Tänk så snabbt allting kan förändras i takt med att veckorna går. Regeringsmedlemmarna ser betydligt spakare ut nu än för ett år sen och oppositionen ligger lågt. Ja, utom i energidebatten och miljödebatten förstås. Är det inte jobben som är i fara? Om den nya alliansen har en hållbar lösning att komma med, ska de omedelbart dela med sig till regeringen. All undanhållande av information straffas nästa år.

Mycket tokigheter hör man varje dag. Det senaste vi fått höra är att det kommer att produceras mer el än vad vi behöver. Om det är ett utspel mot kärnkraften, slår det tillbaka mot att sätta upp vindsnurror och solfångare. Blir det ett överskott tvingas elbolagen sänka priserna för att slåss om kunderna! Varför då ha en energidebatt överhuvudtaget?  

Jag har svårt för människor, som brinner för en ideologi som siktar mot ett utopiskt samhälle dit tiden inte når. Verkligheten är alltid närvarande och skapar problem, den går det inte att skydda sig emot. Det är vad vi nu är mitt uppe i, bör ha gett inte bara vår nuvarande regering en läxa som aldrig glöms bort.

Vårt lands äldre befolkning har varit med om många samhällsexperiment, eller politiska vägval som de kallats, jag minns inte något som nått ända fram. Den orealistiska politiska drömmen om folkhemmet, det som skulle ta hand om oss från vaggan till graven, skapade bara en byråkrati som skulle ta hand om allting. Byråkratin som skulle ta hand om allting finns kvar, det gör däremot inte de höga skatter som betalades in, som en investering för en tryggad ålderdom. Av folkhemmet blev det alltså ingenting och de inbetalade pengarna har gått åt till annat. Jag vill minnas att Slas till och med skrev någonting om förskingring.

Det finns massvis med exempel där ideologier, fått gå före det som skulle ha varit bra för invånarna. Politiker har under årens lopp med utgångspunkt från sin ideologi, beslutat att det och det behöver landets invånare, utan att fråga folket om de varit i behov av det. Klyftan mellan folket och så kallade folkvalda politiker har därför vidgats år efter år, i dag är den klyftan inte längre möjlig att reparera.

Olof Palme har hyllats för många saker och uttalanden, men väldigt få har tagit till sig det han hade att säga. Som till exempel, att ingenting har ställt till med så mycket elände i världen, som i demokratisk ordning fattade beslut. Varför envisas då hans partis företrädare (men även andra partiers i maktställning) att fatta sina beslut med stöd av någonting, som kan skapa elände för befolkningen? Tål att tänka på, eller hur?

Beslut om förändringar av vårt samhälle ska inte fattas på andra grunder än en rejäl konsekvensanalys. Det kan ju inte vara meningen att föråldrade ideologier ska vara mera värda, än framtagna fakta om vad ett beslut kommer att innebära för invånarna.

Man får en känsla av att det politiska etablissemanget tar både sig själva och sin ideologi på alldeles för stort allvar. Ingen är felfri, vilket i första hand ska ligga till grund för trovärdigheten hos de som skapade alla de gamla ideologierna. Deras teorier utgick från en tid som inte har några som helst likheter, med den moderna värld vi nu lever i.

I det politiska uppdraget ingår att vara ödmjuk inför uppgiften att representera folket, det borde vara en självklarhet. Även att den som inte är det ska bort. Inte förpassad till en tryggad reträttplats som i dag, utan till arbetsmarknadens förfogande. Men då inte som generaldirektör eller landshövding, vilket tyvärr hänt alldeles för ofta. Yrkespolitiker kan inte särbehandlas, det har inte svenska folket råd med.

Innan jag slutar, vart tog den globala uppvärmningen vägen? Den skulle behövas nu när snön har yrt runt knutarna. Folk har ramlat till höger och vänster, länssjukhuset har haft fullt upp med arm- och benbrott på grund av halkan. Klart och kallt ska det bli några dagar framöver. Rejält kallt på sina håll.

Att ishaven blivit varmare, har inte hjälpt vare sig sydligare länder eller oss den här vintern, det är något lurt med den globala uppvärmningen. Det känns som vi blivit lurade att titta åt ett håll, för att inte se alla bedrövelser åt det andra. Vi måste vidga vyerna, istället för att bara stirra på vad som kan hända med vår miljö. Faran lurar på annat håll än från vår miljö.