Alla inlägg under maj 2010

Av Sven-Erik Hemlin - 26 maj 2010 04:56


Det var ett tag sen jag satte mig ner för att skriva en morgon. Om jag inte vaknat så tidigt, hade det inte blivit av i dag heller. Jag har tagit en paus från allt skrivande, hinner inte med det helt enkelt. Har inte ens hunnit med att flytta ut till sommarstugan, men det kalla vädret har naturligtvis gjort sitt till, det tar tid att elda i kaminen också.

   Men slutat grubbla på det som händer har jag inte gjort. Jag kan förstå att många politiker har myror i byxorna, det svänger verkligen på penningmarknaden just nu. Fler arbetslösa har det också blivit, det borde ju ha varit tvärtom. Det kan ju vara så att finanskrisen, lite försynt påpekade för oss att vi nått taket för den ekonomiska tillväxten. Men det troligaste är ändå att det beror på att alldeles för många, tagit ut framtiden i förskott. .

   Det är många år sen industrisamhället gick i graven, men anpassningen till det nya högteknologiska kunskapssamhället har gnisslat betänkligt. Politiskt fattade beslut och en byråkrati som tolkar besluten som fan läser bibeln, är en belastning som inte ska underskattas. Det går fort utför när ett land styrs av byråkrater istället för av folkviljan.

   De politiska ideologierna har visat sig vara precis så gamla som de är. Socialdemokraterna, det forna stora partiet, klamrar sig fast vid flydda tider, då de med egen majoritet kunde styra folket som de ville. Ser man tillbaka var det inte folkviljan som styrde utvecklingen, utan politiska beslut som styrde folket i den fastslagna riktningen. Tyvärr visade sig de politiska vägvalen att vi gick i en cirkel och gång på gång kom tillbaka till utgångspunkten.

   Många gånger fick vi höra att de politiska vägarna inte nådde ända fram, om de berodde på att de var oframkomliga får andra bedöma. Det borde ha blivit bättre, men de politiska väganvisningarna blir allt lummigare, för många har det blivit som att springa orientering utan karta. Mest vilse just nu är våra mjölkbönder, kanske just därför blir de allt färre för varje år som går. Man saknar inte kon förrän båset är tomt, det är väl vad som väntar framöver.

   Hela Sverige ska leva, var budskapet som skulle sätta fart på vårt land. Tänk så vackert det lät, men har någonting hänt sen dess? Storstäderna har växtverk och ute i landsorten gapar både hus och lägenheter tomma. Servicen minskar i samma takt, vilket betyder att jobb försvinner, vilket bara det visar, att någonting är fel.

   Ett ungt parti som MP, som vurmat för kortare arbetstid och friår för att kunna njuta av livet, har i takt med möjligheten att få makt genom den rödgröna alliansen, börjat fungera som en vindflöjel. I enlighet med sin tidigare ideologi borde de föra fram medborgarlön som ett krav, det skulle få effekter på både miljö och människor.

   Istället har partiet med dess nuvarande ledning blivit känd som skattefixerade, att jaga inkomster för att ändra på vårt sätt att leva. Företrädare uttalar sig ofta om att de nya jobben kommer att skapas inom miljöområdet, de tänker inte på vad som kommer att hända när den enorma tillväxten i Asien avtar. Det en gång omtalade Japanska undret, visar att inga träd tillåts växa till himlen. 

   Att människor tar till sig politiska budskap, visar bara att det är lätt att manipulera människor. Om det beror på att människor tycker det är jobbigt att tänka själva, eller att de inte bryr sig så länge de tror att det inte ska drabba dem själva, det hittar man inget svar på. Men om det är lätt att manipulera människor, är det desto svårare att förändra deras rätta jag. Eller rättare sagt, går det inte att förändra det medfödda och inlärda.

   Många av de som jobbar inom de offentliga verksamheterna mår inte bra. Anledningen är att de som små fick lära sig gå och tala, ja, till och med uppmuntrades till det. När byråkrater börjat tillrättavisa personalen att inte springa runt för mycket, att inte röka på arbetstid, eller att hålla tyst med det som händer inom de offentliga verksamheterna, bäddas det för obehagligheter.  

   Istället för att lappa och laga det föråldrade system många länder har idag, krävs någonting nytt och oprövat för att människorna ska kunna överleva. Oavsett vad experter säger, kommer jobben inom de stora industrierna att bli färre, det säger sunda förnuftet. Det är dags att titta på lösningar som utgår från att alla inte kan få ett jobb, då kommer människorna att hitta på finurliga sätt att försörja sig genom sin förmåga att tänka kreativt. Men för att nå dit, måste människorna släppas fria att själva utforma sina liv.

   Läste för länge sen att rikedom, är att äga det som är nödvändigt och vara nöjd med det. Vad som händer den som gapar över mycket, är inga trevliga saker precis.

Av Sven-Erik Hemlin - 20 maj 2010 05:33


För äldre personer som varit med och sett resultaten av de beslut som fattats av våra politiska makthavare, är det skrämmande hur många misstag som gjorts. Anledningen kan vara att politiska beslut fattas med utgångspunkt från kända fakta, inte genom att försöka förutse vad som ska hända längre fram. Med andra ord gör den politiska styrningen av vårt samhälle, att vi ständigt ligger steget efter.

   Med vårt föråldrade sätt att politiskt valda personer fördelar de skattemedel som betalas in, kan det inte bli annat än fel. Det är inga briljanta snillen som befinner sig i politisk maktställning, utan ett tvärsnitt av folket. Naturligtvis borde de politiska partierna vaska fram skickliga flexibla människor, som kan ta hand om problemen som de kommer. Och viktigast av allt, att de har förmågan att åtgärda det som måste ändras.

   Valet i höst handlar inte bara om invånarnas framtid, utan vad som tidigare gjorts fel. Om det ska ändras, vore det inte bättre att riva skiten och bygga nytt. Är grunden felkonstruerad eller slarvigt byggd, hjälper det inte hur mycket den övre delen lappas och lagas. Samma sak med allt som under åren sopats under matta för att gömma tidigare misstag, vilket tyvärr är vanligt inom kommuner och landsting.

   Precis som regeringar under åren gjort alldeles för optimistiska bedömningar, har samma sak hänt inom kommuner och landsting. Nya bördor har lagts på de gamla och den nu levande befolkningen börjar knäa på grund av tyngden. Vad som är bäst för befolkningen har glömts bort, de styrande ser till vad som är bäst för dem.

   Men vad är bäst, egentligen? Riksdagspolitiker vänder sig till storstadsområdenas invånare i sina beslut och struntar i hur övriga orter ska kunna överleva. I storstäderna klagas det på att det byggs alldeles för lite bostäder, ute i landet rivs fungerande bostäder. Det är dags att riksdagen utlokaliseras på landsbygden, för att komma nära de verkliga problemen. 

   Nu står vi inför någonting som vi inte vet är fågel eller fisk. Glädjande rapporter om ökad försäljning och orderingång från våra exportföretag, grumlas av det som händer ute i Europa. Nu visar det sig att euron påverkas negativt på grund av Greklands (men även andra länders) enorma skuldsättning. Många frågar sig varför dollarn går upp, trots att Amerika är precis lika skuldsatt som Grekland. Svaret är så enkelt att en global handelsvaluta, är säkrare.

   För några dagar sen jublade euromotståndare över raset på euron, de tänkte inte på att vi har en flytande valuta utan flytväst. Ingen tycks idag veta vad det kommer att innebära för vår instabila valuta framöver, om inte euron stabiliseras. Troligtvis kommer även dollarn att försvagas rejält, vilket kommer att göra penningmarknaden osäker och handla i panik.

   Nu börjar självutnämnda experter tvivla på, att EU och därmed euron ska kunna överleva. Det är inte tanken bakom EU det beror på, utan den politiska klåfingrighet och maktberusning som präglat besluten under flera år. Att det är politiker som spelar en avgörande roll för EU:s fortlevnad, känns därför minst sagt oroande. De kan inte se vad som långsiktigt måste lösas, de har fullt upp med att ta hand om problemen de själva skapat. Vad nästa stora problem kommer att bli, får vi veta inom kort, det är så en föränderlig värld fungerar. 

Av Sven-Erik Hemlin - 16 maj 2010 05:26


Vaknade tidigt och söndagstidningen var snabbt genomläst, utan att lämna några bestående intryck. Det är några timmar kvar innan frugan vaknar, därför slog jag på datorn och skriver nu ner det som rör sig i huvudet.

   Vi lever i en tid då problem ploppar upp som ogräs ur jorden och precis som med att bekämpa ogräs, för vi en hopplös kamp. Om man inte tar till drastiska metoder, vill säga. Frågan är om vi använder oss av alldeles för drastiska metoder, för att få folk i arbete och rädda vår miljö.

   Varför det ska vara så svårt att inse att det som händer, bara är följden av någonting som vi bara delvis kan rå på. De metoder som prövas anses vara teoretiskt genomförbara, men fungerar inte alls i praktisk utövning. Ett område som misslyckats totalt är avregleringar, med syftet att skapa konkurrans och därmed lägre priser för konsumenterna. Eftersom resultatet blivit tvärtom, återstår bara lagstiftning, som tvingar parterna att konkurra.

   Jag insåg för länge sen att det finns en gräns för, hur mycket ekonomisk tillväxt jordens befolkning klarar av. Djur, människor, växter, ja, man kan hänvisa till vad som helst, växer bara till den storlek någonting bestämt. När, vad det nu är, nått den höjd som förutbestämts och vi inte råder över, stannar det hela upp. Vad gäller människor, fungerar det så att vi till och med krymper på ålderns höst. 

   Ingen tycks ha tänkt på, att samma sak kan gälla den ekonomiska tillväxten. Att handla med varor är en urgammal tradition, men företag kan inte sälja sina produkter och växa hur mycket som helst. Egentligen började det hela i och med att snikna människor, mer eller mindre tvingade de stora företagen, att inte se längre fram än kvartalsrapporterna.

   Om det inte går att sälja mera för att öka lönsamheten, finns bara en lösning. För de stora börsnoterade företagen har gällt att noga se över kostnaderna, för att kunna visa upp snygga siffror för aktieägarna. Den slutsats man kan dra är, att kostnaderna för anställda i de högutvecklade länderna, blivit för höga och slagit huvudet i taket.

   Den globala värld vi nu tillhör, har gjort det lättare att tillverka där det är billigast för tillfället. Just nu är det Asien, men den dag kostnaderna för arbetskraft stiger även där, förflyttas tillverkningen någon annanstans. Antagligen finns det någonting som styr även det, historien kan berätta om många länders uppgång och fall.

   Inom djurens värld är det lika tufft. Det är fascinerande att höra och läsa om de enormt stora djur som levde en gång, men de hade inte haft en chans att klara sig i vår moderna värld. Samma sak med att försöka rädda utrotningshotade rovdjur, de kommer ändå att utrotas, därför att det finns någon mening med det. Av den anledningen tror jag inte heller att människan, kan rädda jorden undan en naturkatastrof. Är det meningen att det ska hända, vad har vi att sätta emot?

   På kort sikt (några årtionden framöver) gäller det för människorna att göra det bästa av det hela, att ta vara på det liv som för många är alldeles för kort. Ett nytt tänkande och en utvärdering av vad vi verkligen behöver för att kunna leva. Allt fler människor föds, men jobb kan inte skapas i samma takt. När vi dessutom lever och tvingas jobba längre, skapas problem som vi måste hitta en lösning på.

   Den som sätter sig i skuld är inte fri. Den klichén använde Göran Persson och gjorde själv tvärtemot. Men det finns många som grubblar över hur de kunnat hamna i en sits, då de av sina fasta kostnader och skulder, mer eller mindre bildligt talat blivit galärslavar. Vem eller vilka har genom skicklig manipulering, fått dem att inte använda sitt sunda förnuft?

   Politiska lösningar förvärrar hela tiden, de utgår från att försvara den egna positionen, att hålla i trådarna. Nu börjar trådarna trassla till sig och människorna blir svårare att styra för varje år. Om det rycks i fel snöre, kan det innebära att alla trasslar in sig i varandra, precis som inom politiken. Det blir en härva av alltihop. 

   Med det för ögonen inser man att lösningen på det som väntar, inte är att skapa flera jobb, utan att byta livsstil. Men vägen dit är lång och vi vet inte hur lång tid vi har på oss.

Av Sven-Erik Hemlin - 15 maj 2010 06:17


Är det bara inbillning att vädret var bättre förr? Kanske var det inte så, men allt runtomkring gör att vi ser mer negativt, på allting som händer i vår fantastiska nutid. Man ställer sig ofta själv frågan, om vår värld har förändrats till det bättre eller sämre, det har vi än så länge inget svar på.

   Men vad vi den senaste tiden blivit uppmärksammade på är, att ett välfärdssamhälle kostar pengar. De politiska makthavarna klagar över att de offentliga kostnaderna är en betungande post, inte minst i de länder som hamnat på fallrepet. På det av vänsteranhängare hyllade Kuba, ska skalas bort en miljon människor från de offentliga verksamheterna, de är inte produktiva. Det har de aldrig varit, så anledningen är helt enkelt, att det inte finns pengar att avlöna dessa människor.

   Ordet privatisering är ett rött skynke för politiker på vänsterkanten. Tacka för det, när de verksamheter som privatiserats visat sig ge bättre resultat för mindre pengar, vilket gjort att det uppstått en vinst. Är betalningen till de privata företagen för frikostig, eller är de duktigare på att inte slösa? Vad orsaken än kan vara, visar det att någonting är fel med de offentliga verksamheterna.

   Någonstans under vägen har de politiska makthavarna tappat greppet om, vad ett land har råd med. Om de glömt bort, eller helt enkelt struntat i att skatter är en betalning för att få saker och ting utförda, är en känslig fråga som de politiska makthavarna på alla sätt försöker undvika.

   Inom politiken har ordet omfördelning använts när pengar tagits från vad de varit avsedda för och lagts på någonting annat. När pengarna inte räckt till, har den enkla lösningen varit att intäkterna varit för låga. Ett mänskligt sätt att se på det hela, ett sätt att slippa tackla det verkliga problemet, att kostnaderna varit för höga.

   När inga allvarliga försök görs för att bromsa upp de ständigt ökade kostnaderna, rullar det på i allt snabbare takt. Tills en dag… Ja, vi kan se vart det burit i Grekland, Portugal, Spanien och Italien. Nu sällar sig även det anrika Storbritannien till skaran av länder som inte insett faran. Den som tror att det inte kommer att påverka vårt land negativt, måste anses vara en obotlig optimist.

    När det drabbar oss är det lätt att fördöma hur dessa länder skötts, men vid en närmare titt är vårt land en lika god kålsupare. Vi har en alldeles för stor offentlig sektor med alldeles för dålig kostnadskontroll, frikostiga löner och pensionsvillkor för politiskt förtroendevalda, ja listan kan göras hur lång som helst.

   Numera döljs det verkliga problemet bakom att alla måste arbeta, det vill säga roten till det onda anses vara ett alldeles för frikostigt system, som inte uppmuntrar (eller sätter press på) människor att försörja sig själva. Jag har full förståelse för de som kommit i kläm på grund av det nya tänkandet, vänder ryggen mot allt vad politiker säger. Politikerförakt kan de så kallade folkvalda ruska av sig, men om folket vägrar att rösta...

   Varför behandlas förtroendevalda politiker på annat sätt än övriga befolkningen? Med vilken rätt har beslutats att förtroendevalda skall ha höga löner, frikostiga avtal både vad gäller avhopp och pensioner? Frågorna växer i antal för varje dag som går. Hela tiden ökar vi på det som måste betalas en dag, vilket betyder att även vi kommer att hamna i samma situation, som de länder som befinner sig i kris i dagsläget.

   Vi ligger inte i spets som många tycks tro, utan har istället under många år, befunnit oss på efterkälken. Vad finns kvar av pengar och empati hos övriga länder, den dag vi hamnar i kris? 

Av Sven-Erik Hemlin - 12 maj 2010 06:06


I väntan på tidningen, ja, det är enda anledningen till att jag satte mig ner för att skriva det här. Nu har jag vant mig vid att tidningen ramlar in genom brevinkastet senast fem och blir därför irriterad över, att den inte kommit. Naturligtvis borde jag istället fundera över vad som hänt tidningsbudet, eller om det inträffat något tekniska problem som händer titt som tätt. Egentligen är det ju ingen kris, den kommer väl så småningom.

   Greklands kris har väl också lite av tekniska problem över sig, men hur hanteras den? Jag slutar aldrig förvånas över det desperata hopp som finns hos många, att allt som hänt de senaste åren bara varit ett tillfälligt bakslag. När börsen och penningmarknaden i förrgår fick fnatt, bara för att ett antal länder ställer upp med ett lån av megaformat, visar bara hur desperata många är. Eller så är det en fråga om att försöka sko sig, eller rädda det som räddas kan, medan det ännu är möjligt.

   Lånet till Grekland löser inte landets verkliga problem annat än på kort sikt. Jag hörde en gång någon säga att den som sluter ett avtal med en Grek genom ett handslag, bör räkna fingrarna efteråt. Inget ont om Greker, men just nu uppträder de som småungar som blivit fråntagna sitt lördagsgodis.

   På sätt och vis är det förståeligt, eftersom de beslut som fattats har skett på politisk nivå, långt över huvudet på det Grekiska folket. Men genom den lösning som EU tycker ska vara den bästa för Europa, sprids ansvaret ut på andra länder, vilket Grekerna tycks ha svårt att förstå. Det kan visa sig att Grekland blir en tändande gnista, som sätter Europa (bildligt talat) i brand.

   Det som verkligen oroar är att nya räddningsaktioner måste till, för att rädda de medlemsländer som sitter nästan lika illa till som Grekland.   Vad kommer nu att hända med den ekonomiska tillväxt, som anses vara det enda som kan rädda välfärden? Nedskärningar i de länder som dras med enorma underskott kommer att påverka invånarnas ekonomi, vilket för med sig att konsumtionen minskar.

   De dumma kommentarer jag hört senaste dagarna, att det här är euroländernas problem, visar hur otroligt naiva många är i vårt land. Precis som med finanskrisen påverkas alla, inte minst vårt land som är exportberoende.

   Ändå ser jag någonting positivt i det hela, EU:s byråkratiskt uppbyggda verksamhet har visat att det finns svagheter som måste rättas till. Många av de länder som sitter illa till, har med hjälp av EU-bidrag lockats tro, att det alltid ska regna pengar över dem. En kristallkula att läsa framtiden i skulle vara trevligt att ha, men en gissning är att bidragen kommer att minska betydligt de närmaste åren. Det kommer att få det sydländska blodet att rinna hett, var så säker.

    Det var inte särskilt klokt att bygga ut EU i den takt som gjorts. Storhetsvansinnet visste tydligen inga gränser, för de som hade en vision om ett starkt Europa. Det är inte gjort i en handvändning, vilket bäst beskrivs med en nött kliché, Rom byggdes inte på en dag. Med det minskade förtroende som nu finns för EU, känns det minst sagt oroligt för hur det kommer att gå.

   Frågan är om det kommer att bli var och en sig själv närmast? Måste vi titta närmare på, hur vi ska kunna bli självförsörjande?  Vad jag uppfattat av det som hittills lovats ska ske efter valet, finns inget parti som kan uppvisa en plan B, om det visar sig att världen runt omkring oss får problem. Som det nu är, står vi inte på egna ben.

   Många känner sig tveksamma inför det stundande valet, de politiska partierna har så här långt, sått mera tvivel än tilltro för vad vi har att vänta oss. Redan kan man höra människor säga att de inte kommer att rösta vid höstens val, det märkliga är att många av dessa alltid röstat på socialdemokraterna. Socialdemokraternas velighet och beslutsvånda, Vänsterpartiets stolligheter och Mp:s skattehöjningar för att rädda vår miljö, kommer antagligen att bli tungan på vågen.

   När man ser på hur vårt samhälle ser ut idag, var kommer människorna in i bilden? Pengarna har blivit det som skymmer sikten för de flesta, inte minst våra så kallade folkvalda politiker. Kom osökt att tänka på en monolog som Lars Ekborg framförde för många, många år sen, Bunta ihop dom. Den sanslöst ironiska monologen mottogs vid den tiden med skratt, när vi ser hur många av dagens människor behandlas av myndigheter i folkets tjänst, vill man helst gråta. Det finns alldeles för mycket av att bunta ihop alla som av skilda orsaker inte kan arbeta och slå ihjäl dom.

   Allting i vår moderna värld, tycks bli alltmer sanslöst. Men det blir lätt så, när människan glöms bort och inte räknas in, i det som måste räddas.

Av Sven-Erik Hemlin - 7 maj 2010 05:53


Det här kommer inte att bli någon vana, men efter det som hänt senaste tiden, kunde jag inte låta bli att sätta mig framför datorn. De bloggar jag skrivit har varit om de tankar som rört sig i mitt huvud, men också det jag nyfiket försökt läsa för att komma fram till. Speciellt det finstilta, som det är meningen att vi ska förbise.

   De politiska budskapen innehåller mycket av stora rubriker och lättläslig text om hur alla ska få det bättre. Längst ner med pytteliten text, finns de reservationer som förklarar att det finns ett viktigt OM för att det ska kunna bli verklighet. Med andra ord kan de politiska budskapen liknas vid ett köpekontrakt, där säljaren frånsäger sig allt ansvar, om varan inte kan levereras.

   Skrattade gott för mig, själv när en ny undersökning om väljarnas sympatier visar, att den borgerliga alliansen hux flux passerat de rödgröna med råge. Svenska folket är inte dummare, än att de tittar på vad som är bäst för dem, det är inte höjningar av skatter. Dessutom har misstaget gjorts att vädja om solidaritet, som har en dålig klang hos de äldre. Det beror på att de aldrig kommit underfund vem eller vilka de varit solidariska med och betalat extra skatter under årtionden.

   När pensionärerna nu blivit tungan på vågen, försöker de makthungriga fjäska så mycket det bara går. Men de nya pensionärerna är inte lika tålmodiga och undfallande som de gamla, de kräver upp till bevis, för de har inte så mycket tid kvar att hinna njuta av livet. För att det ska vara genomförbart, måste det städas upp inom vår politiskt skapade byråkrati. Politiker ska inte kunna ges chefsposter ovanpå de som anställts på grund av sina kunskaper och meriter. Kostnaden stjäl pengar från de medel som så väl behövs, till vad skatter är ämnade för.

   I Grekland är en politiker eller byråkrat ingenting värd idag, de anklagas för att ha hjälp de rika att bli rikare. Samma beskyllning kan man höra lite överallt ute i Europa, så det måste finnas en viss sanning i det. Visst har det gnällts om EU både här hemma och ute i Europa, men nu börjar det verkligen osa katt. De fantasilöner och frikostiga pensionsavtal som medlemsländernas representanter kan gotta sig åt, börjar nu sticka i ögonen på hetlevrade sydlänningar. Än så länge har inte vikingablodet börjat svalla i vår kalla nord, men visst börjar adrenalinet flöda lite här och var.

    Ett svaghetstecken inom politiken och då inte minst inom svensk politik, är att så många suttit alldeles för länge som riksdagsledamöter och förtroendevalda inom kommuner och landsting. Men för att hänga med i den snabba förändring som vår moderna värld bjuder på, gäller det att vara på alerten. Erfarenhet (eller social kompetens) är ingenting att luta sig mot, spelreglerna ändras i alldeles för snabb takt   

   Det enda jag gillar med Mp är att språkrören ska bytas ut efter välförrättat värv. Nytt blod måste till för att kunna hänga med i svängarna. Eller som man sa förr i tiden, på rullande stenar växer ingen mossa. Det vimlar av riksdagsledamöter, kommun- och landstingspolitiker som suttit med i beslutande organ alldeles för länge, men de tycka vara svåra att få bort. Det är väl av den anledningen, de i folkmun kallas betongrövar.  

   Tja, det var väl allt jag hade på hjärtat. 

Av Sven-Erik Hemlin - 5 maj 2010 05:28


Jag har läst och lyssnat på vad de rödgröna vill göra om de kommer till makten och om det är deras vallöfte, vet väl katten om de kan bidra till att vänsteralliansen vinner valet. Politiker är välbetalda, men de kan inte bara titta i sina egna plånböcker när de kommer med förslag om fördyringar. Man får en känsla av att en tusenlapp hit eller dit inte gör någon skillnad för deras del, men för en stor del av befolkningen, kan det betyda om de har mat på bordet eller inte.

   Elräkningarna som växt katastrofartat för många i vinter, visar att det behövs så lite, för att de som lever på marginalen inte får pengarna att räcka till. Höjd drivmedelsskatt kommer att slå hårt mot många, inte minst mot barnfamiljer. Barn ska skjutsas till dagis och fritidsaktiviteter, för många kan det betyda att barnen kommer i kläm.

   Men det finns andra negativa saker dyrare bränsle för med sig, inte minst för den upplevelseindustri många politiker satt sitt hopp till när det gäller nya jobb. Vad kommer att hända med alla köpcentrum som ligger en bra bit utanför städerna runt om i landet? Förhoppningsvis leder ökade drivmedelskostnader att livsmedelsbutiker växer upp i de centrala delarna, att handlarna tvingas komma till kunderna och inte tvärtom.

   Det som påtalas av miljömedvetna politiker idag, borde de tänkt på för länge sen, nämligen att ett fungerande samhälle kräver närservice. Landstingen har gjort samma misstag, patienter tvingas åka många mil för att få hjälp med sina krämpor. Politiker borde alltså vara de sista, som prackar på invånarna ett mer miljövänligt sätt att leva.

   Tittar man närmare på vad de nya skatterna ska användas till om de rödgröna kommer till makten, inser man att de inte kommer invånarna tillgodo. Tvärtom kan vi vänta oss en tillbakagång mot hur vi hade det på femtiotalet. Om den rödgröna alliansen resonerar som så att ju mer som kan plockas av invånarna i form av skatter, desto mindre kommer miljöförstöringen att bli, har de alldeles rätt. Fördyras det som anses nödvändigt, kommer inte folk att ha råd med att leva som de vant sig vid.

   Man kan inte annat än skratta åt förslaget att höja skatten på sprit och tobak, smugglare i vår omvärld gnuggar händerna, det finns multum att tjäna på det förslaget. Men de som lever på att sälja tobaksvaror, ser ytterligare en förtjänst försvinna. Förslaget är naturligtvis tänkt att ge klirr i statskassan, inte att få folk att sluta supa. Till och med politiker har insett att det inte går att jäklas med beroende människor, på samma sätt som med att förbjuda rökning på arbetsplatser och offentliga platser.

   Tänk om någon får folket med sig och driver igenom att förbjuda att politiker att fördela invånarnas skattepengar ... Vad som händer i valtider är ju att de lovar sätta sprätt på skattepengarna som om de plockat fram dem ur egen ficka. I själva verket är de pengar de har på bankkontot eller i fickan, skattebetalarnas pengar. Visst är det helt uppåt väggarna. 

   Nog kommer det att kännas lite kymigt för de politiker som inför valet lovar guld och gröna skogar, när de en dag ser att allt de lyckats åstadkomma, blivit att hjälpa den svarta marknaden.

   Och att alla fått det lite sämre förstås, men det beror på den ideologi som sen 1889 klart och tydligt visat, att Inga träd får växa till himlen i vårt land. 

   Jag vet inte om det här blir det sista blogg jag skriver, men för ett bra tag framöver i alla fall. Tänker istället koncentrera mig på den berättelse som gnagt en längre tid. Blir den läsbar, kommer jag att lägga ut den på nätet för den som kan vara intresserad.

   Ha det bra och njut av den sommar som ligger framför oss.

Av Sven-Erik Hemlin - 4 maj 2010 04:39


Vaknade klockan tre på grund av värk i benet. Det brukar betyda omslag i vädret, förhoppningsvis ett varmare och mindre blåsigt.

   Det är först när man blivit äldre, som man inser att tiden är värdefull. Man kan fråga sig varför, vi inte får lära oss hur man bäst kan ta tillvara tiden redan vid unga år. Tidsbrist skapar stress, vilket i sin tur ofta medför onödiga misstag. Det livsmönster som tvingas på oss, kan liknas vid att ständigt köra med gasen i botten, utan att göra service på bilen. Håller det, så håller det..

    Vårt lands stora problem är att det högteknologiska kunskapssamhället, inte har ersatt det gamla industrisamhället, utan istället har inkorporerats i det gamla. Det betyder att vi tvingas leva i två världar samtidigt. Vilket inte inneburit någonting positivt, utan tvärtom hämmat människans utveckling.

   Skolan är ett utmärkt exempel på vår tillbakagång, men det finns fler, lika skrämmande. Vad det betytt är att landets invånare (om man bortser från de som står för den tekniska utvecklingen) blivit kvar på en alldeles för låg nivå, mot vad vi kunnat befinna oss.

   Man hör många förfasa sig över dagens ungdom, ingen tycks inse att de unga bara kvittrar som de gamla sjunger. De har fått höra det föräldrar aldrig sagt högt utanför hemmets väggar, vilket gett de unga en helt annan syn på verkligheten än de äldre och därför är mer öppet kritiska, till hur vårt samhälle fungerar.

   Många av de unga är arbetslösa och kämpar frenetiskt för att få tiden att gå. Samma sak med de som saknar läshuvud, men ändå tvingas kvar inom skolans väggar. Om det är ärftligt, eller om skolan skapat ungdomar med läs och skrivsvårigheter, tvistar de lärda. Men någonting måste det ändå bero på.

   Bestraffning istället för uppmuntran, det är väl så många ser på vårt samhällssystem idag. Vad skulle hända om dessa ungdomar släpps fria att utforska sin kreativitet. Den finns där, var så säker, men i olika former. Genom att inte tvingas in i ett mönster, undviks den tröstlöshet som börjat sprida sig bland de arbetslösa ungdomarna. Uppmuntran fungerar faktiskt som en brännare under en luftballong och får människor att lyfta.

   Se till att du själv tycker om det du gör, var min mamma och pappas råd. Mamma sa också att livet är ett lotteri och att ödet på något underligt vis, har ett finger med i det som händer oss. Hon drabbades när jag bara var några år av TBC och hamnade på sanatorium, eller I dödens väntrum, som Sven Stolpe hade som titel på sin bok. Ödet ville annat än att jag skulle dö, sa mamma till mig en gång och om det var ödet eller den livslott hon fått ska jag låta vara osagt, men min mamma blev nästan nittiofyra år.

   Den som inte tror att vi lever i livets lotteri, eller på att ödet styr våra liv, vad är det då som styr det som händer? Kan det vara så, att det är meningen att vi ska ta en särskild väg i livet? Att vi på den vägen träffar andra och påverkas, eller omedvetet kanske också påverkar andra ...

   Människan är en bräcklig figur, ja, egentligen ska många ses som en sällsynt fågel. En del lever tillsammans med sin partner livet ut, en del flyttar under vintern från vårt kyliga klimat till ett varmare. Vi har till och med de som lägger ägg i andras bon, för att låta andra föda upp sina ungar. Ja, ni förstår säkert vilka jag avser. Börjar man titta efter, finns det många likheter med det samhällssystem vi nu har och hur folk lever.

   Men om vi håller oss till människans bräcklighet, borde vi ha inristat i pannan, Aktas för stötar. Men stötar under livets gång går inte att undvika och precis det som händer fåglar, bryts en ”vinge” här och där. Med skadad ”vinge” kan vi inte lyfta och även om skadan läks, behövs mod att försöka flyga igen. För hur det än är drivs vi människor av någonting att sikta upp mot det blå. Kanske är det den inneboende kreativiteten, men andra har säkert ett svar på det.

   Att så många blir kvar på ”marken” efter att ha gått på en snyting beror på rädsla, att det ska hända igen. Det behövs någonting som kan ge luft under vingarna för att de ska kunna lyfta, men tyvärr tyngs de istället ner av vårt så kallade välfärdssamhälle.

   Förr var det de lågavlönade som skulle få det bättre, det var alltid gångbart. Nu flaggas det för att arbetslösa ska få högre ersättning och att pensionärerna ska få det bättre. Det kommer att kosta skattebetalarna en massa pengar. Men tillsammans utgör enbart de båda grupperna runt en tredjedel av valboskapen. Att verkligheten sen råkar visa att det inte går att göra som tänkt var, hör till spelets regler. Att frikostiga vallöften inte kunnat hållas, går alltid att bortförklara.

   Nåja, verkligheten kallar, nu är det dags att koka kaffe, för frugan har börjar röra på sig. Lite väl tidigt, men antagligen har hon hört min stol gnissla. Att dela på allt, både det bra och dåliga, är väl vad ett äktenskap går ut på.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards