom de håller fast vid luftslott. För vad kan bland annat arbetslinjen annars ses som?

Av Sven-Erik Hemlin - 23 september 2018 10:08

När vi efter valet bjuds på en buskisteater som drar ner skratt inför öppen ridå, är det dags att fundera lite över vad som skall komma härnäst. Att vi hade och fortfarande har ett uselt gränsskydd som inte kan försvaras visste vi, det är lite genant att de med perspektiv på vårt land också konstaterat det. Genant är det också att våra makthavande politiker verkar ha varit helt ovetande om det.


Det är egentligen löjligt att partiledarna slåss om vem som skall bestämma, det är svenska folket som bestämmer och visade det tydligt vid valurnorna. Vad man kan utläsa av valet är att hela det politiska etablissemanget straffades för att inte kunna enas om att besluta om vad som är bäst för landet och invånarna.


Går man tillbaka i tiden fanns en yrkesstolthet som fick människorna att göra sitt bästa. Vårt land var känt för mycket hög kvalitet på de produkter som exporterades över hela vår värld. Nu har den positiva bilden solkats av allt annat som händer. Skola, vård och omsorg sågs som ett föredöme för andra länder, nu ses våra en gång så rosade verksamheter som varnande exempel.


Det började redan för flera år sedan att personal i förtvivlan över hur arbetsplatserna blivit, sade upp sig från de offentliga verksamheterna för att övergå till privata företag. Det enda motdrag våra makthavande politiker haft är att försöka försvåra för de privata företagen som växt på de misskötta offentliga verksamheternas bekostnad.


Att tala om övervinster hos de privata företagen istället för oskäligt höga kostnader inom de offentliga ger naturligtvis inga politiska pluspoäng. Att de privata ägarna lyckas göra vinst på samma pengar som de offentliga borde vara en väckarklocka, men så fungerar det inte inom politiken. Där vill de makthavande visa att de skjuter till pengar för att allt skall lösa sig.


Vad hjälper det att skjuta till pengar när personalen överger verksamheterna på grund av usla löner, politiska ledningar och arbetsmiljö? Skillnaden mellan offentliga och privata verksamheter är därför uppenbar, det handlar om vilka som leder företagen. Skillnaden blir tydlig eftersom det handlar om proffs och amatörer. Visst finns det professionella även inom de offentliga verksamheterna, men de finns på "golvet", inte i ledningen.


Allt tal om vinster i välfärden är en politisk förhoppning om att personal skall komma tillbaka till de offentliga verksamheterna om de privata tvingas lägga ner. Men det skulle bara bli ett kaos utan like om sjukvården skulle tvingas ta emot alla de som idag anlitar en privatägd vårdgivare. Det är för sent att göra någonting åt den politiska styrda offentliga skolan och sjukvården, kanske är det lika bra att privatisera alltihop.


Om man tänker sig att de offentliga verksamheterna skolan och vården i första hand övergår i privat ägo, skulle det sätta press på de privata att visa resultat. Dessutom skulle det innebära en inbesparing för invånarna, eftersom kostnader för politiska ledningar och politiskt tillsatta jobb skulle försvinna. Från att ha avlönats med skattepengar övergår personal inom sjukvården och skolan till att verkligen tillföra skattepengar istället för att kosta.


Men den verkligt stora vinsten för invånarna finns att hämta i besparingarna när den kostsamma överadministrationen försvinner. Nåja, om den inte försvinner helt, kommer den ändå att kunna reduceras till att kosta en förhållandevis blygsam summa. Det gäller ju att utse personer som håller tummen i ögat på de privata ägarna.


Men att viktiga funktioner i vårt samhälle övertas av privata ägare är ingen lösning på sikt för invånarna. Vi står inför en revolution när det gäller den högteknologiska utvecklingen och en massa människor befaras bli av med sina jobb. En fara är också att riskkapitalbolagen som satsar pengar får fullt upp med att rädda vad som räddas kan om en finanskris visar sitt fula tryne igen.


Att ta hand om och utbilda människor kommer därför att bli en bärande del i det nya samhälle som kommer att växa fram. Det stora och övergripande problemet är att den politiska styrningen av de viktiga samhällsfunktionerna avskräcker i nuläget många från att utbilda sig till de yrken inom de offentliga verksamheter som kommer att behöva personal. Om inte de ytterst ansvariga inser det finns inget hopp för vårt land.


Vad det kommer att handla om är att de politiska makthavarna kommer att tvingas till att genomföra förbättringar för invånarna, vad de själva eller partierna vill göra måste komma i andra hand. Glädjande nog kan vi räkna med att det inte blir dyrare om och när hundratusentals människor mister sina jobb, de pengarna gör Arbetsförmedlingen av med redan i dag. Visserligen måste många räkna med lönesänkningar, men i gengäld kommer de som blir arbetsbefriade att kunna inrikta sig på det nödvändigaste i livet.


Naturligtvis är det kommande högteknologiska samhället skrämmande eftersom många människor kommer att ersättas av smarta tekniska hjälpmedel, men förändringar är någonting som är oundvikliga. Även i framtiden kommer utbildning, erfarenhet och kunnande att vara en tillgång, befrielse från ett arbete kan utnyttjas till utbildning som är anpassad till det nya högteknologiska samhället.


Fastnade för många år sedan för någonting Alfred G. Walton skrivit: En klok människa är gästfri mot nya idéer och försöker hålla god jämvikt mellan det bästa gamla och det bästa nya. Vi skyr alldeles för ofta besväret med omställning efter det nya och klänger oss fast vid det gamla beprövade. Betyder inte det att lägga vår farkost i torrdocka vid sidan av strömfåran?


Efter vad som hänt kan man se det som att vårt politiskt styrda land, legat i torrdocka under många år. Efter att svenska folket sagt sitt har vi hamnat på djupt vatten igen och det blir nu upp till bevis om vår en gång så stolta skuta flyter eller sjunker.

Av Sven-Erik Hemlin - 22 september 2018 07:55

Det talas redan om nyval, men vad det skall vara bra för är svårt att förstå. Om våra politiker skulle göra sig omaket att prata med "vanligt" folk, skulle de snabbt inse att ett nytt "parti" då kan komma att rusa upp till runt tjugo procent, nämligen "Soffliggarpartiet". Det börjar bli allt fler som tycker det är lika bra att bli kvar på sofflocket, som att lägga sin röst på partier som inte bryr sig ett dugg om invånarna efter valet, utan istället slåss om makten att styra över dem.


Det är de styrandes oförmåga att utföra de uppdrag som åligger dem, som övertygar invånarna om att det vore bättre att de (politikerna), inte har någonting att säga till om. Om det är demokratiskt tänkt eller inte låter de som inte längre vill rösta andra avgöra, men det är fritt land och det finns inget tvång att rösta det är bara en rättighet. Men många har insett att det fortfarande finns chansen att rädda vården, skolan och polisen, men då måste all politisk inblandning förbjudas.


Maktkampen som ständigt pågår inom politiken har gjort invånarna tveksamma till det styrelsesätt vi har. Ett uråldrigt system som våra politiker tycks omedvetna om att med de ändringar som gjorts, inte längre ser till invånarnas bästa. Men Politikerna själva ser det som någonting naturligt, att de själva har förmåner som de ärvt från tidigare generationer av politiska makthavare, men både löner och förmåner är betydligt bättre nu än tidigare.


Tyvärr har tidigare generationer politiker lämnat efter sig en kultur som vi nu kan se är på väg att urarta. Många anser att Socialdemokraternas långa maktinnehav är anledningen till den vänskapskorruption som frodas i vårt land. Införandet av Folkhemmet innebar att en massa lojala partikamrater engagerades för att "förvalta" pengarna som skulle räcka till en trygghet för alla från vaggan till graven. De enda de lyckats med var att skapa en trygghet för dem själva på äldre dagar.


Det är inte bara vänskapkorruption som påverkat vårt land, det är mycket fiffel och båg som passerat under de grävande journalisternas radar. Vissa saker lyckade de dra fram, minns hur SSU försvarade sitt friserande av medlemsantalet med att så hade alltid gjorts, men vad mer som alltid gjorts får vi veta efter hand som saker uppdagas.  Det hela har utvecklats till att gälla hela det politiska etablissemanget, kan de så kan vi tycks även de ha resonerat. Tidningarna är med andra ord livsviktiga för att upprätthålla vår demokrati, det är inte premier som gäller elfordon. Använd istället pengarna till att halvera priset på papperstidningar, det blir betydligt billigare också.


Minns stackars Mona som kölhalades för att ha köpt Toblerone, nu har avslöjanden gjorts gällande privata flyg- och taxiresor, men även restaurangnotor på skattebetalarnas bekostnad för hundratusentals kronor. Det blir många Toblerone det. Ändå kan man förmoda att det som nu förts fram i dagsljuset bara är toppen av ett isberg.


Maktmissbruk är numera mer en regel än ett undantag, det visar inte minst de direktiv Försäkringskassan jobbar efter, vilket gett det människofientligt samhället ett ansikte. Konfiskering av invånarnas skattepengar och trygghetsförsäkringarna har aldrig prövats i domstol, men måste ses som egenmäktigt förfarande och därmed brottsligt. Listan kan göra lång som visar hur vårt gamla styrelsesätt gör att pengar försvinner ur stora svarta hål i landets, kommunernas och landstingens kassakistor.


Ett växande "Soffliggarparti" skulle naturligtvis påverka i allra högsta grad, om det blir största parti kan inget politiskt parti säga sig ha mandat och kräva få ha makten. Men finns verkligen något parti som med kraft kan styra vårt numera skakiga land? På det måste svaret bli nej, de politiska företrädarna har varken den kompetens som behövs i en allt mer komplicerad värld, inte heller den erfarenhet om hur invånarna tvingas tackla alla problem som uppstått genom politiska beslut. Här kolliderar två vitt skilda världar.


Med de erfarenheter vi har av en Moderat och Socialdemokratisk ledd regering, blir det därför underkänt över hela linjen. Moderaterna försöker övertyga om att de kan ekonomi, Socialdemokraterna försöker på alla vis skyla över att de inte alls kan regera som de sagt under alla år. Historien visar nämligen en helt annan sak. Men precis som de övriga gamla partierna har de bidragit till att SD vuxit och om ingenting görs för invånarnas bästa, kan det partiet ve och fasa bli landets största parti. Det är en het potatis våra politiker på både den rödgröna sidan och den blå alliansen får bolla mellan varandra.


Förr talade de rivaliserande partierna om att den som inte röstade gynnade motståndarna, i själva verket en rädslan att svenska folket skulle vända de politiska partierna ryggen. Rädslan har visat sig vara befogad  om man lyssnar på vad folk har att säga, deras dom över politikers oförmåga att föra deras talan under många år är hård. Det är inte bara politikers löner och förmåner som sticker i ögonen, det går ju inte ens att få de som visar sig vara fullständigt odugliga avskedade. Dessa personer finns med på partiernas valsedlar vid varje nytt val, vilket ytterligare späder på missnöjet.


Det känns som att det som nu hände vid valet egentligen var ofrånkomligt, någon måste tröttna på de ständiga klantiga försöken att få rätsida på de viktiga verksamheterna skola, vård och vad som verkligen behövs numera, poliser som patrullerar våra gator och torg. Inte förvånande blev det invånarna som tröttnade först, någonting annat var inte att vänta.


Med ord klingande i öronen att vår planet är döende och domedagen (eller snarare klimatkatastrofen) är nära, kan man fundera över varför vi inte passar på att leva livet istället för att arbeta. Våra politiker har visat att de följer det som alltid gjorts, men skall man verkligen göra det? Minns vad Anatole France skrev en gång för länge sedan: Om vi alltid gör det som andra ha gjort, då är det de döda som leva och de levande som äro döda.


Var finns alla kloka människor nuförtiden? Om de verkligen fanns några, skulle inte vår värld se ut som den gör. Kanske beror allt som händer på att vi gör som det alltid gjorts. Längre i utvecklingen har inte människan kommit, än att följa det de blivit lärda att göra. Vad händer den dag då människorna börjar tänka själva och går sin egen väg och inte politikernas?

Av Sven-Erik Hemlin - 21 september 2018 06:51

Vanans makt är stor, ibland större än de föresatser man försöker följa, så i tidiga morgontimmen satte jag mig ner för att skriva av mig. På kort tid har jag lyckats städa undan saker som annars hade kunnat orsaka huvudbry, men huvudet behövs för att ta sig igenom de vardagsfällor som hela tiden finns i vårt moderna samhälle. Om folk jag möter kunde låta bli att använda mig som bollplank för vad som rör sig i deras huvuden, skulle det antagligen finnas mer tid för det jag helst vill göra. Vad kan jag göra för att lösa deras problem annat än göra en sammanfattning av dem? 


Den finns där under ytan när man pratar med folk, uppgivenheten att de ingenting kunnat eller kan göra för att få rätsida på vårt land. Våra politiker brottas med samma problem, hur de än gör blir det fel. De senaste trettio åren har det gjorts samhällsexperiment som förvärrat istället för att få rätsida på de grundproblem som fanns, det har handlat om prestige och det har hållits fast vid felaktiga beslut alldeles för länge.


Nu råkar det vara så att om man ändrar på en sak påverkar det någonting annat och det kan man aldrig komma ifrån. Om det visar sig att de beslut som fattats påverkat invånarna på ett negativt sätt gäller det att snabbt rätta till det, vilket i sin tur skapar något nytt problem som också måste lösas. Det finns med andra ord bara en lösning för att kunna rätta till de problem alla samhällsexperiment orsakat och det är att göra om allting och börja om från början.

Inte det lättaste precis, men här kommer det nya högteknologiska samhället att vara till god hjälp. Det tvingar oss nämligen att helt tänka om när det gäller hur människorna lever idag och hur levnadsvillkoren kommer att se ut i framtiden. I förlängningen av de högteknologiska hjälpmedlens övertagande av många jobb, uppstår frågan på vilket sätt de skall försörja de människor som blir över.


Att betala med pengar försvinner inte i ett nafs, de smarta maskinerna måste alltså beskattas på samma sätt som de med ett arbete, annars faller hela samhällssystemet ihop som ett korthus för allt kostar pengar. Men har vi någon som helst beredskap för att övergå till att bli ett högteknologiskt samhälle? Långt ifrån, våra politiker talar istället om att fler måste i arbete och att vi måste jobba längre. Har de inte läst eller tagit till sig det som skrivits om vad Artificiell Intelligens kommer att medföra?


Vad det handlar om är maskiner som blir smartare och smartare ju längre de körs, de har nämligen programmerats till att lära sig själva efterhand. Ju mer information de hanterar desto smartare blir de och om inte det låter skrämmande så inte vet jag. Det betyder nämligen att det måste till hyperintelligenta människor, som kan sätta spärrar för hur långt de smarta maskinerna skall tillåtas bestämma. Kanske är det så att det hela har gått längre, än vad utvecklarna hade tänkt sig ...?


I takt med naturkatastrofer lite här och var på vår jord, kan vi räkna med att de smarta maskinerna kommer att användas till att finna orsaken. De kanske redan är i bruk men blir lurade av de forskningsresultat de matas med. Eftersom datorer bara förstår instruktioner i form av ettor och nollor har myntats uttrycket skräp in skräp ut. Det kan vara massvis med skräp i det forskarna kommit fram till, men det kommer säkert de smarta datorerna att avslöja.


Det kan mycket väl hända att vi en dag får veta vad människan gjort för fel. De smarta datorerna kan ju programmeras att använda uteslutningsmetoden, med utgångspunkt från de värden som fanns när det började beslutas om att vi skulle rädda vår miljö. De flesta länders miljöskatter och avgifter går direkt in i den statliga kassakistan där de blandas ihop med allting annat. Allt tal om att rädda miljön har väckt ekonomiska baktankar och möjligheten att skapa nya jobb. 


Eftersom vi tydligen inte kunnat göra vår sjuka miljö friskare under de år som invånarna betalat in miljarder i miljöskatter och avgifter av alla de slag, finns misstanken att de styrande sett det hela som ett utmärkt sätt att tillföra statskassan mera pengar. Precis som med de öppna gränserna, vad skulle egentligen kunna hända? Tja, plötslig strömmade en massa människor över våra gränser och som grädde på moset fick vi en het sommar och torkan och skogsbränderna slog till. Nu har de flesta av våra politiker en helt annan syn på invandring och flyktingmottagning, dessutom har de nu även börjat tala om klimatet. Det gäller att hålla kappan rättvänd efter de vindar som blåser.


Med stöd av historien vet vi att klimatet kan ändras av någon utlösande faktor, det finns många saker som kan påverka i modern tid. Sprängning av atombomber, skövling av regnskogar och oljeborrhål som gjort att vårt stackars jordklot mest liknar en Sweizerost, välj själv vad som kan ha ställt till det. Vad som utlöste tidigare klimatförändringar har jag inte en aning om, men någonting var det alldeles säkert. Massvis med vulkanutbrott och jordbävningar kanske, det skrevs knappast ner vad som hände en gång för länge, länge sedan..


En dag kanske vi har svaret med hjälp av smarta datorer, men fram till dess får vi dras med det nyckfulla vädret och klimatet. Ser det lite som en domedagspredikan när man kan läsa om att många av världens stora städer kommer att ligga under vatten om vi inte värnar om vår miljö. Har för mig att ha läst om Atlantis som skall finnas någonstans i havets djup. Om det inte är en saga utan en berättelse som förts vidare sedan urminnes tider, kan det alltså ha hänt någon gång för länge sedan. Folk tror ju på det som står i Bibeln, så varför inte.


Jag för min del tycker det är otäckt att skrämma våra barn med, att om ni inte är rädda om miljön så kommer det att hända otäcka saker. Som om inte barnen har tillräckligt att oroa sig över i en värld som blir osäkrare för varje dag som går.  Det uppmuntrar definitivt inte heller människorna till att se framåt och tvingas jobba längre, för att överhuvudtaget få en pension att leva på. Men det måste ändå uppmuntra invånarna i de låglänta städerna att investera i en gummibåt för att kunna ta sig fram om det händer att vattnet stiger som det sägs.


För de unga med förhoppningsvis ett långt liv framför sig, väntar en värld de inte har en aning om hur den kommer att se ut. De idag gamla har en fördel, de kan se varje ny dag som en bonus, det gäller att få ut det mesta av det i det stora hela korta liv vi har.

Av Sven-Erik Hemlin - 16 september 2018 15:59

Känner att jag hamnar i samma hjulspår och tänker därför göra ett uppehåll på några veckor. Vid min ålder kan man inte ha för många bollar i luften så jag tänker göra som Olof Palme sa, ta ett helvete i taget.


Nåja, nog om det. Man märker tydligt att vi är på väg in i den långa mörka delen av året när timmarna av dagsljus krymper ner till bara några timmar. Människor åker snart till jobbet när det är mörkt och kommer hem när det är mörkt, tacka fan för att det suger.


Efter en sommar då vi blev bortskämda med sol och värme precis som i Medelhavsländerna, har satt outplånliga spår i många. Varför har vi inte soligt, varmt och skönt året om? Tyvärr är det en lika omöjlig önskan som att politiker kan lära sig att allt de beslutar om får konsekvenser på något sätt. För det mesta som de inte tänkt sig, men när det oförutsedda händer tvingas försvara sig med att de inte nådde ända fram.


Så blev det med miljöskatten på elektronikvaror som skulle ge statskassan 2,4 miljarder i intäkter, men det blev 1.7 miljarder i förlust istället. Än så länge skall tilläggas, för de negativa effekterna bättrar hela tiden på förlusten. Men det är ju egentligen så enkelt att till och med en finansminister skall kunna räkna ut det att om en vara blir för dyr säljs den inte. Tyvärr är det inte lika lätt att komma undan kostnader för det vi absolut behöver.


När skall våra politiker lära sig att skatter och avgifter inte bara gör de svagare grupperna i vårt samhälle fattigare, det påverkar allas ekonomi negativt, till och med företagens. Nya skatter på sprit och tobak gör smugglare rikare och staten fattigare, det är så det fungerar.


Dessutom är det inte meningen att invånarna genom extra skatter och avgifter skall försörja den enorma politiskt styrda apparat vårt land blivit, skatterna är till för att stat, kommuner och landsting skall utföra vad de får betalt för. De makthavande måste lära sig att ta bort kostnader av samma storlek som de räknar med att de behöver genom nya skatter och avgifter. Skall det vara så svårt?


I valets sista timmar drogs EU in i debatten, men ingen talade om att den svenska kronan har svårt att hävda sig i en global ekonomi. Man kan vara för och emot EU, de som är emot har upptäckt att det påminner om  vårt lands styrelsesätt. Precis som regeringar gjort i vårt land och kört över en stor del av invånarna, kör EU:s ledande över medlemsländerna. I småsaker som formen på gurkor eller om snuset skall få säljas lite överallt kan delegaterna ställa till med skada som irriterar ett land, men när det verkligen gäller är EU en tandlös tiger.


Med en växande nationalism har vi fått länder som vägrar rätta sig efter EU och den högsta EU ledningen har insett att de inte kan göra någonting åt det, det skulle riskera EU:s framtid. Efter Englands besked om Brexit har länder som är trötta på EU:s inblandning mopsat upp sig så vad vi kan se är bara början.


Nästa problem för EU precis som för medlemsländerna är om vi kommer att få en global finanskris. Att den kommer förr eller senare tycka alla experter vara eniga om, men ingen vet när. Medlemsländerna och då inte minst vårt land kommer att inte ha råd att betala en massa miljarder i avgift till EU när pengarna behövs till invånarnas överlevnad. Det är bara att inse att även vårt land kan tvingas slå näven i bordet och bli protektionistiskt för att skydda invånarna.


Och skydd kommer invånarna i alla länder att behöva när Artificiell Intelligens slår igenom. Om smarta maskiner och robotar tar över, vad skall människorna göra? Har funderat över hur våra politiker tänker som talar om införandet av låglönejobb, i princip själsdödande monotona jobb för att sysselsätta folk. Inte bara dessa jobb utan miljontals andra kommer att försvinna genom införandet av AI. I vårt land rör det sig om hundratusentals jobb som kan ersättas med smarta maskiner och robotar.


Hur går det med våra storstäder där de flesta jobbar inom affärer och tjänsteföretag, deras överlevnad är helt beroende på om kunder köper deras varor och tjänster? Butiksdöden börjar nu märkas även i storstäder och till och med det stora företaget H&M har insett att de vaknade för sent när det gäller e-handel. Många experter anser att de är på väg att bli utkonkurrerade av företag som varit mer förutseende.


Samma sak gäller för vårt lands politiska etablissemang, vad hjälper det att kriga om makten om det handlar om att alla måste hjälpas åt för att rädda landet och invånarna. Tyvärr har vårt land alltid varit sent ute när det gäller att vara lyhörd för förestående förändringar, så har det varit med en åldrande befolkning och att fattigdomen spridit sig så att alla nu kan se det.


Det är så vårt land och vår  värld ser ut idag, men det blir betydligt värre framöver och det är därför de smarta datorerna och robotarna kommer i användning tidigare än vad experter trott. Det gäller helt enkelt att rädda det som räddas kan, vilket naturligtvis kommer att få följdverkningar vi inte ens kan överblicka. Vad man kan ana är att vårt samhälle kommer att förändras till oigenkännlighet inom kanske bara tio år. Det som obemärkt nu händer i bakgrunden är som när det varnas för någonting som kan utlösa en lavin. När schabraket släpper, är det bara att hoppas förödelsen inte blir för stor.


Vad som än händer är det invånarna som tvingas ta tag i förödelsen och försöka bygga upp på nytt. Men då kommer knappast politiska företrädare att vara arbetsledare. Kanske alla till och med har samma lön, som är beroende på hur mycket det finns i den gemensamma kassan och som invånarna kan dela på? Inte alls otroligt och en betydligt förnuftigare gissning än vad våra politiker har att komma med. Jobb åt alla, jo pyttsan!

Av Sven-Erik Hemlin - 15 september 2018 10:03

Hur jag än försöker, gnager oron om att vårt instabila politiska maktsystem, kommer att bli den utlösande faktorn som många ekonomer varnat för. Med en riksbankschef som suttit för länge och som målat in sig i ett hörn för att nå inflationsmålet, har vi en minusränta som uppmuntrar till skuldsättning och hög konsumtion. Men hur länge kommer det att fungera att konsumtionen och den ekonomiska tillväxten, till största delen sker med lånade pengar?


De två än så länge största partiernas partiledare säger sig vilja ta ansvar för landet, men när det gäller ekonomin är de ute på hal is och frånsäger sig allt ansvar. Förstå mig rätt, de vill gärna ha ansvar för att sätt sprätt på pengarna som kommer in, men deras syn på vad det måste sparas in på gör folk förbannade. Kristersson vill ta från de sjuka och arbetslösa för att ge till de som redan har så de klarar sig, Löfven blir ingen klok på vad han vill spara in på, men ett tips för besparing är att kostnaderna för vår byråkrati ökat de senaste fyra åren.


I en artikel som nästan passerade obemärkt kunde jag läsa att de finansiella problem flera länder har idag, kan vara början på en ny finanskris. Det är inga små länder det handlar om, de som har allvarliga problem är Turkiet, Italien, Argentina, Brasilien och några fler. Ja, Venezuela får inte glömmas bort, där finns den verkliga ekonomiska härdsmältan med ett styre som försöker sko sig till dess militären gör uppror och tar över.


Det börjar bli allt svårare för de rika att kunna känna sig säkra och det gör att de blir försiktigare. Vad företagen insett är att trots jordens ständigt ökande befolkning, har vi passerat toppen av vad folk behöver och har råd att konsumera. Många som inte har råd handlar i alla fall, men det är en helt annan historia.


Nu talas om att framtidens jobb blir att plocka upp skräp ur havet och återanvända det. De som säger så har insett att jordens resurser inte kommer att räcka i evighet. Klimatet börjar också bli ett irriterande problem, orkaner uppstår på löpande band, just nu vräker regnet ner på Amerikas sydliga östra kust på andra ställen är det snustorrt. Stormen i Amerika kommer Trump antagligen att skylla på Demokraterna, ordet klimatförändring finns inte i hans telefon..


Men till och med forskare börjar bli osäkra på vad som orsakat det instabila klimatet och skapar de naturkatastrofer som blivit allt vanligare. Det borde blivit bättre med de åtgärder som redan vidtagits i form av minskade utsläpp. Men om några är rädda om miljön och andra inte, hjälper det pyttelite vad vi gör i vårt land.


Det finns många varianter på hur vår jord kom till, men knappast genom en Big Bang. Vad jag kan förstå har universum alltid funnits, men finessen med jorden är att vi kretsar runt solen. Kanske kom de första människorna till vår jord från en annan planet, trots att det skedde när vi började vår jords tidsräkning. Men jag får det inte att gå ihop med de berättelse jag läst om Adam och Eva, dinosaurier och grottmänniskor som vi utvecklats ifrån. Nåja, det finns många grottmänniskor kvar om än i moderna kläder. Hursomhelst har det under många år letats efter någon planet dit människor kan flytta, det kanske är så att när en planet utnyttjats till max finns inte längre någon framtid för den.


Om hundra år kanske inte vår jord finns längre, att timglaset runnit ut och människan tvingas börja om på nytt med att bygga upp en annan planet att leva på. Får mig osökt att tänka på Noaks Ark, att vissa arter är värda att bevara andra inte, att det som verkligen kan uträtta saker för att bygga upp någonting nytt flyttas, resten får vara med om jordens undergång. Vi som lever nu får knappast veta svaret, vi är lyckligt ovetande om vad som kan drabba oss redan i morgon, för några garantier för våra liv finns inte.


Antagligen är det för att människan inte vet vad som väntar, som vår värld kunnat bli som den nu är. Vi planerar för år framöver, men vet inte om vi finns kvar i morgon. Det naturliga skulle vara att människan tar vara på och njuter av varje dag som om det var den sista, då skulle antagligen vår värld se helt annorlunda ut.


Tror ingen tänker på att inte ens barnen får en chans att vara barn längre, de skall så fort som möjligt tas om hand av andra människor, för att föräldrarna skall kunna arbeta och försörja både sig själva, stat, kommuner och landsting. Det kostar att låta andra ta över det ansvar som egentligen vilar på föräldrarna och barnen har ingen talan.


Det politiskt skapade kravsamhället skördar offer genom att det som kallas psykisk ohälsa kryper allt längre ner i åldrarna. Istället för att utvecklas i sin egen takt sätts press på de unga och drabbas av prestationsångest. Läste det nästan overkliga att till och med unga killar har problem med potensen och tvingas söka läkare för det. Var och en borde inse att nu är det dags att förändra vårt samhälle till att bli mindre krävande och mer människovänligt.


Handen på hjärtat, är det verkligen så här vi vill att vårt samhälle skall se ut? Med lite lugn och ro skulle människorna i vårt land kunna hitta lösningar som är betydligt bättre än vad våra politiker kan komma med. De är så fixerade vid att kunna påverka utvecklingen att de inte ser att de river ner istället och så kan vi inte ha det.


Kanske är det dags att ta timeout som många politiker gör när de av mindre smickrande anledningar hamnar i rampljuset. Som det blivit behöver invånarna stanna upp, inte bara för att hämta andan, utan också ges tid att tänka. De som idag fyllt femtio behöver knappast oroa sig för att tvingas jobba längre som våra politiker anser vi måste göra, det är bara politiskt önsketänkande att det skall rädda pensionerna och vårt land. Om femton år kommer antagligen människor att ha tid att tänka själva utan politiska företrädare, eftersom smarta maskiner och robotar tagit över deras jobb.


Vid den tiden kanske också alla har en statlig grundlön och inrättar sina liv efter den. Det finns så mycket annat här i livet som är roligare än att arbeta för någon annan, men en hobby kan övergå till att bli en inkomstkälla. Då känns det inte som ett arbete utan som ett eget välbefinnande.


Det finns oändliga möjligheter för människan om den får tid att använda sina medfödda anlag och innovativa förmågor, det sätter vårt nuvarande styrelsesätt stopp för. För de allra flesta gäller nämligen att det arbete många tvingas utföra för att överleva, varken ger något välstånd eller bättre hälsa, vi har ju sett att det i alldeles för många fall blivit tvärtom.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4
5
6
7
8 9
10
11
12
13
14 15 16
17
18
19
20
21 22 23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards