Alla inlägg under september 2012

Av Sven-Erik Hemlin - 30 september 2012 07:33

Efter kaffet och tidningsläsandet, lade jag anteckningsblocket på köksbordet, och fattade pennan för att skriva ner mina tankar. Det är ju inte fel att tänka efter före, men det kan bli för mycket av den varan också. Efter en halvtimme hade jag fått nog, att skriva med penna fungerar inte för mig på morgonkvisten. 

Det jag försökte skriva ner på blocket är som bortblåst, istället kommer tankar som malt i nästan en vecka. Har nämligen försökt smälta att en som kallar sig kulturell ledare, ville ta bort Tintin från Kulturhusets utlåningshyllor. Hörde att han även varit på teve och försvarat sitt handlande. Ska man göra bort sig, så ska det vara rejält.

Det mest märkliga med hela den sorgliga historien är, att han tydligen får ha jobbet kvar. Naturligtvis efter att ha gjort en ”pudel”, förstås. Det i sig betyder att han fick en rejäl åthutning, han borde fått sparken. Anledningen till att han inte fick det, var väl att det hela blev politiskt känsligt. Det kan ju vara så, att många tycker som den kulturella ledaren.

Nåja, nu hamnade det här i rampljuset, men ibland verkar det som att det som är politiskt känsligt (eller inte är politiskt korrekt), inte existerar. Det skyfflas snabbt under mattan, för att inte synas. Ett följdproblem är, att ingen ska kunna lyfta på mattan för att se vad som finns där. Men det finns säkert en blocköverskridande uppgörelse om att låta mattan ligga orörd, hur knölig den än är.

Att politiker håller ihop oavsett partifärg är inte så konstigt. Om någon gör en tavla, sluter man leden och försöker tysta ner det som hänt. I det slutna rummet gäller regeln att inte slänga skit i fläkten, för då blir alla nedstänkta.

Det gäller inte SD:s representanter, de räknas inte som riktiga politiker. Det partiet har bara ställt till så att vänner och partikamrater i de gamla etablerade partierna, mist sina tidigare givna platser. Levebrödet har de visserligen fortfarande kvar, så fungerar det i en demokrati som vår, men ändå ...

Det är fullt förståeligt att stämningen blivit ännu mera spänd, när SD lyckas hålla ställningarna, men C och KD riskerar att hamna under spärren. Vem kunde tro det för bara några år sedan. Men kanske beror det på att det inom politiken finns bara två valmöjligheter att locka väljare, att göra det på rätt, eller fel sätt. Satsar man på fel saker går det åt pipan. Se bara vad som hände med det en gång enväldiga partiet.

Både M och S funderar säkert över vad som är rätt att satsa på inför nästa val. Att pytsa ut en massa pengar för att folk ska få ett jobb att gå till, ger inte många röster. Staten har försökt förr, minns bara hur det gick att rädda varvsindustrin kvar i vårt land. Det kostade landet massvis med pengar, men det hjälpte inte.

Ärligt talat tror jag det är dömt att misslyckas nu också. Vissa saker kan inte köpas för pengar, även om en del tror det.

Av Sven-Erik Hemlin - 29 september 2012 08:12

Jag blir inte klok på vår finansminister. Har jag förstått Borg rätt, måste man vara försiktig med det som kostar pengar. För Borgs del gäller det naturligtvis de medel som kommer in till staten, i första hand då skattepengarna. Men även de pengar som kommer in via de statsägda företagen, har skattebetalarna varit med om att betala, så huvuddelen av det som kommer in till staten, är skattebetalarnas pengar.

Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har statens kostnader ökat, mest på grund av högre lönekostnader för en utökning av administrationen. Det kostar pengar att sätta tummen i ögat på sjuka och arbetslösa. Ett märkligt sätt att försöka spara pengar kan man tycka, men det beror väl på hur man ser det.

I första hand har Borg inriktat sig på att rätta till gamla synder, som att a-kassa och sjukersättning varit alldeles för hög. Det har inte uppmuntrat till arbete och alla måste arbeta för att det ska gå ihop. Alltså måste sjuka och arbetslösa tvingas ut i arbete.

När det gäller a-kassan och en eventuell ökning som ligger i tiden var Borgs besked, att det kan man glömma. Med höjd ersättning skulle ingen arbetslös vilja ha något jobb. Samma sak gäller naturligtvis då även sjuka, som skulle fortsätta att vara sjuka, bara för att jävlas med staten.

Det ska vara en modern ekonom för att tänka så klantigt, men det kan bli så när allt börjar rasa ihop kring honom. Men jag kan förstå att det måste vara enormt pressande, när det som tidigare varit framgångsrikt, inte alls håller i längden.

Nu har det här med att rätta till gamla synder som gjorts av andra, tagit all tid och kraft och allt annat har fått skjutas åt sidan. Det har orsakat att vårt land nu får på tafsen av EU, istället för beröm. Det är tydligen viktiga saker för EU, som förhalats i det längsta. Dessutom får vi nu också kritik för vår migrationspolitik, men det förvånar inte någon.

Någon nedsättning av EU avgiften kan vi glömma, för här ska inte införas någon finansskatt. Tänk att inte höjdarna inom EU lärt sig, att vi följer ett eget hopsnickrat samhällssystem, som andra länder borde lära sig av. Hur många gånger har inte vårt land fungerat som världens samvete? Visserligen har vi gett stöd åt diktaturländer, men inte insett det förrän efteråt. Det kan bli så om man följer den egna mallen, där byråkratin får stå med hundhuvudet när någonting blir fel.

Det finns säkert många politiker som muttrar för sig själva: Vilket skit att vi gick med i EU, de bestämmer ju allting. Med den politik som förts senaste åren skulle det inte förundra, om vi snart utreds för brott mot de mänskliga rättigheterna. Alldeles säkert kan man även finna brott mot barnkonventionen, för börjar man gräva i byket, kan vad som helst komma fram. Men den ekonomiska poltiken har varit lyckosam i alla fall, försvarar sig säkert regeringen.

Men det kan man inte säga om att bekämpa den organiserade brottsligheten, som numera skippar rättvisa eller skapar nya revir genom att skjuta folk på öppen gata. Det behövs inga lejda lönnmördare, chansen att åka dit är inte stor. Att det är så, får mig att misstänka att människor i hög maktställning kan vara inblandade, det är inga småpengar det handlar om. Om det inte är så, skulle det förvåna mig.

Det som händer just nu, kan inte ses som annat än vårt samhälles förfall. Eller i alla fall början till det. Orsaken till att det kunnat bli så här, kommer att diskuteras i en dag, men att då hänga ut syndabockar hjälper inte svenska folket.

Det märkliga är att mera pengar inte hjälper, vare sig inom skolan, vården eller för att bekämpa den ökade brottsligheten. Vårt land saknar organisation, kanske på grund av att det inte finns med i de olika partiernas läroböcker. Men det var inte bättre förr, jag minns när C.H Hermansson, på den tiden man visste vilka som var kommunister, på en partistämma sa: Nån jävla ordning lär det väl ändå vara i partiet.

Samma sak kan man väl säga nu: Nån jävla ordning måste det väl ändå införas i de verksamheter, som ska ge svenska folket service och skydda dem mot brottslighet av alla de slag. Det är ju det vi svenskar betalar skatt för att få, inte för att avlöna heltidspolitiker, byråkrater och administratörer.

Av Sven-Erik Hemlin - 28 september 2012 08:19

Ibland fungerar jag som en gammal motor med glödtändning på morgonkvisten. Det var en sådan dag i dag. Fiaskot med lärarnas lönelyft var inte tillräckligt, kulan blev aldrig röd, så jag fällde igen locket på datorn. Nu har jag druckit kaffe två gånger och glott ut genom fönstret på nytvättade gator ocg folk som ihopkurade passerar förbi köksfönstret. Det är Stora Träffen i Sandviken i dag, det vet vädergudarna. Trots det får jag väl försöka med lite ”friåkning”, det blir som det blir.

Det är säkert fler än jag som funderat över, varför världen drabbas av lågkonjunkturer och finansiella kriser. En orsak kan vara en felbedömning, att det skall finnas mera pengar i världen, än vad som egentligen finns. Med ökad tillväxt i ekonomin, borde ju folk ha råd att betala mera för drivmedel, köpa ny bil och teve vartannat år o.s.v Ja, till och med betala för att rädda välfärden och vår krassliga miljö.

Men trots lägre skatt på arbete, verkar annat ha blivit dyrare istället, så det har gått jämnt upp. Naturligtvis kan det ha funnits eftersläpande skulder, många passade på att låna upp över skorstenen så länge det gick. Så på sätt och vis, kan man se den nuvarande krisen, som en följdverkning av den förra.

Många länder ute i Europa har inte återhämtat sig efter den smällen. Den förra krisen visade sig mer eller mindre slå ut inte bara den Amerikanska fastighetsmarknaden och en stor del av medelklassen, utan också deras stolta bilindustri. De bensinslukande bilarnas tid var förbi, nu gäller att kunna tillverka bränslesnåla bilar. Även stålindustrin fick känna av det förändrade läget. Det stora landet i väster har inte hämtat sig än.

Miljörörelsernas anhängare och representanter slog sig för bröstet, mindre rykande skorstenar var bra för miljön. Men priset var högt, det var det många som fick känna av. När man ser tillbaka var det många jobb som försvann under den förra krisen, jobb som aldrig kommer tillbaka. Det som var bra för miljön, visade sig mindre bra för många människor.

Många regeringar som drogs med i miljöhysterin, lider i dag av eftertankens kranka blekhet. Ser man tillbaka på alla naturkatastrofer som drabbat vår värld, istid med mera, har ändå vår jord överlevt. Utan hjälp av människan, ska kanske tilläggas. Om en ny naturkatastrof inträffar, ska den ses som en korrigering av mänskliga misstag. Det kan visa sig att alla ansträngningar att rädda vår miljö, istället är den utlösande faktorn för en framtida naturkatastrof. Kanske visar det sig att minska koldioxiden, sett till att skapa obalans i atmosfären och för jordens grödor. Om det vet vi ingenting.

För många år sedan var det någon forskare som föreslog, att det skulle tas ut skatt på fisande kor. Alldeles säkert på fullt allvar, men vad skattepengarna skulle användas till var däremot oklart. För de allra flesta var det skrattretande, ja, till och med absurt. I förlängningen skulle det betyda att även människorna måste beskattas för att de fiser. Massvis med gasframkallande mat skulle också behöva beläggas med fisskatt, exempelvis ärtor med fläsk, bruna och vita bönor, alla med den folkliga benämningen ”kulsprutevälling”.

Vad jag menar är, att forskare kommer fram till vad de sätts till att ta reda på, eller fått för sig att vara på rätt spår. Antagligen är kornas och människornas fisar skadliga för miljön, men hur får man bukt med det problemet? Allt tal om att rädda vår miljö har skapat fanatiker runt om i vår värld, men ingen av dem tänker antagligen på, att de själva är medskyldiga till, att öka på växthusgaserna och därmed försämrar vår miljö. Kan man använda ordet dubbelmoral i det sammanhanget?

Alla nya jobb miljötänkande skulle skapa, de skulle vara bra att ha nu när det börjar bli ont om dem. Visst går det åt folk till att tillverka vindsnurror, men det går åt utrotningshotade fåglar också. Hur snurrorna påverkar människor och djur i dess närhet, får vi väl veta lite längre fram.

Nåja, jag ser den nuvarande uppblossande krisen som en påminnelse om, att människan, alltid måste sättas i första rummet. Det betyder att de politiska makthavarna måste tycka om människor, annars går det åt helsike. Under många år har de tyckt om pengar, och mest då i form av ekonomisk tillväxt. Men även miljöfrågor har fått styra våra liv, människan har mer eller mindre glömts bort.

Nu fungerar det inte så att människan kan utnyttjas i all oändlighet. Vi ser det i massvis med länder runt om i världen. Är det för mycket begärt att invånarna behandlas som människor, inte ett medel att landet ska leva vidare och att en privilegierad klick kan leva i välmåga? Går det verkligen att pressa människorna mer än i dag? Glöm det, den nya tidens människor, är inte alls lika förlåtande och tåliga som de gamla varit.

Ett uttryck jag hört mycket den senaste tiden är fokusera. Jag antar att det inte ska betyda tunnelseende, utan att låta bli att hela tiden stirra åt höger och vänster. Men om man fokuserar på fel sak, ser man inte heller de faror som lurar efter vägen till målet. Nä, det är nog bättre, att se det hela i ett brett perspektiv och se till att invånarna kan leva drägligt. Ju fler vi är tillsamman, ju gladare vi blir, brukar man ju sjunga. Till alla politiska partier ger jag därför nu ett råd: Se till att göra invånarna glada, inte förbannade.

Av Sven-Erik Hemlin - 27 september 2012 07:16

Att vissa saker biter sig fast i huvudet, finns det antagligen en vetenskaplig förklaring till. Till och med till synes oviktiga saker, har jag märkt sitter kvar med skärpa. Minns att jag slukade Gits Olssons kåserier, som för det mesta innehöll möten med personer och det hela skruvades till på ett härligt sätt. I en tid då människorna behöver muntras upp, tycks det saknas människor med humorns gåva.

Om man bortser från vissa politiker, förstås, men de är ju omedvetna om att det de säger är roligt.

Ja, egentligen säger de ingenting roligt, men eftersom de med allvarlig min säger någonting, som inte alls stämmer med verkligheten, uppfattas det som roande. Lyssnaren uppfattar det då som att de är betydligt klokare och mer informerad, vilket de upplever som komiskt. Jösses, vilken dumskalle!

Ur något kåseri jag läst för länge sedan (kan ha varit Burgman eller Gits), dyker det upp: Går gör det. Eftersom det sägs att ingenting är omöjligt, kanske man ska säga: Går gör det. Vår finansminister säger det stup i ett, men med ett annat ordval, förstås. Han säger att vi snart ska ekonomisk tillväxt igen och att arbetslösheten ska bli betydligt lägre. Eftersom ingenting är omöjligt, så går gör det kanske.

När vi ser allvarliga män och kvinnor säga saker och ting i teve, finns det faktiskt människor som ser det komiska i deras uppträdande. De ser dem som uppblåsta och tillgjorda. Men en del gör det inte. Därför saknas de gamla kåsörerna, som genom humor och ironi, som alldeles säkert kunnat sätta fingret på det komiska, i någonting som varit tänkt att låta seriöst. Om det är någonting våra politiker är rädda för att framställas som, är det löjliga figurer.  

Alldeles säkert skulle kåsörer av den gamla stammen, kunna belysa varför det svänger så i opinionsundersökningarna. Den som blir tillfrågad säger knappast sitt hjärtas mening och svaret stämmer därför inte överens med hur de verkligen tänker. Det är ju lite som att hamna mitt i hopen av ett gäng huliganer som ropar: Gnaget är bäst! Vem vågar då säga att Djurgården eller Bajen är bäst.

Naturligtvis kan utfrågaren också som svar på frågan om vilket parti intervjuobjektet tänker rösta på, får det korthuggna svaret SD och luren läggs på. Hur ska man tolka det svaret? Tja, endera var personen uppriktig, eller så var det en vink om att vilja bli lämnad i fred. Det har med personlig integritet att göra, det är ont om den varan i vårt land. Vem som helst kan få ut uppgifter ur personregistret, till och med tjuvar och banditer och det var väl ändå inte meningen med folkbokföringen.

Naturligtvis finns en anledning till att varje steg vi tar bevakas. Det är inte bara staten, utan också de affärer vi besöker, som vill hålla koll på oss. Det betyder vad jag kan förstå, att ingen litar på vad svenska folket kan ställa till med. Jag kan förstå oron som finns hos de politiska makthavarna, de långtidssjuka, arbetslösa och pensionärerna kan ju starta en revolution. Eller i affärerna som så noga övervakar sina kunder, att inte någon ska få för sig att sno grejor i affärerna, bara för att de behöver dem för att överleva. Fattigdom kan ställa till med sådana saker och de fattiga blir allt fler i vårt rika land, det vet affärsinnehavarna.

Med det samhällssytem vi har, får allt fler det sämre, det måste tvingas fram en ändring. För överlevnadsinstinkten finns hos alla, så vad som än händer framöver, får vi väl mumla för oss själva: Går gör det. 

Av Sven-Erik Hemlin - 26 september 2012 07:23

Det är många tankar som rör sig i mitt huvud och för det mesta kommer tankarna in på saker, som gör mig heligt förbaskad. Exempelvis maktmissbruk, som det dräller av inom de offentliga verksamheterna. Jag har många gånger funderat över hur det kan vara möjligt, att bli av med det politiska maktsystemet.

Vår så omtalade demokrati fungerar inte alls, besluten som fattas är egentligen bara en maktdemonstration av en majoritetsgrupp. I många fall har besluten fattats i förväg och ja-sägarna fått tillsägelse att inte gå emot förslaget.

Ett majoritetsbeslut betyder inte att rätt beslut fattats, det kan lika gärna var alldeles åt helsike. Jag har varit med om att bevisligen vansinniga beslut inom vårt landsting inte ändrats, utan fått ligga fast mandatperioden ut. Tyvärr har det hänt att dessa vansinniga beslut fått hänga med ytterligare en eller två mandatperiod. Det har naturligtvis med prestige att göra, de politiska makthavarna medger aldrig några misstag.

Det är i och för sig sorgligt, eftersom titeln politiker, inte alls har varken prestige eller status i folktänkandet. Visserligen har många politikers löner gjort dem till medelklass, men kan inte sägas tillhöra den gruppen genom utbildning. Utan en furstlig lön och alla förmåner de har, skulle de flesta klassas som en medelsvensson. Och det är de ju också de flesta, även om det finns undantag.

Med den osäkerhet som finns när det gäller den globala ekonomin, kan heltidspolitikers situation förändras drastiskt. I krisländerna bantas i dag de offentliga verksamheterna skoningslöst, inte minst politiskt påhittade jobb försvinner. Det beror naturligtvis på att makthavarna måste se till, att själva kunna sitta kvar. De som tänkt sig en fet pension från landsting och kommuner i vårt land, kan bli grundlurade på konfekten. Man ska aldrig underskatta vad invånarna vill prioritera och ställa för krav.

Många Europeiska länder har i dag ingen eller väldigt svag tillväxt i ekonomin och värre ser det ut att bli det närmaste året. Från att ha vant sig vid några procent tillväxt varje år, blir omställningen minst sagt dramatisk. Risken finns att panikåtgärder får styra det hela, det gäller att hanka sig fram till dess det blir bättre.

Blir det riktigt illa kommer osthyvelsprincipen inte att räcka till för att skära bort kostnader, snarare tvingas makthavarna till att använda avverkningsmaskiner. När det gäller den offentliga sektorns enorma byråkrati, räcker det inte med en gallring, snarare kalhuggning inom vissa områden.

Jag fattar inte att vår byråkrati kunnat växa sig så stor, utan att någon gjort någonting åt det. Att den är tunggrodd och svår att styra även för de politiska makthavarna, vet de flesta efter alla skandaler där skattebetalarnas pengar fått betala brakfester. I regeringskansliet dräller det av folk som håller på med utredningar, vilka kan ta flera år. Den dag utredningen lägger fram sitt förslag är det föråldrat och beslutet måste skjutas på framtiden. Som makthavande politiker skulle jag skämmas.

För att hänga med i den föränderliga värld vi lever i, måste de politiska makthavarna ständigt uppdatera (ja, det heter så numera) sina kunskaper. De gamla kunskaperna är inte mycket värda i dag, om man inte använder dem som jämförelse mot allt det nya, förstås. Den som gör det, inser snabbt att ingenting är som förut. Den vetskapen kan paralysera vem som helst, ingen vill ju ge sig ut i ett område med kvicksand som kan sluka en i ett nafs.

När det krisar till sig är sunda förnuftet inte så dumt att förlita sig till, men jag har under alla mina levnadsår, bara träffat ett fåtal politiker som utrustats med sunt förnuft. Men det var länge sedan, någonstans på vägen har de generna inte överförts till många av nutidens personer i maktställning.

Enligt trovärdiga experter har de politiskt utstakade vägarna, en stor del i att många länder hamnat i kris. Men är det bara de politiska vägvalen som orsakat krisen? Kan det inte vara så, att den politiska övertro på att ”marknaden” ska reda ut det hela, satt makthavarna på pottkanten? Nu har de vaknat upp och mumlar förvirrat: ingen tillväxt i ekonomin, hur gör vi då? Tja, man kan ju höja skatten, det ser landstinget i Gävleborg som enda lösningen. Det är till att inte se längre än näsan räcker.

De flesta regeringar (och kommuner och landsting med, för den delen)har trott att allt skulle rulla på som tidigare och att eventuella bakslag skulle bli kortvariga. Av den anledningen intecknades framtida inkomster, allt skulle ju lösa sig till sist.

Svängningar i konjunkturen har vi alltid haft, men den senaste långvariga högkonjunkturen, invaggade de flesta politiska makthavare i falsk säkerhet. När den förra finanskrisen slog till, skickade det chockvågor över hela världen, men när det väl lugnat ner sig, glömde alla bort det hela. Det skulle ju knappast kunna hända igen. Men nu händer det igen och paniken sprider sig. Någon gång borde i alla fall makthavarna lära sig läxan, men det är kanske för mycket begärt.

Av Sven-Erik Hemlin - 25 september 2012 07:14

Från att först komma med en glädjekalkyl och en prognos för landet de närmaste åren, pressades Borg till att erkänna, att ingen vet hur det ser ut om ett år. En prognos över det närmaste kvartalet däremot, är ganska säker. De som tidigare trott på regeringens förmåga att hantera landets ekonomi, fick sig en tankeställare. Att vi är ett rikt land, gäller det också bara tre månader framöver?

Borgs roll kan liknas vid att vara kassör åt svenska folket. Hans roll liknar på sätt och vis kassörerna i föreningar runt om i landet, som brottas med att få ekonomin att gå ihop. Skillnaden är bara att Borg får in miljarder i ”medlemsavgifter” och inte behöver vända på slantarna.

Men det har han gjort i alla fall och försökt spara ihop av invånarnas pengar, för att kunna använda dem senare.  Senare brukar betyda att de används när det är dags för val och då i första hand till att bli omvald. Reformer får helt enkelt ses som en reklamkampanj, mer kommer senare om ni röstar på oss.  Låter skumt när jag skriver det, men så fungerar faktiskt politik och har gjort så i alla år.

Allting är politik i vårt land har man fått höra under åren och visst är det så. Det vimlar av politiskt tillsatta personer på strategiska platser i vårt samhälle. Utan dessa personer skulle hela det politiska skyddsnätet och maktsystemet rasa ihop. Att dessa poster numera innehas av en blandning av alla de gamla etablerade partierna, är följden av att alla har samma skyldighet, att bevara det uppbyggda skyddsnätet och maktsystemet.

Det kusliga i det hela är, att vi därmed har ett samhälle där makten och de välbetalda politiskt skapade jobben, kan skyddas genom tjänster och gentjänster. Usch då, det låter ju som om vi har ett välkonstruerat korrupt samhällssystem. Men så illa hoppas jag det inte är. Risken med ett sådant samhällssystem är att ”småpåvar” efter hand vill ha ett större inflytande och en större del av kakan. Man faktum är att man börjar se det mönstret inom polisen, rättsväsendet och ett flertal statliga verk.

Jag ser det som ett tecken på att det hela håller på att gå överstyr. Om vi drabbas av en ekonomisk kris, kommer svenska folket att få uppleva någonting som kan liknas vid tevesåpan Robinson. Det gäller att vara både stark, smart och klok för att stå som vinnare. Vart förlorarna kommer att ta vägen, det går inte ens att förutsäga. Antagligen faller de bara i glömska.

Och så är det väl, vi gömmer bort det som varit, eller minns helt fel. Det är mänskligt, för av någon underlig anledning lagrar våra hjärnor bara det som varit trevligt. Dessutom är det ju så, att i vår moderna tid, matas vi hela tiden med nya saker, som är sju resor värre än det som hänt tidigare.

Inom polotiken kan man faktiskt få folk att glömma alla dumheter som gjorts. Ja, om man gör det lite finess, förstås, annars blir det buskis. Trodde jag tittade på Jönssonligan, när ”Lövet” sa: Vi har en affärsplan. Jaha, det är alltså dags igen att försöka sälja konserverad gröt. Vem köper det? Får väl säga som folk sa förr i tiden: Det låter stort när katten fiser, men …

Nåja, nu vet väl alla att den som är politisk makthavare, eller vill komma till makten, måste vara optimist. I det läge vi nu befinner oss, vore det klokare att vara realist. Vårt land har för stora kostnader för vår byråkrati och övriga administration. När det ser ut att bli betydligt mindre i "kakburken", uppstår ett verkligt huvudbry. Att försöka fylla på ”kakburken”, är inte speciellt klokt, svenska folket behöver själva sina ”kakor”. Genom det uppstår frågan: Vad om svenska folket inte längre vill bjuda på ”kakor”, hur gör de politiska makthavarna då?

Av Sven-Erik Hemlin - 24 september 2012 06:51

Att de unga skaffar sig en utbildning är inte fel, men det går inte att tvinga de som av skilda anledningar inte kan ta till sig teoretiska kunskaper, eller de som inte vill. Att göra någonting mot sin vilja, fungerar inte speciellt bra, det kan istället leda till motsatsen.

Utbildning har för många inte varit någonting annat, än att vänta ut en bättre arbetsmarknad. Om tio år kommer det att vara brist på det eller det yrket, har vi hört till leda. Naturligtvis har det då om tio år utbildats alldeles för många till dessa yrken, när de egentligen borde utbildat sig till någonting annat. Och det beror naturligtvis på att vårt samhälle, inte förändrats efter den mall beslutsfattarna trott under alla år.

Utbildning har också hållit ner arbetslöshetssiffrorna, en mycket viktig statistik för en regering. Kan man inte skapa jobb, vill man ju inte visa det öppet. Men förr eller senare blir ungdomarna klara med sin utbildning, men då har de ingen arbetslivserfarenhet. Det är inte lätt att skaffa sig den, så det hela blir en ond cirkel.

Allting har med orsak och verkan att göra, det får vi lära oss under ett liv. Många grubblar säkert på vem eller vilka som orsakat att vi har, som vi nu har det. Om det är gamla eller nya synder har ingen som helst betydelse, det är vad de styrande ställt till med som räknas.

Och hur ser då vårt samhälle ut numera? Skaran av missnöjda växer, så här var det väl ändå inte meningen att vi ska leva våra liv. Sommaren som aldrig blev av, känns för många som en föraning om, att allting annat också kan vara på väg att gå åt pipan. Det är inte bra om folk tappar framtidstron och börjar grubbla på, om de verkligen vill ha det som kallas ett välfärdssamhälle.

Från det ena till det andra, råkade jag se en kort snutt av Körslaget på teve i lördags. Det blev så eftersom lottodragningen är inbakad i programmet. Under gårdagen dök en vansinnig tanke upp i huvudet, det är ju så här politik borde fungera. Se till att alla fungerar som en enhet, för i grunden är vi ju alla lika, eller … Ja, tänk om det vore så lätt ändå.

Precis som i alla de program där det ska röstas på någon låt eller artist, blir de flesta inte kloka på hur låten eller artisten kunde vinna. Samma sak inom politiken ibland. Experterna har sällan rätt och de förhandstippade brukar stå där besvikna.

Vad det här beror på är svårt att säga, men i många fall kan det vara fråga om att knäppa experterna på näsan. Så har i alla fall många upplevt det när Let´s Dance har varit på teve. Kanske är det någonting, som också kommer att visa sig vid nästa val.

Tillbaka till programmet Körslaget, ja, vilka vansinniga tankar ett teveprogram kan väcka. Det slog mig att vår statsminister, faktiskt fungerar som en sorts körledare. Han dirigerar ju faktiskt våra liv, på ena eller andra sättet. Men det är inte lätt att skapa en kör, som sjunger som körledaren vill ha det.

Om vi tänker oss att han på kort tid måste skrapa ihop en kör och få dem samstämd, skulle det fungera? Knappast troligt om han tvingas samla ihop en grupp okända människor från gatan. Jag kan bara tänka mig vilken blandning det skulle bli. Man kan tänka sig att det skulle bli en minst sagt irriterad körledare, om han skulle få följande körmedlemmar framför sig:

Övertalig lärare från nedlagd (by)skola, bibliotek, dagis eller annan offentlig verksamhet. Varför inte också en utförsäkrad svårt sjuk ingenjör, en långtidsarbetslös och en fattigpensionär. Lägger man dessutom till en vargrädd glesbygdsbo som flyttat in till stan för barnen och familjehundens skull och en gräsrotspolitiker, blir det en salig blandning.

Ett problem blir att välja vad som ska sjungas, det måste ju ha någonting med att skapa framtidstro. Att se framåt, att inte titta på vad som händer i nuet är ett måste. Börjar folk titta närmare på vad som egentligen sker just nu, börjar de må illa.

Det går naturligtvis att ta någonting som har med utbildning att göra. Förkovra sig borde alla göra (utom politiker, förstås, de har social kompetens ). Den ettåriga gymnasieutbildningen är ju tänkt att ge mersmak för de som provar på, så varför inte ta: Sjung om studentens lyckliga da´r … Nä, det skulle nog inte fungera så bra med den ovanstående gruppen, de skulle alldeles säkert klämma i med: och det ljusnande framtid är INTE vår.

Man kan fundera över vad som är värst, att vara statsminister eller körledare. Det är nog hugget som stucket, om man inte har folket eller körmedlemmarna med sig.

Av Sven-Erik Hemlin - 23 september 2012 08:13

Det talas mycket om att bekämpa arbetslösheten, men hur har den uppkommit? Tja, en av anledningarna måste väl vara att i många länder, har det blivit allt fler invånare. Vårt lands befolkning har ökat, men jntalet jobb har inte ökat i samma takt. Tvärtom ahr de minskat, usentals jobb som försvunnit genom att små jordbruk lagts ner. Lägger man till att det förr behövdes betydligt fler människor för att producera, än i dagens högteknologiska värld, ja, då är det inte så konstigt att konkurrensen om jobben blivit tuffare.

Det hela började väl när företag började använda robotar i produktionen för att spara in på personalkostnader. Eftersom robotar dessutom kunde skrivas av på ett visst antal år, kunde pengar läggas undan för att köpa ännu mer personalbesparande maskiner.

Men det räckte ändå inte. När så de stora företagen upptäckte att det fanns länder som kunde tillverka saker lika bra och mycket billigare, började arbetslöshetssiffrorna att skjuta i höjden i industriländerna. Regeringar hade inte tänkt så långt att det kunde hända, därför fanns ingen plan B.

De nya industriländerna finns numera i Asien, men de kommer antagligen att få samma problem om några år. Krav på högre löner hör till, oavsett vilket land det är frågan om. Om det betyder att de gamla industriländerna ska bli lågkostnadsländer framöver, är det väl ingen som ens tänker på i dagsläget. Det kan ju gå så illa. Men just nu kan de asiatiska länderna tillverka varor billigare, många varor som tidigare tillverkats i Europa och Amerika.

Man kan förstå problematiken, för företagen gäller det nämligen att kunna erbjuda sina varor till rätt pris och hålla aktieägarna nöjda. De höga lönekostnaderna i många länder, inte minst i vårt, gör det svårt att tillverka billiga varor. Den detaljen får därför låglöneländer ta hand om.

Kanske är det så att de som vi under åren kallat I-länder, blev för stora i korken. Många länder har kämpat för att visa upp en snygg fasad, titta vad framgångsrika vi är! Men det kostar så enormt med pengar att hålla fasaden snygg och prydlig, att baksidan får förfalla.

I vårt land har sedan många år, låglöneyrken setts som någonting katten släpat in. Ja, utom i valtider, förstås, då har det varit de lågavlönade som lovats bättre lön. Många av låglönejobben finns fortfarande inom de offentliga verksamheterna. Men de löftena har aldrig hållits, därför är det mest invandrare som jobbar med sådant i dag.

Att alla måste arbeta har varit parollen i många år, men jobben, speciellt inom industrin, blir färre för varje år. Konkurrensen är stenhård för de arbetssökande, många slås ut redan vid unga år. Inte har det blivit lättare och värre blir det om alla måste jobba längre. Tack vare politikers oförmåga att förändra vårt samhälle, kan det bli så att dagens unga vid uppnådd pensionsålder, aldrig haft ett RIKTIGT jobb.

Det nöter på många att gå sysslolösa och inte kunna få något jobb. Många av har tagit saken i egna händer och startat firmor som utför städning och liknande ”skitjobb”. Många förfasades över det och pigdebatten blossade upp, ingen skulle behöva förnedras att vara tjänstehjon åt andra. Nu är det accepterat och den som har råd, kan till och med få göra RUT-avdrag för att någon städar medan de själva är på jobbet. 

I sanningens namn är väl alla som jobbar tjänstehjon, både de inom det offentliga och privata näringslivet. Många känner sig förnedrade av arbetsgivaren, men tvingas hålla tyst om oegentligheter och överordades maktmissbruk. Det som gäller är, passar inte galoscherna så …

Det ska till en hög befattning för att våga säga sitt hjärtas mening. När någon sådan person säger sitt hjärtas mening, kan belöningen bli många årslöner som plåster på såret om de får "kicken". Åtminstone inom de offentliga verksamheterna, som är allra värst med att ”köpa ut” icke önskade chefer. Kanske för att de ska hålla tyst, vem vet.

Nåja, tillbaka till det här med att tillverka varor och få lönsamhet. Vissa varor som säljs är slit och släng, kvalitet är inte prioriterad. Men det är ju inte heller meningen, eftersom om livslängden är för lång, blir det svårt att sälja de nya produkterna.

Vi äldre slänger inte gärna det som fungerar. Ett bevis på det är en vän till mig, som fortfarande använder en Amstrad PC 1640 som är bortåt trettio år gammal och som fungerar alldeles utmärkt. Han anser den till och roligare att använda, än de nya maskinerna. Den modernaste datorn han har är drygt sex år gammal, den betalar han bara räkningarna med och det fungerar alldeles utmärkt.

Vad jag menar med det här är, att när nymodigheter kommer stup i ett, börjar människor tänka efter, om de verkligen behöver det nya med en massa finesser. Många har inte ens hunnit lära sig den dator eller telefon de köpt, innan det görs braskande reklam för en ny modell. Kanske allt fler tänker som en god vän sa: vad ska jag med en platteve till, det är ju samma skitprogram som visas.

Är det så att fler tröttnat på allt det nya, eller att de som inte gjort det, helt enkelt inte har råd att hänga med i svängarna? Många kan gå till sig själva och tänka efter vilken grupp de tillhör. Men faktum är ju att vi människor är så funtade, att det gamla och invanda, känns både skönare och tryggare. Får man tro de lärda, är det trygghet som skapar lycka och harmoni. I den otrygga värld vi nu lever i, tror jag ingen säger emot.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
<<< September 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards