Att göra en höna av en fjäder, är utgångspunkten i det som kallas retorik. Retorik är egentligen konsten att vända svart till vitt eller tvärtom, det används flitigt i politiska debatter. Många politiker är faktiskt så duktiga, att kändisadvokater borde känna sig avundsjuka.

Ni har säkert hört någon politiker omnämnas som skicklig debattör och retoriker, som om det skulle vara en merit. Det pratas mycket i svensk politik, det är en tradition sägs det. Jodå, att saker och ting dras i långbäck har vi hört många gånger.

Det blir mycket sittande för våra politiskt aktiva, därför har de som varit med länge, i folkmun döpts till betongrövar. Så mycket tok de varit med om att besluta och som sedan cementerats, är det ett passande uttryck.

Som det verkar har de yngre politiska förmågorna inte tålamod att sitta still och lyssna, de vill ha action. Det måste hända saker, inte vänta och se om det blir bättre av sig självt. Av den anledningen hoppar de flesta yngre av politiken och ägnar sig åt annat.

Att politiska makthavare inte tål kritik som berör deras beslut har visat sig många gånger. Vad de inte tänkt på är, att de faktiskt skrutit om vad de kan uträtta för att bli valda, men misslyckats. De diskvalificerar sig själva genom att säga: Vi gör så gott vi kan. Försök själva får ni se.

Hela vårt samhällssystem är uppbyggt enligt ett förmansbeteende, att någon leder och fördelar arbetet. Det är någonting som hörde det gamla industrisamhället till, det tog slut för länge sen. Inom vårt privata näringsliv förekommer det inte längre, men inom de offentliga verksamheterna lever det fortfarande kvar. Betyder det att de politiska företrädarna, inte längre tar efter det privata näringslivet?

En politiskt tillsatt chef över en kvalificerad anställd chef, hur är det egentligen möjligt i en högteknologisk kunskapsvärld? Frågan är motiverad, eftersom det är hur kommuner och landsting fungerar, eller rättare sagt inte fungerar.

Vad det handlar om är att den anställde chefens kunskap, ställs mot någon med social kompetens, som lägger fram vad deras partiideologer och högre rankade partikamrater sagt till dem att säga. Följden blir alltid att den anställde chefen tvingas vika sig för att behålla jobbet. Så har det varit när privatisering av sjuvården hamnat på beslutsfattarnas bord. De som berörs av det fattade beslutet, de som betalar skatt för att få vård, behandlas som luft.

Oavsett vilket block som kommer att styra landstingen inom de närmaste åren, tvingas de att anpassa sig efter den verklighet vi nu lever i. Det har förekommit hot mot landstingspolitiker vilket inte kan tolereras, våld löser ingenting. Men att det förekommer visar på ett missnöje som inte får underskattas. Men varför blir människor förbaskade? Det är den frågan landstingspolitiker måste ställa till sig själva, för att slippa begära polisskydd. Det betalas nämligen också med skattepengar.

Precis som med skolväsendet, borde sjuk- och åldringsvården vara statens ansvar. Landstingen fungerar inte och det som hänt efter att kommunerna tagit över ansvaret för skolan, visar på ett tydligt sätt att det inte fungerar. Det är inte bara kompetensmässigt det brister, det saknas ständigt pengar.

Jag tror inte vi får uppleva ett folkuppror i vårt land, men det finns andra sätt att få till stånd en ändring. Vad händer om svenska folket bojkottar valet nästa år? Om bara de politiskt aktiva röstar blir det visserligen åtskilliga tusen, men... Ja, visserligen väljer de sig själva med det valsystem vi har, men något mandat kan de knappast säga sig ha som vald.

Ja, det var väl allt för idag, tidningen ramlade precis ner i brevinkastet. Vad jag kan förstå, mer tokigheter som sagts av våra politiker, man vet aldrig.

Kan det vara så att jag nu har gjort en höna av en fjäder?