Alla inlägg under maj 2013

Av Sven-Erik Hemlin - 28 maj 2013 07:14

Vårt välfärdssamhälle knakar i fogarna, till stor del beroende på ogenomtänkta ingrepp, som försvagat hela konstruktionen. Vårt samhällssystem har nämligen stora likheter med en skickligt uppförd byggnad, där varje sten representerar en detalj av hela det stora projektet.

Att skapa ett hållbart samhälle är komplicerat. Det tog många år att bygga grunden, men resten blev inte som tänkt var. Kanske för att alldeles för många fick vara med och bestämma hur det skulle byggas. Pengarna gick åt till "arbetsledning", istället för det material som behövdes. Efter den senaste tidens händelser, kan man till och med fråga sig om det överhuvudtaget är möjligt, att skapa ett hållbart samhälle.

Att vårt välfärdssamhälle nu börjat uppvisa brister som allvarligt hotar hela samhällsbygget, beror inte enbart på ogenomtänkta ingrepp, utan också på bristfälligt underhåll. Visst har det lappats och lagats, men konstruktionen är gammal och det behövs numera stöttor lite varstans. Men att stötta upp någonting är ju bara en tillfällig lösning, för att inte allt ska falla ihop.

 Även om grunden byggdes med omsorg, är det skadorna på själva "byggnaden" som oroar mest i nuläget. Man måste därför vara ytterst försiktig, för att inte orsaka ytterligare allvarliga skador. Om man så bara petar bort en enda sten, eller petar bort murbruket som håller samman byggstenarna, påverkas hållbarheten. Varje skada hotar att förr eller senare orsaka, att hela samhällsbygget rasar ihop.

Tyvärr är skadan på vårt en gång uppförda samhällsbygge så stor, att det blir svårt att reparera. Alla  samhällsexperiment som gjorts, har inte bara plockat bort murbruk och viktiga stenar, utan också rubbat stöttepelarna. Nu knakar det betänkligt i hela "bygget" och vi kan bara hoppas, att inte det hela slutar med en katastrof.

Det största hotet mot ett samhälles hållbarhet och existens är orättvisor. De oroligheter som pågått i huvudstadens närhet, liknar det som hänt (och händer) i andra länder. Många oroshärdar ute i världen bottnar i just orättvisor, eller att myndigheterna ställer orimliga krav på invånarna. Det troliga är att det som nu händer, beror på att de politiska makthavarna blundat för vad som skulle kunna hända.

Massvis med unga människor befinner sig i en gråzon, de finns inte med i gemenskapen helt enkelt. Eftersom invånarna utgör de viktigaste stenarna i ett samhällsbygge, kan man inte peta bort någon, det påverkar hållbarheten. Samma sak med murbruket som håller ihop det hela och ger stabilitet. De senaste åren har både stenar och murbruk plockats bort, de har ansetts inte fylla sin funktion längre. Det misstaget, kan stå vårt land dyrt, det både kostar och tar lång tid att bygga nytt.

Av Sven-Erik Hemlin - 27 maj 2013 08:17

Veckan ser ut att bli blöt, men man vet aldrig. Allting svänger så fort, både vad gäller väder och allting annat. Därför är det dumt att se in i framtiden, det blir för det mesta ändå inte som man tänkt sig. Men om det råkar bli som vi tänkt oss, blir vi ändå smått besvikna. Det är en sak att ha någonting att se fram emot, men världen hinner förändras på ganska kort tid, precis som de egna värderingarna. Det som gällde en gång, gäller inte längre.

Ju äldre man blir, ser man alla onödiga prylar som borde slängas, eftersom de inte längre används. Men de gamla sakerna fungerar, det är därför de sparats. Annat är det med de slit och slängvaror vi nu kan köpa. De saker som är absolut nödvändiga, går sönder så snart garantitiden gått ut.

Naturligtvis har det här växt fram för att hålla hjulen igång, men att det är ett slöseri med jordens tillgångar, har setts som ett framtida problem. På samma sätt har politiska makthavare tänkt och skjutit akuta åtgärder framför sig. Någonting som många trodde skulle lösa sig av sig självt, finns fortfarande kvar och till och med blivit sju resor värre.

Med naturliga avgångar skulle ungdomsarbetslösheten inte bli några framtida problem, men så började både företag och de offentliga verksamheterna skära ner på verksamheterna. Drömmen om att det gamla industrisamhället skulle ersättas av ett tjänstesamhälle, visade sig vara just en dröm. De nya jobb som skapats har inte alls kunnat hålla jämna steg, med de industrijobb som fortsätter att försvinna.

Som det verkar har den politiska väg som togs när den borgerliga alliansen tog över, inte nått ända fram. Alla borde vid det här laget ha varit i arbete, till och med de sjuka. Många frågar sig hur det kan vara möjligt, att de politiska företrädarna kan ställa omänskliga krav, utan att själva drabbas av dem. Lugn bara, det kommer.

Naturligtvis kommer även de att drabbas, vårt land är inte längre stabilt. För visst beror de nu pågående oroligheterna på politiska misstag. Det som händer i Stockholms förorter kablas ut över världen, den skapade bilden av vårt land som en idyll och ett välfärdssamhälle, gick upp i rök samtidigt som de brinnande bilarna. Vad vi ser hända är resultatet av en politik som skapat klyftor istället för att ena ett folk.

Chockade politiker kan inte fatta, att sådana här saker kan hända i ett välfärdssamhälle som vårt. Nåja, de har inte varit ute i verkligheten under alldeles för lång tid, därför har de inte kunnat se annat än paradgatan. Bakom de vackra fasaderna sprider sig slummen, det är därifrån "huliganerna" kommer . De som aldrig fick en chans i skolan och som efter skolan, hamnat i en gråzon där de inte finns. Alla vill synas, veta att de finns till och nu gör de det.

Många gånger har man hört politiker säga att vi måste vara i framkant, istället är vi nu bland de sämre inom många områden. Vi har många förlorade år att ta igen inte minst inom skolan, men ser man dessutom hur regeringen använder invånarnas försäkringspengar till annat än vad de är ämnade för, har det gått för långt. Vem har exempelvis betalat en stor del av jobbskatteavdraget? Svaret är de arbetslösa, sjukpensionärer och vanliga folkpensionärer. Tacka fan för att det jäser i vårt land och värre kan det bli om inte de största orättvisorna rättas till.

Med Moderaterna vid rodret skulle det bli ordning och reda på allting. Man började med statens finanser och har fortsatt med det. Allt det andra är ju så krångligt, för om man ändrar på en sak, blir det fel lite här och var. Det skulle satsas på polisen och rättsväsendet, men så visar det sig att den organiserade brottsligheten blomstrar. Korruption som vi ansetts vara befriade ifrån finns till och med inom polisväsendet, migrationsverket, ja, den finns nog överallt inom vår byråkrati. Jodå, nog ligger vi framkant alltid, åtminstone när det gäller att förstöra ett land.

Av Sven-Erik Hemlin - 26 maj 2013 07:12

Att våra politiker lägger sig tidigt i startgroparna är ovanligt, men nu har de tjuvstartat nästan ett och ett halvt år i förväg. De flesta partistrategerna trodde säkert att valet skulle handla om jobben, men det är långt ifrån säkert att det blir så. Plötsligt börjar stora grupper människor göra sig hörda, inte minst de som drabbats av den försämrade a-kassan samt Försäkringskassans tolkning, om vilka som kan arbeta eller inte.

Ytterligare försämringar är på väg, om det är regeringens direktiv eller Eliasson på Försäkringskassan som vill smöra för regeringen får vi nog inget svar på. Den alltid strikt klädde Kristersson tiger som muren, antagligen vet han inte ens vad han ansvarar för. Eller vilka som är hans arbetsgivare, som kommer att ge honom "kicken" efter valet nästa år.

Det är minst sagt märkligt att en så kallad folkvald regering, kan göra så här mot en stor del av befolkningen. Utförsäkringar har och har haft förödande inverkan på många människors liv, inte minst på grund av bristande förståelse för deras sjukdomar. I ett uppmärksammat fall, ville en handläggare vid Försäkringskassan till och med ha besked om, när en person trodde sig lämna jordelivet. Är detta verkligen en verksamhet i invånarnas tjänst?

Utförsäkringen av långtidssjuka är så absurd, att inte ens djävulen själv kunnat hitta på någonting liknande. Stackars de anställda vid Arbetsförmedlingen, som ska försöka göra en utvärdering om de sjuka personerna överhuvudtaget kan jobba eller inte. Att skaffa fram jobb till allvarligt långtidssjuka människor, är för den som har sjuk humor, rent ut sagt skrattretande. Arbetsförmedlingen klarar inte ens av att hitta jobb till fullt friska människor och har inte gjort det på många år.

Det är naturligtvis inte Arbetsförmedlingen fel, de kan bara fördela de jobb som anmäls lediga. Att det gnälls på Arbetsförmedlingen är därför inte rättvist, de gör så gott de kan. Med de nya politiska målen som våra politiker satt upp, att alla ska kunna få ett arbete, blir intressant att följa. De senaste fyrtio åren har regeringar försökt hitta lösningar på att folk inte ska kunna gå arbetslösa. Antagligen skulle det blivit betydligt billigare, att låta människorna få betalt för att söka jobb på egen hand.

Storstäderna börjar bli överfulla, det är ont om bostäder som trissar upp hyror, priset på hyresrätter och fastigheter. Vad händer om det hela stannar upp, att det inte längre blir fler jobb utan färre? Det vimlar av företag i storstadsregionerna, de flesta är beroende av att kunna sälja tjänster. Vad händer om kunderna inte har råd, eller börjar hålla hårt i plånboken?

Men utflyttningen från landsbygden sätter djupa spår i de små kommunernas ekonomier. Politiska beslut skulle se till att hela Sverige skulle kunna leva genom skatteutjämningen, som antagligen var tänkt att gynna mindre de ofrivilligt avfolkade orterna. Nu visar det sig att det istället gynnat de folkrika storstäderna, man vet inte om ska skratta eller gråta.

Den senaste tiden har inte minst vår statsminister visat, att det är bättre att tiga än att säga någonting. Man kan förstå honom, vad säger man när det visar sig att allt blivit alldeles år helsike. Naturligtvis hade han inte ens kunnat ana att det skulle kunna bli upplopp med bilar satta i brand och stenkastning, det händer ju inte i vårt välfärdsland.

Men hade han tänkt efter före, skulle arbetslinjen aldrig införts. Regeringen skulle naturligtvis ha börjat med att med att se till att det fanns jobb i överflöd, till och med till de med allvarliga sjukdomar., annars fungerar det ju inte. I teorin kanske, men det har ju visat sig tidigare att teori och praktik är två vitt skilda saker.

Statsministern kan bara beklaga att det blev en regeringsperiod för mycket, men det kommer säkert inte att upprepas. Den som inte inser att människorna måste sättas i första rummet, ska inte heller ha ansvaret för ett folk. När dessutom ungdomarna känner att de inte existerar, måste de hitta på något sätt att visa att de finna till. Visst hade de kunnat hittat på någonting fredligare, men desperata människor går det inte att tala förstånd med.

Nåja, vår regering kan i alla fall ta åt sig äran av att visa den rätta bilden av vårt land. Det är ingen idyll eller ett välfärdssamhälle vi lever i, det vet övriga världen nu. Tyvärr är det alldeles för lång tid fram till valet, den nuvarande regeringe hinner ställa till med mera elände än vad som kan repareras. När alliansen tillträdde skulle alla gamla fel rättas till, vem ska rätta till de fel som gjorts senaste åren? Det är dags att skrota den politiska styrningen av vårt land, innan det går under. 

Av Sven-Erik Hemlin - 19 maj 2013 06:49

Det händer saker som definitivt inte tagits med i beräkningarna och man börjar fundera över vad fasiken som hänt. Men så börjar man tänka efter och kommer underfund med, att det inte borde ha kommit som en överraskning. Allting har nämligen med orsak och verkan att göra.

Att det nu börjat kärva till sig för våra stora exportindustrier är inte förvånande, det pågår en kris ute i Europa som påverkar oss. Borg försöker göra det enkelt för sig och vill lägga skulden på den starka svenska kronan, men har själv en del i att det blivit så. Stärker man statens finanser får det den effekten. Naturligtvis kommer en korrigering att ske framöver, vilket kommer att orsaka problem för landets invånare istället.

Alla de problem vi nu har och kommer att få i framtiden, beror på ändrade förutsättningar. Det som ansågs vara det som gällde en gång, gäller inte längre. En regel som gäller för alla länder är, att börjar man skära ner på kostnader, anger man också vad det framtida kostnadsläget måste vara.

Det som styr det hela är alltså pengar. Just nu finns det många nervösa penningplacerare, som i ett försök att skrapa ihop så mycket som möjligt, trissar upp aktiemarknaderna världen över. Vad de egentligen gör, är att blåsa upp en bubbla, som förr eller senare kommer att spricka.

Men det här är någonting vårt lilla land inte kan göra någonting åt, vår regering kommer att bli tvingad till att koncentrera sig på, de akuta inhemska problem som måste lösas. Det inte trevligt att tvingas ta tag i problem som hotar växa och bli större, av den anledningen mycket tid ägnats åt det som kunnat vänta.

Men vad är det som ligger bakom alla de akuta problem, som regeringen kommer tvingas ta itu med? Vad är orsaken till att Försäkringskassan behöver mera pengar? Beror det på att svenska folket blivit sjukare, eller är det bara en tillfällighet? Naturligtvis inte, det beror på att de människor som tvingats gå till jobbet trots att de varit sjuka, till slut inte längre klarat av att göra det.

Anledningen till det är försämringen av sjukersättningen, mindre pengar att leva av, men de fasta löpande kostnaderna försvinner inte. Att en försämrad ekonomi blir följden av en sjukdom, är knappast vad den sjuke tänker på i första hand, ändå kanske just en sjukdom, kan slå deras ekonomi i spillror.

Nu har Försäkringskassan insett att alldeles för många blivit sjuka och pengarna räcker inte till. Enligt de beräkningar som gjorts, skulle Försäkringskassan behövt mindre, när alla "simulanter" insett, att det inte går att leva på sjukpenningen. Eftersom Försäkringskassan behöver tre miljarder, får man en vink om, hur mycket regeringen räknat med att spara in på sjukförsäkringen. Nåja, det här kommer naturligtvis olägligt för Borg, men vad hade han väntat sig?

Räkningar för det skattesänkningar och försämringar av a-kassan och sjukförsäkringen fört med sig strömmar in. De som Försäkringskassans handläggare knäckt har Socialkontoren fått ta hand om. Kostnaderna för kommunerna kommer att bli svindlande. Ingen kan i dagsläget säga vad slutnotan kommer att bli räknat i pengar, det mänskliga lidandet hos alla som drabbats, kan inte mätas i pengar.

Jobblinjen är en skrivbordsprodukt baserad på teorier, som tydligt visar att någon konsekvensanalys inte gjorts. Naturligtvis kan man inte begära att så kallade folkvalda, ska kunna ha de kunskaper som krävs, för att själva kunna göra en konsekvensanalys. I det läget måste sunda förnuftet användas, om det finns ett sådant, förstås. Den första sunda förnuftet skulle säga är, att om någonting verkar för bra för att vara sant, är det som regel inte det. Ja, det vill säga effekterna av jobblinjen som målades upp, var alldeles för bra för att vara sant.

En regering har ett uppdrag att sköta, att förvalta skattepengarna på bästa sätt. Den politiska ideologin får inte framträda, det är ju inte en liten grupp de företräder, utan ett helt folk. Det gäller alltså att ha förståelse för, att alla kan drabbas av sjukdom och arbetslöshet.

De hårdare reglerna vid sjukdom kommer att få följder beslutsfattarna inte ens kunnat ana. En sjukdom som inte blir botad, försvinner inte av sig självt, tvärtom finns risken att den förvärras. Det är ju vad de hårda reglerna ställt till med. Enkelt förklarat blir resultatet detsamma, som att fortsätta köra med en bil med oroväckande skrammel i motorn, men det saknas pengar att få den reparerad. Det går så länge det går, men det blir dyrt den dag motorn rasar ihop. Kanske för dyrt och då står man där utan motor.

Hela vårt så kallade välfärdssamhälle fungerar på samma sätt, det har skramlat länge i den motor som driver våra viktiga samhällsfunktioner. Visserligen har motorn bristfälligt reparerats under åren, men den kommer inte att fungera i evighet. Vi får se hur länge den håller. 

Av Sven-Erik Hemlin - 15 maj 2013 07:49

Läste att intäktsklyftorna ökat i vårt land enligt OECD, dessutom har vi nu åter fått en indelning i socialgrupper. Vad tjänar egentligen ett land på att splittras, att sjuka behandlas omänskligt och att ungdomar slås ut redan i skolan? I storstäderna tvingas ungdomar bo kvar hemma i brist på bostäder, men antagligen också på grund av brist på pengar. Risken finns att vårt land på väg att bli en krutdurk.

Det här är en så het fråga att ingen politiker vågar ta tag i den. I de fall där frågan berörs, blir det bara ett bollande med siffror ingen blir klok på. Det nonsensprat politiker försöker förklara saker och ting med har det fina namnet retorik. Det är någonting en politiker måste lära sig behärska, inom politiken måste man nämligen kunna vända svart till vitt eller tvärtom när så behövs. Bland de unga anses den politiska retoriken bara vara rent skitsnack, de har genomskådat vad det hela går ut på.

Politikers sätt att tänka är fascinerande, men fullkomligt obegripligt för en vanlig ”Svensson”. När politiker säger någonting låter det alldeles rätt, men visar sig ändå i verkliga livet, vara alldeles åt helsike. Risken finns alltid att feltänkandet påverkar människors vardag och när det händer, kan man inte räkna med rationellt tänkande hos de drabbade.

Ett utmärkt exempel på hur politiker kan tänka fel är Moderaternas verkliga skötebarn, jobblinjen och att i möjligaste mån, avskaffa allt vad bidrag heter. Visst låter det riktigt att om alla har ett jobb, behövs inga bidrag. Hur de ansvariga tänkt att även sjuka skulle kunna jobba, är det svårt att bli klok på. Eller hur alla friska arbetslösa ska kunna få ett jobb, när det inte finns några.

Nåja, det var andra tider när idén kläcktes, dessutom var regeringen tvärsäker på att de kriser som blossade upp i andra länder, inte alls skulle påverka vårt land. Nu säger bland andra vår finansminister, att om andra länder skött sina ekonomier lika duktigt som vår regering, hade det inte funnits någon kris. Men nu råkar det vara så, att det som är möjligt i vårt land, är fullkomligt omöjligt i andra länder.

Men om man nu tittar närmare på hur de nya hårdare reglerna vid sjukdom och arbetslöshet ska få människor ut ur bidragsberoendet, slås man av häpnad. Från att det har varit de svaga grupperna i vårt samhälle som ansetts blivit bidragsberoende, har istället alla med ett arbete blivit det. Det är ju så de flesta ser på jobbskatteavdraget, de har fått extrabidrag som regeringen förväntar sig att de ska köpa grejer för, det är nämligen bra för den ekonomiska tillväxten.

Till och med sossarna har insett det och tänker inte ändra på någonting så känsligt. Men vem eller vilka, ska då rädda alla med ett arbete ur bidragsberoendet? Tja, det skulle vara intressant att få veta. Som det ser ut, kan vi därför räkna med att den största bidragsskandalen i vårt lands historia blir kvar, så länge det finns pengar i statens kassakista.

För pengar kommer det att kosta framöver. Till alla dessa numera nya bidragsberoende, måste vi nämligen lägga till alla de, som genom de nya hårda reglerna, tvingats uppsöka socialen för att överleva. Människor vars ekonomi på grund av sjukdom eller arbetslöshet raserats. Av tidigare hårt arbetande människor, men också de som aldrig fått en chans att komma in på arbetsmarknaden, har det blivit tiggare som sträcker händerna efter allmosor.

Eftersom vi numera inte har något som helst skydd i egentlig mening vid sjukdom eller arbetslöshet, måste därför ordet försäkring tas bort ur alla handlingar. Det är inte en försäkring i ordets rätta bemärkelse alla tvingas betala, det är en avgift. Vårt land invånare har genom politiska beslut fråntagits det skyddsnät som en gång skapades, varför då betala in pengar som tydligen går till annat? Är det de så kallade folkvalda som är de tärande i vårt så kallade välfärdssamhälle? Det ser inte bättre ut.

Man ska aldrig underskatta politiska företrädares dumhet, de är ju faktiskt bara människor.

Av Sven-Erik Hemlin - 1 maj 2013 08:26

Det är första maj och vallöften kommer att stå som spön i backen från det röda blocket. Ja, man kan ju inte räkna in MP, det är ju inget arbetarparti precis. Men visst kommer det att talas om hur jobb ska skapas (inte minst för ungdomarna) och att alla måste arbeta, men knappast med vad. Det är ju det som är den stora frågan, som ingen kan besvara. Det kommer att talas om ekonomi, men för åhörarna kommer det att bli obegripligt. Inte många är intresserade av ekonomi och vad tillväxt betyder för landet, är totalt ointressant. De flesta av landets invånare är bara intresserade av, vad de får kvar efter skatt att leva av.

Det är för sernt att skriva om alla manus som talarna har med sig, men den kanske brännhetaste frågan vid valet nästa år, kommer att bli snedeffekterna av jobblinjen. Sjukförsäkringen och a-kassan är i dag ett stort skämt, Människor behandlas sämre än djur, vad ger det för signaler till väljarna?

En sak tycks alla ekonomer vara överens om, det kommer att behövas mycket pengar, för att kunna rädda inte bara pensionerna utan också vår välfärd. Hur ser då vår välfärd ut i dag? Egentligen. Inte är den mycket att skryta med tycker en stor del av invånarna. De viktiga samhällsfunktionerna tyngs ekonomiskt av en svällande och allt krångligare byråkrati. Det är tjänstemännen som lägger fram förslag till förändringar, inte de som jobbar ute i verksamheterna.

Att sedan politiskt valda personer anser att alla beslut fattas i demokratisk ordning, visar att de inte ens vet innebörden av ordet demokrati. Av den anledningen har vårt land blivit odemokratiskt. Inte alls förvånande eftersom det gamla ärofulla partiet Socialdemokraterna, måste anses vara odemokratiskt enligt Bodström.

Hårda ord kan tyckas, men antagligen väl underbyggda. Och visst är det så att många beslut fattas över huvudet på de som berörs av besluten. Det som händer i slutna rum och i maktens korridorer, är inte till för svenska folkets öron. Jag tror inte ens de politiskt aktiva inser, att det politiskt skapade samhället är en fara för landets invånare.

Naturligtvis måste man fråga sig om vi har ett politiskt eller tjänstemannastyrt samhälle, det råder delade meningar och oklarhet om det. Om det fortfarande är politikerna som styr, visar det på en skrämmande syn på innevånarna. Är de människor eller maskiner? Den frågan är befogad, eftersom mycket av det som nu händer i vårt land, strider mot de mänskliga rättigheterna.

Vad som fått de beslutsfattande makthavarna, att inte värdesätta människor mer än maskiner är en gåta för många. Det som sker med de sjuka och arbetslösa, är inte värdigt ett land som påstår sig vara rikt. En fråga kan därför vara på sin plats: Om vi har råd att betala politiker med skattepengar, varför inte de sjuka och arbetslösa? De har precis samma behov som politikerna, att kunna betala mat, kläder, hyra samt räkningar för el, telefon osv.

Sjukdom och arbetslös är sannerligen inget fritt val, även om en del Moderater, mer eller mindre anser dem vara simulanter och arbetsskygga. Om sådana uttalanden är inlärda eller de utgår från sig själva skulle vara intressant att få veta. Men att ens tänka tanken, hör det inte hemma i vårt land. Det har med människors lika värde att göra, ingen är viktigare än någon annan. Dessutom har många av de sjuka och arbetslösa varit en tillgång för landet, genom att varit verksamma i det privata näringslivet. 

Men att underskatta invånarnas förmåga att själva tänka, får naturligtvis konsekvenser. Trots att det är långt fram till valet, kan man redan höra hur många är beredda att visa sitt missnöje. Som kvinnorna blir behandlade i vårt land, skulle det inte förvåna om Fi lyckas kravla sig över strecket. Schyman är knappast en tillgång på annat sätt än sin skicklighet som politiker, men det kan räcka långt när de etablerade partierna, inte vågar debattera om de heta frågorna.

När SD getts andrum att samla ihop sina styrkor och breddat sitt program, kommer de säkert att tilltala många pensionärer. De äldre är luttrade av alla löften som aldrig infriats, de befinner sig i ett läge då de till och med kan satsa på en död häst.

Mitt i alla de problem vi redan har dyker nästa upp, den stora flyktingströmmen till vårt land. Den politiker som tror att det går att tystas ner, måste vara otroligt godtrogen. Man kan ju bara tänka sig hur de som bara har några år kvar till pensionen tänker, om de kanske tvingas jobba längre. De tvingas inte göra det för egen del, utan för att vårt lands ekonomi ska gå ihop.

De pensionärer som kan, kommer alldeles säkert att ”emigrera” till ett annat land fort som tusan. De äldre ses sju som en belastning för landet, men i många länder tas de emot med öppna armar. Det behöver inte vara många tusen som flyr landet, för att det ska bli kännbart tack vare uteblivna skatter och konsumtion. Och jag har full förståelse för att många blivande pensionärer, planerat för ett liv i ett varmare klimat.

Det våra politiker gjort fel, är att stirra sig blinda på planering och budgetering. Om det ska planeras någonting, så är det för överraskningar. För överraskningar kommer att dugga tätt framöver, var så säker.

Med det kommer jag nu bara sporadiskt att sätta mig framför datorn. Trevlig sommar!

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
31
<<< Maj 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards