Alla inlägg under mars 2012

Av Sven-Erik Hemlin - 31 mars 2012 10:48

Under veckan som gått har jag lärt mig, att det inte är någon idé att lägga ner tid och kraft på problem, det kommer alltid nya. De politiska makthavarna (inte minst den nuvarande regeringen) tycks ha samma filosofi, de kan ju inte göra så mycket åt de problem de själva skapat.

En allt äldre befolkning kommer att kosta alldeles för mycket i framtiden, hur gör vi? Det är inte jag som ställer den frågan, utan regeringen. Det är alltså dags igen att ta oss an det framtida problemet, att vi blir alldeles för gamla. Och det är ju inget nytt problem precis, vi fick höra det för tjugo år sedan också. Men framförhållningen inom staten, kommunerna och landstingen har varit urusel, pengar har förbrukats i samma takt de kommit in.

När det nu tycks vara dags att dra i nödbromsen, måste det sparas in på det invånarna betalar skatt för att få utfört. Men det är ju inte bara att invånarna blir äldre som är problemet, det är tidigare makthavares släpphänthet och inkompetens. Med andra ord är den största orsaken, att vårt samhälle styrs av politiker.

Makt kan så lätt missbrukas. Det händer att beslut i många fall fattas för att stryka väljarna medhårs, ett lockbete för att få vara herre på täppan. Politik går ut på att manipulera väljarna, eller i möjligaste mån skjuta upp negativa besked om framtiden. Som så kallad folkvald, borde de ha invånarnas bästa för ögonen, men så fungerar det inte.

Avdankade politiker kostar samhället enorma summor varje år, det talas det aldrig högt om. Som en kolibri fladdrar det förbi i teverutan eller i påtalas av någon ledarskribent, men mer blir det aldrig. När en kommun som Katrineholm beslutat att ta bort lärare för att spara pengar för framtida behov, visar det bara vilken usel ledning kommunen har.

Beslutet rimmar illa med vad som sagt om skolan. Precis som när skolan skulle reformeras i slutet på sextiotalet, ska skolan nu bli bättre för eleverna. Som vanligt har de politiska makthavarna börjat i fel ända, man gör ändringar för få eleverna att prestera bättre, men glömmer bort vilka som ska lära dem. Skolreformen sextioåtta skapade en flumskola, vad vi sett under åren sedan dess, är som man sår, får man skörda.

Det är inte någon status i att vara lärare, lönen är usel och arbetsmiljön den sämsta tänkbara. Naturligtvis lockar inte det unga människor att skuldsätta sig och satsa på en lärarutbildning. Jag minns en person som en gång sa: Kan du inget annat, satsa på politiken. För att inse vidden av det uttalandet, jämför vad politiker med endast social kompetens och en högutbildad lärare tjänar i månaden.

Nu är det för all del ingen status i att vara politiker heller, för den delen. Av de flesta ses de som någonting katten släpat in. Och det är självförvållat att det blivit så. Det sorgliga är att alla de med ett brinnande intresse för politiska frågor och gör det ideellt, behandlas som två hundar som fastnat ihop, de får helt enkelt en hink kallvatten över sig. Ja, bildligt talat, alltså. De etablerade politikerna försvarar sina platser med näbbar och klor, de nya får bida sin tid till dess de gamla fått en fet pension.

Vad jag kan förstå måste hela vårt samhällssystem rasa ihop, innan någon ändring kan komma till stånd. Det politiska nätverket är i dag så starkt, att ingenting annat än en ekonomisk kollaps kan rubba det. Den som tror att det aldrig kommer att hända, kan se tillbaka på det som hände med det forna DDR. I vår moderna värld kan allting hända och gör det också.

Av Sven-Erik Hemlin - 24 mars 2012 07:40

Försöker hålla mig från datorn så mycket som möjligt, men eftersom det var dags att betala månadens räkningar, får det här följa med på köpet. När jag i alla fall är inne på pengar, som sannerligen inte räcker långt numera, kommer tankar om att det kan bli sämre. Alla som jobbar tycks vara missnöjda med sina löner, om man bortser från många politiker och chefer av alla de slag, förstås. 

Europa är på väg att återhämta sig, kunde jag läsa för någon dag sedan. Man brukar säga att dagens tidningar är morgondagens sopor, vem läser gamla nyheter. Med andra ord ruskar v i av oss det vi läst, trots braskande rubriker. Men överoptimistiska förutsägelser om framtiden tar folk till sig. Alla vill ju så gärna tro att vi går mot en ljusare framtid.

Den eller de som gått ut med budskapet att Europa är på rätt väg, måste ha satt limpsmörgåsen i vrångstrupen, när många företag i Europa och även Kina, nu ser en tydlig nedgång. Nåja, det kan bli så fel om man vistas i maktens korridorer, avskärmad från verkligheten.

För den som följt med i utländska tidningar och tevesändningar, kommer det inte som någon överraskning. Arbetslösheten är hög ute i Europa, det sätter naturligtvis sina spår, inte minst på konsumtionen. Man ska inte behöva påpeka för politiker att den höga arbetslösheten ute i Europa, inte är någonting som märks omedelbart här hemma. Men det kommer efter som Arbogaöl, som man sa förr i tiden.

Höjdarna inom EU får vara hur optimistiska de vill, det måste de ju vara. Men regeringar ute i Europa har börjat få stora skälvan. Om inte det vänder till det bättre, ligger de illa till. Det börjar ju också Moderaterna göra, de sjunker som en sten just nu. Sänka skatter verkar vara det enda de är bra på, men det är ju invånarnas skattepengar de sätter sprätt på.

Tyvärr är det väl så att politiska makthavare, inte kan skapa andra nya jobb än inom de offentliga verksamheterna. Är spelreglerna för de privata företagen alldeles åt helsike, skapas inga nya hållbara jobb. Det är dags att inse att vi inte bara har för många regler och förordningar i det här landet, vi har beslutsfattare som blundar för konsekvenserna av fattade beslut. Tendensen inom våra fabriker med skorstenar är ju, att allt färre behövs för att kunna producera produkterna.

När det nu talas om sänkta ingångslöner för ungdomar, kommer det att gå ut över de äldre personer som har svårt att hänga med i dagens hårda tempo. Det säger ju sig självt att företagen ser sin chans att ersätta visserligen kompetenta människor men dyra, med betydligt billigare arbetskraft.

Men nog om det. För min del ska jag byta bank, till vilken vet jag inte. Men en sak vet jag, Nordea kommer att bli av med en gammal kund. Antagligen kommer inte den girige bossen att sakna mig, men om några tusen till gör som jag, kanske han blir utan bonus, eller får söka nytt jobb.

Det är svårt att se när någonting ruttnar inifrån, men man känner det på lukten. Det är mycket som är ruttet i vårt land och många har börjat känna lukten, och varifrån den kommer visar sig väl.

Av Sven-Erik Hemlin - 20 mars 2012 07:18

Fick några minuter över och fick för mig att prova om jag fortfarande är allergisk mot datorn. Troligtvis är jag det, därför får det här ses som en tillfällighet. Men jag retade upp mig för några dagar sedan och det har varit svårt att bara radera ut ur minnet. 

Råkade nämligen på teve se från Moderaternas möte, eller vad det var. Av någon anledning kom jag att tänka på Maranatas tältmöten en gång för länge sedan. Ta till er vårt budskap och paradiset väntar. Ja, egentligen var det inget budskap om förbättringar för landets invånare, bara att vårt land är på rätt väg och om bara alla tar sitt ansvar och jobbar till dess de stupar.

Men det värsta var ändå skrytet om hur duktiga de är, inte minst då vår finansminister. Eget beröm luktar illa!

Det låter så enkelt, det gäller ju bara att nya jobb växer fram och att folk som är sjuka inser, att de inte alls är för sjuka att arbeta. Men som vanligt har de politiska ledarna glömt bort att fråga folket, hur de vill ha det. Med hjälp av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen, har den förda politiken drabbat så många människor, att även de som inte drabbats börjar bli förbannade.

Det sviktande stödet för Moderaterna beror på att svenska folket inte begriper att vi är bäst i klassen. De andra länderna vet inte vad de håller på med när det gäller ekonomi. Visst beror kriserna ute i Europa på misskött ekonomi, eller snarare, att kostnaderna för de offentliga verksamheterna skenat iväg. Men vår regering tycks bara se grandet i andra länders ögon och inte bjälken i sitt eget. Att svenska folket måste slava mera för att hålla det hela igång, beror på de alldeles för höga kostnader som måste bäras, för att ha förtroendevalda som ska kunna hålla i allting.

Människor runt om i vårt land har blivit medvetna om, att de får jobba och slita för att en alldeles för stor grupp, ska kunna sitta och besluta om hur landets övriga invånare ska leva. Allting är inte längre politik som det brukar sägas, i dag handlar allting om pengar. När vi kommit så långt, är det dags att titta närmare på vilka kostnader det kan sparas in på.

Att högmod går före fall har sossarna fått lära sig, nu är det Moderaterna som drabbas. Kanske är det Jantelagen, i den sägs att inga träd får tillåtas växa till himmelen. I den oskrivna lagen finns också någonting som säger: Du ska inte tro att du är nånting. Underskatta aldrig Jantelagen, det är bland det första politiker borde lära sig.

Man får en känsla av att den moderata ledningen drabbats av handlingsförlamning, efter att det visat sig att man inte kan köra över invånarna. För det är precis vad regeringen gjort i sina försök att rätta till det som varit fel i vårt samhällssystem. Men börjar man ändra på saker och ting, uppstår nya och i många fall ännu större problem.

Staten är till för folket, inte tvärtom, det är väl på den punkten vårt politiska etablissemang hamnat helt fel. Utgår man från folkets behov och inte sin egen maktställning att genomdriva egna beslut, blir det plötsligt mycket svårare att vara beslutsfattare. Om man dessutom tar bort den trygghet många politiker på något underligt sätt tillskansat sig, skulle det bli ännu svårare.

Hungriga vargar jagar bäst, lyder ett gammalt talesätt. Många av våra riksdagsledamöter, kommunal- och landstingsråd är alldeles för mätta för att kunna jaga. 

När jag nästa gång kommer att skriver någonting, har jag inte en aning om.


Av Sven-Erik Hemlin - 13 mars 2012 06:21

När det kärvar till sig, måste staten och kommunerna gasa istället för att bromsa, har alla säkert hört någon politiker eller höjdare inom facket säga. Men staten och kommunerna måste ha konstiga gaspedaler, som bara sätter fart på anställningen av kanslipersonal och kommunalråd. Hjulen som får det hela att rulla, försöker man plocka bort i möjligaste mån.

Skolan och vården är utmärkta exempel på hur skattepengar slösas bort. Jag har många gånger frågat mig varför kommunerna har kunskapskontor. Vad är rektorerna till för, om inte att se till att undervisningen fungerar, vilket är det väsentligaste. Naturligtvis borde då också rektorerna få hålla i sin egen tilldelade penningpung. Den skulle bli betydligt större, om kunskapskontoren togs bort.

Inom landstingen formligen dräller det av politiskt tillsatta människor, som för det mesta inte har en susning om hur vård och omsorg fungerar. Lägger man dessutom till sjukhusdirektörer och övriga chefer, kan man förstå att det är svårt att få skattepengarna att räcka till, vad de är avsedda för.

Staten är nog ändå det sorgligaste kapitlet. Varför i hela fridens dagar har vi alla dessa statliga verk med avdankade politiker som generaldirektörer? Det politiskt skapade samhällssystemet, är ett nationalekonomiskt slöseri utan like. Jag tyckte att sossarna hittade på nya jobb till sina lojala partikamrater, men den borgerliga regeringe har sannerligen varit ännu värre.

Nu seglar plötsligt sossarna i medvind och Moderaterna får känna av snålblåsten. Inte förvånande precis, eftersom det inte längre finns så många trogna väljare att luta sig emot. I vår moderna tid gäller det att leverera, men den som bara levererar sekunda varor är snabbt ute ur leken.

Alldeles säkert grubblar Moderaterna på vad som hänt, allt såg ju så lovande ut. Förklaringen är helt enkelt att precis det som hände med Göran Persson, upprepas på nytt. Den borgerliga alliansen kom inte till makten av egen kraft, det var Perssons misstag.

Och misstag i massor har inte minst de moderata ministrarna gjort. Och så har vi det här med att förändra a-kassan och sjukförsäkringssystemet. Om det hela varit genomtänkt kanske det fungerat någorlunda, men efter vad som hänt alldeles för många människor, måste det ses som en katastrof.

Ser man på det hela lite från ovan, kan man säga att det Moderaternas tankesätt, att få ordning på vårt sociala skyddsnät var alldeles rätt. Det var bara det, att de missförstått det hela, de fick inte mandat att riva skyddsnätet för invånarna. För att rätta till det hela, måste de nu även riva det politiska skyddsnätet, annars tar det inte bara hus i helsike, de förlorar regeringsmakten också vid nästa val. Som den borgerliga regeringen ställt till det, kommer de knappast att saknas, av alla de som drabbats av de felaktiga besluten.

Den som sysslar med politik måste inse att de bara är ett verktyg för väljarna, ingenting annat. Jag har en känsla av att alldeles för många yrkespolitiker inte fattat det. Men naturligtvis kommer den dag då de kommer att göra det, men då är det antagligen för sent.

Med det slår jag igen datorn för minst en vecka framöver. Ja, det kan bli längre också, det beror alldeles på hur jag känner mig. 

Av Sven-Erik Hemlin - 12 mars 2012 06:56

Miljö- och naturfanatiker har jag svårt att begripa mig på. De vill lägga ner alla kärnkraftverk, men inte de kraftverk som eldas med kol, olja, eller gas. När det gäller kärnkraften är det lätt att sprida skräck hos människor, men det är faktiskt fler människor som dör genom olyckor i trafiken.

Vill man försöka undvika faror, bör man inte bo i storstäder. Att det dessutom är storstäderna som är de stora miljöbovarna, borde de läggas ner. Nåja, faror lurar i glesbygder också för den delen, men där lurar andra faror. Hur man än ser på de faror av olika slag som kan drabba oss, är det rena rama lotteriet, om vi ska klara livhanken eller inte i vår moderna värld.

Att kärnkraftmotstånd och ett miljötänkande kostat enormt med pengar, talas det tyst om. Något synbart resultat är svårt att se, men de negativa sidorna börjar framträda allt tydligare. Jag vill påstå att miljö- och naturfanatiker, har kostat har kostat svenska folket alldeles för mycket av bristvaran pengar. Det är ju snart miljöskatter på allt vi köper och pengarna tycks bara gå upp i rök.

Om man ska tro alla debattinlägg som skrivits om att rädda utrotningshotade djur, inte minst då vargen, kan man tro att de ansvariga, påhejade av naturfanatiker, är ute efter att utrota människan, eller i alla fall glesbygdsbefolkningen. I dagens läge får den som föder upp tamboskap i de varg- och björnrikaste områdena skylla sig själva. Någon empati för de rivna tamdjuren finns inte, de räknas bara i pengar som måste utbetalas som skadestånd.  Är verkligen våra skatter till för sådant vansinne?

Alternativet till kärnkraften anser fanatikerna att sol och vind ska vara. Jag börjar tro att förespråkarna läst för många sagor som slutar lyckligt. Ingen kan säga hur vår natur kommer att påverkas, om vi får en massa vindsnurror överallt. Däremot vet vi att det kommer att gå åt en massa rovfåglar.

Hur det dova surrande ljudet kommer att påverka människorna i ”snurrornas” närhet, finns det inga vetenskapliga bevis för än så länge. Områden runt ”snurrorna” bör därför omfattas av samma skyddsregler som gäller på arbetsplatser. Kanske forskare en dag kommer fram till att alla måste ha öronskydd, för att undvika framtida hörselskador. Att det kan rubba balansen i naturen, den risken anses vara värd att ta.

Att ta vara på solenergin i vårt solfattiga land, är inte lika lätt som det låter. Av den anledningen framförs inte det så ofta. Däremot framförs ofta att vi kan använda biobränsle. Visst har vi mycket skogar i landet, men så mycket har vi inte. Dessutom avverkar våra stora skogsindustrier i en takt som aldrig förr, det ger i alla fall arbete och inkomster till landet.

Börjar man granska miljö- och naturfanatikerna argument, inser man att de inte håller. Visst visade det som hände i Harrisburg, Tjernobyl och nu senast i Japan att olyckor kan hända, men i det sistnämnda fallet, var det ju en naturkatastrof som var orsaken. Den lärdom alla borde ha tagit av det är, att kärnkraftverk måste placeras på ett säkert ställe.

Jag är varken för eller emot kärnkraft, den behövs och kommer så att göra ännu mer i framtiden. Det är ju så enkelt att hela vårt samhälle är beroende av el, att välja bort elen betyder att vårt sätt att leva, drastiskt kommer att förändras.

Egentligen är det ju bara att välja hur vi vill ha det. Ska vi gå tillbaka till häst och vagn, samt elda med kol, koks, eller ved? Adjöss med datorer, bredband och alla hushållsprylar som är eldrivna. En av fördelarna jag kan se med det är, att staten får svårare att hålla koll på invånarna. Dessutom skulle det behövas en massa folk som för hand eller på en icke eldriven skrivmaskin skriva allt det som datorerna spottar ut i svindlande fart.

Om man tänker på hur många jobb som försvann i samband med datoriseringen av landet, skulle de flesta i dag arbetslösa behövas. Posten skulle jubla, det är inte många som skickar brev med posten numera. I och för sig skulle alltså miljö- och naturfanatikerna kunna göra landet en tjänst, men knappast invånarna. Därför tvivlar jag på att folk i gemen skulle gilla det, snarare skulle det bli en häxjakt på de som ställt till med eländet.

Hursomhelst är frågan om kärnkraftens vara eller inte, helt fel ställd. Istället borde frågan ställas hur människorna vill ha det, bekvämt som nu med betydligt billigare el som är renare för miljön, eller leva under enklare förhållanden. Svaret skull då vara givet. Ute bland folket i vårt land, är knappast miljö- och naturfanatiker i majoritet och kommer så heller aldrig att bli. Därför ska hur en majoritet av folket vill ha det, också följas. Tänk om det kunde vara så också.

Av Sven-Erik Hemlin - 11 mars 2012 07:44

Precis som på fiskar, håller vårt samhälle på att ruttna från huvudet. För visst är det väl beslut fattade med det som finns i huvudet, som svenska folket får försöka anpassa sig till. Man brukar säga att om huvudet är dumt, får kroppen lida. Och visst är det så, om hjärnkontoret ger fel signaler, vet man inte vad som kan hända. Men en massa tok blir det, det har vi sett senaste åren.

Visst är det ganska fantastiskt att det fortfarande finns politiker som tror, att marknadskrafterna ska bli räddningsplankan för den globala ekonomin. De har inte ägnat en tanke åt vad marknadskraften egentligen är, de upplever det som någonting det inte går att ta på. Men det är fel, eftersom marknaden är alla vi människor som lever på jorden.

Utan en massa människor som konsumerar varor, fanns det ingen marknad. När den här så kallade marknaden försvagats, genom att allt fler människor blir arbetslösa, kommer det att påverka alla. Just nu har vi hamnat i en ond cirkel, eftersom många länder tvingas göra nedskärningar av ekonomiska skäl.

Fortsätter det så här försvinner industrierna en efter en. Inom bilbranschen ser vi tydliga tecken på att ett flertal bilmärken kan komma att försvinna, det finns helt enkelt alldeles för många tillverkare, som tillverkar alldeles för många bilar. Samma sak kommer att hända inom andra områden, det finns en överproduktion av det mesta just nu.

Orsaken är naturligtvis arbetslösheten, i alla led tappar företagen köpare av slutprodukter när människorna får mindre att leva av. Den stora utmaningen framöver blir därför att omforma samhällssystem efter omständigheterna. De politiska makthavarna kommer att tvingas förlita sig till invånarnas kreativitet och uppfinningsförmåga.

Det stora felet som gjorts, är att underskatta människans betydelse. Politiska makthavare, företagsledare, riskkapitalbolag, banker med flera, som ser allt i pengar och människorna som ett verktyg att håva in dem, har gjort en dundertabbe. Att det här kommer att slå tillbaka på något sätt förstår man, men vidden av det hela är alldeles för stort att greppa.

I slutändan är det människorna som får betala för beslutsfattares misstag. Det gäller inte bara inom politiken, utan också de företag som växt sig större än de går att hantera. Företag i länder där lönerna gjort det omöjligt att konkurrera på världsmarknaden, har flyttat tillverkningen till låglöneländer.

Det har alltså skett ett medvetet uppbyggande av nya industriländer, utan en tanke på att de gamla kommer att dö ut. Så långt var det inga företagsledningar som tänkte när det hela började. Inte heller att dessa länder i dag, hamnat i samma sits som vårt land för runt sextio år sedan.

Precis som det gjort i de så kallade industriländerna, kommer lönerna att stiga även i dessa länder och de kommer därför att gå samma öde till mötes. Några kronor mer i timmen betyder inte bara att de anställda måste prestera mera, utan också att färre måste utföra jobben. Det har med lönsamhet att göra, något socialt ansvar finns inte på kartan.

Men precis som på alla kartor, kan man bara se ett visst område, utanför det hamnar man på okänd mark. Och det är väl där vi befinner oss just nu, vi har ingen kartbild som kan leda oss rätt. Ingen litar längre på de politiska vägvisarna, de är fullkomligt desorienterade i verkligheten. Deras karta ritades för runt hundra år sedan, under den tid som gått sedan dess, har allt förändrats till oigenkännlighet. Tyvärr finns ingen GPS som kan leda våra politiker rätt, därför blir till att irra runt till dess vi hittar ut ur den okända terräng vi hamnat i.

Eftersom vi hamnat vilse i blåbärsskogen, kan vi väl sjunga Mors lilla Olle för att hålla modet uppe. för visst är det många, som är rädda för att björnen ska komma. Men det finns ju gott om blåbär i Riksdagshuset, så ... Ja, kanske det duger att mata med.

Av Sven-Erik Hemlin - 10 mars 2012 06:59

Jag vet inte varifrån det kom, men under tiden datorn startade upp, kom jag att tänka på en gammal historia. Det kan bero på att vår finansminister yttrade att risken för en kris minskat dramatiskt, efter att Grekland lyckats få bankerna att ge med på ett skambud. I samma andetag lade han till en brasklapp, att Spanien hänger på snöret. Han kunde lagt till Portugal och Italien också, så hade han varit någorlunda helgarderad.

För bankernas del när det gäller Grekland, var det ju att få någonting, istället för ingenting alls. Men om Grekerna kommer att leva upp till sina löften, det vet man inte. Faran är alltså långt ifrån över, de närmaste månaderna ska mera ses som en andhämtningspaus, det lurar många kriser runt hörnet.

 För min del är jag orolig För Spanien, där är läget minst sagt oroande. Den som tänker semestra i Spanien, bör tänka på att strejker kan blossa upp när man minst anar det framöver. Men jag förstår det Spanska folket, de har blivit lurade precis som Grekerna.

Hur det är i Italien vet vi inte ett dugg om än så länge, men det kommer säkert. Lägger man sedan till ytterligare några länder som än så länge inte fått bekänna färg, kan man inte säga att faran är över. Vad hade det ovanstående med den historia jag kom att tänka på, kanske någon undrar. Jo, vår finansministers uttalande kan tolkas på olika sätt.

Det var nämligen så här, att en man genomgick en hjärtoperation. När han kvicknat till någorlunda, passade han under ronden några dagar senare på att fråga läkaren om allt gått bra. Jodå, sa läkaren, ditt hjärta kommer att slå så länge du lever.

Man kan alltså tolka vår finansministers uttalande att det inte blir någon kris, förrän den inträffar. Förhoppningsvis efter nästa val, kan man förmoda att regeringen tänker. Men Moderaterna har tidigare visat att de drar till sig problem genom den politik de vill föra. Det beror antagligen på att verkligheten, inte alls vill stämma överens med de politiska målen.

De minst sagt underliga beslut som fattats under regeringstiden har skapat framtida problem, men än så länge har de varit tämligen osynliga (om man bortser hur arbetslösa och sjuka människor behandlats förstås), Men nu börjar de nu synas i nästan allas plånböcker. För de allra flesta gamlingarna räckte inte höjningen av pensionen ens till hyreshöjningen, lägger man dessutom till alla (smyg)höjningar, blir det knappast något över på jobbskatteavdraget heller.

Inflationstakten ligger inom ramarna, hörde jag någon säga. Räknar man in höjningarna på el och drivmedel, måste inflationsmålet ha höjts. Med de nya löneavtalen klara, har vi ytterligare prisökningar att vänta, det är så det fungerar. Summan av kardemumman blir, att det blir dyrt att leva i vårt land för de med normala inkomster, a-kassa, sjuklön eller pension. Om det är vad våra politiker brinner för, blir det väl bara aska kvar av vårt land.

Om jag varit försiktig med pengar tidigare, är jag det ännu mera nu. Och jag är inte ensam om att tänka så, man hör det allt oftare numera. Det gäller att vara beredd på det värsta, då blir det inte så farligt. Det bättre att vara en snål pessimist, än en utfattig optimist.

Av Sven-Erik Hemlin - 9 mars 2012 06:33

Med stora rubriker på löpsedlarna kunde man läsa att Filippa och Fredrik ska skiljas. Det är inte klokt vad trycksvärta det ödslas med på skitsaker. Skilsmässor i riksdagshuset är ju inte ovanligt precis, det har förekommit under alla år.

Men i övrigt har tidningarna ingenting att komma med, inte undra på att papperstidningen väljs bort av allt flera. På grund av att nästan alla sätter en lapp på dörren att de inte vill ha reklam, tvingas företagen annonsera i tidningarna. Eftersom reklamen i tidningarna i dag är dominerande, betyder det att tidningsköparna får betala, för att läsa den reklam som annars varit gratis i brevlådan.

Många jag pratat med har sagt upp tidningen, de viktigaste nyheterna går att läsa på textteve. Dessutom är dessa nyheter någorlunda färska, i dagstidningarna är de inte längre någon nyhet. Man kan förstå att tidningsägare gnuggar geniknölarna för att komma på hur de ska kunna överleva.

De flesta unga bryr sig inte om att läsa tidningar, det som intresserar dem finns att plocka ner i mobilen, eller i ”plattan”. För många äldre är tidningen en vana, men även från dem hörs klagomål, inte minst för att dagstidningarna blivit alldeles för dyra att prenumerera på. Många pensionärer har helt enkelt inte råd med en dagstidning.

Någonting man hör från personer som haft sin tidning sedan de kom upp i vuxen ålder är, att de inte har något läsvärde. En jag känner blev så förbaskad på våra sammanslagna lokaltidningars gemensam sportbilaga, att han sa upp tidningen. Det ska vara en sportdel, men är ju för fan nästan bara en mass atrams och ridsport, sa han. Tydligen finns det många läsare som är intresserade av ridsport, men det gör de som inte är det förbaskade.

Trots att vi bor centralt, kommer inte söndagstidningen förrän efter klockan åtta. Det retar inte längre upp mig, den kan utan saknad låta bli att tryckas, dessutom skulle det bli billigare för prenumeranterna.

De tidningar man förr kallade kvällstidningar, finns nu att köpa när affärerna öppnar, Nu för tiden är det mest skvaller som skrivs och det har ju en ganska stor publik i vårt land. Men de braskande rubriker stämmer inte med det som skrivs i tidningen, det gör många känner sig lurade. Följden blir att folk tröttnar och upplagan sjunker.

Om papperstidningen ska kunna överleva, visst måste den locka till läsning. Precis som politiker borde tala med folk om hur de vill ha det, borde tidningarna göra det också. För det som är en nyhet ena dagen, är glömt dagen efter för det mesta. En gång i tiden köptes tidningar för att läsa de finurliga kåserier som fick folk att småle, numera är det ingen som drar på munnen när de läser tidningen.

Varför har tidningarna blivit så tråkiga? Och varför ska vi betala för alla dessa annonser? Metro finansieras med annonser och delas ut gratis. Kanske enda sättet att papperstidningen ska kunna överleva.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards