Alla inlägg under augusti 2018

Av Sven-Erik Hemlin - 30 augusti 2018 09:24


Hörde en ung kvinna säga att hon inte ville rösta på något av de partier som ställer upp i riksdagsvalet, de pratar om ett samhälle hon inte vill ha. Men många kommer att göra det, inte minst alla de som på ena eller andra sättet har sitt levebröd genom politiskt skapade jobb, det man äntligen börjat kalla för dess rätta namn nämligen vänskapskorruption, Skapade jobb som tack och för att uppmuntra till fortsatt lojalitet, men det talas det tyst om för så har gjorts sedan långt tillbaka. Korruption finns bara i Bananrepubliker, jo jag tackar jag.


Jag tror misstron och känslan att våra politiker inte kan reda ut den härva av felaktiga beslut som tagits är en utbredd uppfattning. Sent omsider har en ökande skara insett att det är styrelsesättet det är fel på och ingenting annat, men det kommer att ta tid att stjälpa det politiska maktsystem som skapats. Trots alla misstag går det inte att släpa de på papperet ansvariga politikerna inför domstol, det borde vara en självklarhet i en demokrati.


Vårt land har varit en politisk experimentverkstad i många år, men det blev sju resor värre efter att Erlander och Co drog sig tillbaka. De framtidsdrömmar som fanns på femtiotalet rörde sig om att invånarna skulle tas om hand från vaggan till graven, nu får man en känsla av att de makthavande vill ha de äldre och sjuka i graven så fort som möjligt.


Man kan höra politiker säga att vårt land skall ligga i framkant, ett uttryck de knappast förstår innebörden av. Det handlar inte om att de själva skall gå i första ledet och bli kanonmat, de gömmer sig istället i maktens korridorer och väntar på vad som skall hända. Det är svenska folket som får vara försökskaniner och visst skördar felaktiga beslut massvis med oskyldiga offer, men det hör till ny liberalismens spelregler. Aldrig har någonting bevisats på ett bättre sätt, än att teori och praktik är två vitt skilda saker.


Har aldrig våra politiker frågat sig själva varför de behöver säkerhetsvakter? Bara en sådan sak borde få dem att inse att de under många år varit på kollisionskurs med invånarna. Värre har det blivit senaste åren genom Försäkringskassans människofientliga inställning, eller är det ansvarigt statsråd som inte kunnat sköta sitt jobb?


Vid min ålder oroas jag inte av det som händer för egen del, men barn, barnbarn och barnbarnsbarn blir de som kommer att tvingas få vårt land på fötter igen. Om det nu är möjligt efter alla år av ständiga experiment som vi kan se konsekvenserna av. Endast genom att till att börja med halvera riksdagen och avsätta politiska ledningar som ersätts med kunnigt kvalificerat folk i ledningen för de offentliga verksamheterna kan en återuppbyggnad påbörjas. .


Naturligtvis finns det vettiga personer som brinner för att göra en insats för samhället, men de får aldrig gehör för hur de vill att politiken skall föras. Det stora tappet av politiska påläggskalvar har skadat landet, det har inte partiledningarna insett. Den politiska maktkampen sker nämligen på högsta partinivå och det förväntas att medlemmarna skall vara lojala och inte säga emot, oavsett hur dumma förslag som läggs fram.


Från det ena till det andra så har i takt med att allt fler inte har råd med en lokal dagstidning längre blivit viktigt att invånarna får de lokala nyheter de tidigare kunnat läsa varje dag. SR har spelat ut sin roll som både nyhetsförmedlare och underhållare, tiden är istället inne för små lokala radiostationer som skulle behöva statligt stöd och pengar. Ett komplement till de digitala tidningar som papperstidningarna övergått till att bli. En mycket stor del av de äldre har varken en smart mobil eller en dator, dessutom kostar ett bredbandsabonnemang till och med mer än en papperstidning varje månad.


Men när allt färre läser en lokal dagstidning har djungeltelegrafen kommit till heders igen. I köerna vid affärerna kan man därför få information om det som händer som exempelvis: Har du hört att den och den har blivit död och så är den nån jävel som försökt tutta eld på ett soprum igår. Naturligtvis förs det som sägs vidare och ibland blir det en höna av en fjäder, men folk har i alla fall börjat prata med varandra igen.


Hur det kunde komma sig eller varför svenska folket slutade vara sociala och spontant träffades för att umgås är höljt i dunkel. Det är ju inte heller någonting som uppmuntrats av våra politiker, det är farligt när folk träffas och ventilerar sina åsikter och sprider dem vidare. De senaste tjugo åren har det ju mest varit negativa saker som invånarna fått uppleva.


Att livet blivit stressigare för de flesta och tröttar ut folk kan naturligtvis också vara en orsak, det är lättare att slå bort alla bekymmer och slötitta på en teve där det visas mer reklam än vettiga program, än att ta itu med de orättvisor som duggar tätt. På något underligt sätt har det som av våra politiker under åren kallat ett välfärdssamhälle orsakat att folk slutat tänka själva. När de en dag gör det blir de förbannade på hur vårt samhälle blivit, vilket vi kan se inför valet.


De gamla etablerade partierna gjorde verkligen många förbannade när de gick ut och sade att de som inte var för invandring och flyktingmottagning var rasister. Nu är det okej att till och med vår statsminister gör uttalanden som brännmärkt honom som rasist för bara några år sedan. Den skadan kommer aldrig de politiska partierna att kunna reparera, när det gäller en stramare invandrings- och flyktingmottagningspolitik finns bara ett original, nämligen SD som har sagt det som nu sägs om invandring och flyktingmottagning hela tiden.


Men det kommer att bli värre runt hörnet, åtminstone i många kommuner ute i landet. De protester politikerna fått höra är bara som ett surrande ljud, de högljudda protesterna kommer att höras redan under nästa år. Vågar inte ens tänka tanken på vad som händer om och när lågkonjunkturen punkterar den svenska bubblan.


Att vårt land genom politiska beslut gjort vårt land till ett med makt styrt politiskt kontrollsamhälle där invånarna får allt mindre att säga till om hur de vill leva, var ett enormt politiskt misstag som invaggade de makthavande i falsk säkerhet. Vad som underskattats är att vad som händer när invånarna upplever att de sätts under press, det är en krutdurk som skapats som kan explodera närsomhelst.


Har nedtecknat något som Charles Baudouin skrev för länge sedan och som lyder så här: En påtvingad auktoritet kan väl bli avgörande för våra handlingar, men över våra hjärtan har den ingen makt ... den som sålunda tror sig behärska människor på det sättet bedrar sig.

Av Sven-Erik Hemlin - 27 augusti 2018 12:44


I valtider finns det massvis med människor som säger sig veta exakt hur alla problem skall kunna lösas, men det är svårt att hitta någon som på ren svenska kan förklara på ett sätt som "vanligt" folk kan förstå hur det skall göras. Men det är kanske vad som är meningen med de politiska budskapen, det lägger ut dimridåer som skall skyla över deras oförmåga att hantera det komplicerade samhälle som växt fram.


Jag minns Moderaternas skryt om att bli det nya arbetarpartiet och dessutom statsbärande parti, Socialdemokraterna var föredettingar och passade inte in i det nya moderna samhället. Problemet var att det gjorde inte heller Moderaterna och bäddade för att vårt lands vidöppna gränser fick ett par hundratusen människor på flykt, eller ute efter att ta del av vårt lands enorma rikedom. Nåja, många som kom är säkert minst sagt besvikna över hur illa allting fungerar i vårt land, men det är en annan historia.


Att vara ett arbetarparti i vårt land är inte lätt. Inte sedan industrisamhället ersatts av vad som kallas tjänstesamhället, som gjort det svårt att definiera vad en arbetare egentligen är. Alla som arbetar är arbetare, men i vårt land har det blivit skillnad på folk och folk och vårt land passar inte längre in i den av alla politiker hyllade svenska modellen.


En ny modell kommer att växa fram, nämligen en som tvingas anpassas efter det högteknologiska kunskapssamhället som blir nästa steg i vårt lands utveckling. Ja, eller borde vara det, men kunskapsmässigt har vårt land halkat efter i så många år att när det gäller utveckling, får vi förlita oss till smarta datorer och robotar. Tänk hur det kan bli när politiska företrädare skall lotsa våra unga in i framtiden med en gedigen kunskapsgrund att stå på. Det känns lite som att många politiker med enbart social kompetens pekar finger och säger: Tji fick ni.


Och det är klart, att vara politisk företrädare för unga människor som är betydligt bättre utbildade och dessutom sedan barnsben lärt sig använda nya tekniker, måste kännas minst sagt kymigt. Kan vara anledningen till att våra politiker ständigt befinner sig på defensiven ängsliga att blotta sin okunnighet. Men det är ju risken med det demokratiska styrelsesätt vi sägs ha, som egentligen styrs av anställda tjänstemän och byråkrater.


Precis som efter valet i Amerika börjas det nu talas om det bortglömda folket, de som bor på landet fjärran från bussar, pendeltåg och tunnelbana. I många fall fjärran från Postkontor, Banker, Försäkringskassekontor och Arbetsförmedlingen, ja till och med affärer och all den service storstadsbor anser nödvändig för att tillvaron skall kunna fungera. Det har gjort att SD sägs växa på orter där det alltid röstats rött, det vill säga på Socialdemokraterna eller Vänstern.


Men ingenting förvånar mig längre om man bortser från att inget parti ens talat om vad som väntar runt hörnet, nämligen hur Artificiell Intelligens kommer att förändra hela arbetsmarknaden. Redan nu vet vi att de administrativa jobben lätt kan tas över av de smarta maskinerna, frågan är bara hur snart våra politiker kommer att ha det problemet i sina knän. Det hotet är både större och mer omfattande än klimatkatastrofer och om SD blir största parti efter valet.


Vad en stor del av befolkningen skall syssla med i framtiden är tveksamt, men med ett varmare klimat kanske turism är någonting att satsa på. Vad man kan förstå av det som redan skrivits om den kommande utvecklingen är, att människorna måste ges frihet att utnyttja sin kreativitet. Naturligtvis måste de också ha en ekonomisk grund att stå på, annars tar den organiserade brottsligheten över  och skapar sitt eget lilla paradis. Vi har ju redan fått en försmak om hur lätt det är att bygga upp kriminella organisationer i ett land där blåögda politiker styr.


Kan förstå de politiker som ängsligt sneglar på opinionssiffror inför valet, så här kaotiskt var det ingen som ens kunnat ana det skulle kunna bli för bara för tio år sedan. Politiska jobb med en väl tilltagen pension har varit kassaskåpssäkra, men plötsligt har någonting förändrats i vår värld som gör att ingen kan känna sig säker på någonting. Inte ens de idag rika som likt Joakim Von Anka kan bada i pluringar. Om folk blir fattiga kan de inte köpa de varor och tjänster som de erbjuder.


En gammal tanke om att staten måste ge alla medborgare en lön de med nöd och näppe kan leva på är på väg att växa världen över. Man har börjat tala om Basinkomst\Medborgarlön som den enda framtida lösningen. Ett flertal regeringar har redan börjat titta närmare på om det kan vara lösningen på den arbetslöshet man befarar i den tekniska utvecklingens spår. Till och med de ofantligt rika har lejt erkänt skickliga ekonomer att titta närmare på hur en rättvis fördelning av pengar skall gynna även dem. Och visst är det så att ju fler som har pengar att handla för gynnar de som producerar varor och erbjuder tjänster.


Steget från att inse att vår värld inte blivit bättre av att de rika blivit rikare är inte lätt för makthavande politiker och finansministrar, det är ju vad de trott och som sitter i ryggmärgen. Alla lättnader för de rika var det ju meningen skulle komma alla till del och så kanske det skulle ha varit om inte människor innerst inne är giriga och ständigt vill ha mer. Men i den ekonomiska ivern glömdes bort att det är den stora massan man måste vara rädd om, annars kantrar hela det konsumtionssamhälle ekonomisk tillväxt vilar på.


Någonting inte minst våra politiker borde ta till sig är att det aldrig går att tvinga en människa till att göra någonting de inte har kapacitet till att göra. Men om inte staten stöttar och tar hand om de människor som av skilda anledningar inte kan jobba, drar dessa med sig alla övriga i fallet. Även de politiska makthavarna.

Av Sven-Erik Hemlin - 8 augusti 2018 15:39

Det samhälle vi har är effekten av vad man brukas säga droppen som urholkar stenen, det nöter långsamt ut människorna. Att det kunnat bli så här beror på att makthavande politikerna inte varit medvetna om eller helt enkelt struntat i de demokratiska spelreglerna. Förändringar är nödvändiga, vi måste anpassa oss till en värld i ständig förändring, men förändringarna får inte innebära negativa konsekvenser där invånarna kommer i kläm. Det misstaget får alla politiska partier ta på sig och borde skämmas över hur människofientligt vårt land blivit.


Orsaken till att alldeles för många människor kommer i kläm beror på dåligt genomtänkta beslut, beslutsfattarna har helt enkelt inte insett konsekvenserna.  Ett lands framgång och välfärd kan bara uppnås genom att ena folket, inte splittra som politiska beslut tyvärr gjort. Det är svårt att överblicka hur stor skada det har orsakat vårt land och om det överhuvudtaget går att reparera.


Nuvarande regering har gett med ena handen och tagit tillbaka med ränta med den andra. De små justeringar som gjorts för de sämst ställda pensionärerna upplevs av många som ett hån, eftersom fördyringar knaprat på den redan tidigare urusla pensionen. Man får förståelse för de som en gång utvandrade från vårt land i stort antal för att fly fattigdom, många skulle säkert gör det om de hade råd. De som nu flyr landet är personer med väl tilltagna pensioner eller mycket pengar på kontot efter försälning av bostäder.


Det går naturligtvis inte för sig i ett land där varje skattekorona är intecknad i förväg. Inte förvånande gav vår nuvarande finansminister klara besked att det skall försvåras för pensionärer som flyttat, eller tänker flytta till andra länder med bättre levnadsvillkor. Behovet av skattepengar är enormt, men istället för att jaga skattepengar skulle det ses över vad som kan sparas in på. Enbart genom att lägga ner ett antal statliga verk som bara fungerar som hantlangare av EU-beslut skulle innebära att miljarder sparas in.


När det misshushållas med invånarnas skattepengar och de offentliga verksamheterna ser invånarna som kunder, har förtroendet för det politiska maktsystem vi har körts i botten. När invånarna tappar förtroendet för sina politiska företrädare, hamnar vi i en situation där våra politiker måste ta skeden i vacker hand, eller att det hela urartar i att saker händer som påverkar alla. Vad händer om SD blir största parti efter valet?


Arbetslinjen har nått vägs ände, ungdomskriminaliteten visar vad som händer när unga som inte kan få ett jobb straffas istället för att tas om hand. Men det som är det allvarligaste problemet är hur samhällen förändrats genom invandring och flyktingmottagning. De som försvarar att flyktingar och tiggare som kommer hit skall tas om hand, bortser helt från de som skapat landets välstånd genom hårt arbete. Många av dessa försvarare gör det i ungdomlig dårskap och kommer säkert att bittert ångra sig en dag, men det är så dags då.


Ett land som inte kan ta hand om att de gamla med urusla pensioner eller de stackare som bränt ut sig för att vara solidariska med sina arbetskamrater, vad skapar det för signaler? Att människor känner sig icke önskvärda och att deras problem inte ens kommer i andra hand av beslutsfattarna. Det är bäddat för enorma konflikter framöver. 


Med politiker som fortfarande tankemässigt lever kvar i det gamla industrisamhällets dagar och förlitar sig till den Svenska modellen, har delat upp invånarna i socialgrupper. På toppen finns de rika och de med ett arbete, de ser ingen gemenskap med de sämst ställda utan ser allt som vi och dem. Men utan de sämst ställda skulle vårt samhälle falla sönder och samman, det är nämligen de som tvingas spenderar varje krona på att överleva.  


Den som ser tillbaka inser att det är de äldre som med världens högsta skattetryck byggt upp det samhälle som nu tyvärr är på väg att falla sönder och samman. Våra politiska företrädare och en minoritet av invånarna säger att vi måste känna empati för de hitkommande flyktingarna, men är de villiga att betala för det? Hos dessa människor finns tydligen ingen empati för de gamla och alla som av skilda anledningar har det svårt.


Partierna bjuder nu över varandra för att få ut de hitkommande i jobb, men invånarna är inte dummare, än att de begriper att det är deras skattepengar som används. Pengar som behövs för att höja pensioner och sjukbidrag i första hand. Jag har tidigare föreslagit att de som kommit hit kan utföra jobb som inte kräver kunskaper i svenska, att hålla rent på gator och torg. Fortsätter nedskräpningen har vi fått tillbaka det lortsverige vi en gång hade.


Men det är ändå inte det stora problemet, det är den handlingsförlamning som drabbar statliga verk så snart någonting händer. Skogsbränderna som tog ansvarig myndighet på sängen och som yrvaket funderade vad ända in i helsike som stod på. Jordbruksverket hade definitivt inte räknat med den torka som nu är på väg att slå ut många bönder.


Löfven var snabb ut och lovade att bönderna skulle kompenseras, men hur det skall gå till när Jordbruksverket ligger tre år efter med utbetalning till bönderna på grund av IT-problem är svårt att förstå. Hur deras system kunnat räkna ut att innehålla en viss procent vid tidigare utbetalningar är också svårt att fatta, det luktar bortförklaring lång väg.


Men att byråkratiseringen av vårt land en dag skulle ställa till det rejält är ingenting nytt. Våra makthavare har under flera år blivit informerade om att läkare, sjuksköterskor, lärare och de sista åren även polisen, inte hinner med vad de utbildats att göra på grund av administrativa uppgifter. Statistik är bara svart på vitt vad som hänt och i många fall tydliga bevis på att allt inte stått rätt till, därför sopas många utredningar under mattan.


Man kan undra över vitsen med att ha ett politiskt skapat kontrollsamhälle för att hålla reda på invånarna, när själva kontrollapparaten inte kan hålla reda på vad den gör. Många har varnat men våra politiker har inte lyssnat, därför kommer de att gå till botten tillsammans med vår byråkrati. Är vi på väg att gå samma öde till mötes som det forna DDR?

Av Sven-Erik Hemlin - 1 augusti 2018 21:32


Att vara yrkespolitiker innebär att ständigt vara i kontakt med likatänkande – i alldeles för många fall även likasinnade, trots skillnaden i ideologier. Man har det gemensamt att bevara det politiska det politiska maktsystemet, som så här långt gett dem en frikostig försörjning, men slutet för en del av dem kan anas. Bittra fiender i debatter, men arbetskamrater som i vänskaplig anda minglar och dunkar varandra i ryggen på fritiden, politik har blivit ett spel för galleriet. Politiker är arbetskamrater i ett arbete som knappast är tänkt att vara ett yrke, utan ett hedersuppdrag för en kort tid. Men som allting annat varar inte vårt politiska maktsystem för alltid, en förändring ligger nära tiden.


Och det tack vare SD:s framgång som helt beror på de övriga partiernas misstag och misslyckanden.

Om man ser på det hela i procenttal, är det en övervägande majoritet som inte vill att SD skall få något inflytande på regeringsnivå. Men SD:s framgång har gjort att de övriga partierna måste mobilisera alla krafter för att kunna fortsätta det majoritetsstyre vi har. En inte så liten nackdel för SD är att fler mandat, betytt att de inte kunnat fylla sina platser eller de som valts in har hoppat av sina uppdrag inte bara riksdagen, utan även i kommuner och landsting. Det i sin tur har gjort att vi fått ett antal politiska vildar som kan lyfta sina "löner" utan motprestation.


De gamla partierna har i många år haft problem med återväxten, därför finns samma personer med på valsedlarna val efter val. Det har är en bidragande orsak till att dessa personer blivit en belastning för partierna, dessutom är politik det enda de sysslat med sedan ungdomsförbundens tid. Ingenting att skryta med i ett CV för att söka ett jobb på dagens arbetsmarknad precis.


För att vårt politiska maktsystem skall kunna fungera, nomineras i brist på andra bättre kvalificerade, de som visat sig vara obrottsligt lojala. Men just lojaliteten mot partiledningarna men inte mot partiets väljare har fått  många tidigare lojala väljarna tröttnat. Vad vi kan se måste det på största allvar ses som en förtroendekris, som om den inte hanteras på rätt sätt, gör att vi går en orolig tid till mötes.


Naturligtvis är det de orättvisor som finns och som trots att de belysts i våra media inte åtgärdats, som skapat den förtroendekris som påverkar våra politiska partier. Tror inte Alliansen ens kunde tänka sig att så många, av skilda anledningar skulle drabbas av ändrade levnadsvillkor, när jobbskatteavdraget infördes. Ett beslut som var gemensamt, även om det var Moderaterna som i kraft av största parti, drev igenom för dem så viktiga skattelättnaden för alla med ett arbete. Moderaterna är nu enda parti som håller fast vid att trygghetsförsäkringarna är ett bidrag, det säger allt om detta parti.  


Med löner och förmåner "vanligt" folk bara kan drömma om, har de politiska företrädarna kommit alldeles för långt från sina väljare. Det skrivs ofta om en växande barnfattigdom, fattigpensionärer och att svårt sjuka behandlas som simulanter. Gud måste älska politiker och byråkrater, hur skall man annars tolka att Försäkringskassan får göra som Jesus och befalla de sängbundna sjuka att ta sin säng och gå. Jösses Amanda, vilka tokstollar till politiker vi har.


Jag tror inte det är empatin som saknas, det är oförmågan att sätta sig in i hur de svagaste grupperna  och de som offrat sin hälsa på grund av urusla arbetsförhållanden har det. Att tvingas välja bort medicin eller tandlagning för att ha mat på bordet, skall inte kunna hända i ett land som ständigt skryter över sin goda ekonomi. Nya idiotiska skatter eller avgifter som fördyrar med några hundralappar i månaden – som många politiker anser att alla har råd med – gör att ytterligare någonting måste försakas, men pengarna kanske ändå inte räcker.   


Många som blivit arbetsoförmögna genom sjukdom och drabbats av de försämrade trygghetsförsäkringarna, är välutbildade som arbetat fram till dess det inte gick längre. Utöver de problem som deras sjukdomar orsakar, straffas de genom politiska beslut med en sjukersättning som fungerar som att sparka på en liggande. Att de dessutom betalar mera i skatt än den som arbetar är någonting som inte ens gamla garvade ekonomer blir kloka på. Hur kan det överhuvudtaget vara möjligt?!


Många politiker har och tänker säkert fortfarande att en i det närmaste halvering av nettoinkomsten inte kan drabba dem. Deras skyddsnät är fortfarande intakt och så länge som det nuvarande politiska styrelsesättet lever kvar, är det idiotsäkert. Många ser det till och med som att så skall det fungera, eftersom de har offrat tid och kraft för att företräda sina väljare. Men de som offrat sin hälsa för att hjälpa invånarna, är inte de värda att belönas istället för att straffas? Den egentliga anledningen är ganska glasklar, genom att klamra sig kvar inom politiken, har de politiskt aktiva bränt alla broar för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. De beslut som skapat detta, kan inte kallas annat än för orättvis makt.


Reträttplats för många politiker är och har varit vår ständigt svällande byråkrati. Det är alltså inte förvånande att de statliga verken och många av de offentliga verksamheterna, inte vet vad de håller på med. Så blev det för Dan Eliasson när han förflyttades till en reträttplats som skall vara på tårna om en katastrof eller kris uppstår. Inte förvånande visade sig verksamheten vara en katastrof och helt sakna organisation. Orsaken angavs bero på underbemanning.  


När vårt land brinner och ingen på myndigheten kan ge klara besked, kan man misstänka att de anställda tillbringat dagarna i falsk säkerhet och rullat tummarna sedan senaste storbranden. Att det händer en gång må så vara, men det skall till mycket otur för att drabbas två gånger. Av någon anledning verkar ledningen inte ens gjort sig tid att läsa den utredning, som gjordes efter förra storbranden och tagit lärdom av den.


Det är mycket som måste åtgärdas i vårt land och ingen ska lämnas i sticket enligt Löfven. Vem eller vilka det uttalandet gäller är svårt att veta, men förhoppningsvis är det alla som lyckats bli gamla, drabbats av sjukdom, eller som nu är aktuellt för många bönder, drabbats av torka och skogsbränder. Nåja, endera kommer snabba beslut före valet, eller så får det vänta och låta det bli andras bekymmer. Det är sannerligen inte lätt att vara politiker i dagsläget och knappast heller att börja nästa mandatperiod med problem som skulle varit lösta för länge sedan.


Hursomhelst har torkan och bränderna gjort hela vårt land fattigare inte bara på kort tid utan många år framöver. Många människors liv kan komma att slås i spillror, det går aldrig att ersätta det som gått förlorat. Hur ersätter man en människas framtidstro när en katastrof inträffar och det visar sig att vårt land inte har den beredskap som behövs? Vill det sig riktigt illa kommer det som hänt denna heta sommar, att ifrågasätta allt våra politiker säger och beslutar om. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards