Alla inlägg under december 2019

Av Sven-Erik Hemlin - 31 december 2019 14:22

Hade inte tänkt mig skriva någonting alls i dag, men den föresatsen blåste bort i den friska nordvästliga vinden. Om det var en förändringens vind som sveper över landet skulle jag inte ha något emot det, för det har funnits någonting kusligt och ödesmättat över ett år som de tre sista månaderna bjudit på skitväder. Klimatförändring? Snarare en vink om att människan skall ge fan i att blanda sig i det Moder Jord skött om alldeles själv under alla år.


Dagen till ära har jag föresatt mig att skriva relativt kort. En summering av ett år då de politiska misstagen visat sig på många sätt och inte minst då hur landet håller på att falla isär. Brottsligheten,  vårdköer och politisk härdsmälta eller vad man skall kalla den regering med stödtrupp som retar upp allt fler invånare.


Slutet på året förgylldes i alla fall genom ett inlägg av ett antal sossar där inte ens den som var riksdagsledamot var känd av mig. Antagligen inte av den stora allmänheten heller för den delen. Det var ett verkligt snyftinlägg om att invånarna inte förstår vad de får slita med att läsa in saker och vilket helsike de har. Nåja, de förstår ju inte heller hur jobbigt och vilket helsike många av invånarna ha, så det går väl på ett ut.   


Inlägget var också ett raggningsförsök att få in fler i den politiska gemenskapen. Lättaste vägen att få ett arvoderat politiskt förtroendeuppdrag måste ändå vara att slå en pling till Åkesson. Där fattas det folk att fylla stolarna med och svårare ser det ut att bli. Blir säkert många som överger sina partier och gamla ideologier och tar fan i båten, för räkningar måste ju betalas. Kanske de som skrev under inlägget  blir bönhörda när det gäller nytt folk inom politiken. Gemenskap kommer väl knappast de nya att få ta del av, men det blir ju inte fler som skall leva på invånarna tack och lov. Det var väl inte vad de sossar som skrivit under tänkt sig förstås, men sånt är livet. Skit samma vad de nya förtroendevalda har för kunskaper, de behöver inte känna sig ensamma om att inte ha några.


Fastnade för någonting i inlägget som kan förklara varför våra politiker inte lyssnar på invånarna. Det stod: Ju fler vi är, desto bättre går det att fånga upp idéer och tankegångar. Jösses, de har inte betalt för att ha egna åsikter eller tänka själva, de skall göra som de blir tillsagda av invånarna. Även de som har en annan åsikt än de själva. Nåja, bollat idéer och tankegångar är knappast vad man förknippar med sossarna, de brukar sno andras och göra till sina egna. Att det blir som att försöka blanda olja med vatten är en annan femma.


Inlägget visade i alla fall att de som skrivit under inte är i takt med tiden. Eller snare inte har en susning om de sämre tider vi kan vänta oss. Då kommer det inte att handla om fler aktiva politiker utan hur många som måste bort. Det är en kostnadsfråga helt enkelt. En stor kvantitet får människor att tänka på lågprisvara och låg kvalitet, vilket stämmer även inom politiken. Ja, inte lågpris utan låg kvalitet som är svinaktigt dyr. Där finns många hyllvärmare, eller på hatthyllan som det sägs att de avdankade företrädarna som fortfarande avlönas hamnar på. 


Det år som gått vill nog de flesta glömma eftersom politiska felbeslut och gamla synder nu visar sig allt tydligare. De invånare som röstar på småpartier har insett att de ändå kan få inflytande på politiken genom att vara ett stöd åt det största partiet. Undrar hur det blir om SD blir största parti vid nästa val ...


Nåja, vad hjälper det att vinna ett slag om man förlorar hela kriget och det ser inte annat ut för inte minst C och L. Det ligger någonting i att man skall vara noga att välja vänner, de kan lätt bli ens fiender.


Jag önskar inte vänner och bekanta i min ålder ett gott slut, i vår ålder ger det en kuslig påminnelse om det ofrånkomliga. Ett gott Nytt År ger i alla fall en förhoppning om någonting bättre, men inte ens det ser speciellt ljust ut. Vi vet inte vad som väntar. Regeringen kanske avgår och det blir nyval, men det kan lika gärna bli en ny finanskris. Men det kan ju också hända att MP sparkas ut från regeringen av sossarna och SD får vara med och leka. Ja, det skulle ju i alla fall ge svenska folket ett gott skratt och det har de inte haft orsak till på lång tid. Men inte ens den glädjen önskar väl Löfven oss.


Nytt årtionde när man vaknar i morgon, vart tar åren vägen? Men det är klart, det kan ta tvåhundratjugofem år att få sju rätt på Lotto så ...Med det fäller jag igen locket på datorn för i år och önskar alla ett bättre kommande år. Vi kan trösta oss med att det inte kan bli så mycket sämre, än det år som gått.

Av Sven-Erik Hemlin - 30 december 2019 11:12

Problem kan vara skrämmande, men antingen löser man dem eller accepterar dem. Tyvärr har våra politiker använt sig av den senare möjligheten, att lösa dem innebär alldeles för stort ingrepp i ett oorganiserat kontrollsamhälle. Det är betydligt lättare att låtsas försöka lösa ett framtida problem som en klimatkatastrof måste ses som. De flesta av oss nu levande kommer ändå aldrig att se resultatet, eller om det blir av överhuvudtaget.


Det som hänt med vårt land kan inte lösas genom maktutövning och politisk styrning, det kräver att viktiga beslut decentraliseras för att nå ner på rätt nivå. Det är varken riksdags- eller landstingspolitiker som kan lösa vårdens problem, det kan bara de som är mitt uppe i det kaos som skapats av politiska beslut.


Det skulle vara minst sagt märkligt om inte riksdagen i ett gemensamt beslut tar ifrån alla bypolitiker makten att styra landsting och regioner. Problemet blir naturligtvis att kunna locka personer från den privata sektorn att driva de skattefinansierade verksamheterna. De som ställt till allting skall inte heller finnas med i bilden och ges en chans att skyla över sina misstag.


Möjligheten att rätta till alla fel som gjorts måste hanteras av kunniga och det är där de som är mitt uppe i smeten kommer in i bilden. Det är de som vet varför saker och ting inte fungerar. Kanske måste en tydlig arbetsinstruktion skapas för de statliga verksamheterna som i första hand då innebär att följa den lag som finns men inte efterlevs av våra politiker.


De förtroendevaldas uppgift är att på bästa sätt förvalta invånarnas skattepengar, vilket betyder att det är invånarna som i första hand skall ta del av pengarna. Politiska samhällsexperiment följer definitivt inte lagen, skattepengar skall inte kunna användas till att förbättra för människor med pengar, det är de som är utan som skall ha dem i första hand.


Trygghetsförsäkringar är precis som det låter försäkringar mot sjukdom och arbetslöshet, det är definitivt inte bidrag som Kristersson tydligt deklarerat. Men den mannen kan ju bevisligen inte skilja på ditt eller mitt.


Med de nya sympatisörerna eller vad man skall kalla de missnöjda som ställer sig bakom SD blir det svårt för partiet att stå till höger. Det är ju inte precis några rika knösar huvuddelen av de som säger sig komma att rösta på partiet. Men så långt har det ju inte kommit än. Det är långt till valet om det inte råkar bli ett nyval och under den tiden hinner mycket hända.


Första testen blir antagligen den räntehöjning många låntagare kommer att få känna av. Trots att det rör sig om en liten höjning kommer det att skaka om en ganska stor del av invånarna. De höjningar som redan aviserats skall träda i kraft efter nyår kommer naturligtvis att spä på en spirande oro inför resten av året. Hur kommer det att bli egentligen?


Tja, den som visste det, vi kan bara följa med i det som händer och det kan orsaka att den politiska kartan ritas om igen. Ingen vill regera när det gäller att strama åt för allt vad tygen håller och dessutom vara i minoritet. De övriga försöker då på alla vis försöka plocka politiska poäng genom att säga: Så där skulle vi aldrig göra. Ändå börjar nog de flesta partiledare bli medvetna om att det helt enkelt är någonting oundvikligt.


Någonting vi kan läsa är att vi går mot en snabbare nedgång i konjunkturen, det har redan börjat märkas av men ännu inte hunnit bli skrämmande. Men det kommer i takt med att många får mindre att röra sig med och det blir en ganska stor grupp tack vare ökade skatter för att rädda vår miljö. När försämringar kommer på löpande band blir det MP som kommer att få bära hundhuvudet. Ja, en släng av sleven får naturligtvis även S, konstigt vore det annars.


Det blir nu politiskt korrekthet kommer att prövas, protesterna kommer ju att gälla hela det politiska etablissemanget. Kommer de att sluta leden eller kommer partierna att splittras till små enheter? Det som händer ger ju utrymme för nya partier att hinna bildas till nästa val som bara skjuter in sig på invånarnas hjärtefrågor. Förlorare blir då de etablerade partierna, för det är så det fungerar.


Ser man till invånarnas hjärtefrågor behövs kanske ett parti som lägger allt krut på skolan, ett annat på vården osv. Kanske är det dags för ett pensionärsparti som teoretiskt kan locka cirka femton procent. Det skulle verkligen röra om i den politiska grytan.


Och varför inte? De gamla ideologierna kommer att vara precis som det låter gamla i den tid vi nu går in i. Det är knappast meningen att ett parti skall kunna ägna sig åt alla de områden som måste täckas in numera, eftersom landets invånare splittrats på grund av orättvisor i flera viktiga sakfrågor. Med hjälp av professionella problemlösare skulle det hela kunna fungera, men inte med det politiska maktsystem vi har. Det om något är verkligen rena stenåldern.

Av Sven-Erik Hemlin - 26 december 2019 20:33

Som vi sett när problemen hopat sig för regeringen och ingen av ministrarna vågar ta i de heta potatisarna, får det mig att tänka på en historia. Det är våra politikers sätt att hantera problemen som får mig att tänka på gamla roliga historier, Varför har säker även andra upptäckt. De är en samling komiska figurer som ständigt ger upphov till dråpliga situationer. Hursomhelst, så här har jag hört historien:


En svensk släggkastare slog världen med häpnad när han kastade nytt världsrekord med nittiofem meter. Om det varit någon annan nationalitet än en svensk hade det gapats om doping, men det var en spenslig kille utan ölmage och svällande muskler. Nu råkade den som orsakat sensationen var en tystlåten man och begrep inte ett dugg när han tillfrågades på engelska av journalister.


En svensk journalist drog honom vid sidan om och frågade om han skulle översätta svaret åt honom. Dä ä int myck å säj, blev svaret. Ja men nånting beror det väl på att du kan kasta så långt. Jo, blev det korthuggna svaret. Farfar va kommunalarbetare, farsan va det och jag blev dä. När ja had börja sa dom: Om dom sätt nånting i händerna på dej, kasta dä så långt åt helvete du kan. Å dä ä dä ja försök göra.


Ja, ni förstår säkert varför tanken går till våra politiker, de är mästare på att inte våga ta tag i någonting utan slänger det åt tjänstemän som får mer eller mindre fria händer att komma fram till om inte en en lösning, så i alla fall någonting. För det är ju så att vad som än dyker upp, så inte har regeringen beslutat om någonting. De direktiv som getts har tjänstemän sedan utfört efter sina huvuden.


Men vem skall ställas ansvarig? Ja inte är det tjänstemännen, de gör bara som de blir tillsagda hur dumt det än är. Att de sedan för det mesta läser direktiven som fan läser bibeln är en annan sak. Om inte någon enskild kan anses vara ansvarig återstår bara en kollektiv bestraffning. På sätt och vis kan man se det politiska etablissemangets stagnation och SD:s ökning som en kollektiv bestraffning, ingen litar längre på dem. Tacka för att SD kan gnugga händerna när folk ser hur de andra gör bort sig stup i ett.


Precis som våra politiker tänker inte de som missnöjesröstar på SD vilka konsekvenser det kan få. Med den storlek partiet har i dag med runt en fjärdedel av väljarna bakom sig, är de redan en maktfaktor. Efter nyår när folk ser vad regeringen och de två stödpartierna beslutat kommer första rejäla reaktionen. När ett stort antal av de pensionärer som kommit på mellanhand upptäcker att de än en gång blivit grundlurade brakar helvetet lös.


Löfven har underskattat den ilska som finns mot samarbetspartnern MP. Det är inte bara de som är beroende av sina bilar för att få vardagen att fungera, det är också de sämst ställda som drabbas hårt av de satsningar som görs för att rädda vår miljö En som företräder vårt land har som prioriterande uppgift at rädda invånarna från fattigdom och svält. Tror knappast någon invånare vill att miljön går före att rädda invånare som hotas av ekonomisk katastrof.


Domedagsprofeter, även om det handlar om en ung tjej som Greta, glöms snabbt bort om ekonomin blir sämre. Hon säger att vi skall lyssna på forskarna, men går det verkligen att lita på de klimatmoduler de hänvisar till? Varför lyssnar ingen politiker på de ekonomiska teorier som nu läggs fram efter att ha bearbetats i en smart dator? Datorer kan manipuleras att ge önskat resultat när det gäller någonting så osäkert som klimatet, men de ekonomiska teorierna är baserade på fakta i form av ekonomiska depressioner och finanskriser.


I de ekonomiska svängningarna går det att få fram orsaken som utöste depressionen på trettiotalet och den finanskris som drabbade många länder 2008. De ekonomiska modulerna har betydligt mer kött på benen än klimatforskarnas, det är med andra ord de ekonomiska förutsägelserna som borde skrämma skiten ur våra politiker.


När vårt land på kort tid gick från att ha varit fattigt tog de politiska makthavarna åt sig äran av någonting som fungerade som ett självspelande piano. Ganska snart kommer politiker att slå ifrån sig att de inte alls har någonting att göra med en ekonomisk nedgång. Det är marknaden som styr kommer vi att få höra, det betyder att hela vårt styrelsesätt är värdelöst och att avlöna politiska företrädare som att kasta pärlor för svin.


Vanligtvis är jag så optimistisk att jag tror smöret skall hamna uppåt när jag tappar en smörgås, men när jag med egna ögon kan se att landet är på väg att förstöras, är det dags att sluta äta smörgås. 

Av Sven-Erik Hemlin - 20 december 2019 16:31

Inte oväntat är nu SD efter den senaste mätningen största parti och S backar ytterligare. De lojala S-anhängarna hade hoppats på en vändning under galgen men partiet fortsätter att strunta i de demokratiska spelreglerna. Hörde till och med en sosse säga att det är vi som under alla år satt upp spelreglerna som fungerat fram till nu. Kanske är det så att de spelreglerna bara funnits i partiets egen värld men inte haft någonting med verkligheten att göra.


Verkligheten har sedan många år tillbaka lämnat partiet på efterkälken och kommit så långt efter att det knappast går att hämta in. Hur hämtar man in runt trettio års försprång? Partiet har levt kvar i det gamla seglivade industrisamhällets jämna lunk då förändringar inte var vardagsmat. Men så förändrades inte bara vår omvärld utan också problemen med hur allt skulle finansieras i vårt land. Inte minst de senaste årens kostnader eftersom en massa hitkommande människor måste försörjas. En stor del kanske för all framtid.


Fördelningspolitik fick ett ansikte under Göran Perssons tid vid makten, det togs pengar där det fanns och lades där det fattades. Anledningen var att redan då var kostnaden för att administrera vårt land uppe i en ansenlig summa miljarder varje år av de pengar som skulle gå tillbaka till invånarna i form av tjänster. Det vi nu ser är vad som händer när de så kallade förtroendevalda glömt bort vilka de representerar och vad de betalar för via skatter.


Svenska folket har ända sedan andra världskriget varit ett tålmodigt folk som visserligen knorrat men aldrig visat ett massivt missnöje med hur landet styrts. De missnöjda har trott att det inte gick att rubba det politiska maktsystemet, men så kom SD in i bilden. Ett parti som vågade säga det som allt fler tyckte och tänkte fick dessa besvikna och missnöjda att se ett ljus i tunneln. Men se så får man inte göra, samstämt kallade de övriga partierna dessa besvikna och missnöjda för rasister.


Vad politiker aldrig skall göra är att reta upp folket, men det var precis vad som hände. Helt vanliga människor fattade humör och fräste att ingen skall tala om hur jag skall tycka och tänka. Tänker man efter är det en sund reaktion, det heter ju att via är fria människor, varför skall då förtroendevalda lägga sig i våra liv och tala om för oss vad som är rätt eller fel. Som det ser ut har Löfven och hans ministrar nu lyckats reta upp invånarna ännu mer.


På sätt och vis är det här intressant därför att invånarna har bevisligen förändrats från att ha varit passiva till att blivit engagerade. Och politiskt aktiva är ju vad många politiska ledare försökt ragga upp men mötts med kalla handen. Redan för många år sedan stod det klart att den som är klok, satsar knappast på en död häst, som man brukar säga. För som det ser ut kommer invånarna att tvinga fram en förändring där politikerrollen inte får en framträdande roll.


Utvecklingen går snabbt, för snabbt för det styrelsesätt vi har med majoritetsbeslut. Hade partierna varit sams och strävat åt samma håll hade det kunnat fungera, men istället är nu partierna bittra motståndare som slåss om väljarna för partiernas överlevnad. Invånarna har genom detta glömts bort, trots att det är de som avgör det politiska maktsystemets fortlevnad.


Vi har antagligen bara sett början på invånarnas protester, det blir värre runt hörnet. Det höjs röster om varför besparingar drabbar det invånarna betalar skatt för att få. Det betalas definitivt inte skatt för att föda politiska företrädare som själva sätter sina löner och pensioner. Vi hittar säkert pengar lika stor omfattning om inte mer hos avdankade politiker som lever gott på invånarnas pengar, än de som Försäkringskassan kan komma på har fifflat.


Vad våra politiker måste börja inse är att det politiska styrelsesättet skapat en  alldeles egen samhällsklass som gjort att de levt i en utopisk värld där inga bekymmer funnits. Nu finns de och det är det som är så svårt för våra politiker att ta in. De kan inte längre styra invånarna eftersom de genom att se hur samhället är på väg utför, skaffat sig egna värderingar om hur de vill ha det.


Vad som väntar våra politiker är att de kommer att tvingas sköta sina uppdrag som det är tänkt, det vill säga på bästa sätt förvalta invånarnas pengar. Det betyder att antalet heltidspolitiker måste reduceras med åtskilliga tusental. Om inte kan värre saker hända än att invånarna lägger sin röst på SD. Det är inte folkets fel att det nu är på väg att drivas till sin spets, det är politikerna själva som inte insett att de har sina uppdrag på nåder. De har inte skött sitt jobb, då skall de inte heller avlönas och försörjas till döddagar av invånarna.   


En God Jul önskar jag alla som tydligt visar att det måste till en förändring som ger invånarna vad de betalar för och är trött på att ständigt köras över av de förtroendevalda. Nu står vi inför det omvända, att invånarna kör över de politiska företrädarna. Vem kunde tro att de överkörda skulle resa sig, men det har de.

Av Sven-Erik Hemlin - 18 december 2019 20:57

Det är ganska trevligt att följa med i debatter om både det ena och andra. Vad det handlar om är hur både politiker och de som är beroende av att partierna kan hålla ställningarna. Argumenten att försvara idiotiska beslut är ofta skrattretande, som det här med att drivmedelsskatterna ska öka undan för undan. Försvararna hävdar att drivmedel inte är dyrare i dag än för femtio år sedan om man ser till inkomsten.


I och för sig alldeles rätt, men det glöms bort vad som blir kvar i plånboken efter skatt och hur mycket dyrare det är att leva. Och det är dyrt att leva i vårt land, ett par miljoner människor, pensionärer och de som tvingas leva på sjukbidrag ligger under eller farligt nära EU:s fattighetsgräns. För alla dessa är även små höjningar kännbara, i många fall tvingas medicin och tandläkarbesök sållas bort från det som är absolut nödvändigt.


Barnfattigdomen är alldeles för genant att ens nämna, vi är ju ett rikt och högt stående land. Jodå, landet är rikt enligt vår finansminister och de rika har blivit flera, men samtidigt blir allt fler fattiga. Det här kan inte åtgärdas i en handvändning och frågan är om folk är villiga att vänta på de förbättringar som behövs. Av det man kan höra genom att lyssna är att tålamodet redan är slut.


Ett missnöjt folk kan ställa till med de mest överraskande saker, om inte massdemonstrationer så i alla fall säga sig ha sympatier för något parti. Ett utmärkt exempel är KD som genom sitt ställningstagande växte så det knakade, nu går det utför lika snabbt, Mellan val kan opinionsundersökningar skrämma skiten ur partierna, men de som går till valurnorna röstar efter sin egen övertygelse. Ja, för och nackdelar spelar också in, det gäller att vara om sig och kring sig.


De som inte röstar är naturligtvis en förlorad röst för något av partierna, men tillför inte heller något av partierna någonting. Däremot skulle ett högt röstskolk visa misstroendet för vårt politiska maktsystem, men det har inte folk tänkt på. Om inte alla tecken slår fel är det dit vi är på väg. Massvis med människor vet att SD inte är lösningen på någonting så istället för att missnöjesrösta är röstskolk betydligt effektivare.


Utan att själva vara medvetna om det uppträder makthavande politiker som att de kan göra som de vill. Småskrattar varje gång Löfven säger vår politik, men ingen blir klok på vad han menar med det. Att ta bort värnskatten med mera, ska det tolkas som Socialdemokratisk politik? Eller kaoset med Arbetsförmedlingen och de tafatta försöken att kasta ut människor i landet som inte skall vara här? De frågorna får vi aldrig något svar på.


Nu börjar det talas om Löfvens efterträdare, men hela den skara han samlat kring sig måste också bytas ut. Hur är svårt att ens ge ett råd om, det verkar vara bottenskrapet inom partiet som har de viktiga posterna. Det höjs röster att en ny partiledare skall vara kvinna, varför kan jag inte fatta. Den som leder partiet skall vara den smartaste och med en utbildning som matchar dagens krav. Har sett att Magdalena Andersson nämnts men att sätta en ekonom som partiledare skrämmer säkert bort de som är kvar av partiets väljare.


Vårt land består till mycket stor del av "vanligt" folk som dels inte haft råd att vidareutbilda sig, eller helt enkelt inte har eller haft läsförmåga till det. Ser man till landets framtid – det vill säga ungdomarna – ökar antalet analfabeter för varje år. Handlar det inte om de som kommit till vårt land, så är det alla som inte fått den hjälp de skulle ha behövt under skolåren. I Pisa mätningen måste det till och med sållas bort de ungdomar som inte kunnat lära sig språket.


Det verkar som om ökningen av invånare och det högteknologiska samhället kommit som en överraskning för våra politiker och det kan man förstå. De har ju inte heller fattat att invånarna kan bli äldre, till och med riktigt gamla. Inte heller att folk faktiskt kan bli sjuka och behöver omedelbar hjälp istället för att förnedras. Hur dessa personer kan uppbära hög lön för att företräda invånarna är för mig ofattbart.


Som en del S-trogna gör genom inlägg och artiklar att svartmåla SD istället för att försöka få ledningen för partiet att inse hur verkligheten ser ut, gör många uppriktigt förbannade. Går man tillbaka hur många skelett S har i garderoben och som de gamla vet om, fungerar det som rena tändvätskan. Det är med andra ord som att kasta sten i glashus.


Alla har sina fel och brister, så är det också med de politiska partierna. Men det största felet är att de glömt bort vad de politiska uppdragen innebär, att vara invånarnas högra hand. Där har alla partier istället varit en del av beslut som fattats och som visat sig förödande för många människor. Så länge SD inte kan belastas för några felaktiga beslut, är de också vinnare av invånarnas sympatier. Tänk om och tänk rätt.

Av Sven-Erik Hemlin - 13 december 2019 16:58

Kan inte låta bli att känna en djup sorg över vad som hänt med det socialdemokratiska partiet. Sedan många år tillbaka har partiet febrilt sökt en ledare som skulle kunna peka ut färdriktningen, det finn ju en gammal tillförlitlig karta att gå efter. Den brydde sig inte Göran Persson om, utan styrde partiet efter en helt ny karta som inte stämde med verkligheten. Persson talade ofta med dubbel tunga, den som sätter sig i skuld är inte fri sa han till svenska folket, blev godsägare och det köpet var knappast kontant. Men man kan förstå varför han var mån om att förbättra för bankerna och de rika.


Nåja, många av arbetarklassens företrädare har blivit kapitalister och lever i en helt annan värld än de som lojalt röstat på partiet. Ett flertala av dessa har till och med fått anställningar vid privata företag, men knappast kunnat tillföra dem någonting annat än gräddfil till beslutsfattarna. Det är kontaktnätet som är intressant för företagen och de anlitas för att bli deras lobbyister. Jerry Williams hade rätt, många sossar är brackor.


Naturligtvis har det retat invånarna, de vet att det handlar om personer ur de egna leden som definitivt inte är klyftigare än någon annan. Det finns alltså en förklaring till varför många gamla trogna väljare hellre nu röstar på SD. Men det enda SD har att komma med är att lova det som inte sossarna kunnat hålla och så snart SD får inflytande inser folk att de är lika tandlösa och inte heller klarar av att hålla sina löften.


Det har att göra med det politiskt uppbyggda kontrollsamhället som är så oorganiserat att den ena verksamheten inte vet vad den andra gör. Mest ovetande är de makthavande som blir tagna på sängen när någonting nystas upp och hamnar på löpsedlar folk passerar och kastar en blick på. Det är alltså inte en tillfällighet att Försäkringskassan, skolan, vården och polisen hamnat i kris, det är det politiskt skapade oorganiserade kontrollsystemets fel.


Det här är ett dilemma för våra politiker, men det är ju politik för fasiken. Välbetalda förtroendeuppdrag utan ansvar är någonting alla partier inte vill se förändras. De har blivit det köttberg Nudel en gång kallade pensionärerna, men med betydligt större årsinkomster och väntande pensioner. Kan förstå att det finns en rädsla för att den moderna människan genomskådat det politiska etablissemanget och kräver ett modernare styrelsesätt.


Eftersom pengar styr allt är det inte omöjligt att vi får se en förändring och maktförskjutning när sötebrödsdagarna är över. Det här med att det skapats en global värld var inte så lyckat, sett med politiska makthavares ögon. Det har gjort att många länder glömt bort betydelsen av självhushållning men nu fruktar att även det kan bli en het potatis. Böndernas betydelse för ett land har underskattats tack vare att de inte kunnat rulla sig i överskott som de kunnat ta ut i form av utdelning. Av den anledningen finns inte så många bönder kvar i vårt forna bondesamhälle.


Anledningen till det är nyliberala experiment och inte minst då tron på urbanisering, vilket är lika korkat som att tro på nyliberalism. Har minnen av hur det såg ut i Detroit innan och efter att bilindustrin kollapsade och flyttlassen gick söderut. Fortfarande har inte Detroit hämtat sig från den åderlåtningen eftersom det var de sämst ställda som blev kvar. Och det är så det fungerar när någonting gör att en storstad klappar ihop, det är ett luftslott.


Samma sak kan hända våra storstäder, med fibernät ute på landsbygden blir glesbygder lockande för företag där de kan spara enormt med pengar bara på hyreskostnaderna. Någonting som hörs allt oftare är att människor börjat tala om livskvalitet och det hittar man inte i storstäder. För de unga finns nöjen men det kostar pengar och ung är man bara under en kort tid av livet.


Visst ligger det någonting i att man skall passa på att leva medan man är ung, men ungdom varar ju inte för evigt. Tvärtom börjar krämpor komma redan i medelåldern när det fortfarande är en bra bit kvar till pensionen. Den nya folksjukdomen psykisk ohälsa visar att hela vårt samhälle är sjukt och sjukare kommer det att bli. Det måste alltså satsas på ett nytt samhälle där människans väl och ve sätts i första rummet.


När människor blir sjuka av sina jobb är det ett allvarligt samhällsproblem, inom många offentliga yrken får de anställda mig att tänka på fastkedjade galärslavar. Spariver hos ledningarna gör att färre måste göra fleras jobb och det inser var och en att det är ohållbart. De som fortfarande kan stå på benen blir byråkrater och chefer, men till vilken nytta för invånarna?


En fråga de politiska makthavarna måste börja ställa till sig själva: Vad kan vi göra för invånarna? Det är bråttom att rädda vår miljö kan man läsa, men ännu mer bråttom att fatta beslut som gör vårt land mänskligare. Det finns inte utrymme att ägna sig åt problem som inte rör förbättringar för invånarna. Pengar som kastas bort på att subventionera elbilar är ju  invånarnas pengar som istället behövs till de svagare grupperna. Till dess SD seglade upp och nu slåss om att vara största parti, har inte det politiska etablissemanget brytt sig om invånarna.


Det skälls på SD, men partiet behövs verkligen för att sätta skräck i de övriga för att få dem inse att det är invånarna som bestämmer. Om någonting skall subventioneras, varför inte sänka momsen på mat och de förnödenheter invånarna behöver för att överleva. Många beslut har gjort att pengarna gått åt fel håll, genom SD har invånarna hittat en blåslampa att sätta i baken på makthavarna. Det är ju det många har insett och hotar därför i opinionsmätningar att rösta på SD.


Nåja, rädsla brukar fungera och SD har verkligen skrämt skiten ur de övriga partiledarna. Förhoppningsvis har de insett att deras situation försämras i samma takt som SD går framåt. Nu krävs en vändning under galgen och så långt skulle det inte behövt gå.

Av Sven-Erik Hemlin - 8 december 2019 20:28

Det mest beklagliga när man kommer upp i åren är inte att slutet närmar sig med stormsteg, utan alla politiska misstag som görs i ungdomlig yra. Vi måste hänga med i utvecklingen var det en politiker som sa om den heta potatisen Arbetsförmedlingens vara eller inte. Vad som händer med Af är det ingen som kan svara på i dag, folk har avskedats och en massa andra har hoppat ur galoscherna eftersom de inte längre passade.


Skadan är som jag ser det irreparabel, vilket är en katastrof för alla de som är svårplacerade och icke önskvärda på arbetsmarknaden. Det kan vara usla betyg eller handikapp av alla de slag som finns, det räcker att någon har en vacklande hälsa med risk för sjukskrivningar för att sållas bort. Faktum är ju att dessa personer, unga som gamla aldrig kommer att få en varaktig anställning vid något företag.


När arbetslösheten rusar i höjden måste de svårplacerade rensas bort från statistiken och det kan göras som en gång för länge sedan. Lösningen är att dessa personer får förtidspension, eller permanent sjukbidrag som det numera heter. Finns inte förutsättningarna skall inte heller dessa personer förnedras och tvingas stå med mössan i handen för att få en överlevnadsersättning. Det skulle dessutom bli billigare för inblandade parter, att administrera det hela kostar pengar, mycket pengar.


Som det nu är går en stor del av ersättningen för personer som hamnat i kvarnen åt till omkostnader för besök vid Af, eller resor till någon förnedrande påhittad aktivitet för de futtiga slantarna som de i nåd får. Naturligtvis borde politiker behandlas på samma sätt, det skall inte finnas någon säkerhet i att välja den politiska banan. Många politiker får det att låta som ett kall och då är det inte pengar som är avgörande för ett engagemang inom politiken.


Läste senast i dag en artikel där författaren ingående analyserat den senaste finanskrisen, men också tidigare. Det som utlöste kriserna hade  samma orsak nämligen hög skuldsättning, men det som verkligen var oroande var att det nu ser betydligt värre ut än tidigare. Utlånarna sitter i dag med säkerheter på ett betydligt större belopp än det verkliga värdet. Man kan förstå vad det innebär om lånebubblan spricker, vilket kan utlösas av någonting som bara händer.


Den hotande riksrätten för Trump innebär att den mannen kan ställa till med någonting ingen räknat med. Inte ens hans personal eller anhängare. Det är inte en fråga om det händer, utan när. Han reagerar som ett vilt djur som känner sig trängd och går till anfall. Det spelar ingen roll att det händer på andra sidan "pölen", det kommer att drabba även oss på ena eller andra sättet.


Det drar också ihop sig till att England skall gå ur EU. Skulle förvåna om det inte blir av och alla är lika ovetande om vad det kommer att innebära. För Englands del är det inte bara att kliva av, massvis med problem måste lösas och ingen har kunnat presentera några lösningar. Det kommer knappast att finnas någonting Great framför England, det får finna sig i att bli ett lilleplutt land bland många andra.

   

Frågan om Tyskland längre fungerar som Europas draglok är svår att besvara. Precis som i vårt land har den politiska kartan splittrats upp på grund av invånarnas missnöje med de styrande. Ser man det hela i stort finns risk att hela EU skakas i sina grundvalar. Framtiden ser definitivt inte ljus ut, men precis som ledare av medlemsländerna har de ingen lösning i sikte.


Problemet för de flesta länder är att de hamnat i en ekonomisk rävsax, eller fastnat med skägget i brevlådan när de tjuvlyssnat om andra länder har någon lösning att komma med. Vad jag fastnade vid i artikeln jag läste var att det inte är hur många nya jobb som skapas som ger stabilitet, det är medelinkomsten. Låglönejobb påskyndar en nedgång, det verkar som om de som förespråkar nyliberalism, missat den viktiga informationen.


Det slog mig att förespråkarna för Basinkomst/Medborgarlön nu måste tas på allvar och diskuteras av makthavande politiker. Om det går åt helsike är det i alla fall en plan B, nu finns ingen alls. Försök med statlig basinkomst har gjorts på några platser, men motståndet har gjort att det aldrig fått blomma ut trots goda resultat. Men kanske ändå det är där vi kan se lösningen på att kunna skapa ett hållbarare samhälle för framtiden.


Om alla har en ekonomisk plattform att stå på ger det kreativiteten utrymme och de företagsamma kan leva på det de tycker är roligt att syssla med. Det finns otaliga exempel på att folk inte behöver ha ett lönearbete, för myndigheterna som vill ha kontroll över invånarna ses det inte med blida ögon. Eftersom hela den offentliga sektorn leker företag utan att ha en aning om hur det fungerar, tror säkert invånarna själva skulle klara det bättre.

Av Sven-Erik Hemlin - 6 december 2019 19:34

Vårt land har förändrats, till oigenkännlighet är det många som tycker, men tyckare finns som tycker olika. Men som en sa, tiggare utanför affärer är inte Sverige, mjölkbarer har ersatts med pizzerior, kinesrestauranger med mera. Det som en gång ansågs vara svenskt har fått ge vika för vad politiker kallar utveckling. Det handlar inte alls om utveckling, bara förändringar som allt fler människor inte vill ha.


En vanlig syn har sedan flera år varit tiggare utanför affärer. En klok man ställde frågan: Om nu tiggarna är fattiga människor, hur har de då råd att komma hit? Många fattiga äldre i vårt land har inte ens råd att besöka sina barn som bor bara ett tjugotal mil bort. Det verkar som om en grupp människor inte vill se fattigdomen i vårt eget land, men den finns där.


Och fattigare kommer vårt land att vara om si så där en trettio år, vilket är en betydligt större fara än den klimatkatastrof som överskuggar de enorma samhällsproblem som finns. Det som en gång framhölls som ett föregångsland har blivit ett varnande exempel på vad som händer när ett land har varit med om för många samhällsexperiment.


Nyliberalism, bara ordet borde ha fått de politiska makthavarna att sätta sig på bakhasorna. Men icke, det är de fria marknadskrafterna som skall föra vårt land framåt har man fått höra. Men hur har det blivit? De som håvat in lättförtjänta pengar är naturligtvis nöjda, men inte de som fått betala priset för en sekunda vara. Det staten, kommunerna och landstingen levererar är ingenting annat än sekunda varor som betalas till fullt pris. Tacka för att invånarna tröttnat och revolterar på det enda sätt som står till buds.


Vem kom på idén att knoppa av kommunägd verksamheter och göra aktiebolag av dem? Inte var det invånarna, ändå var det vad de byggt upp med sina skattepengar. Politiska företrädare är inga skickliga företagare, ändå är det politiskt tillsatta som sitter i de kommunala bolagens styrelser och kommunen kräver utdelning. När lönsamheten sjunker ökas därför avgifterna på det folk tvingas ha, som el, vatten och sophämtning.


Men som med allting annat finns en gräns då det inte längre går att "mjölka" invånarna på mera pengar, det är då kommunerna själva tvingas vara med och betala eftersom en stor del av invånarna inte har pengar. Ingen trodde att vårt land skulle kunna hamna i den situationen, men storvulna politiska "reformer" har på tvåtusentalet sett till att fattigdom blivit vanligt förekommande i vårt land. Och att de rika blivit rikare inte att förglömma.


Nu börjar till och med högt uppsatta sossar tala om att välfärden måste återställas, men inte hur det skall gå till. Att förlora förtroendet hos väljarna går snabbt, att återställa det tar lång tid. Hur skall någon kunna tro på ett parti som svikit sina tidigare trogna väljare? Det är dags att partiet börjar lyssna på de gräsrötter som finns kvar, annars är även de borta och där den en gång lyste grönt kommer det att vara kalt och brunt.


När man ser hur de politiska partierna varit ivrigare att locka till sig nya väljare än att behålla de gamla, kan man förstå varför SD kunnat bli så stora som de blivit. Det hade kunnat varit ett helt nytt parti, som med en agenda att återställa trygghetsförsäkringarna och att orättvisorna måste bort skulle växa rekordsnabbt. Det är de sämst ställda som behöver mera pengar eftersom de måste spendera varenda krona för att överleva. Det är alltså de svagare grupperna som håller konsumtionen uppe, inte de som investerar sitt överskott i aktier och fastigheter.


Läste ett tankvärt inlägg på Lekstrand.blogspot.com som genom lång livserfarenhet pekade på att snart måste även SD kompromissa om de får vara med i leken. Det skulle de naturligtvis ha fått vara för länge sedan för att få känna på krutröken när felaktiga beslut tagits. Istället fick svenska folket Jöken på halsen, som verkligen gjorde bra många hundra tusen förbannade. Som det ser ut tycks de nu hålla på SD.


Om SD plockats med hade knappast borttagandet av värnskatten hamnat på beslutsfattarnas bord, det hade varit den ökande kriminaliteten som fått rampljuset på sig. Finns säkert många sossar som efter senaste opinionsundersökningen inser att alla skulle fått vara med, inte bara de rika. Men en stor del av svenska folket har uppfattat det som att regeringen inte bryr sig om vad väljarna vill att vårt samhälle skall fungera och det ser de inte ut att göra heller.


Det värsta är att det fungerar på samma sätt i många kommuner och landsting (regioner) där de politiska ledningarna sitter kvar trots ständiga bevis på inkompetens. Att de får sitta kvar beror naturligtvis på partiledningar som inte insett hur dålig reklam dessa politiska företrädare är. Vad är naturligare än att partierna döms efter hur företrädarna klantar sig i sina uppdrag.


Vad som spelar SD i händerna är att de inte får vara med och bestämma och de som bestämmer har totalt missuppfattat sina uppdrag. Eller snarare vad deras uppdrag går ut på, att tillvarata sina väljares intressen och att de får valuta för sina skattepengar. Som en klok ekonom skrev för något år sedan, pengar är alldeles för viktiga för att politiker skall få hantera dem. Kan någon säga det bättre?

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< December 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards