Alla inlägg under augusti 2013

Av Sven-Erik Hemlin - 30 augusti 2013 10:02

Satte mig ner för att skriva, innan det är dags att åka ner till Gran Canaria för att koppla bort allt under tre veckor. Jag kommer i alla fall att slippa reta upp mig på idiotiska uttalanden av våra politiska makthavare, det är bra för blodtrycket. Men visst kommer jag att få gliringar från vänner där nere, de följer med och ser hur människor blir behandlade i vårt land.

Man tar sig för pannan när politiker och utredare ständigt kommer fram till att det är för mycket av både det ena och det andra. Vårt land har alldeles för många pensionärer som lever längre än tidigare har man kommit fram till, av den anledningen måste svenska folket jobba längre. Det alla kunnat se med egna ögon och både hört och läst sedan lång tid är ju, att vi har alldeles för många gamla, sjuka och arbetslösa. Vad gör man, buntar ihop och slår ihjäl dom, sa Lars Ekborg sa i en monolog för runt sextio år sedan?

Man kan nästan förvänta sig ett såfant förslag av vår regering. Men problemet i sig är inte alla pensionärer, sjuka och arbetslösa. Både utredare och politiker har kommit fram till, att hela det politiska och byråkratiska skyddsnätet hotas på grund av bristen på pengar.

Anledningen är att pensionärer inte konsumerar lika mycket på hemmaplan som de unga, de reser till varmare länder istället. De sjuka och arbetslösa har så låga ersättningar(i många fall ingen ersättning alls) fråntrygghetssystemet, vilket naturligtvis påverkar konsumtionen negativt. Och konsumera måste svenska folket, annars går det åt pipan med den ekonomiska tillväxten.

Om våra politiker höjer blicken, istället för att ständigt vända på alla stenar, ser de vad som egentligen kostar pengar i vårt land. Ingen utredare eller politiker tycks ha kommit fram till, att vi har alldeles för många med politiskt skapade jobb. Ja, jobb ska man väl inte kalla det, utan politiska uppdrag. Det märkliga är att politiskt tillsatta personer, fungerar som beslutsfattare över chefer, som anställts på grund av utbildning och kvalifikationer. Överallt inom det offentliga finns dessa dubbla kostnader.

För att debatten kring pensionärer, sjuka och arbetslösa ska ha någon trovärdighet, måste det även diskuteras hur skattepengarna dräneras av människor med politiska uppdrag. Från politiskt håll försvaras det med att det politiska systemet med många som är med att fatat besluten, är en garant för vår demokrati. Det är bara en politiskt skapad myt, vårt land styrs inte efter folkviljan, utan politiska majoritetsbeslut och det är inte samma sak.

Jag återkommer ofta till det Olof Palme en gång sa: Ingenting har ställt till med så mycket elände, som i demokratisk ordning fattade beslut. Vid varje beslut som fattas finns ja-sägare som inte ens sneglar åt vad som är bra för invånarna, de ser till sitt eget bästa. En dag kanske de själva hamnar i maktställning, det gäller bara att slicka de styrandes rövar. Tyvärr är det väl så det alltid har varit inom politiken.

Men världen ändrades i samband med den första omfattande finanskrisen, världen har inte återhämtat sig sedan dess. De gamla stora industrinationerna har problem och det tycks bara vara början. De Asiatiska länderna har inte bara billig arbetskraft, de har i dag också de tekniska hjälpmedlen. Ingen reagerade över att tillverkning lades ut i dessa länder för att kunna tjäna mera pengar, samtidigt förändrade det den gamla industrivärlden.

Inte många tänker på orsaken till den här omvälvningen, men det var faktiskt miljörörelserna som startade det hela. Miljökraven haglade som spön i backen. Det var betydligt billigare att flytta tillverkningen till låglöneländer, än att investera i miljöförbättringar. När fabriksskorstenar slutade röka i ett land, började det röka ännu mer i låglöneländerna. Miljöproblemet flyttade från de gamla industriländerna till en annan världsdel. Men vi bor på samma jordklot, av den anledningen har inte vår miljö blivit bättre.

Egentligen borde människorna utvecklas i samma takt som den tekniska utvecklingen, men så har det inte blivit. Vårt land är ett varnande exempel på hur politisk styrning, kan orsaka att unga människor får sina liv spolierade. Hur många tusen ungdomar som lämnat skolan utan att kunna läsa och skriva behjälpligt har jag ingen aning om, den statistiken är alldeles säkert hemligstämplad. De ungdomarna finns inte, de är en skam för våra politiska makthavare, ett bevis på deras misslyckande.

För mig är inte den stora frågan om invånarna måste jobba längre, eller inte får vara sjuka och arbetslösa, utan när ska proffs ta hand om skattebetalarnas pengar och förvalta dem på bästa sätt. Inom våra viktiga offentliga verksamheter, kan vi inte ha lekmän som fattar besluten, det är nämligen så att det svenska folket betalar för att få utfört måste gå i första hand. Anser politiker att det krävs hårda nypor för vårt lands fortlevnad, ska de inte bli förvånade om de själva hamnar i skottgluggen. Det är riskabelt att ligga i framkant, som man kunnat höra många politiker säga, de som går längst fram blir kanonmat i stridens hetta.

Av Sven-Erik Hemlin - 28 augusti 2013 12:28

Kan inte släppa tanken, hur dumt regeringen tänkt, när det gäller att få bukt med svenskarnas bidragsberoende. Det är inte de som blivit beroende av bidrag som ska bära skulden, det är de politiska makthavare som skapat beroendet genom "reformer". Samma sak är det ju med jobbskatteavdraget, massvis med svenskar har blivit beroende av detta "bidrag", men hur länge kommer de att få ha det kvar? Det är inte bara regeringen som måste hålla tummarna att något land sätter fart på konjunkturen. 

Det samhällsexperiment som regeringen satt igång, var kanske rätt en gång i tiden, men skulle ha provats under en kortare period. De teorier som bland andra Borg anammat, har sitt ursprung ur en helt annan tidsperiod. Nu är det mesta av det gamla ställt på huvudet, ingen trodde väl för bara några år sedan, att vår värld skulle förändras som den gjort.

Naturligtvis fanns det även en övertro på sin egen förmåga som fick inte minst Moderaterna, att tro sig kunna förändra vårt lands befolkning. Att alla måste dra sitt strå till stacken. Tyvärr missade de att vår omvärld skulle förändras som den gjort. Inte minst då Europa, där många länder brottas med hög arbetslöshet. För sju år sedan (en mycket lång tid i dag) trodde regeringen att deras åtgärder skulle skapa jobb till alla. Ingen skulle gå arbetslös (sysslolös), till och med de sjuka måste jobba.

Det är inget fel i att ha drömmar och visioner, men för en regering gäller det att vara realistisk. Vad har vi som inte andra länder har? Vi är ett land som är beroende av att exportera, vilket betyder att vi är helt i händerna på hur det går för andra länder. Istället för att experimentera, skulle regeringen sett till att skapa en plattform för landets överlevnad.

Det finns ett gammalt talesätt som säger, att det inte är de stora inkomsterna som gör någon rik, det är de små utgifterna. Massvis med pengar behövs till de löpande utgifterna för att vårt land, och tyvärr växer de också för varje år. Vi har nu nått den punkt då det skulle behöva komma in dubbelt så mycket pengar, men det är ju en ren utopi. Man kan med fog säga, att vi är på väg mot ruinens brant.

I och för sig är det märkligt att vi klarat oss så länge. De offentliga verksamheterna är i dag större än de privata, ingen tycks ha något grepp om hur många som lever sina liv, avlönade med invånarnas skattepengar. Det är inte arbetslösheten och de som drabbas av sjukdom som tär på skattepengarna, det är alla som avlönas med skattepengar.

I en förtroendevald politikers uppdrag, ingår att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt enligt en gällande lag. Att de följer denna lag är svårt att tro. Skattepengar har använts till att bygga upp en byråkrati (en kontrollapparat), som växt sig så stark, att till och med fattade beslut av regeringen kan fördröjas. I många fall kan man se tydliga tecken på maktmissbruk.

Efter den senaste tidens turbulens kring generaldirektören vid AF, börjar man undra över hur många av generaldirektörerna som lever loppan på våra skattepengar. Vad det handlar om är ju faktiskt förskingring av skattebetalarnas pengar. Har verkligen ett litet land som vårt råd med slöseri med skattepengar? Och ett slöseri är det verkligen, att många av de statliga verken finns överhuvudtaget, i slutändan är det ju EU som bestämmer.

Visst lever vi i en värld som genomgår en enorm förändring, ingen lever på gamla meriter längre. Det gäller inte minst våra en gång så framgångsrika exportindustrier. Svårigheten att konkurrera prismässigt blir allt svårare, en dag kanske det inte lönar sig att ha kvar tillverkningen i Sverige. Om den förutsägelsen låter pessimistisk, är det bara att tänka tillbaka hur det såg ut för tjugo år sedan.

Att vårt land fortfarande rullar på, beror på den höga inhemska konsumtionen, utan den skulle vi knappast ha någon tillväxt i ekonomin. Anledningen till att regeringen är så ivrig att införa ytterligare ett jobbskatteavdrag, är att förse de som arbetar med pengar att sätta sprätt på. Under tiden försvinner nyblivna pensionärer som sålt sina fritidshus, bostadsrätter och villor till varmare länder. De kommer inte bara att konsumera i ett annat land, de får dessutom mera för sina pengar. Som en ren bonus får de också ett bättre klimat.

Man kan inte se det på annat sätt än att de lämnar ett sjunkande skepp. Men tyvärr innebär det också många skattekronor som går förlorade, även om det bara rör sig om några tusental personer. Naturligtvis påverkar det kommuner och landsting som ständigt saknar pengar. De som flyttar däremot kan se fram emot några extra tusen att leva för, den enes bröd den andres död kan man säga. Med den höga ungdomsarbetslösheten blir det allt svårare att täppa till de luckor som uppstår, det blir till slut ohållbart.

Hur man än vänder och vrider på det hela, blir det i slutändan de som har sin utkomst från skattepengar, som kommer att bli de stora förlorarna. De borde verkligen börja oroa sig för inte bara sina jobb, utan också pensioner. 

Av Sven-Erik Hemlin - 7 augusti 2013 09:02

En snabbis hem och det blev några minuter över att skriva lite. Det har samlats en hel del i huvudet under sommaren och jag har grubblat fram och tillbaka hur vårt land kunnat hamna på dekis. Det är inte bara vårt trygghetssystem som raserats, det verkar som om även vårt rättssystem inte alls är att lita på. Och alltihop kan skyllas på vårt uråldriga politiska system, som är svårt att påverka till och med för våra så kallade förtroendevalda.

Man får en känsla av att människan inte är värd någonting i dagens samhälle. Vi har blivit ett land, där myndigheter i folkets tjänst, låter piskan vina över ryggen på de som blivit sjuka och arbetslösa. Det tycks bara vara de politiska makthavarna som inte kan förstå, varför misstron mot politiker växt den senaste tiden.

Man kan med fog säga, att vi fått ett samhälle bara en liten grupp vill ha. Alla övriga börjar ifrågasätta vad det är vi betalar skatter för att få. Det som kallas trygghetsförsäkringar är inte försäkringar, de är en avgift alla som måste betala. Min fråga blir därför, en avgift för vad?

För ett bra tag sedan hörde jag Borg uttrycka sin oro för, att det han varit med om att bygga upp håller på att gå överstyr. Nåja, bygger man på lösan sand så.... Att stirra sig blind på ekonomisk tillväxt är inte speciellt klokt i kärva tider.

Och visst börjar till och med bankerna att bli oroliga. Fastighetsbubblan som Borg sagt inte finns i vårt land, börjar nu utgöra ett stort hot. Underblåser man konsumtionen för att hålla den ekonomiska tillväxten vid liv, får det naturligtvis konsekvenser. Att de negativa sidorna börjar visa sig redan nu, har kommit som ytterligare en överraskning för regeringen.

Ingenting är gratis, det borde vi ha lärt oss. Men att kostnaden för jobbskatteavdraget skulle bli så stor, hade nog ingen ens anat. Det är inte bara de som drabbats av försämringen av a-kassa och sjukförsäkring som insett att det bär utför med vårt land, nu börjar även de som fått detta bidrag att dra åt sig öronen.

Många människor har helt enkelt lockats till att vänja sig vid en högre levnadsstandard, än vad  de egentligen har råd med. Inte minst i storstäderna är det många som enbart för boendet har en kostnad på runt tjugo tusen i månaden. Eftersom det inte är vårt land som styr utvecklingen i världen, är vi helt i händerna på vad som händer i andra länder. I dag ett välbetalt jobb, i morgom utan.

Den ekonomiska tillväxt vårt land har i dag är inte tillräcklig. Vår regering hade räknat med minst det dubbla för att få det att gå ihop. Statsapparaten kostar enorma summor varje år, utöver alla de miljarder som vi tvingas betala till EU. Det sparpaket vår regering kommer att tvingas till att lägga fram, kommer att bli omvälvande för många.

Statens kaka är liten men säker sa man förr. Det var då det, nu är den inte alls säker, åtminstone inte för de som jobbar inom skolan och vården. Om läget förvärras för vårt land, kan det bli väldigt osäkert. Efter att ha följt det som hänt i krisländerna ser man, att det är de offentliga verksamheterna som bantas först. I exempelvis Grekland, bantades lärare och sjukhuspersonal bort. Men det visade sig att de besparingarna, var att börja i alldeles fel ända. Nu städas det uppifrån, många politiker på maktpositioner har insett, att även de sitter löst.

Vad som sker är en anpassning till vårt moderna högteknologiska samhälle. Det behövs inga som leder och fördelar som under det gamla industrisamhällets glada dagar. Vårt politiska styrelsesätt är inte bara gammalmodigt, det är en fara för landets fortlevnad. Vår nuvarande regering har visat att vårt land måste drivas efter företagsmässiga principer, vilket betyder att både staten, kommuner och landsting, i framtiden måste ledas av skickliga företagsledare.

De förtroendevaldas uppgift i framtiden blir, att föra fram invånarnas krav och önskemål. Till det behövs inte så många, dessutom måste de utses på samma grunder som i arbetslivet, nämligen att de har den utbildning och kunskaper som ligger i takt med tiden. En absolut nödvändighet, eftersom deras förtroendeuppdrag kan innebära, att kunna hålla tummen i ögat på den av folket avlönade högsta beslutande ledningen.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards