Alla inlägg under april 2009

Av Sven-Erik Hemlin - 30 april 2009 06:31


Efter moget övervägande lägger jag nu av med det dagliga bloggandet. Det är möjligt att jag skriver en dag i veckan, det ska jag låta vara osagt. Jag har i alla fall fått skriva av mig saker som legat och gnagt, det var ju också meningen med mitt bloggande. Tack alla ni som följt med i det jag skrivit, hoppas någonting har varit vettigt av det jag framfört.

Att blogga för att skriva av sig är en sak, men problemen försvinner inte för det. Det finns ingen som ensam kan påverka vårt genomruttna samhällssystem, det kan bara en gemensam proteststorm göra. Det är rätt tid att protestera nu när skattepengarna som är allas egendom försvinner i ett stort svart hål utan att göra nytta.

Lyssna vad oppositionen har att säga om att höja skatter och dela ut pengar. Dina pengar! Vad vi nu ser är det politiska etablissemangets krampaktiga försöka att behålla greppet om makten att fördela invånarnas skattepengar. Finns inga pengar att fördela har de ingen funktion att fylla och där är vi snart. Varför ska vi ha politiker som framför vår talan när vi själva numera tvingas sköta det mesta själva?

Visst kommer jag att skriva någon debattartikel eller insändare när våra politiker utmärker sig med dumma beslut och uttalanden, fattas bara annat.

För mig har skrivandet och att läsa böcker alltid varit det som legat mig varmt om hjärtat. Utöver att jag kan sträckläsa en bok, kan jag också sitta i timtal och skriva för nöjes skull, men också för att ventilera mitt missnöje. Det är väl en sorts terapi antar jag eller kanske bara ett sätt att lyfta på locket och släppa ut trycket för att inte explodera.

Hursomhelst är det omöjligt att stoppa alla intryck och tankar som ständigt fylls på i huvudet. Därför dyker det ibland upp de mest underliga saker som för ett tag fallit i glömska. Jag vet aldrig när det ska dyka upp och göra sig påmind, vilket är tjusningen med det hela.

Omedvetet måste det ha legat och gnagt i bakhuvudet, för en dag förra veckan upptäckte jag att ett av mina havererade vrak, en berättelse ämnad att bli en sorts antideckare plötsligt börjat irritera mina tankegångar och fått en ny vinkling. Jag var tvungen att plocka fram filen och efter en genomläsning av det jag skrivit, började bilder fladdra runt i huvudet. Utmaningen att försöka få fason på den berättelsen kan jag bara inte motstå. Skogspromenader och gräsklippning är stunder då det brukar växa fram någonting, det är säsong för det nu.

Jag tycker inte om att ha ett flödesschema att gå efter, det fungerar inte alls för mig. Ändå var det vad jag gjort upp när jag började med berättelsen, det var väl därför det slog stopp och kändes för tungt att fortsätta. Efter hand en berättelse växer fram lär man sig också mer om de personer som förekommer i berättelsen, nämligen att de tycks ha en egen vilja och inte låter sig styras. Nu tänker jag låta dem göra som de vill så får vi se vad de kommer att hitta på. Alldeles säkert kommer de att överraska mig och det är trevligt. Bara att skriva berättelsen i första person (det vill säga i jag form) blir en utmaning, det har jag aldrig lyckats med tidigare.

Nog om det och över till vad som flög för mig vid kaffedrickandet. Förr i tiden brukade man säga att den som gräver en grop åt andra, faller själv däri. Nu när man börjar ana effekterna av krisen, inser man att det är ett rejält hål det politiska etablissemanget grävt under många år. Att de själva skulle kunna hamna nära kanten och riskera att ramla ner i hålet var det nog ingen som räknade med.

Den i dagarna så starkt kritiserade skatteöverenskommelse visar att den uträkning som i teorin skulle ha kunnat fungera, i praktiken visade att det fanns okända nämnare som glömts bort. På något underligt sätt känns det som att alla inblandade politiker – precis som LO-basen känner sig lurade i efterhand. Det var ju inte meningen att de skulle stå där med hundhuvudet när pensionärer måste betala mycket mera i skatt än de som har jobbet kvar. Var stod det någonstans när beslutet fattades?

För regeringens del blir det alltmer pinsamt, ingenting blev ju som de tänkt sig. Men stirrar man sig blind på att det ska löna sig att arbeta, drabbas någon annan grupp. Det borde inte ha varit så svårt att förstå. Att rätta till det går inte enligt vår statsminister, inte undra på att han numera verkar helt nollställd i ansiktet. Han är säkert medveten om att starka krafter kommer att växa fram till valet nästa år, frågan är vem som ska kunna locka pensionärerna med någonting.

Att Mona Sahlin ska kunna återställa pensioner och a-kassa tror jag inte på. Något sinne för pengar har hon aldrig haft, de som har det finns inte med i partitoppen. De båda allierade på vänsterkanten har inte heller något sinne för pengar, det bäddar för uppstickare som kan komma med någonting realistiskt.

I och för sig är jag inte förvånad över att någonting sådant här inträffar, det är helt vanligt folk som tagit på sig ansvaret att sköta vårt samhälle på bästa sätt. Det finns inga krav på betyg för att kunna nå en maktposition inom politiken, därför kan man inte vänta sig annat än att mycket kan bli fel.

Att det mesta inte blivit som makthavande politiker tänkt sig har fört med sig någonting som jag knappast trodde var möjligt i vårt land, folk har blivit fly förbaskade. Ett folk som tidigare fogat sig i att styras kräver nu att en ändring måste ske. När kommunen jag bor i bröt mot lagen, förklarades det med att det var lagen det var fel på. Dags för folk i gemen att försvara sig på samma sätt mot våra myndigheter.

Svenska folket är myndiga en dag var fjärde år och det är när de så kallade folkvalda ska väljas. När valet är klart och segraren utsedd är det dags för folket att foga sig i vad de valda beslutar om. Jag har en otäck känsla i bakhuvudet av att hela vårt samhällssystem kommer att gå över styr. Anledningen är naturligtvis att inte de så kallade folkvalda insett att de inte är valda för att bestämma, utan för att rätta sig efter folkviljan.

Med det tackar jag alltså för mig och vi får se hur det blir om jag skriver en blogg när andan faller på. Om inte, ha en skön sommar och ta gärna över och skäll på våra politiker, det behövs många som gör det. Glöm inte heller bort att titta närmare på vad medborgarlön kan göra för både invånarna och vårt land. Nya möjligheter öppnas ju mer man tittar närmare på vilken effekt det skulle få för inte minst de människor som behandlas sämre än miljön och utrotningshotade rovdjur av offentliga myndigheter. Gör som jag, skit i de utrotningshotade rovdjuren, den krassliga miljön och vad så kallade folkvalda politiker säger, engagera er för människornas välbefinnande istället.

Av Sven-Erik Hemlin - 29 april 2009 05:37


Svenska folket har äntligen fått en påminnelse om att vi nu närmar oss den korta tid på året alla längtar efter, nämligen sommaren. Visst kan vi räkna med bakslag, men den första känningen är de varma dagarna i april som nästan alltid kommer och ger oss en försmak av det som komma skall. Ja, för pollenallergiker är det ingen trevlig försmak när värmen får lövträden att spricka ut. I dagens samhälle gäller det att vara ung, frisk och stark för att verkligen få ut någonting av livet.

Blir minst sagt bekymrad när vår statsminister fortsätter tjata om att det måste löna sig att arbeta. Det här landet har lurat sina invånare med det budskapet under så många år att det börjar bli tröttsamt. Arbete ger hälsa och välstånd var budskapet för många herrans år sen och se hur det blev.

Folk har gnidit på för att försörja sig själva, staten, kommuner och landsting men inte sett röken av något välstånd. Sjukdomar har de däremot dragit på sig i form av förslitningsskador som gör sig påminda när de väl kommit upp i åren. Åldersgränsen för förslitningsskador går inte längre vid pensionsåldern utan långt tidigare.

I dagens läge är det inte längre självklart att folk ska kunna få ett jobb för att få jobbavdrag och en klapp på axeln av regeringen, till det behövs företag som behöver folk. Det finns allt färre företag som gör det idag och hur gör vi då?

Svenska folket är så vana vid att foga sig i alla beslut som fattas av de politiska makthavarna att de blivit handlingsförlamade. När de för sent inser att de blivit lurade lägger de sig ner och drar kudden över huvudet för att slippa se och höra om eländet.

Nu är det för sent för alla de som skippade a-kassan att ångra sig. Många sparade in på avgiften för att kunna konsumera, köpa hus eller bostadsrätt. Hur de ska göra nu om de tvingas ut i arbetslöshet har inte varken de eller de politiska makthavarna tänkt på. Men utan a-kasseersättning återstår väl bara att gå till socialen för att tigga pengar, så länge det finns några att dela ut.

Den förda jobbpolitiken kan visa sig vara det största misstag en regering någonsin gjort och det är svenska folket som får betala notan som vanligt. Ingen tycks ha tänkt på att det är människor som drabbas när politiska beslut visar sig vara felaktiga.

Än så länge har inte krisen drabbat det politiska etablissemanget, men det kommer. Just nu försöker de på alla sätt att visa att de behövs. Det skulle vara trevligt om de försökte göra någonting för invånarna istället för att ta till panikåtgärder för att spara pengar, snart har de bara sig själva att spara in på. Det mest sorgliga är ändå att man fortfarande kan höra politiker prata om vår miljö som måste räddas och det i en tid då många människor står inför en livskatastrof.

Vad det hela handlar om är ju faktiskt att de politiska beslutsfattarna inte har tagit med i beräkningarna att någonting drastiskt skulle kunna inträffa. De som i första hand måste ta konsekvenserna av att det kommer att saknas pengar till allt det invånarna betalar skatt för att få, måste därför vara de ansvariga politikerna. Om huvuddelen av alla politiska uppdrag samt politiskt skapade jobb tas bort är det fråga om en enorm inbesparing.

Alla väntar på att vi ska nå botten av krisen och hoppas allt ska bli som vanligt igen. Vi ska nog inte ha alltför höga förväntningar på de kommande åren, de kommer att bli en prövning för alla. Det kommer inte att bli som före krisen, det börjar redan experter förutspå. Om det betyder att vi måste inrikta oss på en standardsänkning, eller att många av jobben aldrig kommer tillbaka, det har de inget svar på. Kanske är det dags att sjunga: Börja om från början, börja om på nytt.

Oavsett vad de politiska partierna har för ideologier måste de rätta sig efter de nya förutsättningar vi kommer att få utgå från. Om de nya förutsättningarna är runt tio procent arbetslösa måste det till någonting drastiskt om de dessutom tvingas leva på socialbidrag. Det är faktiskt den sämsta lösningen på utsatta människors problem, det berövar dem självförtroendet och knäcker dem för all framtid.

Kan inte låta bli att puffa för medborgarlön igen. Ett införande av medborgarlön skulle ge alla arbetslösa friheten att på eget bevåg öka sin inkomst. Om medborgarlön införs betyder det lägre kostnader för företagen att anställa folk, någonting som skulle reducera de arbetslösas skara markant. För att inte tala om vad det skulle betyda för landets både vanliga och fattigpensionärer, som bara får betala utan att få någonting tillbaka av vårt välfärdssamhälle.

En regering måste tro på människorna, det är en förutsättning för att de ska kunna uträtta någonting. Det var vad jag kan förstå tanken med jobblinjen, att sporra alla till att tjäna pengar till konsumtion som ger tillväxt i ekonomin. Men vårt politiskt styrda samhälle har under alla år utgått från motsatsen, att människorna inte klarar sig själva. Det hade regeringen inte tänkt på, därför går vi mot vårt lands undergång om inte människan ges den frihet som behövs för att kunna utvecklas.

Jag är fullt övertygad om att svenska folket kan och vill skapa sin egen framtid, förmyndarsamhället tar död på all initiativkraft. Det är därför jag tror att medborgarlön kan vara räddningen. Andra politiska vägar har provats och visat sig leda alldeles åt helsike och kostat invånarna enormt med pengar.

Varför då inte prova någonting som inte kan bli dyrare än dagens slöseri med skattepengar. Med stigande kostnader för socialbidrag och dagisutbildning för arbetslösa skulle det visa sig bli en lönsam affär för staten. Det kostar nämligen inga småpengar att administrera alla åtgärder för de arbetslösa, de pengarna är som att kasta pärlor för svin.

Den politiker som inte uppfattat att en frihetskamp håller på att växa fram, gör klokast att gå ut i verkligheten och lyssna på vad folket har att säga. Det är ju folket som bestämmer i en demokrati, eller ska göra det i alla fall.

Klockan klämtar för våra politiska makthavare, men de tycks inte ha insett det.

Av Sven-Erik Hemlin - 28 april 2009 05:35


Varje gång jag sätter mig ner för att skriva någonting händer samma sak, jag blir förvånad över all text som flyter ut över skärmen. Så har det varit när jag skrivit mina insändare och debattartiklar de senaste tio åren. Problemet är att jag breder ut mig för mycket, har svårt för att använda ett korthugget kärvt språk. Den tyvärr bortgångne Slas kunde den konsten, det är få förunnat. 

Säkert är det fler än jag som retar upp sig på politiker med allvarliga ansikten som säger att de vet vad de gör. I helsike heller, de har bara att följa med strömmen och hoppas att vi fastnar före det stora vattenfallet. Att åka ut för ett sådant i en liten barkbåt är inte trevligt.

Hur jag än stöter och blöter det som finns inpå oss i vardagslivet, blir svaret alltid att vi har fått ett samhälle vi inte förtjänar. Vad som skapats av politiker är faktiskt ett människofientligt samhälle. Rovdjur och vår miljö, tycks många gånger väcka större empati hos de politiska makthavarna, än människor i nöd.

Det är inte människorna det är fel på, när ett land blir omänskligt att leva i. Att det verkligen blivit människofientligt kan men se resultatet av i inte minst självmordsiffrorna. För alla de unga som tagit sina liv, släcktes hoppets låga tidigt i livet, för många redan under skoltiden. Mobbning, de fega och osäkras sätt att hävda sig, har skolbyråkrater aldrig helhjärtat försökt få stopp på. Där finns de ansvariga som bär skulden till att mobbningen kunnat fortsätta. Som våra politiker behandlar de unga idag, kommer de själva att bli behandlade när de blir äldre.

Från det ena till det andra. I själ och hjärta är jag en gammal obotlig romantiker, därför har allt tal om kvinnors jämställdhet stört mig. De har varit jämställda i många år, om man bortser från lönerna. Men lönerna kommer i skymundan i debatterna, de mest gapiga kvinnorna vill ha makt.

Som en följd av dessa kvinnors kamp och att kvinnor börjat ta för sig, har vi fått vad man kallar machomän (uppblåsta skitstövlar) som börjat känna sig pressade och tvingade visa skillnaden. Män är alltid underlägsna kvinnan på grund av att de genom födseln utrustats med två huvuden, det mindre är vad som styr många av dem.

I vår moderna värld har man i många fall svårt att se skillnaden mellan man och kvinna. Kanske just därför har vi i dag samboförhållanden och äktenskap mellan parter av samma kön. Precis som det finns klent byggda män, finns det manhaftiga fruntimmer, som man sa förr. Inte så konstigt att de i dessa förhållanden fungerar som kvinna och man. Är det en ödes nyck att män och kvinnor skapats olika, eller finns det någon mening med det?

Kanske är det bara vi äldre som reagerat över att många av dagens kvinnor röker som borstbindare, super, snusar och slåss som flydda tiders rallare. I det fallet är de ju jämställda med männen, ja, till och med överlägsna i en del fall.

För ganska länge sen såg jag ett inlägg av två moderatkvinnor, i vilket de tog upp unga kvinnors supvanor. Smugglingen av svartsprit måste stoppas var receptet de hade att komma med. Om de tänkt efter lite, skulle de väl funderat lite över varför de unga kvinnorna dricker sprit överhuvudtaget. Oavsett vilket missbruk det gäller, finns en orsak till det. Det kan väl inte vara så, att det är vårt fantastiska politiskt skapade välfärdssamhälle som är orsaken?

Ett väl fungerande samhälle där allt är enkelt och okomplicerat, kanske är allt som behövs för att människorna ska må bra och inte behöver fly från den grymma verklighetens bekymmer.

Till alla som känner sig vanmäktiga över hur klantigt vårt samhälle sköts, har jag någonting passande att komma med idag och det lyder så här: Det är den stora bedrövelsen som ger färg åt glädjen.

I dessa krisens dagar är det många som är bedrövade och det finns inte mycket att glädjas åt. Alldeles säkert skulle många i alla fall känna skadeglädje om politiker och byråkrater mister sina jobb, så fungerar nämligen människor som anser sig illa behandlade.

Usch då, det jag skrivit i dag blev inte så kort och kärnfullt som jag föresatt mig.

Av Sven-Erik Hemlin - 27 april 2009 06:09


Det känns som om jag skrev av mig det mesta igår. Inte ens kaffekicken har haft någon effekt. Nåja, man ska inte behöva börja dagen med att ventilera ilskan över alla dumheter som förekommer i vårt samhälle, det finns väl andra som kanske kan göra det bättre.

Fick ett brev från Telia förra månaden i vilket det stod att den fasta avgiften kommer att höjas på grund av att något annat bolag höjt priset. Ja, det är ju så det fungerar för att trissa upp kostnaderna. Min första tanke var att Telia ville att vi helt ska gå över till mobiltelefoner, det är dyrt att underhålla alla telefontrådar som bara går sönder av väder och vind. Telia har varit van vid att folk tar skeden i vacker hand och betalar, mig kommer de inte att få en krona av i framtiden.

Visst är det krångligare att ringa från en dator och ljudet är väl inte det bästa, men det är gratis om man ringer från dator till dator. Många ungdomar använder sig av den möjligheten, de äldre borde följa efter och lära sig knepet. En billig liten pyttedator räcker för ändamålet, den kostar bara lite mer än den fasta avgiften till Telia för ett år.

Det dyker upp nya tekniker hela tiden som gör att vi faktiskt kan snåla in på nästan alla tjänster det tas betalt för. Läste att man snart helt lagligt kan lyssna på musik alldeles gratis, det kan vi tacka The Pirat Bay rättegången för. Det verkar som att film- och skivbolagen äntligen fattat att hur rättegången än avlöper i slutändan, kommer de att vara förlorarna. Den som gapar över mycket…

Problemet är ju att producenterna måste hitta köpare som är villiga att betala för varorna, det är inte så självklart bland dagens ungdom. De har från tidig ålder lärt sig hur man kan lyssna och titta gratis, trots att ingenting är gratis. På ena eller andra sättet får de betala i alla fall, men så långt tänker de inte. Men det är klart, om priset är rätt så…

Redan tidigt kom jag underfund med att Internet är någonting man måste se på med blandade känslor. Riskerna är inte att leka med, många vill komma åt dina pengar vid transaktioner via nätet. Fördelen är att Internet idag fungerar som en snabb brevbärare, en kostnadsfri telefonoperatör, gratis uppslagsbok och problemlösare, ja, till det mesta faktiskt. För den som är språkintresserad går det alldeles utmärkt att lära sig språk gratis. Jag utnyttjar själv den möjligheten för att lära mig lite mer Spanska. Man blir aldrig för gammal för att lära, även om det kanske går lite trögare med åren.

Börjar man titta på vad vårt nya högteknologiska kunskapssamhälle har att erbjuda, inser man snabbt att förändringens vind kan svepa över landet inom en ganska kort tidsperiod. Kan man exempelvis via telefonen rösta på folk som dansar eller på knasiga bidrag i Melodifestivalen, går det att använda vid val också. De flesta har väl knapptelefoner, som är ett måste för att kunna kontakta offentliga myndigheter.

Det betyder i förlängningen att beslut som i dag fattas i demokratisk ordning inom landsting och kommuner kan läsas upp på den lokala radiostationen eller regionala nyheterna på TV. Då slipper man skicka ut brev eller valsedlar i förväg, det är bara för folket att ringa och rösta. Det skulle inte bara spara in på en massa papper det skulle dessutom få vår demokrati att fungera som den ska göra. Sen behövs bara någon ansvarig som ser till att besluten genomförs, folkvalda politiker inom kommuner och landsting blir överflödiga. Visst låter det enkelt och okomplicerat?

Det finns många som inte tycker om förändringar, men de är nödvändiga. Vårt nuvarande politiska system är omodernt och inte alls så demokratiskt som våra politiker vill framhålla. Försvarandet av ett politiskt fattat beslut går egentligen ut på att manipulera folket, att de i demokratisk ordning följt folkviljan. Det är vad lojala ja-sägare inom partierna är till för.

Den gamle författaren Sommerset Morgan tänkte antagligen inte på politiker, ändå passar det han skrev en gång in på hur politiker fungerar. Han skrev följande: Hyckleri är den svåraste och mest nervslitande av alla laster, det kräver en aldrig svikande vaksamhet och en sällsynt sinnesnärvaro.

Kan det vara orsaken till att politikerna själva beslutat om sina frikostiga löner och pensioner? Den dag de hoppar av är de väl nervvrak och klarar inte av att jobba mera. Om inte Försäkringskassan anser att de är arbetsföra, förstås. Till och med halta och lytta är ju det numera. Men med avdankade politiker är det väl annorlunda kan man tänka, de flesta av de äldre har väl gått den långa vägen inom partiet och har inte något betyg från treårigt gymnasium att visa upp.

Kan det vara så jäkligt att den solidaritet politiker vädjat om under åren gällt just dem och inte de sämst ställda. Många av de stackars politikerna har ju faktiskt ingenting att falla tillbaka på om de mister sina uppdrag. Politiker är som folk är mest, men ett tvärsnitt av landets befolkning gör knappast ett land framgångsrikt.

Av Sven-Erik Hemlin - 26 april 2009 05:33


Att privatekonomin är i en nedåtgående spiral och att dessutom priserna på det vi behöver ligger på en alldeles för hög nivå bådar inte gott. Det skrämmande är att politiker nu börjat ropa efter högre skatter för att klara välfärden. För vem får de till svar att höra det, det är dags att krypa upp ur sandlådan och lyssna vad folket har att säga.

Nya skatter drabbar alla, därför kommer kravet på att yrkespolitiker måste ta sitt samhällsansvar och avskeda sig själva att växa sig starkare än ropet på nya skatter. Onödiga kostnader måste först tas bort innan det ens kan diskuteras nya skatter, det finns bara yrkespolitiker och politiskt tillsatta jobb kvar att skära ner på.

Fortsätter krisen en längre tid kommer vi att se en utslagning av små specialbutiker, men även större kommer att drabbas. Det är därför helt i linje med hur en demokrati fungerar som det även kommer att drabba yrkespolitiker och byråkrater. Blir det riktigt illa är det ju bara de absolut viktigaste samhällsfunktionerna skola, vård och omsorg som måste prioriteras.

Det otäcka med en lågkonjunktur och att det blir ont om pengar är att detdrabbar alla, liten som stor.

Läste för ett tag sen att alla (till och med småbutiker) måste ha godkända kassaregister med en låda kopplad till skattemyndigheterna. Skatteverket hade definitivt inte räknat med att en finanskris och lågkonjunktur skulle kunna drabbas landet, eller så har de helt enkelt struntat i att de nu belastar småföretag med en kostnad många inte klarar av. Men ska det vara ett godkänt kassaregister så ska det och därmed basta.

Snaran dras åt i det kontrollsamhälle som skapats och som är på väg att fullbordas. Många små butiksägare har klagat, men Skatteverket vägrar hårdnackat att rucka på beslutet, istället för att senarelägga införandet i väntan på bättre tider. Problemet är nämligen att en mycket stor del av småbutikerna inte har råd att köpa det myndigheterna beslutat att de måste ha, därför kommer alldeles säkert många småbutiker att läggas ner vid nyårsskiftet. Kanske var det vad som åsyftades med införandet, det är krångligt och tidsödande att hålla tummen i ögat på småföretagare.

Ingen kan bli riktigt klok på hur byråkrater inom de offentliga verksamheterna tänker, om de gör det överhuvudtaget. I en tid då alla arbetstillfällen behöver skapas, läggs istället hinder som för många småföretagare. Hur många av dessa får ett banklån utan att kunna ställa upp med tvåhundra procent säkerhet?

De lättnader för småföretagare det pratats om ända sen sjuttiotalet borde det naturligtvis regeringen ha beslutat om omgående när folk började friställas från sina jobb. Ger man Arbetsförmedlingen direktiv att försöka lura arbetslösa att starta företag, måste det finnas en morot. Den enorma ökningen av konkurserna med snart etthundra procent tycks varken regeringen eller oppositionen bry sig om.

Man kan verkligen fråga sig om regeringen har någon kontroll över byråkratin som sätter käppar i hjulet för deras ansträngningar om fler i arbete. Det bästa receptet för att få fart på företagandet i vårt land är att minska byråkratin, inte att utgå från att alla företagare är fifflare.

Svenska folket vet redan vilka de verkliga fifflarna är och det är inte de småföretagare som kanske kan sko sig med ett par tusenlappar i bästa fall. Skattemyndigheten borde vid det här laget sett hur många små företag som begärt uppskov med inbetalning av både moms och skatter, många egenföretagare har svårt att betala sin F-skatt. Med utgångspunkt från uppskoven kan redan nu skattemyndigheten göra ett överslag över hur många små företag som ytterligare kommer att läggas ner av fri vilja eller gå i konkurs.

När företag redan i ett inledningsskede av en lågkonjunktur har problem, visar det dels att företagen under en lång tid haft problem med likviditeten, men också att det är svårt för en småföretagare att bygga upp en reserv för dåliga tider. Vi har varit med om det här förr och det tar lång tid innan någon vågar sig på att starta företag efter att ha sett hur det kan gå.

Jag är medveten om att det finns företagare som betalar ut svarta löner och därför också tvingas göra svarta pengar. Anledningen är de regler och förordningar som finns och inte minst vad det kostar att ha anställda ”vitt”. Vad det egentligen handlar om är att skatter och avgifter för anställda är alldeles för betungande för småföretag.

På samma sätt som att pensionärerna är högre beskattade än de som arbetar, skattar en egenföretagare bort det mesta av det som blir över i slutändan. Boven i dramat med svarta löner är därför de ”straffavgifter” företagare tvingas betala för att ha anställda. Det är därför inte alls säkert att företagaren stoppar pengar i egen ficka, i de flesta fall går de till ”svarta” löner. Företagaren stjäl ju faktiskt från sig själv om han jobbar svart. Ja, om man bortser från de kriminella ligorna, förstås.

Ingen vet hur stor den ”svarta” marknaden är i vårt land, det går bara att gissa sig till. Man kan också gissa sig till att det inte skulle vara värt risken för en skattekontroll, om det blev en förenkling och billigare att anställa folk. Går det att uppskatta att staten går miste om miljarder på svartjobb, går det att uppskatta hur många jobb som skulle skapas och hur mycket staten kan få in om småföretagare inte beskattas så hårt som idag.

Troligtvis skulle staten på sikt göra en bra affär genom att sänka skatter och avgifter, samt förenkla både blanketthysteri och regelverk för småföretag. Men det finns ett annat hinder det inte talas så mycket om. Genom att en del fackförbund blockerar småföretag som vägrar teckna kollektivavtal är det många som tänker sig för mer än en gång innan de startar ett företag. Hur representanter för facket tänker har jag aldrig kunnat förstå.

Jag har full förståelse för att de som gått den långa vägen inom politiken och facken sitter fast i ett tänkande som är hopplöst omodernt. Men att tänka med ryggmärgen ställer till med mycket elände i den moderna värld vi nu lever i. Om det kan var till någon hjälp för att ändra tankesätt ska jag idag bjuda på några kloka ord av Alexander Pope och de lyder så här: En människa bör aldrig skämmas för att tillstå att hon haft orätt, vilket bara är att säga att hon är klokare idag än hon var igår.

Det gäller att vara efterklok efter första felet och inte när samma misstag gjorts.

Av Sven-Erik Hemlin - 25 april 2009 04:54


Vaknade tidigt med sprängverk i vänstra axeln, ett återkommande problem varje vår. Borde ha lärt mig vid det här laget att stillasittande framför datorn sliter på kroppen. Det är svårt att tänka klart när det gör ont, men att tänka på annat förtränger förhoppningsvis värken så vi får se vad det blir idag.

För varje dag som krisen börjar tränga in i människors vardag, visar det sig också hur lite våra politiker kan påverka det som händer. De kan genom rätt beslut lindra effekterna av nedläggningar och ökad arbetslöshet, men de kan inte hejda utvecklingen. Genom att blicka bakåt kan man se att det är precis vad många politiska beslut försökt göra, hejda en utveckling som var oundviklig.

Om man ska kalla det vi kommer att stå inför en utveckling eller helt enkelt en omvälvande förändring är en smaksak. Vi har ju faktiskt alldeles nyss kommit in i krisen och än så länge har storstadsregioner klarat sig tämligen bra gentemot små industriberoende orter. Men många arbetsplatser i de stora regionerna är tjänsteföretag som inte producerar någonting, det är invånarnas konsumtion som håller motorn igång. När deras plånböcker blir tunnare börjar motorn hacka innan det blir soppatorsk.  

I en gammal slagdänga sjöngs det: Allting går att sälja med mördande reklam, kom och köp konserverad gröt. På sätt och vis är det så vårt samhälle fungerat i modern tid, de mest onyttiga prylar har kunnat säljas med en mördande reklam. Om det betyder att folk varit lättlurade eller att reklamen varit skickligt upplagd, det får andra bedöma.

Men faktum är att även våra politiska makthavare använt sig av mördande reklam för att nå sina syften. När tillväxten visat tecken på att stanna upp har folket uppmuntras att konsumera. De senaste årens tillväxt i ekonomin har till stor del berott på en hög inhemsk konsumtion.

Vad vi nu ser är effekterna av när konsumtionen minskar, det tillverkas mer än vad som efterfrågas. När det drabbar ett led i produktionen sprider det sig till nästa och så vidare. Det land som klarar sig bäst är det som producerar varor som invånarna behöver, vilket betyder att pengarna blir kvar i omlopp inom landet. Det låter fruktansvärt enkelt och är det också.

Ensam är stark brukar man säga, men i vårt fall är vi nästan helt beroende av andra. Det är som med alla bidrag som florerat i vårt land, vi har blivit beroende av att andra köper våra varor. Så länge som bytesbalansen på de varor vi importerat och exporterat hamnat på plus har allt varit frid och fröjd.

Den nu pågående krisens förödande effekt visar att alla blivit beroende av varandra genom globaliseringen. De företag som kunnat har jagat kostnader och lagt ut tillverkning i länder med billigare arbetskraft. Ett kortsiktigt vinstänkande har därmed reducerat antalet köpare av produkterna i egna landet som skulle ha tillverkat varorna. En dag står företagen med billigt tillverkade varor men allt färre som köper i hemlandet. Det är vad vi sett början på nu.

Alla företag har genom kvartalsrapporter tvingats visa upp ständigt stigande vinstsiffror för att nå upp till det av aktieanalytiker förväntade resultatet. Från att tidigare varit en långsiktig investering, övergick aktier till att bli som att köpa Trisslotter. När människors längtan efter att göra det stora klippet övergår i snikenhet, medverkar de till att hela systemet en dag kollapsar.

Det farliga när en kris uppstår är att folk tappar framtidstron och på ena eller andra sättet försöker fly från verkligheten. Vad vi kan vänta oss är många mänskliga tragedier som kommer att kosta samhället mycket pengar. Det är då den så kallade välfärden sätts på prov, om den finns överhuvudtaget.

För de politiska makthavarna var en kommande klimatkatastrof som sänd från himlen. Problemen med en kommande finanskris fanns där för flera år sen, de initierade blev knappast tagna på sängen. Det är antagligen en av anledningarna till de frikostiga lönerna och bonusarna de senaste åren, som förmodligen baserats på en kanske rent av femtio procentig nedgång av den svenska kronans värde. Hälften av en fördubbling av miljonlöner och miljonbonusar är i alla fall en massa pengar att kunna överleva på.

Vad som händer vid en ekonomisk kris är att ingen går säker. Företagen inom det privata näringslivet städar först bort chefer på låg och mellannivå, men när inte det räcker får även de högsta cheferna gå. De offentliga verksamheterna borde ha varit först med att ta till de åtgärderna, eftersom de avlönas med invånarnas skattepengar. Det är ett brott mot den gällande lag folkvalda lyder under, om de slösar med skattebetalarnas pengar genom att avlöna sig själva i första hand. Lagen säger nämligen att de måste förvalta skattepengarna på bästa sätt. Den lagen bryter alldeles för ofta de politiska makthavarna mot genom beslut att skära ner på det invånarna betalar för att få.

Under den historiskt sett långa högkonjunkturen var det många kommuner som investerade för framtiden. Problemet med kommunala investeringar är att besluten fattas med utgångspunkt från gällande ekonomiska förutsättningar, plus en uppräkning av kommande skatteintäkter. En minskning av skatteintäkterna får därför förödande konsekvenser för kommunernas invånare.

Men någonstans i de framtidskalkyler som gjorts har det ändå räknats fel. Människorna som ska jobba ihop alla dessa miljarder till företagen, staten, kommunerna och landstingen som behövs för att hålla ruljansen igång, har upptäckt att de blivit grundlurade. Fler än vad företagschefer och politiska makthavare ens kan ana, känner många människor sig i nuläget som en förbrukningsvara, lite av slit och släng.

Genom att avskeda sparar företag, staten, kommuner och landsting pengar på kort sikt, men i det långa loppet är de förlorare. Vad de just nu håller på med är att skrota vårt nuvarande samhällssystem och ingen gråter över det.  Vi har ett samhälle ingen egentligen vill ha. Det blir så när beslutsfattare glömmer bort att den viktigaste grundstenen i ett samhällsbygge är människorna som befolkar landet.

För att ett samhälle långsiktigt ska kunna överleva, måste alla människor vara lika mycket värda.

Av Sven-Erik Hemlin - 24 april 2009 06:24


Jag har inget grepp om vilka som läser min blogg. De flitigaste kanske är olika gubbar från Säpo, men än så länge har vi yttrandefrihet i landet och den rättigheten tänker jag utnyttja genom att skriva det jag tycker och tänker. När man kommit upp i åren och kan se tillbaka på hur politiska beslut ställt till med mera elände än förbättringar är det skönt att få ge igen för alla kränkningar.

Faktum är att jag bara hade tänkt mig att blogga sporadiskt, högst ett par dagar i veckan, men så blev det inte. Varje morgon påminns jag om allt bedrövligt som politiska beslut åstadkommit. Det är väl därför så många tycker att det politiska etablissemanget och vanligt folk, lever i två vitt skilda världar.

Det som förvånar mig är att svenska folket funnit sig i att bli behandlade som mindre vetande. Ingen har tänkt på en folkvald granne kanske varit med och beslutat om höjda skatter och avgifter. En granne som alltid setts som lite dum i huvudet.

Är man inget ljushuvud ser man därför till att folket fått bestämma genom folkval när det gäller komplicerade problem. Vad det betydde att avveckla kärnkraften eller införa euron begrep inte någon som lade sin röst i valurnorna vad det egentligen handlade om. Det gjorde inte heller de politiska företrädarna, men den som var duktigast på att framhålla vad som var bäst för folket fick flest röster. Ja, egentligen var det väl den som lyckades bäst med att skrämma skiten ur folket som fick flest röster.

Skrämseltaktiken har nämligen fungerat i alla år oavsett vad det gällt. Att det fungerar i vår moderna värld är faktiskt lite skrämmande. Med all information som ständigt ges genom våra medier borde det vara lätt att sålla bort vad som är ren lögn. Miljövänner påminner oss varje dag om att katastrofen är nära, men vad är det som säger att det inte är någonting naturligt, någonting som händer exempelvis med ett visst antal år emellan. Ingen talar öppet om att någonting liknande skett tidigare, eller så har de blivit belagda med munkavle. Det har hänt förr.

Det finns pengar att hämta genom att manipulera människor med miljöhot, ganska många har sin utkomst från att rädda vår miljö. Vad jag kan förstå är det också ganska många som avlönas med skattepengar för att rädda utrotningshotade djur. Dessa rovdjurskramare kan från sina kontor påstå att varg och björn är ofarliga för människan, men jag tror ingen av dem är villiga att gosa med en vild varg eller björn. Men faktum är att dessa värnare om utrotningshotade djur försvarar sina adepter med att om det händer någonting är det människans fel.

Människan har tagit alltid tagit för givet att skogen är till för att plocka bär och låta ungarna ha Mulleskola i, men så är det inte. Skogen är till för djur av alla de slag, inte för människor. Är någon så dum att de ger sig ut i skogen utan att bry sig om riskerna får de skylla sig själva. Skogens guld kommer antagligen att få ruttna i framtiden så det är bara att glömma lingon- och blåbärssylt till pannkakan. Vem vågar gå ut i skogen och plocka bär när människan plötsligt är en inkräktare i skogen och därför ett lovligt byte för rovdjuren.

Ja, ni märker själva att någonting är alldeles galet. Om inte människor kan eller vågar röra sig fritt och inte heller får försvara sig mot rovdjuren, kommer till och med Fjollträsk att ha varg och björn på gatorna rotande i soptunnor. För det är ju vad orädda rovdjur som inte längre ser människan som en fara gör i glesbygder. Det är fritt fram helt enkelt och det lär sig djuren snabbt.

Vad händer om invånarna i landet säger ifrån att nu får det vara nog med vansinnigheter? Det är inte nog med att de tvingas föda en offentlig sektor som är större än det privata näringslivet, de ska också rädda den globala miljön och utrotningshotade djur. Det är en tung börda att bära och till slut orkar ingen längre.

Egentligen är det en intressant fråga som aldrig dykt upp i någon debatt. Om svenska folket som en man reser sig och säger ifrån att nu får det vara nog, vad händer då? Efter en historiskt sett lång högkonjunktur har många det lika dåligt nu som för tjugo år sen. Någon har dragit nytta av att de slitit och släpat, själva har de inte fått någonting.

Vad skulle hända om svenska folket sätter sig ner och sittstrejkar? När folk på golvet (som man säger om de som utför någonting produktivt) strejkar får tredje part ta smällen, det vill säga helt oskyldiga invånare som inte har någonting med strejken att göra känner av aktionen. Jag tror inte någon skulle märka om våra så kallade folkvalda politiker och generaldirektörer skulle strejka. Möjligtvis att allting skulle fungera mycket bättre, det är väl därför politiker och generaldirektörer aldrig skulle våga sig på att strejka.

Det är väl just det att ingen egentligen vet hur vårt samhälle skulle fungera om vi inte hade politiska makthavare och byråkrater av alla de slag som gör det så intressant att prova på. Att det mesta fungerar uselt, beror det på att våra politiska makthavare egentligen bara är marionetter, att några som finns ovanför är de som rycker i trådarna?  

Den känslan fick i alla fall jag när Mona Sahlin valdes till partiledare. De som egentligen bestämmer trodde hon skulle kunna bli en som drog ljuset till sig, dels för att var kvinna (feministiskt ska alla partier vara) och dels för att hon var slängd i käften. När det alldeles för ofta visat sig att hon fått allt om bakfoten och vänder kappan fel mot vinden, säger säkert de mäktiga ifrån att nu får det vara nog. Frågan är vem som blir ny partiledare nästa år, det är ont om kandidater inom partiet.

Det är väl på grund av att jag inte tror på att våra politiker kan räta upp vår lilla barkbåt som fått slagsida, som jag börjat tänka som den gamle mannen i spelbutiken. Den som om han skulle vinna mycket pengar, omedelbart skulle flytta från landet därför att myndigheterna inte brydde sig om honom. Jag vet inte om Kafka hade samma känsla när han skrev: Bort härifrån, det är mitt mål.

Många fyrtiotalister som gått i pension kanske redan tidigt tänkte som Kafka och hade som mål att lämna landet och flytta till varmare länder. Det är ganska många som flyttat utomlands de senaste åren. Ingen av dem har nog ägnat en tanke åt att deras pensioner nu konsumeras i andra länder. Vad de gör är att passa på att njuta av de sista åren i livet och de gör alldeles rätt i. Alla som kan borde göra samma sak. Varför ska någon bry sig om ett land där invånare inte är någonting värd annat än i valtider?

Av Sven-Erik Hemlin - 23 april 2009 06:00


Det svänger i opinionssiffrorna precis som det alltid gjort. Vad man ändå kan utläsa av de senaste mätningarna är att vänsterblocket börjar få svårt att kunna smutskasta regeringen. Inte alls förvånande tappar Socialdemokraterna och Miljöpartiet sympatisörer, det är bara att lyssna vad folk på gatan har att säga.

Till en början fungerade skrämselpropagandan om en klimatkatastrof någon gång i framtiden, nu är människorna mer rädda för vad som kommer att hända de närmaste åren med jobben och ekonomin. Den senaste tiden har rapporteringen om kommande naturkatastrofer intensifierats, rapporter om oroliga människor som kastas ut i arbetslösheten börjar bli för vardagligt. För de som blir arbetslösa måste det kännas bedrövligt att upptäcka att de är mindre värda än vår miljö.

Vad de arbetslösa upptäckt är att med mindre i plånboken har nästan allt vi behöver och förbrukar blivit dyrare genom miljötänkandet. Erfarenheten sprids som ringar på vattnet och de som fortfarande har ett jobb att gå till har därför blivit försiktigare. De ökade kostnaderna har därför inneburit att företag och människor genom miljöavgifter av alla de slag fått svårare att investera och konsumera.

Fram till valet nästa höst hinner ekonomin försämras avsevärt för många om det inte händer ett under. Kärvast blir det för pensionärerna, men också alla andra som inte kan påverka sin inkomst. Det avgörande vid valet kommer antagligen att bli vad de makthavande politikerna kan göra för folket, inte vad folket kan göra för att få landet på fötter. Sahlin och Östros måste komma med någonting bättre än skattehöjningar om partiet ska hamna över trettio procent. Dags att lyssna på vad gräsrötterna har att säga.

Mycket av alla prisökningar på det mesta folk behöver beror också på den svaga svenska kronan. Den senaste räntesänkningen av Riksbanken gör att risken är överhängande att vi inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att drabbas av hög inflation tack vare den låga räntan. Det brukar aldrig bli som Riksbanken tänkt sig, vad nu det kan bero på.

Exportrådet är glad över den svaga svenska kronan, det gynnar exportföretagen vilket kan ge runt trettio miljarder plus i förhållande till om vi haft euro. Eftersom kronans värde mot euron och dollarn fortsätter att sjunka är det väl bara glada miner hos Exportrådet och exportföretagen.

För invånarna i gemen kostar det däremot mer än det smakar genom högre importpriser. Oavsett om det är bra eller dåligt att ha en svag valuta kan vi räkna med att det som vanligt kommer surt efter i någon form för landets invånare. En djup ekonomisk kris kan hänga med bortåt tio år tack vare att skadan måste självläka. Precis som med ansträngningen att rädda vår sjuka miljö, riskerar skadan att bli värre om man försöker kurera den.

Ingen kunde väl ens drömma om att den svenska kronan skulle kunna göra en djupdykning och försvagas med nästan två kronor mot både dollarna och euron på kort id. Eftersom det orsakat att importerade varor blivit dyrare har många ångar att de sa nej till euron. Så fungerar människan när det rör sig om den egna ekonomin.

Det som oroar är att den svaga kronkursen hållit i sig så länge, det brukar inte en försvagning göra. Om det betyder att vår svenska krona kommer att bli kvar på den låga nivån, blir det dyrt med de lån landet tvingas ta för att hålla näsan över vattenytan. Vi råkade ut för något liknande på åttiotalet, det släpade med i många år.

Vad hjälper det att bankekonomer tror på en stabilisering fram mot hösten, de trodde inte att finanskrisen skulle nå vårt land. Man kan också höra fastighetsmäklare som spår högre bostadspriser, alltid är det någon som nappar. De som lånar ut pengar till nytt boende tror däremot att priserna kommer att sjunka, vi får se vem som får rätt. I slutändan kommer optimisterna att gråta, då blir fastighetsmäklare arbetslösa också.

Vad det hela handlar om är att till och med människor som i nuläget inte riskerar att bli arbetslösa börjar hålla hårt i plånboken. De har blivit realister och insett att ingenting är som förut och ingen kan säga hur det kommer att bli framöver. Den nedgång vi sett hittills inom vissa branscher kan växa till en lavin som drar med sig allting. För första gången på många år har människor blivit försiktiga med sina pengar, de kan vara bra att ha framöver.

Osäkerheten gör att människor börjar tänka annorlunda, de långsiktiga problemen blir inte längre viktiga, de får vänta. De höga elpriserna har fått människor att tänka om när det gäller kärnkraften. Det är ju på grund av hög efterfrågan som priset kunnat pressas upp. När nu efterfrågan minskat inte minst från storförbrukarna inom våra industrier tvingas elproducenterna sänka priset. Som vanligt är det tillgång och efterfrågan som bestämmer priset.

Ett land står stark i kristider om det är självförsörjande, det har ingen av våra politiker tänkt på. Men när det ropas efter åtgärder från alla håll och kanter, varför inte uppmuntra till att vi ska kunna bli småskaligt självförsörjande? Många bäckar små gör en stor å brukar man säga. Börjar andra länder bli protektionistiska vet man inte hur det går med de varor vi importerar idag.

Kanske är det dags att damma av ett gammalt talesätt som lyder: Var och en sin egen lyckas smed. Det skulle alldeles säkert skapa ett helt nytt samhälle och ett nytt sätt att tänka. Kanske någon tänker så långt att de samhällskostnader vi står inför i form av socialbidrag kommer att bli dyrare än att införa medborgarlön.

Visserligen ställer det alla de begrepp vi vant oss vid på huvudet, men för många människor som slagits ut redan under skolåren skulle det betyda en ny chans att tas upp i samhällsgemenskapen. För de som tidigare inte haft råd att vidareutbilda sig skulle den möjligheten plötsligt finnas. Som det är nu tvingas många svälta sig genom sina studier, inte undra på att resultatet blir därefter.

Många unga arbetslösa uppmuntras nu att starta eget av Arbetsförmedlingen, som ivrigt påhejade av de politiska makthavarna målar upp en drömbild av att kunna rå sig själv och förverkliga sina drömmar. För att kunna starta ett företag som småningom kan växa, krävs inte bara en bärkraftig affärsidé utan också ekonomisk trygghet. Idéerna finns alldeles säkert men någon ekonomisk trygghet finns inte idag, däremot en stor otrygghet, vilket de som startar eget upptäcker vid exempelvis sjukdom.

Vad värre är för de allra flesta blåögda som satsar på att bli sin egen, kommer de att få en erfarenhet som inte är av den trevliga sorten. De kommer att känna på de istället för att bli hjälpta, blir motarbetade av alla slags byråkrater, så fungerar nämligen vårt samhälle. Med medborgarlön skulle alla dessa blåögda i alla fall ges chansen att utveckla sina idéer i sin egen takt, vilket troligen skulle innebära att de en dag kan stå på egna ben.

Ja, det var min lilla fundering över det hela så jag slutar för idag, annars blir jag för långrandig. Det är nu upp till den som eventuellt läser det här att vidareutveckla tankegångarna, för möjligheterna är oändligt mycket större än svårigheterna att genomföra ett så fantastiskt samhällsexperiment. För ett experiment är väl vad många ser det som.

Men vad ska man då kalla den spruckna drömmen om folkhemmet? Vid en jämförelse ser man att medborgarlön skapar ett friare samhälle, inte ett som försöker detaljstyra invånarna. Folkhemmet var en orealistisk ideologisk dröm om att staten skulle ta hand om ett helt folks vardagsbekymmer. Vad som blev kvar av alla de pengar svenska folket betalade in för att bli omhändertagna, är bara den byråkrati som skulle ta hand om allting.

Skulle inte förundra mig ett dugg om det hela var en bluff från början till slut.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6 7 8 9
10
11
12
13
14 15 16 17 18 19
20 21 22 23 24 25 26
27 28 29 30
<<< April 2009 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards