Alla inlägg under februari 2012

Av Sven-Erik Hemlin - 29 februari 2012 07:52

När jag satte mig ner för att skriva, kändes det som om tankarna slungats runt i en centrifug. Att det kändes så beror på att jag hittade en kanal på datorn, där Greklands kris rapporterades. Jag förstod inte vad som sades, men bilderna skakade om mig. Snyggt klädda människor med barn på armen, köade för att få mat i soppkök. Ansiktsuttrycken visade på förtvivlan och uppgivenhet

Man kunde se bilder från gator där affärer slagit igen, de tidigare kunderna har inte ens pengar till mat. Bland de som köade för mat fanns kanske både affärsbiträden och tidigare ägare till butikerna.

Bemanningen på sjukhusen har bantats, precis som över hela linjen av offentliganställda. Ändå är det här bara början på nedskärningarna.

Vad jag kunde förstå håller medelklassen på att raderas ut, snart är det väl övre medelklassens tur, ingen undgår den fruktansvärda krisen. Om de inte gjort som de ledande politikerna, fört ut sina pengar ur landet och förbereder en flytt. När en kris av det här formatet bryter ut, blir det till en överlevnadsfråga. Inte ens den som i nuläget har pengar kommer att klara av en längre kris, för pengarna tar en dag slut.

En tanke som flög för mig var, vad händer med bostadsmarknaden när människor inte har råd med hyran? Det rör sig om hundratusentals människor som inom kort inte kan betala sina hyror eller räntor och amorteringar på sina belånade hus. De har ju inte ens råd med mat!

Naturligtvis blir människorna förtvivlade, men också förbannade på de politiker, som lett landet in i den djupaste krisen i mannaminne. Vad hjälper det de som varit offentliganställda att den offentliga sektorn aldrig skulle fått växt sig så stor. Knappast någon av dem visste, att landet måste låna pengar för att kunna betala deras löner. För de allra flesta har det kommit som en överraskning.

Men faktum är ju att flera länder är på väg in i samma elände som Grekland. Spanien, Italien och Portugal tvingas använda brutala nedskärningar, som naturligtvis kommer att förvärra för hela befolkningen. Problemet är att det inte städas uppifrån, det är på det sättet det går att spara pengar.

Oavsett vad vår regering säger, kommer vi att stå inför samma problem, det vill säga att vår offentliga sektor är alldeles för stor. För att allt ska rulla på som vanligt, måste vi ha en ekonomisk tillväxt på en bra bit över tre procent. Någonting sådant kan inte regeringen lova, vi är alldeles för beroende av det som händer ute i Europa.

På sätt och vis var det synd att vi inte fick ta smällen vid den förra krisen, då hade vi varit i ett bättre läge i dag. Nödvändiga besparingar hade gjorts och löntagarna skulle varit nöjda med de löner de hade då, Vårt kostnadsläge hade sett annorlunda ut och jag tror inte vi haft råd med att plantera ut varg tätt intill befolkade områden.

Att en kris är på gång förnekar inte ens ledande ekonomer, men samtidigt är ju vårt lands ekonomi så stark. Det kanske den är, på papperet. Men visst finns det hål i statens kassakista som inte täppts till som det borde ha gjorts. Så länge som det kommer in mera än det rinner ut behöver vi inte drabbas av panik. Men vad händer om inte kassakistan fylls på som tänkt var …?

Hoppas bara att inte den borgerliga regeringen drabbas av samma panik som i början på nittonhundranittiotalet. Är det någon som vet vad den där Soros håller på med nu för tiden? Han kan ju få för sig att göra några miljarder på den svenska kronan igen.

Av Sven-Erik Hemlin - 28 februari 2012 07:34

Talade för någon dag sedan med en man som helst av allt skulle vilja lämna Sverige. Ingenting är som förr, inte ens vädret, sa han. Socialt umgänge kan man glömma, det går inte ens att lyssna på radion. Han var inne på, att det kanske skulle vara lättare att träffa nya vänner i ett annat land. Alla gamla vänner var borta, så det var skit samma var han bodde.

Mannen hade åsikter om det mesta, inte minst om allt miljötjafs, som han sa. Enda glädjeämnet hade för honom hade varit att ta en tur med bilen, men det ansåg sig inte ha råd med längre. Femton kronor litern för bensin, fnyste han, det är skandal! Åk kommunalt säger dom jävla politikerna, men dit jag vill åka går det inte.

Som tur är bär benen fortfarande, men tack vare det här jävla vassa gruset dom sprider ut istället för sand, är skosulorna utslitna på en vinter. Fullständigt onödigt, varenda äldre person har ju broddar under fötterna, för det är inte grusat överallt. Cykeldäcken tar stryk också har jag hört, men cykla har jag slutat med. Blev förresten påkörd av en idiot till cyklist på trottoaren som skällde ut mig. Se dig för gubbjävel, sa han, det här är en cykelbana. Jaha, sa jag, var finns trottoaren får gående då?

Nä, vårt så kallade samhälle har spårat ur, sa han och ruskade på huvudet. Han fattade inte vitsen med grön skatteväxling. Att det kostar honom pengar varje dag var han medveten om, men vad pengarna går till kunde han inte begripa. Visst är vår miljö skitig, sa han, men det är ju mest på gator och trottoarer som skiten syns, för den tar ingen reda på.

Att röka hade han slutat med och övergått till snus, för det var billigare. Eller har varit billigare, för skattehöjningarna hade gjort snuset svindyrt. Tänk efter, sa han, politikerna manipulerar folket att använda det som ger mest skattepengar. När folk gick över till att använda el istället för olja, dröjde odet inte länge innan elpriserna gick opp.

I flera år har det propagerats för att folk ska sluta röka, det kostar pengar att ta hand om såna som fått problem av rökningen. Vart alla skatter dom betalt in på det dom rökt opp vet väl fan. Nu har dom styrande kommit på att det försvann inkomster för staten när folk slutade röka och vips måste det kompenseras. Hursomhelst tänker jag sluta snusa också, det ska fan föda högavlönade politiker, för det är ju dom som skor sig mest ur vår gemensamma kassa.

Han suckade tungt och reste sig. Nu ska jag in i affären och köpa en bit blodpudding och en plastkorv risgrynsgröt, sa han. Det är väl enda sättet att visa att jag skiter i kravmärkta varor som jag inte vet vad de är bra för, och dessutom kostar dom för mycket. Som konsument anses jag väl vara värdelös, men det skiter jag fullständigt i. Och med det gick han.

Naturligtvis är det fantastiskt att få leva ett långt liv, men det är ju inte alla förunnat. Vårt nutida fantastiska samhälle har inte garderat sig för att människor ska kunna bli gamla, att medelåldern skulle kunna bli betydligt högre än förr. Ändå borde ju våra politiker tänkt på, att de själva skulle bli gamla en dag, inte minst borde deras föräldrar ha påtalat det.

Med det i åtanke, hade kanske det prioriteras, istället för kosmetiska förändringar och att försöka rädda vår miljö. Och vad är det som säger att politiska valda personer ska ta hand om någonting så komplicerat som vår miljö? Ja, våra skattepengar över huvud taget, för den delen. Är det inte invånarnas ärende de ska gå som de avlönas för av väljarna, det ingår ju i deras uppdrag!

Om svenska folket fått förvalta sina egna pensionspengar, skulle inte nutidens skattebetalare behöva vara med och betala pensionerna. Utav de via skatten inbetalade pensionerna, har det ju snyltats en hel del förstås, de pengarna har gått åt till att kasta pärlor för svin.

Ingen kan överbevisa mig om att politiskt valda personer, är lämpliga att dela ut pengar ur en gemensam kassa. För mig känns det bara som att de själva plockar ur vad de behöver och att resten delas ut. När det som blir över inte räcker till tar de inte av sin egen del, då ser man istället till att så lite som möjligt ska betalas ut. Det är av den anledningen vi i dag har utförsäkrade människor. Det skulle vi inte behöva ha, om politikerna slutade med att vända på alla stenar, det verkar vara det enda de duger till numera.

Ingen kan med säkerhet säga vad det här kommer att leda till, men visst kommer det att visa sig vid nästa val. Redan nu kan Socialdemokraterna glädja sig åt stigande opinionssiffror, utan att ha gjort eller lovat någonting. Det har ju inte heller Moderaterna gjort, ändå tappar de sympatisörer. Det kan naturligtvis bero på att svenska folket börjat tänka med hjärtat och då ligger Moderaterna risigt till.

Men i ärlighetens namn verkar alla partier vara lika goda kålsupare, statens, kommunernas och landstingens ekonomi måste gå i första hand. Tacka fasiken för det, annars skulle ju en massa politiker bli utan jobb! Att väljarna får hålla till godo med vattvälling, tänker de inte ens på. Blir någon klok på hur politik fungerar?

Av Sven-Erik Hemlin - 27 februari 2012 08:21

 De beslut som fattats sedan den borgerliga regeringen tog över, är nog bland det dummaste jag varit med om och jag har varit med om mycket dumt. Förr hade vi socialgrupper vilket ansågs vara ovärdigt ett demokratiskt land, nu är det återinfört genom att indela svenska folket i närande och tärande.

Den som inte kan jobba på grund av sjukdom, försöker bara komma undan sin skyldighet mot staten. De som går arbetslösa är lata och måste hållas igång med allehanda åtgärder som Fas 3 och vuxendagis.

Allt det här tokeriet beror naturligtvis på fördomar, inte minst hos Moderaterna. Ibland lyser det igenom att de som inte tycker som Moderaterna, inte heller ska öppna käften. Men partiets företrädare verkar ha fått det mesta om bakfoten, det visar inte minst vår statsministers fräna kritik av SD.

För mig verkar det som vår statsminister blandat ihop rasism, utlänningshat och vår nedärvda misstänksamhet mot främlingar. Det sistnämnda är väl vad som fått många att sympatisera med SD, inte rasism och utlänningshat. I ärlighetens namn är det inte bara Moderaterna som ska stå med hundhuvudet, övriga partier har under alla år undvikit att debattera invandringen.

Det är ganska många som sympatiserar med SD, alltså borde det vara intressant för övriga partier att fråga sig varför. Det hjälper inte att gå ut och säga att vi inte ska ha fördomar mot någon, inte heller att säga att vi inte ska ha några fördomar alls. Rannsakar regeringens medlemmar sig själva, inser de att många fattade beslut senaste åren, har baserats på fördomar. Inte minst då ändringen av sjukförsäkringen och a-kassan. Så kom inte och säg att vi inte har fördomar mot allt som känns främmande, för det finns hos oss alla.

Det enda som kan skingra fördomarna är att öppet visa att så här är det. Men se det går inte i vårt land, det skulle vara som att kasta skit i fläkten och alla i samma rum blir nedstänkta. Riksdagens ledamöter har ju under åren lagt locket på när det gäller invandringen, eftersom invånarna inte har med en så känslig sak att göra.  Ganska märkligt, måste jag säga.

Nåja, med risk att trassla in mig och anses vara rasist. Egentligen är jag ju bara misstänksam mot vad våra politiker håller på med. I alldeles för många fall, verkar de inte veta vad de håller på med. I det fallet ligger jag steget före, nu sätter jag mig ner och pluggar Spanska istället. Det är mycket trevligare, dessutom har jag ju användning av det.

Av Sven-Erik Hemlin - 26 februari 2012 10:14

Märkte för några dagar sedan, att datorn stal tid från saker som jag kände mera för. Att plugga Spanska exempelvis, som jag lägger ner minst en timme om dagen på. Naturligtvis skulle jag kunna använda en inlärning på datorn, men det blir inte samma sak. Dessutom klarar inte kroppen av det, det börjar göra ont att sitta vid datorn.

Jag kan förstå vilka problem många dras med genom sina jobb i vår moderna värld. Stillasittandet och det monotona arbetet framför en dator, bäddar för framtida problem. Kassabiträden som varje dag tvingas flytta tunga varor för att läsa av priset, ja, det finns många yrken som definitivt sliter lika hårt på kroppen som rent kroppsarbete. Och visst finns de tunga kroppsarbetena kvar, inte minst inom vård och omsorg. Ser man till förmågan att lyfta saker måste kvinnan anses vara den svagare, ändå anses vård och omsorg vara ett kvinnoyrke.

Redan när det började talas om arbetslinjen, ansåg jag att det var alldeles fel väg att gå. På sätt och vis är det en omväg, till hur vårt samhälle måste utformas för att passa människorna. Tack och lov finns det fler än jag som är inne på att tvinga människor att jobba, kommer att leda till ett sjukt samhälle.

Köerna till psykiatriska kliniker växer i en takt knappast någon politiker kunnat drömma om. Orsaken tycks ingen politiker vilja ta reda på, resultatet kan äventyra hela upplägget med att alla måste jobba för att bevara vårt välfärdssamhälle. Tänk om det är så att människorna inte klarar av pressen att vara samhället till lags?

Väldigt få människor trivs med sina jobb, de ser dem bara som ett tvång. Arbetsglädje kan bara den uppleva, som får hålla på med någonting de verkligen känner för. Det är inte många som har den möjligheten, av den anledningen jobbar en stor del av den arbetande befolkningen med saker de helst inte skulle vilja hålla på med. Inte undra på att arbetet känns som ett tvång.

Det mänskliga psyket tar enormt med stryk varje arbetsdag hos många, det gäller att kunna koppla bort alla känslor för att stå ut med det.  Att politiker, anställda inom socialtjänsten, försäkringskassan, med flera offentliga verksamheter drabbas av hot från desperata människor, är bara en följd av att någonting är fel.

Visioner om framtiden har inte sträckt sig längre än några år i taget. När jag läste om Byggnads strejkvarsel för högre lön, slog det mig att färre bostäder kommer att byggas framöver. Redan nu har människor svårt att betala de skyhöga hyrorna, den genomsnittliga inkomsten i vårt land, är inte i paritet med vad det kostar att bo.

Ingen tycks tänka på att varje löneökning innebär högre priser på det vi behöver, det hela blir till ett nollspel för inkomsttagarna. För staten, kommunerna och landstingen, betyder det att de långsiktiga kostnaderna ökar. Vem ska i framtiden betala dessa kostnader, de kommande generationerna?  

Det är dags att kräva rätten att välja hur vi vill leva.

Av Sven-Erik Hemlin - 25 februari 2012 08:17

Om det har med vårt usla klimat att göra vet jag inte, men vi svenskar har med åren blivit både grinigare och stingsligare. Man märker det inte minst på apoteket, eller i kassakön i affärerna. På något sätt ligger det här i tiden, rubbas tryggheten och framtidstron, blir människorna osäkra och försvarar sig genom att vända taggarna utåt.

Vårt stora samhällsproblem tycks vara att det inte längre finns några normer för hur vi ska leva. De unga får sannerligen ingen instruktionsbok över livet i skolan, de matas bara med hur de bäst kan vara till nytta för samhället. Vi har massvis med lagar, regler och förordningar att följa. De har blivit så många och luddiga, att respekten för dem blivit allt mindre. Det blir allt vanligare att lagar, regler och förordningar överträds, till och med av offentliga verksamheter. Om det beror på en spirande frihetslängtan, eller att hela det regelverk vårt samhälle är uppbyggt på är föråldrat, visar sig väl så småningom.

När det nu visar sig att regeringen har varit alldeles för optimistisk om inte bara hur nya jobb skulle kunna skapas, utan också den ekonomiska tillväxten, minskar naturligtvis förtroendet. Regeringen kunde ha lagt in en brasklapp, att förutsättningen var att allt skulle rulla på och bli till det bättre ute i världen.

Men den ekonomiska krisen i många länder, var inte en nyhet ens för ett år sedan. Vi lever ju inte i ett skyddat reservat precis, våra stora industrier påverkas, av det som händer i andra länder. När nu den förväntade ekonomiska tillväxten uteblir, blir det intressant att se vad regeringen kommer att hitta på. Någon draghjälp från övriga länder i Europa kan vi knappast räkna med, de kommer att ha problem med att hålla näsan över vattenytan.

Men kostnaderna för att driva landet försvinner inte bara för att det blir ett hack i ekonomin.

Jag har en känsla av att vår finansminister får gnugga geniknölarna för att få det gå ihop. Men det han kommer fram till på papperet, kommer inte att spegla verkligheten. Han kan ju bara vara någorlunda säker på de fasta kostnaderna för att driva landet, de oförutsedda utgifterna brukar komma som en överraskning.

Man märker tydligt att de stora företagen börjar se om sina hus, de är alltid tidigt ute för att kapa sina kostnader. Att spara in på kostnader, är betydligt enklare än att höja intäkterna. Så fungerar det även inom kommuner och landsting, men där sparas det in på alldeles fel saker. Men än tycks det leva kvar ett tankesätt sedan det gamla industrisamhällets dagar, att politiker känner sig som arbetsledare och ska leda och fördela arbetet.

Nåja, vi verkar få tur med vädret framöver i alla fall. En tidig vår som en del spår, skulle inte vara helt fel. Men det är ju bara en gissning det också, vi kanske får vinter i mars och april. Inte ens väderutsikterna, kan man lita på nu för tiden.

Av Sven-Erik Hemlin - 24 februari 2012 07:29

Det som nu händer inom Socialdemokraterna, tar jag som ett sundhetstecken. Så här långt, finns ingen likhet mellan ”Lövet” och exempelvis Göran Persson, som pompöst meddelade att han fått mandat att leda partiet. Jodå, Persson körde sitt eget race, han visste svaret på alla frågor. Trodde han.

Perssons ledarstil och pampmässiga framträdanden, skrämde bort många gamla väljare. Mona Sahlin hade inte kraft att göra några förändringar inom partiet, det gamla gardet var alldeles för starkt och ville inte ha några förändringar. Det hade ju gått bra förr, på femtio- och sextiotalet. Men fortsätter ”Lövet” som han börjat, det vill säga vara en försiktig general, kommer han att plocka tillbaka de väljare som nosat på Moderaterna och Miljöpartiet.

Miljöpartiet hade till en början en sund inställning till vad som ör viktigt här i livet. De var bland annat inne på att införa Medborgarlön, men det var för kontroversiellt. Istället började man prata om arbetstidsförkortning och om jag inte tar alldeles fel, puffade de för att kunna ta ett sabbatsår. Tanken var helt riktig, människorna måste ta en paus ibland för att orka fram till ålderdomen.

Numera har MP många storstadsväljare, de som bor på landet eller i glesbygd, sympatiserar inte alls med den politik som förs. Partiet har anammat borgerliga idéer om hur vi ska leva. Ja, numera tycks nästan alla politiker vara eniga om att människorna istället ska jobba mera och längre. Tacka fasiken för att ingen har tid att lukta på blommor, trots att nästan alla partier har en blomma som symbol. Nåja, tanken att folk ska jobba ihjäl sig, ska väl mest ses som ett försök att få ner medellivslängden, svenskarna blir alldeles för gamla numera. 

De flesta politiska partier tycks i dag vara ense om, att gamla människor kostar pengar. Javisst, de behöver vård och omsorg efter att ha slitit ut kroppen under ett långt arbetsliv. Ser man krasst ekonomiskt på det hela, vore det bättre att dela ut självmordspiller vid sextio, så att ungdomarna kan komma in på arbetsmarknaden.

Men problemet är inte att invånarna lever längre, det är att vi har en alldeles för hög levnadsstandard. Hade det införts pris och lönestopp för runt fyrtio år sedan, hade allt sett annorlunda ut i dag. Tillväxt i ekonomin har inte skapat ett bättre samhälle, snarare tvärt om.

Än har vi inte sett resultatet av att allt fler fått helt andra värderingar än tidigare, men det kommer. Många har sett att pengar inte ger någon lycka, alltså måste det finnas ett bättre sätt att leva. För inte så många år sedan kunde till och med politiker tala om livskvalitet ibland, men numera är det inte så noga med det. Likaså kunde man se affischer på vilka det stod att hela Sverige ska leva. Resultatet har blivit att allt fler glesbygder avfolkas, eftersom all form av service i form av postkontor, bankfilialer, ja, till och med bensinmackar försvinner.

Nu har indragningar av service även nått tätbebyggda områden, när banker slutar hantera kundernas pengar. Glöm sparbössan och lägg pengarna i madrassen istället. Räntan är i alla fall usel och dessutom tvingas vi betala skatt på de sketna kronorna. De enda som tjänar på det hela är bankerna och staten.

Hur ska det här kunna hålla i längden? Svaret är, att det kommer det inte att göra. Det hela är som droppen som urholkar stenen, till slut blir de gamla trogna kunderna förbannade och plockar ut sina pengar. De blir inte mindre värda om de ligger hemma, dessutom kan inte staten lägga näsan i blöt om du har pengar eller inte.

Vår enorma byråkrati är skapad att hålla fullständig koll på vad vi har och vad vi gör. Om någon vill gå sin egen väg, stoppas det effektivt av någon myndighet. Jag pratade med en bonde som berättade att trots att han räknas som egen företagare, är han inte bara skyldig att sköta en påtvingad omfattande administration åt staten, utan också bunden till händer och fötter av idiotiska lagar och regler. Den personliga friheten som en gång fanns är borta.

Lägger man dessutom till att svenska bönder betalar skatter och avgifter som vida överstiger andra länders, förstår man varför så många jordbruk läggs ner. De ges inte en möjlighet att konkurrera på lika villkor, varför staten få ta på sig ansvaret för, att närproducerade varor kanske inte finns i framtiden.

Politisk styrning av våra liv och en byråkrati som lever sitt eget liv, gör att vi en dag hamnar i samma situation som det forna DDR. Likheten finns inte bara i tankesättet inom vår byråkrati, vårt samhälle är mera mån om att visa upp en snygg skrytfasad. Men vid en titt bakom, ser man all elände och fattigdom. 

Av Sven-Erik Hemlin - 23 februari 2012 07:40

Det senaste halvåret har inte bara vår statsminister, utan också vår finansminister farit kors och tvärs i Europa, för att bidra till en lösning av krisen I Grekland. Ganska märkligt att vi alltid har regeringar som vet lösningar på andra länders problem, men inte vårt eget. Tydligen behövs vår expertis (eller är det vår saftiga medlemsavgift till EU), för krisländer finns det gott om ute i Europa. Det återstår alldeles säkert en massa flygturer hit och dit, på svenska skattebetalarnas bekostnad, för att få fason på ett sönderfallande Europa.

Vad som gjorts för att det ska bli bättre för invånarna i vårt land, har jag definitivt inte hört någonting om. Det verkar som om allt krut lagts på andras problem, trots att vår regering är anställd av svenska folket. Men det kostar pengar att leka med de stora pojkarna, nu tvingas Riksbanken låna pengar tack vare de åtaganden staten dragit på sig. Och jag som trott att vi hade pengar i överflöd. Man kan börja fundera över hur rikt vårt land egentligen är.

Våra ministrar uppträder som om de vill visa upp att de har stake, men har svårt att tillfredsställa någon, eftersom det går för fort. Man får inte vara för het på gröten, då är det lätt att bränna sig i tungan. Men vår socialminister (vad gör en sådan annat än jävlas med folk, förresten?) tycks inte ha lärt av den läxan. Vår skolminister försöker få ett billast grus att passera genom en tesil i en svinblink. Tiden börjar bli knapp att förändra vårt land som de styrande vill ha det, men varför försöka sig på det omöjliga?

Men vill svenska folket samma sak som vår regering? Ska man gå efter vad folk på gatan muttrar, kommer förändringarna alldeles för fort. Förändringar är någonting som rubbar cirklarna för de flesta, av den anledningen ska man vara försiktig med att ändra på invanda rutiner.

Ser man tillbaka, kom förändringarna smygande i en takt, som gjorde att människorna efter hand vande sig vid det nya. Flera av de nya förändringarna (flera av dem ogenomtänkta) som tvingats på befolkningen av den borgerliga regeringen, börjar nu visa sitt rätta ansikte. Den borgerliga regeringen har skapat ett människofientligt samhälle.

Vad samhällsexperimentet kommer att kosta i slutändan, inte bara räknat i pengar, utan också mänskligt lidande, kan vi i dag inte ens överblicka. Vad vi däremot kan gissa oss till är, att Moderaterna aldrig kommer att bli ett statsbärande parti. Det må så vara att partiet måste styras med järnhand, men befolkningen måste hanteras med silkesvantar.

Det går inte att ge en grupp morötter och andra har piskan vinande över ryggen. Skattesänkningarna som gjorts, ska ses som en som en kortsiktig lösning. Visst har det fungerat för att hålla den ekonomiska tillväxten vid liv genom konsumtion, men har dessutom bundit upp många som dragit på sig skulder som inte kan betalas under en livstid. Ja, det gäller vanliga knegare förstås, de som själva får ta smällen om någonting händer.

Vi äldre har varit med om industrisamhället som sedan övergick i det högteknologiska kunskapssamhället. Visst finns högteknologin kvar, men kunskaperna verkar det vara lite si och så med. Antagligen därför talas det mest om tjänstesamhället, folk utan utbildning kan ju i alla fall städa eller göra annat skitjobb åt de som har pengar att betala.

Ett tjänstesamhälle producerar inte någonting, det får bara pengarna att gå rundgång. Men eftersom industrijobben försvinner undan för undan, måste det till andra lösningar. I slutändan betyder det att staten måste lita till att invånarna har en inneboende kreativ kraft att själva skapa jobb.

Av den anledningen kan man förmoda att vårt i dag lite trevande samhälle som styrs av regler som är ohållbara, kommer det att ersättas med ett annat någon gång framöver.

Man kan ju fråga sig vart det hållbara samhället blev av? Som det nu är börjar sprickor uppstå lite här och var i vårt samhällssystem, och det kan knappast anses vara hållbart. För att hålla ihop ett land, måste alla känna att de är en del av samhället. Men sprickorna växer snabbt och har nu skapat klyftor mellan olika grupper i vårt samhälle. Det blir ett tufft jobb för kommande generationer att lappa ihop det hela igen.

Dagens barnfattigdom och höga ungdomsarbetslöshet borde vara en väckarklocka för alla politiker. Jag har svårt att se dessa ungdomar som vårt lands framtid, de känner ingen samhörighet med det samhälle vi nu har. Och jag kan förstå dem, om de på ett eller annat sätt ger tillbaka, men inte på det sätt dagens politiker tror. De kommer i alla fall inte att vända andra kinden till om de får en snyting av myndigheterna.

Nog om det och över till fjantande med Grekland. Eftersom alla höjdare i regeringar ute i Europa (inom EU också för den delen)nu anser sig kunna andas ut – efter att tro sig löst Greklands problem – skulle det vara trevligt om de ägnade sig åt de egna länderna. Inte minst då de så kallade folkvalda i vårt land, där problemen växt enbart under tiden de ägnat sig åt andra länders problem.

Hittade av en tillfällighet det jag skrivit ner någon gång och det lyder: Det behövs övning att rensa undan onödigheter, göra upp med egenvanor, behov och fördomar för att få friare sikt över vägen och målet.

En träffsäkrare beskrivning av hur dagens Moderater fungerar är svårt att komma på. De har ingen som helst förståelse eller empati för alla de som av skilda anledningar lever i fattigdom, blivit arbetslösa eller sjuka. Dessutom har de inte rutin och erfarenhet av att leda ett land. Det kommer dessutom ganska snart att visa sig, att visionerna inte stämmer överens med verkligheten.

De ledande inom Moderaterna har flera gånger visat att när kunskaperna brister, är det lätt att ta till arrogans och brösttoner för att fjärma sig mot kritiken. Att det skymmer sikten mot målet, begriper nog var och en.

Av Sven-Erik Hemlin - 22 februari 2012 07:29

Från att tidigare vaknat tidigt och varit utsövd, känns kroppen numera som en gammal dieselmotor med glödtändning. Sol och värme skulle naturligtvis vara rätt medicin, men det bjuder inte den årstiden på precis. Enda trösten är att våren inte är så långt borta.

Varför jag vid min ålder ser framåt, beror enbart på att det inte finns någon väg tillbaka. Det går inte att ändra på det som hänt, däremot kan man försöka rätta till de fel som gjorts. När man ser hur vårt samhälle snabbt förändrats i fel riktning, återstår bara att tvinga makthavarna rätta till misstagen som gjorts.

Inte det lättaste precis att tvinga makthavarna (regeringen) rätta till allt som blivit fel. Felet regeringen gjort är att lägga alla ägg i samma korg, det vill säga att mer eller mindre tvinga folk att arbeta. Men några viktiga saker förbisågs, att människor inte är robotar och att nya arbeten inte växer på träd. Kanske var optimismen för stor, när vi klarade oss med blotta förskräckelsen, genom den finanskris som många länder drabbades av.

Det känns inte bra att inse hur vi ständigt manipuleras att tro på regeringens vilda gissning om hur framtiden kommer att se ut. Den som läser och lyssnar på hur ekonomiska experter ser på så kort tid som det kommande året, är det minst sagt dubbla budskap. Endera kommer det att reda ut sig, eller så kommer det att gå åt helsike. Nåja, man kan väl säga att expertisen helgarderat utgången, det kan ju sluta hur som helst..

Vår finansminister tycka använda sig av ett både traditionellt och ett juppieinfluerat sätt att hantera skattebetalarnas pengar. I många fall under de senaste åren, har det kunnat liknas vid att sila mygg och svälja kameler. Det är inte bara att få alla i jobb som är problemet, det är de offentliga verksamheternas alldeles för höga fasta löpande kostnaderna. Minsta hack i penningflödet till statens kassakista, kan orsaka stora problem.

Vår regering är alldeles säkert medveten om, hur bräcklig statens affärer egentligen är. Även om vårt land inte har ett stort svart hål liknande det i Greklands kassakista, är den inte tät. Naturligtvis känns det konstigt att vår finansminister stirrat sig blind på inkomsterna, det är ju kostnaderna som skapar problem. Att vända på alla stenar kommer inte att räcka till i framtiden, det är bara att ödsla med tid och kraft. Vad som kan hittas är väl i så fall metmask, men nappar invånarna på det?

Man kan förstå att det är svårt att ändra på ett politiskt skapat samhälle, ett samhälle där politiskt valda personer håller i trådarna, eller rättare sagt pengarna. Systemet har funnits i så många år att det blivit cementerat. Anledningen är enkel, ingen har sagt ifrån, utan politikerna har kunnat arbeta ostörda.

Att väljarna i dag är flyktigare än tidigare, beror på att de blivit mera medveten om, hur politiska beslut påverkar deras vardag. Att ge folk mera i plånboken skapar kortsiktig popularitet, om inte det fanns konjunktursvängningar eller hotande finanskriser. Eftersom tillväxten i ekonomin till största delen kan tillskrivas hög konsumtion, bäddar det för ett bakslag.

Vi har tidigare haft regeringar som lovat runt och hållit tunt, det straffar sig i långa loppet. Vad dagens regering lovat, kommer att bli mycket svårt att hålla. Till och med jobbskatteavdraget är någonting som knappast kommer att bli kvar, det kommer inte landet att ha råd med, Njut så länge det varar all ni som får mera i plånboken i dagsläget, men tänk också på alla de som inte får ta del av förmånen. Det finns massvis med människor som är med och betalar för någonting, de inte får ta del av. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11 12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29
<<< Februari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards