Alla inlägg under december 2017

Av Sven-Erik Hemlin - 31 december 2017 14:44


Inbrott och stölder har blivit vardagsmat, vårt land har blivit tjuvarnas paradis, men invånarnas helvete. Våra politiker inom alla partier borde naturligtvis ställas till svars för det som hänt med vårt land, det är ju de som låtit det hela gå alldeles för långt. Men det som hänt och nu händer visar att politiker varken kan styra ett land eller hantera invånarnas pengar.


Genom de upprop som ruskat om vårt land har svenska folket fått blodad tand, det går verkligen att sätta även mäktiga och aktade personer vid skampålen. Vi kan med andra ord se fram emot att politiker, byråkrater och tjänstemän kommer att avkrävas ansvar för sina handlingar.


Vårt land kan liknas vid hur det kan bli när en privat fest våldgästas av icke inbjudna. Det hela spårar ur och efterlämnar en förödelse att ta reda på. I vårt fall är det politiska makthavare som stått för inbjudan, men frånsäger sig allt ansvar för att städa upp efter "festen". Det är därför dags att de politiska makthavarna får betala för det som förstörts.


Hur ska nu det gå till? Enklaste lösningen är att hela politikerkåren bantas ner till ett minimum. Fler politiskt aktiva är ingen garanti för vår demokrati, det visar de viktiga och för många människor förödande beslut, som fattats över huvudet på invånarna. Felet är att makthavande politiker trott att de har mer att säga till om än vad de egentligen har. Så ska det inte fungera i ett demokratiskt land.


Ser man tillbaka på vad det blev av många av arbetarrörelsens företrädare, finner man att de nu lever gott till döddagar på skattebetalarnas bekostnad. Det är inga fattigpensionärer man kan hitta bland alla dessa, tvärtom har de ett rejält bankkonto att luta sig emot. Jag har full förståelse för alla de gamla som inte bara känner sig grundlurade av personer de valt att företräda dem, utan också fly förbannade.


Läste att SKL (som jag anser inte har någon funktion att fylla) varnat för att skatterna i kommuner och landsting måste höjas framöver. Tydligen har SKL ingen koll på hur det slösas inom både landsting och kommuner på grund av inkompetenta politiska ledningar och chefer. Men det har ju alltid varit så att om inte pengarna räckt till har i första hand staten krävts på pengar och om det blivit nej, har skatterna höjts. Snart står vi inför hur dessa ledningar tvingas spara pengar genom att avsätta sig själva, det vill säga tar sitt sociala ansvar.


Alla inser att det måste ses som en omöjlighet, det måste till en ekonomisk kollaps, så att inga löner kan betalas ut till alla dessa förtroendevalda och politiskt tillsatta chefer. På något sätt känns det inte så långt borta, kanske vi till och med får uppleva det under nästa år. Anledningen till mitt antagande är att det behövs så otroligt lite för att bostads- och lånebubblan ska spricka.


Jag är inte pessimist, däremot en realist. Vårt land har levt ur hand i mun i så många år, att den för invånarna osynliga skuldbördan för vår enorma heltidspolitikerkår, byråkrati och administration i form av pensioner, växt över huvudet på de styrande. En god vän som under många år jobbade som tidsstudieingenjör räknade för runt tjugo år sedan ut, att nästan dubbelt så många måste betala skatt redan 2020. Detta på grund av just de ständigt stigande kostnaderna för politiker, politiskt skapade jobb och vår enorma byråkrati. Där finns antagligen förklaringen till varför våra politiker hela tiden talar om att fler måste komma i arbete, att vi måste jobba längre, och fan i mig inte bli sjuka.


Den folksjukdom vi kan se i form av utbrända människor som politiker envisas med att kalla psykisk ohälsa, har verkligen satt skräck i inte minst finansministern. Varje långtidssjuk innebär mycket mindre i skatteintäkter för stat, kommuner och landsting. Många hårt arbetande inom inte minst vården går redan på knäna och endast tanken på hur mycket mindre pengar de tvingas leva på håller dem igång. Men en dag går det inte längre och de kommer inte upp ur sängen.


Tyvärr är det så att alla behöver pengar för att leva och genom den konsumtionshysteri vi haft i några år har priserna stigit. Löneökningar om så bara på runt en procent, slår igenom på konsumentpriserna. För de grupper som inte fått någon kompensation för de höjningar som skett under åren, har det inneburit att de blivit fattigare och fattigare. Pensionerna och bostadsbidragen är utmärkt exempel på att de uträkningar som fanns var kortsiktiga.


Att förtroendevalda utsätts för hot har de faktiskt sig själva att skylla för. Vårt samhälle har blivit mer och mer orättvis för varje år som gått utan att de reagerat. Ändå säger de sig vara sina väljares företrädare. I helsike heller, de har istället med näbbar och klor försökt klamra sig fast vid att ha ett fantasiarvode och en hägrande fet pension.

Vårt land måste gå tillbaka till att ha ideella politiker som rör sig ute i arbetslivet och bland "vanligt" folk. Det är där de kan höra och se de problem som finns och kan lägga fram dem för de beslutsfattande. Att inte någon politiker sett det orimliga i att de fattar beslut om saker invånarna inte vill ha övergår mitt förstånd. De ska följa folkets vilja, ingenting annat. Passar inte galoscherna är det bara att kliva ur dem.


I en värld som styrs av människor som uppvisar en intelligens på dagisnivå, inser man att människorna var klokare förr. Vi pratar vitt och brett om rasism, men i själva verket handlar det om fördomar och i det fallet är alla nationaliteter lika goda kålsupare. Jag minns att Albert Einstein en gång skrev: Det är mycket nedslående att leva i en tid där det är lättare att spränga en atom än en fördom. Och fördomar finns hos hela det politiska etablissemanget som ser de arbetslösa som arbetsskygga och de sjuka simulanter. Låt de arbetslösa skaffa sig jobb på egen hand och låt de sjuka i lugn och ro bli friska utan politisk inblandning.


Ha ett gott slut på det gamla året och ett riktigt Gott Nytt År!

Av Sven-Erik Hemlin - 28 december 2017 20:27


Hemma igen efter att ha firat jul på Gran Canaria. Man behöver komma bort från vårt trångsynta och illa skötta land för att få perspektiv på det hela. Dessutom har det varit livliga diskussioner med folk av olika nationaliteter som funderat över vad ända in i helsike som hänt med vårt land. En tysk jag talade med sa att det gamla uttrycket dumma svenskar, inte innefattade svenskar i gemen, utan de beslutsfattare vårt land haft under alla år.


Med de höga skatter vi betalar, ska vi verkligen godta att de politiska makthavarna ger svenska folket dåligt rykte? Det var länge sedan vi låg i toppen när det gällde sjukvård och sågs som ett land som tog hand om sina medborgare. Som nu många gamla, långtidssjuka och sjukpensionärer behandlas, är inte värdigt ett land med ett så högt skattetryck. Löfven har ofta uttryckt sig att det här är inte Sverige och han har helt rätt, det här börjar likna en Bananrepublik.


Våra politiker oavsett partifärg kommer aldrig att kunna rätta till alla fel som gjorts och om inte någonting görs, får vi uppleva ett lands sönderfall. Många har antytt svaret att det kunnat bli så här, är att svenska folket inte utnyttjat sin lagliga rättighet att rösta bort alla odugliga politiker. Många inom politiken kan ses som inventarier i maktens korridorer, istället för att vara sina väljares företrädare.


Vid en diskussion med goda vänner ställde en av dem frågan: Varför gör ni inte ett upprop om att bojkotta nästa val? Om alla som blivit illa behandlade låter bli att gå till valurnorna istället för att missrösta på något parti, skulle det skicka chockvågor genom de politiska leden. Det är ju inget litet antal det rör sig om, det är runt två miljoner som drabbats av politiska beslut som försämrat deras livssituation.


De som drabbats är personer som under sitt verksamma liv betalt in enormt med skatter till vad de trott vara en trygghet vid ålderdom och sjukdom. De arbetslösa har betalat in till a-kassor i tron att det varit en försäkring vid eventuell arbetslöshet. Men en återblick visar att det höga skattetrycket till stor del berott på en ständigt ökande kostnad för politiskt aktiva, samt politiskt skapade jobb.


Många gånger har jag påpekat att skatter ska inte höjas, så länge det finns massvis med skattepengar att spara in på. Lägg ner alla statliga verk som inte längre har någon funktion eftersom de tvingas följa EU:s regler. Det är som att kasta pärlor för svin. Samma sak med Arbetsförmedlingen som inte gjort annat än kostat enormt med pengar. Världen har sett helt annorlunda ut än vad våra politiker trott.


Trots varningar från forskare att länderna måste minska sina befolkningar, har vårt land gått rakt motsatt väg. Det har att göra med att jordens resurser inte kommer att räcka till. Det kommer med andra ord att uppstå matbrist, kanske tidigare än den så upptrissade miljökatastrofen. När det gäller självhushållning, har våra politiker genom den politik som förts sedan femtiotalet, nästan utrotat våra bönder. Istället för att hjälpa utrotningshotade rovdjur, varför har ingenting gjorts för att hålla våra bönder under armarna? Detta visar hur idiotiskt politiska makthavare tänker. Om de kan tänka överhuvudtaget.


Jag skulle inte bli ett dugg förvånad om falluckan kommer att öppnas under Löfven, han har fungerat mer som predikant än en landsfader. Gammalt tänkande lyser igenom i många fall, det som sitter i ryggmärgen passar inte in i ett modernt samhälle. Vad vårt land behöver är att all byråkrati skärs ned till ett minimum, eftersom det långsamt stryper ett land. Det är inte ett kontrollsamhälle som skapar välfärd, det är människornas frihet att utnyttja sina egna förmågor.


Förespråkarna för en statlig grundlön, det kan kallas Medborgarlön eller Basinkomst, tystas ned med att det skulle kosta alldeles för mycket pengar. Men allt fler har insett att det politiska system vi har kostar alldeles för mycket och att en rationalisering skulle frigöra en stor del av kostnaden för en grundlön. Vad jag kan förstå finns mycket att plocka pengar ifrån som i nuläget bekostas med skattepengar. Enbart de enorma summor vår administration och byråkrati kostar, skulle innebära inbesparingar på åtskilliga miljarder. 


Det handlar alltså inte om pengar, utan att det politiska etablissemanget och det privata näringslivet skulle tappa greppet om invånarna. Allt prat om att folk skulle lägga sig på rygg och göra ingenting faller på sin egen orimlighet, folk skulle istället göra det som de tycker är roligt och skapa helt nya typer av jobb än de gamla traditionella. Det finns massvis med idéer som aldrig förverkligas på grund av att livet tagit över. Det vill säga dessa innovatörer tvingas jobba för att överleva istället för att utveckla sina idéer.


Nåja, en dag kommer folk att se tillbaka på hur illa människor kunde behandlas trots en hysterisk högkonjunktur och fråga sig varför inte politikerna kölhalades. Lite kan förvaras med att de inte visste bättre. De trodde definitivt inte att robotar och smarta datorer skulle ta över, men fick lära sig den hårda vägen när högkonjunkturen tog slut precis som drömmen om alla i arbete. Kanske vi den dagen också har robotar som tagit över politikernas roll och fattar alla beslut baserade på konsekvensanalyser. Troligtvis är de då fullmatade med alla misstag som gjorts och som visat sig vara alldeles åt helsike. Antagligen är dessa robotar då också fullfjädrade ekonomer som kan hålla i invånarnas pengar, det kan inte mänskliga politiker.


Hoppas det blir verklighet snart, för svenska folket har inte råd med det politiska styrelsesätt vi har. Det kostar alldeles för mycket och dessutom har det skapat ett sjukt samhälle, som i sin tur skapar sjuka invånare.

Av Sven-Erik Hemlin - 12 december 2017 20:15


Alla upprop vi nu sett och som skapat rubriker i våra media, vad leder det till? Inte ett mjukare samhälle i alla fall, risken finns att vårt samhälle blir hårdare och hårdare. George Elliot skrev en gång: Jag förnekar inte att kvinnor är dåraktiga. Gud skapade dem ju till mannens avbild. Kanske är det så att vi är av samma skrot och korn när allt kommer omkring.


Vi har levt i många år med att det krävts könskvotering, det har nämligen varit svårt att rubba på gubbväldet. När nu locket flugit all världens väg kan vi vänta oss vad som helst, det kommer aldrig att bli som förut. Och annat var inte heller att vänta. Jag tror ingen politiker insett att det konkurrenssamhälle som växte fram, var förödande på sikt. Nu är det dags att titta närmare på om det finns några alternativ till dagens sätt att leva.


Hela vårt samhällssystem är utformat efter en mall som skapades för länge sedan. Det våra politiker lutar sig emot är att så har det alltid varit i vårt land. Den svenska modellen våra politiker talar om är ingenting annat än ett halmstrå de klamrar sig fast vid, de har inte räknat med att invånarna skulle förändras . Men det blir den stadigt växande gruppen med människor som känner sig utanför, som kommer att driva fram en förändring.


Kanske de många uppropen om trakasserier och andra övergrepp snarare är en regel än ett undantag. Den enda som vi egentligen fått bekräftelse på, är att vårt land är lika ruttet som länder som kritiserats av våra politiker. Att det blivit så här förklaras att det har med en "kultur" som sitter i väggarna att göra, var det någon som skrev. Det är väl därför även Svenska Akademien är inblandad i skandalen. Kultur som kultur.


Men visst är dets så att gamla synder ligger bakom. Vad jag kan förstå, gjorde Göran Persson en dundertabbe i samband med saneringen av statens och bankernas urusla ekonomier. Han skulle på samma gång sanerat hela den politiskt uppbyggda kontrollapparaten, och rensat bort alla småpåvar som redan då tilläts utnyttja sina maktpositioner.


Vid den tiden fungerade i alla fall de viktiga samhällsfunktioner någorlunda tillfredsställande, men det har stadigt gått utför. Efterföljande politiker borde därför skämmas över att inte varit medvetna om att någonting måste göras. Det är inte politiskt maktkamp vårt land behöver, det är en storstädning av vår enorma byråkratiapparat.


Just makten att hålla i alla trådar, kräver att vederbörande vet vilka trådar det ska dras i. Då fungerar de marionetter som ska se till att saker och ting blir gjorda. Några trådar tycks inte de politiskt tillsatta generaldirektörerna sprattlat i, men så har de också gjort saker som skadat vårt land. Den största tabben som gjorts var att utse Dan Eliasson till högsta polischef har skadat både invånarna och hela vårt polisväsende. Men det finns flera som definitivt inte är lämpliga för sina uppdrag.


Det här är den nackdel ett politiskt styrt samhälle uppvisar, när utvecklingen och förändringarna i vår värld, inte stämmer med de politiska visionerna. Visioner som inte sträcker sig längre än tre år, beror på att fjärde året gäller att komma med nya löften att rätta till allt som blivit fel. Vad som då händer är att väljarna glöms bort i stridens hetta, eftersom att behålla eller överta makten blir viktigare än allt annat.


Den kommande valrörelsen ser ut att bli oviss, mycket beroende på att de gamla partiernas ställningstagande gällande ankommande flyktingar ändrats. Flera partier har nu börjat ockupera SD:s planhalva. Till och med i maktens korridorer har de säkert hört att det finns en utbredd uppfattning, att flyktingarna tagit alldeles för stor plats, på grund av de politiska misstag som gjorts. Nu är det inte en fråga om rasism att debattera flyktingproblemet, utan hur det hela påverkat många invånares liv negativt.


Oavsett vad våra politiker säger, har den enorma mängd flyktingar som kommit, gjort att många helt tappat förtroendet för våra politiker. Tvärsäkra uttalanden som gjordes för några år sedan har visat sig vara alldeles åt helsike. När nu alla dessa flyktingar ska hjälpas ut på arbetsmarknaden kommer många ungdomar i kläm, som aldrig fått de möjligheter flyktingarna nu får.


Vad värre är, de som kommit hit har med sig sina traditioner och värderingar som inte stämmer in med vårt lands seder och bruk, det kommer säkert en tid då det blir en fråga om vi och dem. Det som nu händer kan bara ses som storm i ett vattenglas, de som kommit hit och inte haft rent mjöl i påsen, kommer att förstöra för alla de andra. Den utmaning som vårt polisväsende står inför, kräver en helt ny ledning som vågar ta i med hårda tag för att rensa upp.


Bra karl klarar sig själv tänker säkert Löfven, men han har visat så dåligt omdöme, att han måste ta hjälp av någon som kan och vet hur saker och ting kan göras. De eftergifter han gjort för MP är ett svek mot de egna väljarna som det är tveksamt om de kan förlåta. Misstaget att ta med MP i en regering, har påverkat inte minst de sämst ställda i form av fördyringar som gjort dem ännu fattigare.


Samarbetet mellan Socialdemokraterna och MP får mig osökt jag att tänka på att med sådana vänner, kan fiender vara en bättre bundsförvant. Vid regeringsbildningen gjordes samma misstag som på många ställen ute i landet, nämligen att underskatta de partier, som skulle stötta det stora partiets beslut. Inom politiken finns inga lojala samarbetspartners, var och en är sig själv närmast.


Det läge vi befinner oss i bäddar för att vi kommer att serveras om inte falska besked, så i alla fall halvsanningar. Har ett citat av Anon som passar in nämligen: Akta dig för halvsanningar – du kanske har fått fatt på den felaktiga halvan.

Av Sven-Erik Hemlin - 8 december 2017 11:31

Varför glömmer vi bort barns sätt att leka? Varför stänger vi inne dagdrömmar om ett bättre liv? De som inte gör det, erkänner det knappast. Men vårt land vimlar av människor som vantrivs på sina jobb och dagdrömmer. Många om vad de skulle göra om de skulle vinna på spel som skulle kunna förändra deras usla liv. För satsa på spel är det många som gör, det är enda sättet för de allra flesta att bli rik, men också ett sätt att bli ännu fattigare.


Men visst är det rikedom folk drömmer om och många fantiserar sig bort från den grå vardagen, eftersom de insett att de makthavande knappast kommer att skapa ett bättre samhälle inom överskådlig tid. Det finns varken kunskap eller kompetens att göra vårt samhälle rättvist, utan att de makthavande själva blir lidande.


Och de som drömmer om ett bättre samhälle blir fler för varje år, efter att med egna ögon sett alla försämringar. Löften från makthavarna rör sig år framåt i tiden, tid som inte de gamla och sämst ställda har, eftersom det är nu det är akut.


Det låter vackert när politiskt aktiva säger sig brinna för att förändra vårt samhälle. Den dag de ges möjlighet till det, har de som hjälp dem dit glömts bort. Mänskligt, ja visst. Det gäller att till varje pris klamra sig kvar vid det välavlönade jobb en förtroendevald har. För ett jobb blir förtroendeuppdraget, vilket gjort att många ser det som att politiker är ett yrke.


Det om något har orsakat de problem som finns inom statliga myndigheter, de statliga verken, de offentliga verksamheterna, landsting och kommuner. Med andra ord en katastrof för svenska folket. Ett förtroendeuppdrag ska vara tidsbegränsat och inte ett arbete som med tiden ger mättnad och därmed en slentrianmässig hantering av sitt förtroendeuppdrag.


När det gäller att försvara sitt jobb och sin position i det politiska maktspelet blir det en lojalitetsfråga. Alldeles för ofta lönar det sig inte att vara solidarisk med sina väljare, det gäller att vara solidarisk med den politiska ledningen. Men genom att svika sina väljare har de politiska partierna hamnat på djupt vatten. De har inte den blekaste aning om hur svenska folket kommer att lägga sina röster vid nästa val.


Naturligtvis borde det vara en väckarklocka inte minst för Socialdemokraterna, som tappat många före detta väljare. Eller snarare är det så att de gamla trogna väljarna dör ut, det finns inte många kvar sedan storhetstiden. Det märkliga är att det en gång så stora partiet, inte tittar närmare på vilka frågor som fick partiet att uppnå egen majoritet och försöka göra samma sak, istället för att ständigt föra fram vad partiet gjort.


Det var bekämpandet av de orättvisor som fanns som lade grunden till att partiet växte sig så stort. I takt med de glesnande 1:a maj tågen  stod det klart att de som gick främst i leden, protesterade mot sig själva, de hade genom sina förtroendeuppdrag blivit högavlönade och tidigare företrädare  kapitalister. En märklig utveckling av ett arbetarparti.


I både tankesätt och handlande har partiet med tiden sökt locka medelklassen, den grupp många förtroendevalda lönemässigt hamnat i. Den gamla ideologin tas fram bara inför val där det lovats runt men hållits tunt. Naturligtvis är inte de gamla, lågavlönade och sjukpensionerade dummare, än att de genomskådat den moderna Socialdemokratin. Det är inte längre ett parti som står upp för de svagare grupperna.


När man lyssnar på det som folk pratar om, håller Stefan Löfven på att bli lika impopulär som Göran Persson. Han påminner mig om ett citat av det Alfred Adler en gång skrev: Det är lättare att slåss för sina principer, än att leva upp till dem. Det här med ordning och reda har verkligen ställt till det för Löfven, maken till oordning i vårt land har vi nog aldrig upplevt.


Läkare, sjuksköterskor, lärare och poliser har gett upp, anställda inom socialtjänsten, migrationsverket likaså. Vad vi nu ser är ett politiskt haveri som för all framtid kommer att ligga alla politiska partier i fatet. Antagligen har de flesta politiker insett att det politiska styrda samhället går mot om inte sin undergång, så i alla fall en modernisering. Det kommer inte att behövas politiska företrädare i det högteknologiskt styrda samhälle vi kan förvänta oss. Smarta datorer kan göra konsekvensanalyser som ger ett tillförlitligare beslutsunderlag. 


I den mest vansinniga högkonjunktur som inte ens kan förklaras av experter, kan en djupdykning komma som en blixt från klar himmel. En intressant teori är att de som kan nu handlar för glatta livet, är de som insett att vad som helst kan hända. Men hur hade det sett ut om de som satt sprätt på sina pengar istället sparat dem, vilket många med möjligheter till det har gjort?


Bakom allt det som nu händer ligger tveksamma, till och med felaktiga politiska beslut. Vårt land är dessutom inte ett utopiskt välfärdsland dit tiden inte når, det som händer ute i världen påverkar även oss. Det är på tiden att våra politiker erkänner sina misstag och rättar till dem. För länge sedan skrev Alexander Pope: En människa bör aldrig skämmas att tillstå att hon haft orätt, vilket bara är att säga att hon blivit klokare i dag än hon var i går.



Av Sven-Erik Hemlin - 2 december 2017 20:56

Den som jag levt i över åttio år, har för länge sedan insett att miljöhot och kommande naturkatastrofer är en förutsägelse uppbackad av en skickligt upplagd propaganda. Visst kan det upplevas som att naturkatastrofer duggar tätt, men anledningen till det svävar vi i okunnighet om. Miljöbovarna anges vara koldioxiden och växthusgaser.


För enkelhetens skull har forskarna koncentrerat sig på koldioxid och växthusgaser, men inte ens de själva har den blekaste aning om, vad en minskning av dessa utsläpp kommer att innebära. Någonting som kommit i skymundan för växthusgasers och koldioxidens påverkan på miljön, är vilken roll solen har i den globala uppvärmningen.


I vårt solfattiga land har vi inte hört talas om eller märkt av det, men forskare har kommit fram till att solen blivit betydligt hetare. Vad innebär det för vår värld, om solen ger ifrån sig mer värme än tidigare? Kan det ha orsakat en atmosfärisk obalans, vilket skapat de svårförklarliga jetströmmar som gör väderprognoser allt svårare att ställa?


Om det beror på att ett tidigare befintligt skyddande lager i atmosfären tunnats ut eller annan orsak vet vi inte. Vad vi vet är att hudcancer ökat dramatiskt som en följd av en alldeles för hög UV strålning. Den globala uppvärmningen kan därför misstänkas vara mer komplicerad än vad klimatforskarna anger. Den är ju inte heller global som det framhålls, utan snarare har vissa områden i världen drabbats lokalt.


De temperaturhöjningar som anses som bevis på att vi går mot ett varmare klimat, har vår jord upplevt många gånger. Visserligen med drygt hundra år eller mer emellan de varma perioderna, men också de kalla. Det har från vissa håll varnats för att vi kan gå mot en ny istid. Vi äldre minns kalla vintrar från barndomen och det var under en tid då bostäder och industrier värmdes upp med ved, kol och kocks. Det bolmade ur skorstenar över hela vårt land, nu används el som måste anses ha mindre miljöpåverkan.


På den tiden var vi ett bondesamhälle med många små jordbruk vilket betydde gödselstackar som gav ifrån sig metangas. Det fanns betydligt fler kor och hästar än i dag, men som nu av en del anges vara miljöbovar. Men människorna var betydligt färre, trots det bidrog säkert utedass och sophögar med en betydande del av utsläpp. Hursomhelst får jag det inte att gå ihop, vi skulle på den tiden enligt det forskarna anger som orsak, ha haft global uppvärmning istället för kyla.


Många klimatforskare har visat sig inte vara trovärdiga genom de förutsägelser som gjorts. Ändå har skickliga lobbyister lyckats övertyga regeringar om att de måste mota Olle i grinden, som man sa förr. Så här långt är den mest synbara effekten att det blivit dyrare att leva tack vare miljökrav,  vilket gjort att allt fler blivit fattigare. Orsaken till det är att även de sämst ställda, tvingas vara med och betala för ett miljöhot som ligger en bra bit framåt i tiden.


Hotet mot människan finns betydligt närmare, nämligen den växande fattigdomen. Enbart i vårt land finns många äldre, men också ensamstående föräldrar som lever i fattigdom. Vi har hör och häpna en utbredd politiskt skapad barnfattigdom, någonting barnen kommer att bära med sig hela livet, Ordet välfärd som flitigt används av våra politiker, har en helt annan betydelse för de som drabbas. De kan inte känna någon lycka, de lever inte i välmåga, de har ingen del i medborgarnas välstånd och känner ingen social trygghet. Användandet av ordet Välfärdssamhälle bör därför förbjudas.


Det är märkligt att miljöhotet som ligger långt fram i tiden, får större uppmärksamhet än hur många människor har det i nutid. Än så länge har inte effekterna av Försäkringskassans hårdare regler när det gäller sjukersättning och den för många livsavgörande assistansersättningen slagit igenom, men det kommer. Sett ur nationalekonomisk synvinkel kan det vara ett större hot mot både landet och invånarna än klimatfrågan.


Om fler blir fattiga så naturligtvis påverkar det hela vårt samhälle. Skatteintäkterna minskar genom att det påverkar konsumtionen. Det hela fungerar som fallande Dominobrickor. Eftersom vi sett sådana här saker hända tidigare, kan vi också förutse vad som kan komma att hända. Det är ingen vild gissning att vi är på väg ur den konsumtionshysteri vi fått uppleva under några år, vilket kommer att skapa oro bland de som producerar varor och tillhandahåller tjänster.


Många företag har varit förutseende med att inte producera för att lägga på lager, det handlar om logistik istället. Enkelt uttryckt gäller det att få varorna så snabbt som möjligt från tillverkare till kund. Naturligtvis rimmar det illa med det miljötänkande som anses så viktigt, men miljön får alltid stryka på foten för de ekonomiska intressena. Först nu börjar många inse att affärer i centrum av städer minskat på grund av ändrade köpvanor, och mycket värre kan det bli.


Under många år har vi tvingats leva med slit och släng, kvalitet är och har varit alldeles för dyr. Trots återvinning har det här nött på jordens resurser, när de tar slut är det kört som man säger. Men hur lär man människor att vara rädda om det vi har, innan det är för sent? Det säger sig självt att vi kommer att få framtida problem, eftersom framtiden tagits ut i förskott.


Egentligen är det inte människornas fel att det blivit så här, det är pressen att alla måste försörja sig själva, det vill säga ha ett arbete. Politiska beslut har gjort att det skapats ett samhälle som inte är miljövänligt, de makthavande motarbetar alltså de miljömål de sätter upp.


Allt det här reder antagligen ut sig självt genom den tekniska utvecklingen. Med lite eftertanke är det vad som kan rädda vår miljö och förhoppningsvis även människorna. Robotar och smarta maskiner tar över och friställer människor som då kan leva ett helt annat liv.


Kanske lösningen då blir att gå tillbaka till det gamla. Om man ser till invånarnas bästa, skulle vårt nuvarande samhällssystem skrotas så snart som möjligt. Livet är alldeles för viktigt för att andra ska bestämma över det och det är tyvärr hur den politiska styrningen fungerar.


När människorna blir pressade uppstår en frihetslängtan, det är vad vi kan se embryot av i det som nu händer. Väl utvecklat kommer det att leda till ett helt annat samhälle, där invånarna får möjligheter att styra över sina egna liv. I ett sådant samhälle passar inte ett påtvingat lönearbete in i bilden.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards