Alla inlägg under februari 2019

Av Sven-Erik Hemlin - 27 februari 2019 10:59


När man börjar göra saker för att undvika titta på nyheter på teve för att undvika se och höra politiker, inser man hur snedvridet allting blivit i vårt land. Ministrar är slingerbultar som använder alla sina inlärda kunskaper i hur retorik skall användas, ingen människa blir klok på vad de säger när de slingrar sig undan heta potatisar. En del av dem är för det mesta osynliga, som exempelvis Morgan Johansson. Nåja, inte så konstigt eftersom han kanske finns någonstans bakom någonting, han är inte precis någon som höjer sig över mängden.


Men det verkar som om våra politiker trixat färdigt, till och med de tidigare lojala fackförbunden har dragit åt sig öronen. Man kan förstå att det är bättre att försöka smörja medlemmarna istället för ett parti som bara smörjer det egna kråset.


När fackförbund ställer sig tveksamma eller helt enkelt slutar ge bidrag till Socialdemokraterna måste det utläsas som ett misstroende. Anledningen för Kommunals del anges vara att de inte får valuta för sina pengar. Av den förklaringen drar jag slutsatsen att svenska folket borde sluta betala in skatter eftersom de inte får vad de betalar för. Eller i bästa fall levereras en sekunda vara som inte minst skolan och vården måste anses vara numera.


Försäkringskassan är verkligen ett utmärkt exempel på hur premier till trygghetsförsäkringarna missbrukas. Kunde läsa att någon lagändring inte behöver göras för att rätta till och återge läkarna deras status, det är bara för socialministern att dra tillbaka de direktiv som getts. Det är med andra ord inte Försäkringskassan som är boven, det är nuvarande och tidigare ansvariga ministrar. Måste vara bekymmersamt att leva med att vilja men inte kunna, som tyvärr är kännetecknande för många politiker.


Makten utgår från folket har jag hört sägas många gånger, men så fungerar det inte i vårt land. Våra politiker märker inte av de nya strömningarna runt Stureplan, det är ute i landet man märker tydligt det motstånd som finns mot de politiska partierna. Det talades om Annie Lööf som statsministerkandidat under förra året, nu står både Annie och partiet som en dålig usla på att inse vad invånarna vill ha.


Folk är innerligt trötta på konfrontationspolitiker som gapar och skäller. Ibland funderar man över om de råkar lyssna på fel partis sufflör, som i fallet M och KD. Men tillbaka till Centern som inte längre har någon bas bland svenska väljarna, det har hamnat mellan stolar i takt med att bönderna blivit färre. Nu uppfattas C med samma skepsis som MP och retar upp istället för engagerar. Det är sorgligt när partistrateger läser av hur invånarna vill ha det på fel sätt.


Signalerna till Löfven före valet var att klippa banden med MP som är ett rött skynke för många av de gamla trogna väljarna. Med ett nödrop undvek Socialdemokraterna att få skämmas igen, men när stridsröken nu börjat skingras är det många som inte kommer att stödja partiet vid nästa val.


Ingen verkar bli klok på vad Löfven håller på med inte ens LO har man kunnat läsa. Jo, han vill regera till varje pris men vinner inga politiska poäng med det. Tvärtom börjar han få en stor grupp emot sig som är mäktigare än vad han är som statsminister. Han är inte ens profet i sitt eget län så det gick åt helsike när han försökte hjälpa till inför valet.


Den kohandel Löfven hållit på med som utmynnade i januariöverenskommelsen, bäddade verkligen för SD. Det enda partiet som inte ställt till med någon skada för svenska folket. Man kan förstå att Åkesson inte ens behöver åka runt och tala till folket, det gör de andra partierna åt honom. Det verkar nästan som att han har M och KD på kroken och som får föra ut partiets politik. Om så blir fallet skall då M och KD kallas för rasister? Eller kan det vara så enkelt att de båda partierna insett vad en stor del av svenska folket tycker och tänker?


Ja, det är lite dimmigt där också för vilken politik har egentligen SD? Förklarar de sig som ett högerparti och anammar skattelättnader för de rika och åtstramning för de fattiga hamnar partiet snart under tio procent. SD har ju faktiskt kunnat lova förbättringar för alla eftersom de insett att de inom överskådlig tid knappast kommer att tillhöra den inre kretsen. Men just det visar också att vårt land inte fungerar demokratiskt, det har inte de övriga partierna fattat.

Av Sven-Erik Hemlin - 25 februari 2019 21:31


För några år sedan upplevde jag det som att det inte var många som ifrågasatte det samhälle vi fått. Jobbskatteavdraget gjorde naturligtvis sitt till, men det som hänt efter det är på grund av jobbskatteavdraget. Många har upplevt det som inte bara samhället förändrats utan också hur mångas liv förändras på grund av Försäkringskassan och pensioner och sjukersättningar som släpar efter. Har full förståelse för att alla de som gått in i väggen insett att livet och ekonomin förändrats. Det är inte bara arbetet som nöter, livet för många är mer komplicerat än vad det en gång var.


Inget ont som inte för någonting gott med sig brukar man säga, vårt hektiska samhälle har fått människorna att börja tänka. De drömmar om framtiden många i dag har är om personlig frihet. Den modrna människan är inte fri utan bunden till händer och fötter på grund av att de följt med strömmen. Många börjar se det som att tillräckligt bra ger tid till att ta hand om sig själva att ha ett bättre liv. Alla vet innerst inne att pengar inte ger lycka, det är bara en myt.


När man hör våra politiker tala om att vi måste jobba både mer och längre för att rädda välfärden är det dags att fundera. Som vårt samhälle nu ser ut kan man fråga sig vilket välfärdssamhälle som skall räddas, det politikerstyrda samhälle vi har är helt utan räddning. Anledningen till det är hur politiska beslut påverkat invånarnas liv negativt.


Staten kommunerna och landstingen har blivit en enorm börda för invånarna, men det är inte de som utför sina servicejobb som exempelvis lärare, läkare, sjuksköterska eller polis som är problemet, det är de politiska ledningarna. Det är fruktansvärt dyrt att försörja de som säger sig vara folkets företrädare. Någon tacksamhet visar inte de politiska företrädarna, istället beslutar de om höjda löner till sig själva och fördyringar för invånarna utan att be om lov.


För mig går inte det politiska styrelsesättet ihop eftersom de politiska företrädarna genom de tvångsåtgärder som skapats använder sina "arbetsgivare" som slavar. De själva har inget som helst ansvar som invånarna kan kräva från dem, det är obegripligt att svenska folket funnit sig i det så länge. Om jag inte har alldeles fel kommer svenska folket att på ena eller andra sättet ställa krav på att vårt styrelsesätt ändras radikalt.


Det politiska etablissemanget reagerar långsamt och det som är på väg att hända kommer därför en dag som en blixt från klar himmel för dem. Allting är politik sägs det och de nya idéerna om hur vårt framtida samhälle skall se ut kan man se genom att demokratirörelser blivit allt vanligare på nätet. När folk börjar tänka efter inser de att demokrati måste återinföras. Ett frö är sått, nu är det bara och vänta på vad som växer upp.


Våra politiker borde ha lärt sig läxan att det inte går att trampa på i de illaluktande ullstrumporna. Ian och Bert Karlsson var för tidigt ute, annars hade knappast SD hamnat i riksdagen. Precis som SD har behandlats löjliggjordes Ny Demokrati av de övriga partierna. Piratpartiet hade svårt att nå andra än de unga som begrep sig på vad företrädarna pratade om. De flesta svenskar visste inte ens vad Internet var för någonting. Många politiker visste inte det.


Ny Demokrati var först med att ifrågasätta invandring till ett land som haft hög ungdomsarbetslöshet i många år. Vad jag minns kallades de ändå inte för rasister men mötte hårt motstånd från inte minst Socialdemokraterna. De som börjat gräva i Socialdemokraternas förflutna är snart svartlistade för partiet är mäktigt, det har de som försökt fått erfara. Man kan misstänka att det finns ganska många lik i den rymliga S-garderoben.


Men så är det, inget parti är fläckfritt, men alla har varit måna om att skydda det politiska maktsystem vi har. Det här med att vara politiskt korrekt har ingenting med gentlemannamässiga handlingar att göra utan enbart att oavsett partifärg hålla samman mot de som vill ta makten ifrån dem. Man kan alltså förstå motståndet mot att släppa in SD.


Den sammanhållning man kunde höra när flyktingarna vällde in i vårt land var för att vara politiskt korrekt. Splittringen av alliansen har sett till att de flesta partier nu glömt bort att vara politiskt korrekt, men även SD har dragit sitt strå till stacken. I förlängningen är det här rena straffsparken för ett parti som vill återinföra demokratin i vårt land igen. Det är någonting de gamla partierna inte alls brytt sig om och därmed skapat orättvisor som de själva inte kan rätta till. Det har med prestige att göra, vem vill erkänna att de haft fel?


Träffar daglig dags personer som tidigare röstat på S, C, L och M som helt tappat förtroende för sina gamla partier. Vid nästa val kommer de att ställas inför att missnöjesrösta eller inte rösta alls. De flesta har sagt att det lutar åt att inte rösta alls under förutsättning att inte ett nytt parti de kan sympatisera med ställer upp. Det finns många människor som tänker så i dag.


Det här har inte att göra med förnyelse utan är helt och hållet resultatet av den inkompetens och handlingsförlamning välbetalda politiker uppvisar. För att ett nytt parti skall få vind i seglen gäller att locka till sig personer med kunskaper och lyskraft som frontfigurer. Det finns i princip inte många sakfrågor som måste åtgärdas, det räcker med att de som straffats under de senaste åren av vansinniga beslut hos Försäkringskassan får upprättelse och att vårt samhälle blir rättvisare. Frågan man då kan fundera över är hur många av dagens riksdagspartier som blir kvar, man vet aldrig vad folk tar sig till när de blir förbannade.

Av Sven-Erik Hemlin - 21 februari 2019 09:46


Jag har börjat fatta innebörden av att gå ner i viloläge, att helt enkelt koppla bort alla tankar om de dumheter som görs. Se på dem från ovan och skratta åt de personer som överskattar sin egen betydelse är lösningen för att få sinnesro. Det slår mig att vad våra politiker i själva verket försöker göra är att förhala den förändring som obevekligen kommer.


De flesta är säkert eniga om att politiker inte är ett yrke utan någonting de tagit på sig för att föra väljarnas talan. Misslyckas de med det skall de omedelbart ersättas med nya friska krafter mede en helt ny syn på hur de ständigt uppkomna problemen skall kunna lösas. För i den värld vi nu lever i gäller det att vara flexibel och kunna anpassa sig till vad de i snabb takt nya högteknologiska hjälpmedlen kan komma att ställa till med. Om det blir bra eller dåligt vet vi inte,, bara att det kommer att revolutionera vårt sätt att leva.


Smarta datorer och robotar blir hjälpmedel som gör att människor inte behöver jobba för att många saker och ting skall kunna utföras utan att nöta ut kroppar och psyken. De styrande tänker i banor som inte tillvaratar invånarnas intressen utan bara på den ekonomiska tillväxten. När det går ut över de grupper som anses tillföra minst genom låga inkomster, ålder eller sjukdom faller allt sönder och samman.


Ingen verkar tänka på att en smart dator kan matas med alla fakta och fungera som åklagare eller försvarsadvokat, där mål kan behandlas kan avgöras betydligt snabbare och troligtvis säkrare. En smart dator kan till och med hjälpa de styrande att täta till de kryphål som finns och som passerar det mänskliga omdömet. Men det mest fantastiska är att de smarta datorerna lätt kan ersätta de som kallar sig politiska företrädare.


Ingen säger det öppet men det finns en form av hatkärlek mot det stora landet på andra sidan "pölen". Man brukar säga att om Amerika får snuva får vårt land en rejäl influensa. Märkligt nog är det de sämsta influenserna våra politiker tagit till sig, inte minst att ju rikare en del blir desto bättre för alla. Det är faktiskt tvärtom har en del ekonomer kommit fram till, om inte de rika börjar dela med sig kommer de själva att bli fattiga.


Har en längre tid följt de nya strömningarna som orsakats av "envåldshärskaren" Donald Trump. Han har lyckats med att få de unga att se hur de inte vill ha det genom att krossa den amerikanska drömmen. Många unga har insett att de hamnat i låglönejobb men att de flesta kommer att fastna i dem. Ja, så länge de varar eftersom vi nu kan se början på en lågkonjunktur som bara väntar på att lägga i en högre växel.


Det är först när en lågkonjunktur inträffar som betydelsen av skillnader i inkomster märks tydligt. När arbetslösheten ökar och de små företagen tvingas slå handskarna i bordet. Det blir en kedjereaktion som påverkar hela samhället och staten, kommunerna och landstingen hamnar i en sits de inte kan hantera. Vad som  måste rättas till är nämligen de egna misstagen vilket skapar handlingsförlamning.


Egentligen är det skrattretande när vår regering talar om vad som skall ske om ett par år. Vi har nu en tandlös regering som tvingas slåss för sin överlevnad, men vad värre är för inte minst Löfven är MP:s medverkan. Har träffat många förtvivlade gamlingar som troget stöttat partiet sedan de fick rösträtt men nu fått nog. Kan förstå reformisterna inom partiet som tydligen insett det partiledningen inte gjort, att vårt politiska styrelsesätt är föråldrat.


Våra media och opinionsinstitut har stor del i att populistiska utspel får större gehör än de nödvändigheter som borde gå i första hand. Inför beslut ältar de makthavande vad som ger flest politiska poäng än vad som är bra för invånarna. De har varit så inne i kampen om makten att de inte insett att de helt förlorat kontakten med invånarna. Det våra politiker med utgångspunkt från sin drömvärld säger stämmer inte alls med den verkliga världen där en ständigt växande skara av invånarna anser att vårt samhälle blivit kass.


Skaran av missnöjda letar med ljus och lykta efter någonting nytt, de gamla partierna har spelat ut sin roll. Om avhopparna från MP eller de som vill reformera Socialdemokraterna kan dra till sig sympatisörer är svårt att säga, det är två partier på dekis det handlar om. Fram till nästa val gäller det att kunna presentera någonting hytt och som kan återinföra demokratin i vårt land. Ingen tycks tänka på det, men all makt ligger hos folket, det gäller att en ledargestalt kommer fram för att få folket med sig. Finns det någon sådan?

Av Sven-Erik Hemlin - 9 februari 2019 14:37


Satt och försökte tänka tillbaka på hur det kan ta tid att kunna se konsekvenserna av beslut som fattades i en tid som inte alls stämmer överens med den vi nu lever i. Svårigheten för de politiska beslutsfattarna är att kunna se de långsiktiga konsekvenserna. Göran Persson har fått kalla fötter på grund av beslutet att göra om pensionssystemet och konfiskera ett stort antal miljarder. Staten var i desperat behov av pengar vid den tidpunkten, men vid bättre tider skulle de ha betalats tillbaka.


Så blev det inte på grund av regeringar som strävat efter makt och glömde bort vilka de representerade. Sedan dess har politikers löner ökat och under samma tid har deras väljare fått det sämre. Det har skapats ett samhälle där orättvisorna börjar spegla vardagen i ett samhälle som blivit hårt och kallt. Vi har fått ett samhälle som allt fler inte vill ha.


Osäkerheten om vad som kommer att hända betyder att våra politiker måste vara ytterst försiktiga, det som anses vara rätt i dag kommer inte att vara det om några år. Enligt elbolagen ligger vi nu på gränsen när det gäller att klara elförsörjningen, det borde ha kunnat förutses av makthavande politiker. Istället uppmuntras ett allt elintensivare samhälle, eller snarare är det den tekniska utvecklingen som styr det hela.


Just nu styrs våra politiker av den klimatförändring som på olika sätt visat sig runt om i världen. Solpaneler och vindsnurror är ett komplement till elförsörjningen, inte en långsiktig lösning. Nu börjar forskare till och med tvivla på det de kom fram till för tio år sedan. Det som gjorts borde ha minskat problemet men istället ser det ut att förvärras.


Vårt lilla jordklot är bara en del i ett enormt universum som av någon anledning visat sig vara möjlig att bo på. Tyvärr gör giriga människor allt för att utnyttja och förstöra de tillgångar vårt lilla klot har. Det har blivit överbefolkat vilket medfört svält och krig för att decimera antalet. För att rädda vårt jordklot kommer människorna att tvingas bekämpa de giriga som suger ut alla övriga.


Vad som väntar framöver är konfrontationer av olika slag, men eftersom de fattiga är betydligt fler är det en hopplös kamp de rika har framför sig. Det märks tydligt hur hotet om en kommande lågkonjunktur påverkat aktiemarknaden, det läge vi nu är i kan ses som lugnet före stormen. Problemet med en lågkonjunktur är nämligen att den kommer smygande så att vi inte upptäcker allvaret förrän det är för sent.


Tidigast märker vi hur småföretagen får allt svårare och antalet konkurser börjar redan oroa ekonomer. Man kan tycka att det inte skall vara något stort problem, vilket våra politiker inte heller tycker. Men det är starten på hur det hela sprids genom hela vårt samhälle som satsat allt på ekonomisk tillväxt genom att så många som kan måste jobba. Det finns inget som helst säkerhetsnät när fallet kommer och arbetslösheten ökar. Skattebortfallet för staten, kommunerna och landstingen kommer att bli förödande.


Det spelar ingen roll om ett beslut om snabbtåg för flera hundra miljarder kommer att tas, det kommer inte att bli någonting av det. Vad de politiska makthavarna visat är att det finns pengar att använda till ett ändamål, det finns med andra ord tillräckligt med pengar till att förbättra för de sämst ställda. Ett snabbtåg skulle varken göra för eller till för vår miljö, men för de sämst ställda invånarna skulle det göra stor skillnad.


För mig är det inte förvånande att vårt land halkar efter i den högteknologiska utvecklingen, inte heller att Europa om cirka tjugo år hamnar på dekis. Det slog mig att våra politiker faktiskt är på väg att avskaffa det politiska styrelsesätt vi har. De kommer att få god hjälp av de unga som insett att som deras föräldrar levt vill de inte leva. Det de unga reagerat emot är att deras liv styrs av de som skall vara politiska företrädare och så vill de inte ha det.


Med den hawaiiregering vi nu har är det läge för att kräva förändring. Det vi har är en tandlös regering som tvingas vara populistisk och stryka alla medhårs. Men undantag av SD förstås som skulle visa sitt rätta jag om de fick komma med och bestämma. Inom SD finns många som då skulle hamna i rampljuset och försvinna i takt med avslöjanden.


Faktum är att SD har en minimal bas att stå på, troligtvis tre fjärdedelar av sympatisörerna är människor som har det svårt men inte får någon hjälp och därför missnöjesröstat. Skulle trygghetsförsäkringarna återställas och pensionerna höjas för att vara i takt med tiden, skulle inte SD ha många sympatisörer kvar. Av många äldre ses SD som enda sättet att kunna protestera mot det politiska etablissemanget.


Att Socialdemokraterna missat det förstår jag, partiet har under många år visat att de helt övergett sin gamla ideologi. Kan inte se det som annat än att den revolution som nu sker inom partiet skulle ha gjorts för länge sedan. Vi får se vad den nya parollen blir efter att den snedtänkande politiska ledningen fått träda tillbaka. För visst är det ledningen inom Socialdemokraterna som vägrat lyssna på vad invånarna vill ha.


Socialdemokraternas överlevnad finns inte inom toppen av partiet, skall det städas så måste nya friska krafter plockas fram. Löfven har visat att det inte behövs någon politisk vana, det som nu händer inom politiken följer ingen regelbok eller politisk korrekthet, utan det är fritt fram hur politiken skall framföras. Det räcker faktiskt att så snabbt som möjligt rätta till alla fel tidigare regeringar gjort och det är uppenbart för alla som inte är heltidspolitiker vad som blivit fel

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2019 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards