Alla inlägg under juni 2014

Av Sven-Erik Hemlin - 16 juni 2014 19:53

Jag är av den uppfattningen att när människan försöker rädda någonting, får det oanade negativa konsekvenser. Märkligt nog är inte dessa räddningsaktioner för människans bästa, utan tvärtom är det människan som ska göra de uppoffringar som krävs för att rädda någonting. Dessutom behövs pengar i form av skatter eller avgifter, vilket drabbar de sämst ställda hårdast.


Hur det kunnat vara möjligt att miljötänkandet fått så stort utrymme är svårt att förstå. Vår skola, vård och omsorg har sågats av kritiska bedömare, de för invånarna så viktiga samhällsfunktionerna borde räddas i första hand. Antagligen måste de räddas genom att politisk inblandning förbjuds, vilket knappast är möjligt i dagens läge.  


Idéerna om hur vår miljö ska räddas är många och fantasifulla. Ja, fantasifulla är väl att ta i, jag har ingen som helst förståelse för hur miljövänner kan föredra kolkraft och vindsnurror, som ersättning för kärnkraft. Kolkraften är bevisligen en miljöbov, hur stor skada på vår miljö vindsnurrorna kommer att orsaka, vet vi i dag ingenting om. Det tar tid att samla in de negativa effekter på djur, natur  och växter, att människor plågas av oljudet vet vi redan.


Under många år har det sökts intelligent liv i rymden, men efter alla vansinnigheter som förekommer på vår jord, borde sökandet börjat på vårt lilla jordklot. Inte minst den tekniska utvecklingen har fört med sig att vår värld ser ut som den gör, ganska snart övergår antagligen tekniken de flesta människors förstånd. Risken finns att de som i framtiden kommer att styra världen, är de som kan hantera de avancerade teknikerna som kommer att stå till buds. Någonting för de politiskt aktiva att begrunda.


Hörde som hastigast att det som nu händer i Irak, kommer att pressa upp bensinpriset. Naturligtvis en käpp i hjulet för MP, som vill höja priserna på drivmedel rejält. Men att höja från en redan hög nivå kommer knappast att kunna genomföras. Vad partiet inte tycks ha tänkt på är vad som händer när smärtgränsen är nådd för alla de bilägare, för vilka bilen är en nödvändighet. Lägger man dessutom till att jobb kan försvinna, ser det kärvt ut framöver.


Det gröna partiet MP har de flesta sympatisörerna i storstadsområden där asfalt och betong dominerar. Och det kan man förstå, det kan inte vara trevligt att ständigt leva i en stressig miljö, utan någon grön oas att söka lugn och ro i. Inte många – om ens någon – av dessa storstadssympatisörer, kommer troligtvis inte att få uppleva resultatet, av de satsningar som görs för att rädda miljön.


Människor på små orter och i glesbygder däremot, ser hela tiden hur deras livskvalitet försämras och har därför inte någon som helst förståelse för MP:s politiska budskap. Många anser att partiets förespråkare bör leva som de lär, det vill säga bosätta sig på platser där vindsnurror brummar dygnet runt, och där björn och varg smyger runt husknutarna. Dessutom skulle de få uppleva det fantastiska öppna landskapet som uppstått genom skogsbolagens kalhuggningar.


Man får en känsla av att MP inte förstår hur miljökraven drabbar just mindre orter och glesbygder, som helt saknar den service som finns i storstäder. På många orter finns ingen möjlighet att ta sig till jobbet med buss eller tåg, bilen är enda möjligheten. För att spara på vår miljö är det därför viktigare att medverka till att dessa orter får samma möjligheter till service som i storstäder.


Vad som skett under åren är ju att nästan all service i form av bensinstationer, Posten, Banker mm lagts ner på många orter. Det finns skräckexempel på hur människor tvingas åka tio mil för att handla eller tanka drivmedel. Dessa människor har helt enkelt tvingas till att bli miljöbovar.


Att många tvingas pendla till jobbet i bil, är någonting som av makthavande politiker setts som någonting för de pendlande nödvändigt ont. Vill folk ha ett jobb och tjäna pengar så ... Ja, det går ju att flytta till den plats där jobben finns, det vill säga storstadsområden. Men det förutsätter att det finns bostäder, förstås. Men det verkar inte vara en regerings problem.


Kanske just därför har avdrag för resor till och från jobbet medvetet släpat efter, för avdraget täcker i dag inte de faktiska kostnaderna. En höjning av bensin eller diesel med två kronor skulle därför inte bara ses som en bestraffning för glesbygdsbefolkning och pendlarna, utan också en lönesänkning.


Det är inte människornas fel att vår miljö drabbats av föroreningar, det är de politiska makthavarna som drivit på för att öka den ekonomiska tillväxten. Både människor och maskiner pressas till sitt yttersta för att utvecklingen kräver det. Industrierna jobbar hela tiden med att utveckla metoder som kräver så liten personalstyrka som möjligt, de anställda som blir kvar pressas lika hårt som maskinerna.


Med lite sunt förnuft ser man att gränsen för vad människan tål snart är nådd. Till och med maskiner måste få svalna emellanåt, annars överhettas de och skär ihop. Stress nöter sönder människor på ett förödande sätt, det ser man inte minst inom skola vård och omsorg. Vi måste börja se över vad som är bra för invånarna, inte staten, som faktiskt bara är ett serviceorgan för invånarna.


Det är dags att vårt samhälle anpassas för invånarnas bästa, annars finns ingen framtid för de som i dag är unga.

Av Sven-Erik Hemlin - 15 juni 2014 17:52

Har svenska folket blivit gnälligare, eller är det bara en reaktion på grund av att  vi påtvingats ett samhälle, en majoritet av invånarna inte vill ha? Gnället gäller ju faktiskt alla försämringar för en stor del av befolkningen. Jag tror knappast de så kallade folkvalda har lyssnat till vad invånarna vill ha, alltså är de problem som finns i dag, skapade genom felaktiga politiska beslut.


Tyvärr fortsätter våra politiker att leka arbetsledare av gammal vana och talar om att nya jobb måste skapas. Tacka för det, alla reserver är uttömda och nya friska pengar måste in till statskassan för att kunna behålla den politiska makten. När ska de vakna och inse att nya jobb inte kommer att kunna hålla jämna steg med de som försvinner?


Automatisering och datasystem som tar över det många gör i dag, kommer att påverka enormt med människor. För att möta den utvecklingen krävs nya idéer om hur vi kommer att leva i framtiden. Den egna initiativkraften blir oerhört viktig, men då måste det också ges möjlighet att människorna ges den frihet som behövs att forma sina egna liv.


Politik går ut på att ha makten att förändra vårt samhälle och genomföra de saker som anses viktiga. Att många beslut går stick i stäv med folkviljan tas ingen hänsyn till. Tacka för det, eftersom partiernas ideologier inte sammanfaller med en majoritet av folket. Det finns inget demokratiskt i ett majoritetsbeslut, det är bara en styrkedemonstration av de beslutande.


Ungdomsarbetslöshet är inget nytt problem. Redan på sjuttiotalet ansågs utökad skolgång vara ett smart drag att ge respit till dess det skulle vända. Verkligheten såg till att det aldrig vände. Ingen anade då att det skulle skapa framtida problem, att elevernas kunskaper och betyg skulle försämras.

Hur hade det sett ut om ungdomarna istället getts en chans att lära sig yrken istället för att sitta av tre år i skolan?


 Redan på sjuttiotalet trodde politiker att naturlig avgång skulle ge plats att de unga, industrin hade ju alltid behövt folk. Men det fungerade inte, för många av de som pensionerades ersattes inte med nya. Den tekniska utvecklingen tog fart redan på åttiotalet och med det behövdes allt mindre personal.


I takt med att det privata näringslivets arbetskraftbehov minskat, har det ställt till med bekymmer för våra politiker. Det har nämligen gjort att de offentliga skattefinansierade verksamheterna, blivit en tung belastning för skattebetalarna. Att betala löner med skattepengar är en dålig affär enligt dagens sätt att se på lönsamhet. Det som kommer tillbaka i form av skatter, täcker inte på långa vägar vad det kostar. men det är ju så att hur våra inbetalade skatter används, är någonting som det talas tyst om, nämligen att de är ämnade att fungera som köp av tjänster.


Vi betalar skatt för att få en fungerande skola, vård och omsorg som är grundstenarna i vårt samhälle. Pengarna för dessa verksamheter borde alltså vara öronmärkta, inte någonting som kan naggas i kanten för att bekosta annat. Men politiker har under många år tagit pengar där de funnits och lagt där de fattats. Det kan inte vara trevligt för makthavande politiker att upptäcka, att alla verksamheter behöver pengar. Så ser det nämligen ut i dag, det fattas pengar till det mesta.


Man kan säga att våra politiker under åren lånat av framtida intäkter och hoppats på att allt skulle lösas på bästa sätt. Allt såg ju så bra ut med ökad ekonomisk tillväxt under den ganska långa högkonjunkturen, ingenting kunde gå snett. Av den anledningen sattes det sprätt på de pengar som fanns, nya skulle ju komma i en strid ström.


Den ekonomiska krisen kom som en chock, vilket det inte borde ha gjort. Naturligtvis är det ohållbart om människor i ett land drar på sig skulder som motsvarar sisådär en femton år av framtida årsinkomster. Men vad händer om räntorna av någon anledning stiger med tio procent eller till och med mera? Det hände i vårt land på åttiotalet, men det kommer antagligen bara de äldre ihåg.


När ett samhälle inte fungerar som invånarna vill ha det, startar en process som till slut tvingar fram en förändring. Man kan se det som att invånarna tar saken i egna händer, förhoppningsvis på fredlig väg. För att citera Indira Gandhi: Demokratins själ kan inte inplanteras utifrån. Den måste komma inifrån.


Jag avundas inte de politiker som ska styra vårt land under de nästkommande fyra åren. De står inför en uppgift de antagligen inte ens kunnat drömma om. För att få pengarna att räcka till kan de tvingas banta inte bara vår enorma byråkratiska apparat, utan också övriga offentliga verksamheter. Något annat alternativ kommer inte att finnas, vi har minst fem år framför oss med osäkerhet i omvärlden.

Av Sven-Erik Hemlin - 13 juni 2014 18:02

Alldeles säkert är det fler än jag, som kommer att slå dövörat till när det gäller alla politiska löften inför valet. Nu är de flesta partierna inne på att de kan skapa de jobb, de inte klarat av att skapa tidigare. De nu makthavande har haft åtta år på sig, det enda som hänt är att många blivit sysselsatta i helt meningslösa, men för många företag inkomstbringande sysselsättningar genom Fas3.


Den borgerliga alliansen kan i alla fall skryta med att ha skapat det människofientliga samhället. Det kan bli så när man lever i sin egen värld, med ett skyddsnät som fångar upp de som av skilda anledningar mister sina förtroendeuppdrag.


För mig liknar alla löften om skapandet av nya jobb Zenos paradox, en teori där man utgår från att man först tillryggalägger halva avståndet, sedan hälften av detta osv. Eftersom det halveras i oändlighet, kommer man därför aldrig fram. Det är antagligen av den anledningen politiska vägar, i slutändan förklaras med att de inte nådde ända fram.


Om något år kommer vi säkert få höra att arbetslinjen inte nådde ända fram. Inget konstigt med det, för blickar man ut över Europa och ser det svindlande antal arbetslösa som finns, inser man snabbt att vi ännu inte sett den fulla effekten av detta. Naturligtvis får det följdverkningar för alla, eftersom köpkraften minskar betydligt hos de arbetslösa, vilket leder till ytterligare arbetslöshet. Lägger man dessutom till de oroligheter som blossat upp lite här och var kommer det – trots att de utspelar sig långt borta – att påverka även vårt land.


Genom våra medias ivriga rapporteringar om oroligheterna, blir människorna allt mer oroade över vad det ska föra med sig. Måste vi slå vakt om vårt land och precis som en gång för länge sedan, se till att vi blir självförsörjande inom inte minst livsmedel? Politiska beslut har nästan raderat ut det bondesamhälle som bar vårt land genom andra världskrigets vedermödor. Våra politiska makthavare har definitivt inte lärt sig någonting av det som en gång hänt, trots att samma otrevliga saker återkommer, om än inte i samma skepnad.


Kanske just därför har de politiskt aktiva inte ägnat en tanke åt, att de förändringar som nu sker i snabb takt, kan drabba dem själva. Om inte alla tecken slår fel kommer den politiska kartan att ritas om efter höstens val. Kvinnorna har fått råg i ryggen av Fi:s framgång i EU valet, nu hjälper det inte att de gamla etablerade partiernas ledare påstår sig vara feminister. Politik har varit gubbarnas värld, och förhoppningsvis kommer många gamla betongrövar att mista sina platser.


Man får hela tiden en känsla av våra gamla politiker, inte längre hinner med i svängarna. Vana vid att dra allting i långbänk, tvingas de nu till snabba beslut. Världen står inte och väntar på hur vårt land ska ta ställning till saker och ting, det är vi som måste anpassa oss till det som händer ute i världen.


Det är ingen väl bevarad hemlighet att vårt land i mångt och mycket måste följa EU:s beslut. Det finns inte mycket kvar som våra politiker kan besluta om, utan att riskera en snyting av EU. Bråket om vem som ska ersätta Barrosso, visar med all tydlighet, att en del regeringschefer insett faran med att EU ska ta över den sista biten av medlemsländers självbestämmande.


Vad alla EU kommissionärer tydligen glömt bort, är att allt fler ifrågasätter nyttan med EU. Många beskyller till och med EU för att ha skapat den enorma arbetslösheten genom behandlingen av den ekonomiska krisen. Utan EU hade dessa länder tvingats hantera sina problem på egen hand, vilket troligen skulle haft en betydligt lindrigare effekt på invånarna i krisländerna.


Nöden är uppfinningarnas moder, brukar man säga. Ett resultat av det, är att människorna söker egna vägar, utan att blanda in de makthavande politikerna.  Det som nu är på väg att växa fram som en folkrörelse är basinkomst, det vill säga en statlig grundlön. Naturligtvis finns ett politiskt motstånd mot detta, det skulle skaka om inte bara det politiska etablissemanget, utan även hela byråkratin, som byggts upp för att skydda de makthavande, inte för att hjälpa invånarna. Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen fungerar i dag de som gick fram och tillbaka och lät piskan vina över ryggen på galärslavarna.


Vad som behövs i framtiden är ödmjuka förtroendevalda som ser som sin största uppgift, att skapa ett samhälle anpassat för invånarnas bästa, inte för makthavarna själva. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< Juni 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards