Alla inlägg under juli 2012

Av Sven-Erik Hemlin - 25 juli 2012 08:20

Att ha för högt ställda förväntningar är inte alls bra, man blir fruktansvärt besviken när de inte slår in. Inför varje val, är de politiska partierna väldigt frikostiga med hur folk ska få det bättre, men talar inte om, att de inte kommer att betala ur egen ficka. Visst låter det så, men det är ju väljarna som i slutändan får betala de ”reformer” som genomförs.

Ser man tillbaka är det massvis med vallöften som aldrig blivit av, det har inte funnits pengar till det. Ganska märkligt, eftersom vårt lands invånare varit och är just det näst högst beskattade. Ett fall framåt kan tyckas, eftersom vi faktiskt varit nummer ett.

Men det har ju gått utför med vårt land på många sätt och landets invånare är i dag mer informerade än någonsin. Som en följd av det, börjar allt fler ifrågasätta vad vi får för de inbetalade skattepengarna och varför de inte räcker till det de betalar för att få. Naturligtvis måste det kännas pinsamt för de politiska makthavarna, när ett så rikt land saknar pengar till det som invånarna betalar skatt för att få utfört av staten, kommunerna och landstingen.

Nu är inte det här ett nytt problem, det har funnits sedan sjuttiotalet faktiskt. På den tiden devalverades vår valuta, nu sköter ”marknaden” om den detaljen. Men i takt med att andra länder fått ekonomiska problem, har vår stolta krona stigit i värde. En del anser den undervärderad, andra att den är övervärderad. Men en stark krona är bara bra för den som vill åka utomlands på semester, för företagen är det ett stort problem.

Vårt land är beroende av att exportera, det som tillverkas kan inte säljas enbart i vårt land. Faktum är att våra stora ”svenska” företag är etablerade runt om i världen. Den som tror att de stora företagen ska ta sitt sociala ansvar när det kärvar till sig, blir säkert besvikna den dag det står och väger mellan att flytta tillverkningen, eller ha den kvar i vårt land. Det företagsledningar måste prioritera är företagens överlevnad. Om det betyder att tillverkningen måste flyttas, är det också vad som kommer att beslutas.

Det sociala ansvaret för vårt lands överlevnad vilar på de politiska makthavarna. De har själva tagit på sig den uppgiften. När det kommer till kritan, visar det sig att politiska beslut inte är samma sak som att allt blir bättre. Hela det politiska systemet vilar på att det finns ett starkt privat näringsliv, det har tyvärr förbisetts under många år. Nu vet Grekland och Spanien det, men till och med Tyskland har blivit påminda om att det inte ens räcker med det. Man kan fråga sig hur det hela kommer att sluta.

Av Sven-Erik Hemlin - 23 juli 2012 07:15

Provtagning vid Hälsocentralen nu på morgonen. Regnet hänger i luften, man kan ju börja fundera över om det ska fortsätta så här. Nu förklaras den globala uppvärmningen med att det är så här den kommer att påverka vårt land framöver, vi kommer inte att brinna upp. Jag tror inte ett dugg på att den globala uppvärmningen överhuvudtaget existerar, det är en myt som skapats.

När jag i alla fall är i farten, tänker jag nu sticka in huvudet i ett verkligt getingbo genom att påstå att alldeles för många, har levt på politiken i alldeles för många år. Man kan kalla dem för politiska överlevare, som ständigt måste bevisa att de är det. Tyvärr betyder det att de ständigt lägger fram förslag om hur vårt samhälle ska förändras, utan att ha en aning om vilka konsekvenserna kan bli.

Det skyddsnät som skapats för politiker, som skilts från sina uppdrag av skilda anledningar, måste ses som ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Jag har full förståelse för att den som varit i maktens korridorer under en längre tid, har svårt att anpassa sig till verkligheten. Det är ju två vitt skilda världar det handlar om.

Naturligtvis måste det komma som en chock, att det skapats ett konkurrenssamhälle där det fordras ett utmärkt CV för att få ett kvalificerat jobb. Många av de som varit med länge inom politiken, har inte den utbildning som krävs i dag. Dessutom saknar de den arbetslivserfarenhet som många företag kräver i dag. Men även de med en utbildning i botten och som råkar få ett jobb (exempelvis som skollärare eller sjuksköterska), förändras livsvillkoren. Det beror naturligtvis på att de vant sig vid en dubbelt så hög lön i förhållande till ett ”vanligt” jobb.

Men i den moderna värld vi nu lever i, behövs verkligen ”företrädare” för landets invånare? För mig är det tveksamt, eftersom det politiska etablissemanget lever kvar i en förgången tid. Vi kan inte ha politiskt valda personer som leder och fördelar, de ska istället fungera som övervakare att allt går rätt till. Det jobbet klarar man inte av med enbart social kompetens, det kräver kunskaper om hur den nya ekonomin fungerar.

Det är i och för sig inget nytt, att ekonomin styr hur vårt samhälle fungerar. Det nya i vår moderna tid, är att en alldeles för stor del av de tillgängliga pengarna, går till annat än vad de är avsedda för. Att de som säger sig vända på alla stenar när det saknas pengar, inte insett att de själva är en stor del av problemet, är knappast smickrande. Men det är ju anledningen till att det saknas pengar inom bland annat skola, vård och omsorg.

Jag ser det som ganska märkligt, att politiker och tjänstemän ansvarar för de besparingar som måste göras. Så länge som det är fallet, kan aldrig en opartisk bedömning göras. Inom de offentliga verksamheterna har administrationen ökat för varje år. För att hålla den sysselsatt har nya påfund ploppat upp i jämn takt.

Ingen vettig människa skulle väl fatta så vansinniga beslut som att utöka pappershysterin. Men så har faktiskt hänt. En stor del av de problem som blivit tydligare med åren är att exempelvis läkare, sjuksköterskor och lärare, mer eller mindre tvingats bli administratörer åt administratörerna. Att det stjäl tid och kraft från deras egentliga arbete säger sig självt. Eftersom denna idioti beror på politiska beslut, bevisar det att politiker inte insett hur stor fara de är för vårt så kallade välfärdsamhälles överlevnad.

De förslag om hur vi ska kunna få en bättre skola, vård och omsorg, visar att de politiska makthavarna är totalt okunniga om hur man ska kunna få rätsida på eländet. Ändå är lösningen så enkel, som att låta de specialistutbildade syssla med vad de kan bäst. Om det kostar mera än i dag, får det ske på bekostnad av en bantning av politiska uppdrag och administratörer. Det finns faktiskt kloka personer som säger att det då kommer att bli betydligt billigare.

När politiker skär ner på det invånarna betalar skatt för att få, måste det ses som trolöshet mot huvudman. Det är ett allvarligt brott, men än så länge har ingen drivit frågan till sin spets. Men den dagen kommer antagligen, det ligger på något sätt i tiden. Allt kommer att bero på hur den Europeiska krisen, kommer att drabba vårt land.

Glöm det gamla talesättet att statens kaka är lite men säker, det kan ju bli så att kakburken en dag är tom. 

Av Sven-Erik Hemlin - 20 juli 2012 06:40

Har legat hemma i bostaden i natt. Antagligen därför vaknade jag tidigt. Eftersom tidningen kommer ut till stugan, blir det ett tomrum fram till dess frugan vaknar. Det är enda anledningen till att jag skriver det här.

Man brukar säga att det är någon mening med allt som händer, men är det verkligen så? Jag ser det som att vad som än händer, finns en orsak till det. Tittar man närmare på det som händer ute i Europa, är det ingenting annat än politiska misslyckanden som bäddat för den nu uppblossade krisen. De politiska misstagen har inte bara gjorts i de länder som hamnat i ekonomisk kris, utan också av de styrande inom EU.

En Europeisk union med ett Tyskland som den enda starka drivande kraften, har visat sig inte vara så lyckat. Tyskland har tagit på sig ett stort ansvar, utan att fråga folket. Den politiska bilden i Tyskland kommer därför att målas om rejält, det är jag övertygad om. Då finns risken att invånarna i Tyskland börjar resonera som så, att de ska se om sitt eget hus, istället för andras.

Lekstugan EU har visat sig bli det många befarade, en byråkratisk apparat som långsamt stryper land efter land. Att förbjuda snus, krokiga gurkor och för små bananer, vilken bild får man då av EU? Lägger man dessutom till det frikostiga lantbruksstödet som gynnat en del, så att andra länder inte kunnat konkurrera, upplever man EU som ett enda stort skämt.

Politik är en långsamt arbetande process, vilket gjort att politiska beslut har passerat bäst före datum när de fattas. Spelreglerna på den globala marknaden ändras hela tiden, inte minst de ekonomiska. Efter att tidigare i en långsiktig planering räknat med ständig tillväxt i ekonomin, måste nu regeringar omvärdera sina tidigare beslut. I panik måste det nu sparas pengar runt om i Europa, vilket naturligtvis kommer att påverka alla länder. Tvingas ett land spara in på de offentliga kostnaderna genom att avskeda folk och dra ner på inköpen, får det följdverkningar på konsumtionen.

För att vårt land ska kunna gå runt, fordras att skatter och avgifter strömmar in till staten, kommunerna och landstingen. Det är en enorm byråkrati som ska försörjas med de pengar som kommer in och det invånarna betalar skatt för att få blir lidande. I vårt land ser vi det tydligt inom skola, vård och omsorg. Men även underhållet av våra vägar (ja, infrastrukturen i sin helhet) har fått stryka på foten, resultatet ser och upplever man lite överallt i vårt land.

Det är minst sagt komiskt att höra regeringen och oppositionen tala om att jobb måste skapas, men det är lättare sagt än gjort. Ja, det vill säga skapa jobb inom det privata näringslivet. Även om inte politikerna tror det, inser de flesta att jobb inom de offentliga verksamheterna, innebär att bördan för invånarna ökar ännu mer.

Till leda har man hört att Sverige är ett rikt land. Det kanske är sant när det gäller statens finanser, men kommuner och landsting brottas hela tiden med att pengarna inte räcker till. Bilden av vårt land ser helt annorlunda ut i makthavarnas ögon, än de som tvingas leva i den ”idylliska” tavlan. Många med mig ser bilden av vårt land som en fantastisk trädgård, som saknat en trädgårdsmästare under alldeles för många år. Det är alldeles för mycket ogräs som frodats, det kommer att fordras ett enormt arbete att få bort det.

Men ser man tillbaka på historien har riken blomstrat för att sedan hamna i en undanskymd tillvaro. Det är väl vad som nu händer med många länder, det är bara att vänta och se hur vår värld kommer att förändras. Vi kan bara hoppas att det blir så skonsamt som möjligt för vårt land.

Av Sven-Erik Hemlin - 19 juli 2012 07:34

Det var ett tag sedan jag senast satte mig ner framför datorn, jag har inte saknat den. Kom på mig själv att Jag faktiskt försökt bryta gamla vanemönster, anledningen till det vet jag inte själv. Men på något underligt sätt, känns det som att jag preparerar mig själv, inför de förändringar vi kommer att få uppleva framöver.

Har märkt att folk helst inte vill prata om vad som kan hända framöver. Ja, om det inte gäller vädret, förstås. Av förklarliga skäl, pratas det bara väder vart man än kommer. Folk har börjat tvivla på allt som sagts om den globala uppvärmningen, det är ju bara länder långt ifrån oss som kan klaga över värmen.

Kanske beror det växande misstron på att förutsägelserna om vad som kommer att hända med vår miljö, justeras efter hand som olika naturkatastrofer drabbar människor runt om i världen. Det finns inget rim och reson i, hur regn och värmeböljor drabbat olika länder. Men så har det ju varit i miljontals år, men nu försöker starka krafter ändra på tingens ordning.

Men sätten på hur vår miljö ska räddas, verkar ändå som att försöka ta den lättaste vägen. Skövling av regnskogar talas det tyst om, inte ens Greenpeace tycks vara intresserad. Läste för länge sedan att regnskogarna fungerar som vårt lilla jordklots reningsverk, det gäller kanske inte längre. Istället har fokus satts på det som ger publicitet, som exempelvis att bekämpa bilismen och kärnkraften.

Och det kan man förstå, inte väcker det mycket uppmärksamhet, att kedja fast sig vid jätteträd långt från civilisationen. Det skulle knappast ge något klirr i kassan heller, för att kunna driva den omfattande miljörörelsen. Många lever gott på att värna om vår miljö, det finns till och med regeringar, som har kunnat fylla på statskassan genom miljöskatter och avgifter.

Att värna om vår miljö är alltså en lukrativ bransch som nu hotas, genom att allt fler länder får sämre ekonomi. Vem vet, kanske regeringar framöver ställs inför valet att rädda invånarna, istället för miljön. Tidigare talades det ofta om att fattigdom är det största hotet mot vår miljö, kanske dags att det dammas av igen.

Miljöpartisten Fridolin har kommit underfund med, att det finns gott om landsbygd i vårt land. Massvis med väljare också, för den delen, som i stor utsträckning inte sympatiserar med MP. Det finns till och med glesbygdsfolk som ser MP som ett rött skynke, på grund av partiets motstånd mot bilismen. Inte undra på, eftersom många av dem tvingas åka miltals för att handla, uträtta post- och bankärenden, ja till och med för att tanka sina fordon som är en nödvändighet för dem.

Det är i storstadsregionerna som MP har de flesta av sina sympatisörer. Fullt förståeligt, eftersom det är i dessa områden miljöförstöringen märks mest. Ute på landsbygden finns helt andra jordnära problem, oron över nedläggningar av skolor, bibliotek, hälsocentraler, banker, postkontor, ja, till och med bensinmackar. Men alla dessa människor får vara med och betala för att vår miljö ska räddas. Otack är världens lön, kan man väl säga.

På något underligt sätt har det politiska tänkandet förbisett, att människornas väl och ve måste komma i första hand. Ett samhälle måste anpassas efter människorna som bor där, inte som det tyvärr blivit, att människan måste anpassa sig till de politiska beslut som fattas. Glesbygder tycks inte passa in i ett modernt samhälle och när folk envisas bo kvar, sätter man helt enkelt ut rovdjur i dess närhet, för att få dem att flytta. Det är många som upplever att det är på det sättet.

Fridolins uttalande kommer att mynna ut i ingenting, för vad han än vill göra, kommer det effektivt att skjutas i sank av vår enorma byråkratiska apparat. Men uttalandet fick mig att tänka på en gammal historia som lyder så här:

Två partikamrater och riksdagsmän träffades på gatan och följande samtal utspann sig:

– Tyvärr kunde jag inte vara med vid miljödebatten så jag undrar vad du sa.

– Jag sa ingenting.

– Ja det förstås, men jag undrar hur du formulerade dig!

Ja, jag har ju egentligen inte heller sagt någonting, det är upp till var och en att bilda sin egen uppfattning.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19 20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards