Alla inlägg under augusti 2017

Av Sven-Erik Hemlin - 29 augusti 2017 09:50

Egentligen borde jag skriva om den minst informerade, vår statsminister. Men egentligen handlar det ju om det som alltid förekommit inom de offentliga verksamheterna, man lägger locket på. Man trodde helt enkelt att det skulle kunna lösas, utan att svenska folket skulle få reda på vad som hänt. Om statsministern var ovetande kunde han inte belastas för det som hänt. Det hela handlar ju om makten, gubevars.


Istället för man fram hur bra det går för landet och pengar finns det gott om och fler ska komma i arbete. Låglönejobb och arbetstidsförkortning skulle innebära att fler kan komma i arbete, men det är lättare sagt än gjort. Låga löner bryter mot den svenska modellen och förkortad arbetstid kan inte ge samma lön som tidigare. Det skulle aldrig arbetsgivarna inom det privata näringslivet gå med på. Om de offentliga verksamheterna gör det, kommer inte skattepengarna att räcka till.


Alla förståsigpåare och experter är överens om att vi är inne på en väg ingen vet vart den leder. Det finns massvis med statistik om vad som hänt, men det ger ingen vägledning när vi hamnat utanför den befintliga kartan. Att fler måste i arbete beror på att kostnaderna för att driva landet hela tiden ökar. Men hur i hela fridens dagar, ska staten kunna få stopp på eller till och med minska kostnaderna?


Det är vad det kommer att handla om, nämligen att staten kommer att tvingas hålla hårt i plånboken. Det hurtiga budskapet att nu finns pengar att sätta sprätt på ska ses som valfläsk och ingenting annat. Inte minst Socialdemokraterna borde ha lärt sig av åttiotalets misstag då ingen lyssnade på dåvarande finansministern, som naturligtvis hade rätt. Troligtvis har Magdalena Andersson en annan åsikt än partiledningen som hon inte får framföra, konstigt vore det annars. Ekonomi och politik hamnar på kollisionskurs för det mesta.


Kanske har det inte nått fram till de makthavande att konsumtionshysterin är över. Folk har blivit försiktigare, eftersom de känner sig lurade på grund av att de köpt någon ny teknikpryl och en ny ännu bättre presenteras innan de ens lärt sig använda det köpta fullt ut. Skaran av människor som insett detta växer stadigt och rapporter om minskad försäljning börjar märkas i nyhetsrapporteringen.


Optimistiska siffror om kommande års tillväxt är önsketänkande, när vikande försäljning visas öppet är vi redan i början på utförsbacken. Sedan går det fortare och fortare och det finns ingen nödbroms att rycka i. Det går med andra ord inte att förutse vad som kan hända redan i början på nästa år.


Om inte landets invånare fortsätter konsumera i samma takt som senaste åren, kan vi inte räkna med någon ekonomisk tillväxt. Vad vi sett, för ekonomisk tillväxt bara med sig ökande kostnader, någonting som påverkat de som lever ur hand i mun på grund av stora fasta kostnader. Till den gruppen hör de som köpt bostadsrätter och hus till vad som måste ses som överpris.


Marknaden korrigerar alltid sig själv hörde jag en ekonomisk expert säga. Visst är det så, allt har med tillgång och efterfrågan att göra, bostadsbristen beror på att det byggts så lite i vårt land under många år. Men nybyggda lägenheter i dagens läge är det inte många som har råd att bo i, folk i gemen är fattigare än vad de politiska makthavarna trott. Med den snabba uppräkning av taxeringsvärden som skett, är många hus- och bostadsrättsägare miljonärer på papperet, men kontanter är det ont om.


En ökning med en femhundring i månaden märks knappast för en välbetald politiker, men en fattigpensionär, de som tvingas leva på sjukbidrag eller för en ensamstående förälder, betyder det mindre att handla för till det absolut nödvändiga, så för dem är det en oerhörd summa.


Riksbanken jublar över att inflationsmålet äntligen nåtts, i en inte alltför avlägsen framtid måste det till att bekämpa inflationen, för att få ner den till 2 procent. Det här är svängningar som är svåra att undvika eftersom det inte finns något mellanläge, bara ytterligheter. Bäst kan vi se det genom minusräntan som verkligen satt fart på lånebrasan, nästa steg blir att släcka den. Om den inte självslocknar förstås.


Hur det än är har de allra flesta fötts med någonting man kallar sunt förnuft. I själva verket består det sunda förnuftet av erfarenhet och fungerar som en säkerhetsspärr. Det händer så mycket i vår omvärld så naturligtvis kan det hända även i vårt land. Det manar till försiktighet och att tänka efter före. Det är inte roligt att inse att om det går åt helsike, kan resten av livet vara kört, som man säger.


Av någon anledning har den moderna människa gått från att lagom är bäst, till att sätta upp ännu högre mål. Att ha inköpt en bostadsrätt eller hus men sedan inte har ekonomi att kunna njuta av det är bortkastade pengar. Varför vi blivit så hysteriskt inriktade på att äga saker har jag svårt att förstå, det är ju ingenting vi får med oss när det är så dags. Och just det, är det många som inte ägnar en tanke. Vi vet inte i förväg när våra liv tar slut.


Någon gång i framtiden kanske människan lär sig njuta av varje dag och tar varje dag som de kommer. Vem vet, kanske människorna redan från födseln vet när livet kommer att ta slut. Det skulle ge individen möjlighet att verkligen få ut det mesta av sitt liv, men så ska man ju bara inte tänka. Vi måste tänka på samhällets fortlevnad får vi höra. Hur har svenska folket kunnat gå på en sådan blåsning!


Det är det politiska makt- och kontrollsystemets överlevnad det handlar om. Vad människan behöver är en ekonomisk grundtrygghet, att vad som än händer kommer det att finnas pengar till mat. Många skulle säkert slå av på takten och göra saker som de gillar att hålla på med. Har full förståelse för att allt fler börjar se det som de enda lösningen på vår överbefolkade världs problem.


Men hur våra politiker ska börja tänka i de banorna ter sig omöjligt. Våra makthavare förses med en spik att slå in i väggen, men det visar sig att spikhuvudet då kommer mot väggen. Första reaktionen är att det är ett fabrikationsfel, men så säger någon: Du kan slå in den i väggen på andra sidan, då blir den rättvänd. Tja, det är väl vad politik handlar om.

Av Sven-Erik Hemlin - 24 augusti 2017 20:07

Genom det stora utbudet nyhetsrapporteringar, verkar de tidigare minst informerade vara de som har färskaste informationen.  Som det har varit tidigare har invånarna fått hålla tillgodo med de makthavandes information, vilket gjorde invånarna till de minst informerade. Saker har kunnat mörkas i förhoppning om att allvarliga misstag aldrig skulle komma till invånarnas kännedom.


Många politiska misstag har gjorts under åren, men det som tidigare mörkats börjar nu komma fram i dagsljuset. Vårt politiska maktsystem visar sig fungera som en lus på tjärad sticka när det gällt att rätta till misstagen. Anledningen kan härledas till att inget av blocken klarar av att få egen majoritet. För de små politiska partierna är det en fråga om att synas, vilket för med sig att de egna intressena tar över och de gamla trogna väljarna glöms bort.


Vad politiken i dag handlar om är att ta väljare från varandra, för allt fler blir osäkra om de ska rösta vid nästa val eller inte. Förr fanns det ideologier som utgick att utrota fattigdom och orättvisor i vårt samhälle. Ingenting har förändrats sedan den tiden, fattigdomen sprider sig och orättvisor har skapats genom politiska beslut.


Ett av de mest oroväckande är när nästa ekonomiska kris ska komma. Att den kommer tycks de flesta ekonomer vara överens om, eftersom vi befinner oss på total okänd ekonomisk mark. Någonting de gamla teoretikerna inte ens kunde tänka sig var minusränta. Allt skulle bli bättre och det som oroade var inflation och efter de teorierna arbetar riksbanker i många av utvecklingsländerna.


Ekonomiska teorier i dagsläget måste revideras i snabb takt, det finns ingen rim och reson i hur inte minst fastighets- och aktiemarknaden fungerar. Den stora frågan många tittar på är om vi går mot ett penninglöst samhälle, eftersom fiktiva valutor redan tycks ha accepterats. Vad kommer det att innebära om betalningar bara blir elektroniska papperstransaktioner?


Kan förstå om ekonomer sliter sitt hår eftersom vägen ur det läge vi hamnat, leder mot enorma problem. Det räcker inte med ett lönearbete i dagens läge, för att köpa någonting eget krävs enorma lån. Och lånat har invånarna i vårt land gjort, i många fall mer än vad de kan jobba ihop netto under en livstid. En räntehöjning skulle därför påverka konsumtionen och därmed också ekonomin för landet.


Kortanvändning istället för kontanter får mig att tänka tillbaka till den tid då löner började sättas in på bankkontot och vi fick ett checkblock. För många fungerade det inte alls att hålla reda på pengarna och roliga historier om det duggade tätt. En var att en man fick ett samtal från banken där han blev upplyst att ha övertrasserat sitt konto med trehundra kronor. Mannen tog det hela med ro och sa: Inga problem, jag skriver ut en check och kommer in med den i morgon. Jag har massvis med checker kvar.


Många har hamnat i samma situation tack vare plastkorten och många blir rasande när bankomaten slukar deras livsnödvändiga bankkort. Det är en av anledningarna till att de äldre handlar med kontanter, då ser de vad de har att röra sig med. Ja, den senaste tiden har det blivit betydligt svårare för de äldre med de nya mynten och sedlarna, ingenting är sig likt längre. I folkmun kallas de nya mynten nödmynt, vilket måste ses som synnerligen träffande.


Visst har många fått det bättre i vårt land, men inte de som skulle behövt det. Och de har växt i antal bara de senaste åren, Den finns en gammal regel när det gäller ekonomi och den lyder att fattigdom sprider sig uppåt. vi har lockats tro att det är tvärtom, att ju fler rika desto bättre. Bevisligen har inte rikedomarna spridit sig neråt som många regeringar blev lurade att tro. De har till och med trott att ekonomisk tillväxt skulle gynna alla, men så fungerar det inte.


Vad världen sedan finanskrisen fått uppleva är en konstgjord ekonomisk tillväxt genom hög konsumtion. Men konsumtionen har till största delen skett med lånade pengar och många är skuldsatta upp över öronen. Eller som faktiskt är mer vanligt än man tror, belånar fastigheterna upp över skorstenen. Men problemet är att det finns en mättnadsgräns då många skaffat det de ansett sig behöva, men inte har räd att följa med i de ständiga uppdateringarna av bilar, kläder och statusprylar.


Vi ligger mycket nära den gränsen just nu och snabbare går det om lånevillkoren försämras. Detta är de politiska makthavarna medvetna om, men vad de har att välja mellan kan liknas vid att välja pest eller kolera. Jag har en känsla av att många av invånarna insett att vårt sätt att leva är ohållbart och då inte minst de som drabbats av de negativa effekterna.


Jag tror inte våra politiker insett att en fattigare befolkning inte är en långdragen process, utan en snabbt accelererande. Det innebär vad jag skrev ovan, att fattigdomen sprider sig uppåt. Visserligen har vi fortfarande stora exportföretag, men vad de tillför den gemensamma kassan är som en droppe i havet. Det är de många småföretagen som håller vårt land igång, med minskad konsumtion kommer många av dem att försvinna.


Vårt lands framtid är som balansgång på slak lina, en stark förändringens vind sätter inte bara linan i gungning och risken att falla blir överhängande. Förändringar vet vi kommer att drabba oss, men är vi förberedda på att aktiemarknaden gör en djupdykning? Slopandet av ATP och införandet av pensionsfonder var ingenting annat än att försöka skyla över de pensionspengar staten gjort av med. Eller förskingrat om man så vill. Genom smarta investeringar skulle det rätta till sig, men beslutsfattarna hade inte räknat med snikna och fifflande fondförvaltare eller att aktiehandel är ett hasardspel med vinnare och förlorare. Är det bara i vårt land det kan hända sådana här saker? Ibland får man en känsla av att det är så.  


När jag skriver det här hör jag intervjuade Moderater som är ängsliga över sin politiska framtid, kräva partiledarens avgång. Dagens pajaser till politiker får oss att skratta, trots att hjärtat värker. 

Av Sven-Erik Hemlin - 18 augusti 2017 11:15



Finns det några politiska lösningar på de problem som tycks öka för varje dag? Det senaste är att inflationen tagit fart och är nu över 2 procent som varit Riksbankens mål, vilket överraskat ekonomer. Pensionärer och de sämst ställda hade kunnat talat om det för dem, eftersom de upplevt att kostnaderna ökat sedan nyår.


Det här betyder att Riksbanken kan tvingas justera räntan betydligt snabbare än beräknat, det går ju inte att slänga på fotogen för att släcka en brasa. Ökade kostnader innebär nya bekymmer för de styrande som dessutom måste få en snabb lösning. Många lever redan på eller till och med under fattigdomsgränsen, vilket gjort att det finns en underliggande ilska som är på väg att bubbla upp till ytan.


De flesta har säkert varit medvetna om att minusräntan skulle ställa till med problem, eftersom det enligt gamla ekonomiska teorier var någonting otänkbart. För en del ekonomer kommer att bekämpa inflationen kännas som stadig mark, där finns gamla teorier att luta sig emot. Ja, det är lätt att tro det, men den nya globala ekonomin fungerar inte alls som en gång för länge, länge sedan.


Anledningen till den ökade inflationen får de politiska beslutsfattarna ta på sig. De har inte ifrågasatt de rådgivare som styrt besluten, som i sin tur förlitat sig till den information de själva fått. I värld då alla talar för sin egen sak, uppstår lätt att vägvalen blir felaktiga. Det vi har är ingenting annat än den enes bröd, den andres död, vilket är en följd av en ständigt ökande konkurrens.


Kom den tekniska utvecklingen för snabbt, eller underskattades det vad det kunde leda till? Svaret är med all säkerhet att det berott på okunskap. De politiska maktsystemen med förtroendevalda som skall fatta beslut, fungerade någorlunda för åttio år sedan, men i dagens läge är det hopplöst omodernt. Det är inga högutbildade kunniga personer som förvaltar invånarnas hundratals miljarder, det är vanligt folk som du och jag.


När det gäller skolstarten visar det sig att antalet obehöriga lärare ökat till ett svindlande antal, vilket försvaras med att det inte kommer att vara lärarlösa klassrum i alla fall. För att använda Löfvens uttryck, det är inte okej att erbjuda en sekunda vara, istället för en förstklassig som invånarna betalar för.


Vi ser det här inom alla de viktiga offentliga verksamheterna och därför frågar sig invånarna vart skattepengarna tar vägen. Istället för att städa upp inom vår enorma byråkrati, lägger nuvarande regering fram förslag på höjda skatter. Höjda skatter löser inte grundproblemet, som är alldeles för höga fasta kostnader för politiker, byråkrater och administratörer.


Ingen är betjänt av den politiska maktkampen, inte ens det politiska etablissemanget. Alla misstag som gjorts är alla partier medskyldiga till genom de misslyckade reformer som genomförts under åren. Vad det handlar om är samhällsexperiment som konsekvenserna visar sig långt senare. Alliansens skryt om vad de åstadkom slår tillbaka med förödande kraft.


Vad hjälper de nya jobb de säger sig ha skapat, när det är med hjälp av försämringar för en mycket stor del av befolkningen. De startade häxjakten på sjuka och arbetslösa, men hade inte räknat med att människans psyke inte klarar av vad som helst. Diagnosen psykisk ohälsa är politiskt påhittad diagnos, vad som händer är att ett stort antal tvingas jobba till dess de går in i väggen. Den rätta benämningen ska vara utbränd, därför att alla dessa människor bränt sitt ljus i båda ändar.


Nuvarande regering har definitivt inte fattat varningssignalerna utan trampar på i ullstrumporna. Trots att till och med partiledare och ministrar drabbats, men då kallats utmattningssyndrom. När ett samhälle börjar anses människofientligt är gränsen fin för vad invånarna kommer att göra. Partierna kan ta röster av varandra, men vad händer om alla dessa som drabbats inte lämnar sin röst vid valurnorna.


Det hjälper inte att kalla dessa soffliggare eller att det inte tar sitt sociala ansvar. Det är inte invånarna som ska ta det sociala ansvaret, det är alla de som säger sig vara förtroendevalda och uppbär höga löner för detta. Det är dags att vårt gamla politiska styrelsesätt går i graven, det gräver bara en grav åt invånarna. Vårt så omtalade samhälle har gått från att vara demokratiskt, till att bli odemokratiskt.

Av Sven-Erik Hemlin - 4 augusti 2017 13:59


Det som göms i snö kommer fram i tö brukar man säga, men att ta till det uttrycket när vi är på väg mot höst kanske ses som underligt. Men visst hasr det dykt upp saker två år för sent. Nåja, i år har vi knappast märkt av någon vår, inte sommar heller för den delen. Värmen i juli har kommit från den blåslampa regeringen fått i baken, genom Transportstyrelsens klantighet. Till en början visste bara ett fåtal inom regeringskansliet vad som hänt, nu kryper det fram att det tydligen var en väl bevarad hemlighet. I slutändan visste nog alla, men ingen hade en aning om hur det skulle hanteras.


Många människor tar på sig arbetsuppgifter de inte klarar av, men det räcker inte att vilja när kunskaperna inte finns. Beklagligt nog är det alldeles för vanligt i vårt land, att dessa människor har för invånarna viktiga förtroendeuppdrag. En följd av vårt gammalmmodiga styrelsesätt vi tvingas leva med.


Det är det gamla styrelsesättet som är orsaken till att vi fått allt svårare att hänga med i den snabba tekniska utvecklingen, vilket märks inte minst när det gäller vår urusla utbildning på låg, högstadie och gymnasium. Någonting som även påverkat utbildningen vid högskolor och universitet, många har inte de grunder som behövs vid högre utbildning. Det har varit viktigare att förvara de unga i ett nedgraderat skolsystem där även lärarna nedgraderats, än att ta tillvara ungdomarnas talanger. För talanger finns det men med olika förutsättningar, vilket våra politiska makthavare bortsett från.


Hur de tänkt är svårt att förstå, företagen har haft svårt att rekrytera välutbildad personal i många år. Vad värre är, många gamla hantverksyrken är på väg att försvinna.  Vad är ett gymnasiebetyg värt när första valet inte var att bli målare, snickare eller mekaniker. Många använder inte ens det gymnasiebetyget. Som ung har de allra flesta drömmar om framtiden, som tyvärr för alldeles för många fall, krossas redan under skolgången.


Många politiker skryter att de gått den långa vägen, det vill säga lärt av de gamla erfarna. Det borde ha lett till att uppmuntra ungdomar att ta lärlingsjobb inom yrken där handlag är viktigare än teoretiska kunskaper. För visst är det som mamma brukade säga: Det är skillnad på folk och folk.


 Tyvärr har det inom politiken blivit, som med auktoriteter som blivit det på gamla meriter, de hänger inte med i allt det nya. De politiker som gått den långa vägen tvingas luta sig mot kunskaper om det som hände för länge sedan. Att i sådant läge tvingas hantera ett högteknologiskt kunskapssamhälle kan förklara den handlingsförlamning de så ofta drabbas av.


Redan för femtio år sedan kunde man höra att de som trots en studentexamen inte klarade av att få ett jobb inom det privata näringslivet, alltid kunde få en anställning inom någon offentlig verksamhet. Med andra ord, att vara statligt eller offentligt anställd ansågs inte ha någon som helst status. Många av de intelligenta som anställdes inom det offentliga, men som fötts med tummen mitt i handen och därför hamnat inom vår byråkrati, insåg hur lätt det var att manipulera de så kallade folkvalda.


Den omtalade byråkratsvenskan har uppfunnits av sådana personer, ju krånglig desto bättre. Ett utskick från en myndighet ska vara så krångligt att mottagaren endera ger ett svar som kan ifrågasättas, eller att mottagaren inte orkar eller kan besvara utskicket. Ingen politiker har förstått hur krångligt och byråkratiskt vårt land blivit, trots att de själva ständigt tvingas hantera problem som härrör sig till vårt byråkratiska system.


Några politiskt aktiva jag talat med, har först nu fattat att de problem skolan, vården och polisen tvingas dras med, beror på att dessa verksamheter blivit alldeles för byråkratiska. De administrativa uppgifterna gör att de anställda inte hinner med, vad de är anställda att göra. Att det här påtalats allt oftare under de senaste tio åren, tycks ha passerat under den politiska radarn.


För sent ska syndaren vakna är ett gammalt uttryck, men när det gäller politik är det snarare en regel än ett undantag. I den demokratiska processen ska det stötas och blötas så att alla ska kunna ställas ansvariga, någon huvudansvarig ska inte finnas. Detta trots att tjänstemanna ansvaret togs bort för många, många år sedan.


Ingen politiker tycks ha tagit till sig Olof Palmes uttalande att ingenting ställt till med så mycket elände, som i demokratisk ordning fattade baslut. Redan vid den tiden ansågs vårt demokratiska styrelsesätt ställa till med problem. Ingen lyssnade utan det har rullat på som det gjort under alla år. När vi nu börjar se skadornas omfattning, måste det till krafttag för att få rätsida på vårt land.


Det politiskt skapade kontrollsamhället har genom Transportstyrelsens klantighet visat, att en främmande makt som vill ta över vårt land, har allt serverat på silverfat. En utrensning kan göras omedelbart, kvar blir bara en fårskock att hantera. Och detta händer i vår högt stående moderna värld, tack vare att vi styrs av människor, som lever kvar i en annan tid. Våra politiker bör undvika att kritisera Donald Trump, de ljuger lika skrupellöst som han.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards