Alla inlägg under februari 2013

Av Sven-Erik Hemlin - 28 februari 2013 06:43

När arbetslinjen infördes (som alla skulle vinna på) förklarade regeringen samtidigt att det inte skulle löna sig att inte arbeta. Många förstod inte innebörden, att en massa människor skulle komma i kläm. De enda som inte omfattades av det här, var de politiskt valda. Att de placerats i den nyttiga gruppen är lite svårt att förstå, jag ser dem som en stor börda för landets övriga invånare.

Anledningen är enkel, visst betalar de skatt som alla andra, men de skattekronorna räcker inte på långa vägar. De avlönas med skattepengar och betalar i bästa fall tillbaka runt hälften i skatt. Men lägger man till alla förmåner och generösa pensionsvillkor, är de en enorm förlustaffär för invånarna.

Man kan därför förstå att staten, kommunerna och landstingen ständigt behöver nya friska pengar. Visserligen har varken pengarna till skolan eller sjukvården räckt till under lång tid tillbaka, men de senaste åren har läger förvärrats. Pengarna räcker helt enkelt inte till någonting, som skattebetalarna inbillar sig att de ska göra.

När regeringen infört skattelättnader, upptäcker plötsligt många att allt plötsligt blivit dyrare. Inte minst då hyrorna, men även andra saker man behöver, vilket gjort att pengarna känns som en hal tvål när man har dem i handen. Men allt är ju som det alltid varit, de olika facken slåss för löneökningar och företagen svarar med att dra ner på personal. De löneökningar facken drivit igenom, slår mot alla genom att kostnaderna ökar i alla led.

Nu klagar försvaret att utan extra miljarder, måste vårt försvar bantas. Vilket försvar, vi klarar ju oss inte ens en vecka enligt ÖB? Skolministern kommer med det ena underliga förslaget hur skolan ska förbättras. Var ska pengarna tas? Det blir svårt eftersom vår finansminister likt Joakim von Anka, hellre vill bada i invånarnas pluringar.

Men vad är invånarnas skattepengar till för egentligen? Är de inte en betalning för tjänster som staten och de offentliga verksamheterna ska utföra? Vi betalar för att få en fungerande skola, vård och omsorg, där får inte sparas in på någonting. Däremot går det alldeles utmärkt att spara in på alla de politiskt tillsatta personer, som har i uppdrag att se till att pengarna räcker till. De har misskött sina uppdrag i alldeles för många år.

Förtroendet för vår statsminister är högt kunde jag läsa, det var visst fjortonhundra personer som fått göra den bedömningen. Varför inte göra samma undersökning bland alla de som utförsäkrats eller mist sina jobb? Jag har en känsla av att det skulle ge ett mer rättvist resultat. Eller så skulle de tillfrågade strunta i att svara. Det är många som helt tappat förtroendet för alla politiker.

Något ansvar för det Försäkringskassan gör, har regeringen inte. Efter den senaste tidens skandal av en handläggare vid Försäkringskassan, när en cancersjuk krävdes på svar om när han förmodades dö, är helt i stil med hur Försäkringskassan fungerar numera. Är det så konstigt att man börjar fundera över, vad det är för land vi lever i. Nästa steg blir väl att äldre personer får en förfrågan om när de tänkt sig dö. Pensionspengarna behövs till att försörja vår enorma byråkrati.

Uppriktigt sagt, fy faaaan, hur vårt land har blivit! Skrota allianserna och se istället till att gemensamt skapa ett mänskligare samhälle.

Av Sven-Erik Hemlin - 26 februari 2013 08:14

Märkte när jag satte mig ner för att skriva i helgen, att det som sitter i ryggmärgen inte stämmer överens med den hispiga värld vi nu lever i. Men det är egentligen inte alls märkvärdigt, att det som fungerat en gång tidigare, inte alls gör det en andra gång.

När Alliansen kom till för runt sju år sen, var det för att bryta sossarnas nästan fantastiska förmåga, att klamra sig kvar vid makten. Det lyckades, men mest tack vare sossarnas misstag. Vid senaste valet visste folk vad de hade, men inte vad de skulle få, det skapade osäkerhet.

Just det här med att det som fungerat en gång tidigare, men inte gör det längre, kan man se inom nästan alla områden. Det gäller att kunna hänga med i den snabba utvecklingen vår värld är inne i just nu. För många länder är det fråga om en omställning från att öka den ekonomiska tillväxten, till att försöka få det hela att gå runt.

Besparingar har stått som spön i backen, men när en besparingskarusell väl är igång, är det svårt att få stopp på den. Ju fler som blir av med sina jobb, desto snabbare snurrar den nedåtgående spiralen. Ingen politiker tycks tänka på, att effekten blir att de själva drabbas i slutändan. Betalda politiska företrädare hamnar långt ner på listan över vad invånarna behöver, för att ta sig igenom en ekonomisk kris.  

Oron i Grekland och Spanien med strejker och demonstrationer som urartar, visar vad som händer när invånarna helt tappat förtroendet för makthavande politiker. Misstron mot EU sprider sig bland medlemsländerna, det är bara en tidsfråga innan det hela faller ihop. Att EU säger sig se ljuset i slutet på tunneln, är bara ett sätt att inte skapa panik, men hur länge håller det?

Ändå ska man inte vara alltför pessimistisk inför framtiden, vi kommer alldeles säkert att se en uppluckring av den politiska makten. Det är ju egentligen vansinnigt, att politiskt valda företrädare ska fatta beslut om hur vi ska leva. Ibland funderar man om de politiska makthavarnas hjärnor, är lika rensopade som en paradgata. Ser man till arbetslinjen och de omänskliga besluten som drabbat de sjuka och arbetslösa, visar det på en dumhet utan like.

Nästa val blir verkligen intressant, nu vet många hur omänskligt de kan bli behandlade om oturen är framme. De som idag gynnas av arbetslinjen, har insett att de själva kan råka ut för samma sak som vänner och anhöriga. De letar febrilt efter något parti som sätter människan i främsta rummet. I brist på ett sådant parti, växer SD, vilket man ska se som ett misstroende mot de etablerade partierna. Ett sätt att ge igen, helt enkelt. Kanske är det ett svenskt fenomen, men vi ser resultatet inte minst i de program där svenska folkets röster är avgörande. Det är väldigt många som gör tvärt emot vad experttyckarna säger eller skriver.

Men eftersom det sägs att kaos bor granne med Gud, är det väl meningen att det här ska hända. 

Av Sven-Erik Hemlin - 15 februari 2013 09:35

Har grunnat från och till under en längre tid och kommit underfund med, att inte bo i den värsta kommunen i alla fall. Den döende staden, brukar en god vän kalla vår lilla stad, men än så länge sprattlar den. Men på något sätt verkar det som om vårt län, får dras med de sämst skickade för att hantera invånarnas pengar. Men som jag sagt förut, politiker borde inte få komma i närheten av skattebetalarnas pengar.

Om politiker verkligen kan göra någonting, gäller det inte i Gävleborgs Län. Visserligen har vi en borgerlig regering som styr landet, men i Gävleborg klamrar sig fortfarande sossarna kvar vid makten i flera kommuner. Visserligen med stöd av andra och ett minst sagt kufiskt sätt att räkna mandat vis valen, men ändå. Att det blir allt svårare att få behålla makten, beror inte bara på misstro bland invånarna, de gamla trogna väljarna går ur tiden i en strid ström.

Det är ont om jobb i länet och därför är arbetslösheten hög, det gäller inte minst bland ungdomarna. Vad det beror på är svårt att förstå, eftersom vårt län ligger bra till geografiskt, ändå är företag inte villiga att flytta hit. En anledning sägs vara det ljumma intresset hos makthavarna inom kommunerna, en del företag har fått känna av det.

Ministrar på besök har inte heller haft några jobb att vinka med, det bästa är därför om ungdomarna söker sig till andra platser. Lösningen tycks vara att skicka alla våra arbetslösa ungdomar till Norge, eller någon annanstans. Lite märkligt kan tyckas, eftersom det är ungdomarna som ska vara våra kommuners framtid. Ja, så har det sagts från politiskt håll så långt tillbaka jag kan minnas.

Precis som inom vårt landsting, vittnar många saker som händer om ett samhälle i sönderfall. Det gäller i allra högsta grad i Gävle. Den senaste tidens skandal pekar på att det kanske beror på handlingsförlamning hos politikerna. Eller så är de inte vuxna uppgiften. Förr eller senare kommer det hela för Gävles del, att ramla ihop som ett korthus, eftersom kommunledningen inte tar på sig något ansvar för det som händer. Det är för många ”affärer” som förkommit i Gävle, för att den senaste ska vara en tillfällighet.

När den minst sagt horribla förskingringen spreds av alla media över vårt land, visade det sig att de ytterst ansvariga känner sig som offer. Men invånarna då? Det var ju deras pengar som försvann. Hur många har stulit av invånarnas pengar de senaste tio åren? Tja, det kan ju inte kommunledningen ta ansvar för, de har ju litat på de personer som tillsatts att ta hand om pengarna.

Kanske är det så att den politiska ”kultur” som finns i vårt län, är någonting som drar ner länet i bottenträsket. Det behövs en storstädning för att få bort det gamla som sopats under mattan i många år. Nya kvastar sopar bäst, brukar man säga och det är väl vad som behövs. Det skulle inte heller skada att nya företag etablerade sig i länet, istället för att företagen blir färre.

Nåja, det finns några större företag kvar i länet, men visst känns Sandviks flytt av huvudkontoret som att födelseorten för företaget, inte längre är så viktig. Hur mycket det försvinner i kommunalskatt vet jag inte, men att de lokala handlarna kommer att tappa omsättning, är nog inte så fel gissat.

Att andra län ute i landet gjort ett uppsving, måste betyda att Gävleborgs län, fungerat som ett varnande exempel. Gör inte som i Gävleborgs kommuner, för då går det bara utför. Visst finns några småkommuner som insett att man måste ha ett bra företagsklimat, men det borde naturligtvis ha varit de stora som visat upp det.

Efter att ha tränats och mer eller mindre hjärntvättats av det gamla gardet, trampar nya kommunalråd i samma hjulspår. Troligtvis får de ett varningens ord att inte rota i gamla synder, utan istället begrava dem. 

Det går inte att komma med förändringar inom kommunerna, utan att trampa de gamla makthavarna eller arbetarkommunen på tårna. Om man inte kan säga att nu gör vi si istället för så, vad gör då ett kommunalråd? Det kan ju inte vara meningen att låta det rulla på, tills det inte går längre.

Gävle har väl varit välkänt för kommunalråd som sprungit på porr- och spelklubbar, nu finns ett kommunalråd som gjort tvivelaktiga resor istället. Det sägs att kvinnor är klokare än män, men det får andra bedöma. Men faktum är att i Gävle, sätter kommunledningen sprätt på enormt med pengar på en massa saker, som inte invånarna vill ha. Det de vill ha, finns det inte pengar till.

Därför kan man med fog säga att i Gävle kommun, vet inte de styrande vad ordet ansvar innebär. Men de vet hur de ska klamra sig kvar vid makten, om det så måste ske med oärliga metoder. 

Av Sven-Erik Hemlin - 11 februari 2013 07:52

Det var ett tag sedan jag satte mig ner för att skriva någonting. Med snöyra utanför fönstret hade jag i dag två val, att gå och lägga mig igen, eller sätta mig ner framför datorn. Har inte känt någon lust att skriva, det kan bli så ibland. Men visst har det funnits saker att skriva om, inte minst hur en kvinna kunde ”blåsa” Gävle Kommun på runt tjugo miljoner. Men eftersom det visade sig vara lika enkelt som att sno gottpåsen från en blind, var det inte fråga om en smart kupp, det berodde bara på en kommunlednings inkompetens.

När kommunens högsta höns vid presskonferenser uppträdda som en sårad oskuld, blev det hela rent ut sagt pinsamt. Hon sa ingenting om de bristfälliga reglerna som påtalats för flera år sedan av revisorerna, det var inte hennes bord. Däremot såg hon sig själv som brottsoffer, hur hon nu kunde få det till det.

Egentligen har hon ju i egenskap av ledande politisk makthavare, medverkat till att brottet kunde begås. De enda brottsoffer som finns i det här smaskiga svindleriet är invånarna, eftersom det är deras pengar som gått upp i rök.

Men att politiker försöker vända svart till vitt och tvärtom, är ju ingenting ovanligt. Speciellt känsligt är det när det visar sig att kompetensen inte räcker till. Det blir allt mer uppenbart i vår moderna globala värld, det räcker inte längre med social kompetens. Problemen blir hela tiden mer komplexa och några gamla patentmediciner att plocka fram som fungerar, det finns inte.

Både kommuner och landsting kommer antagligen att få stora problem om krisen förvärras. Redan nu har de problem upp över öronen att få verksamheterna att gå ihop. Men alla de miljarder som betalas in i form av skatter, tycks få vingar när de hamnar i den politiska byråkratin. 

Som sagt var, pengarna strömmar in, men vart tar de vägen? Naturligtvis måste det finnas en budget som tar hänsyn till, vad invånarnas betalar skatter för att få utfört. Men i de budgetar som upprättas av staten, kommunerna och landstingen, måste först tas hänsyn till de fasta kostnader, som hela tiden stiger. Enbart pensioner till tidigare riksdags-, kommunal- och landstingspolitiker, rör sig i dagsläget om oerhörda summor, som måste tas från de allmänna medlen. När man ser alla nerdragningar inom skola, vård och omsorg, blir det tydligen inte mycket över till dessa verksamheter.

Att en ändring nu är på gång, beror på att de så kallade folkvalda, blivit medvetna om, att invånarna tröttnat på att betala för någonting de inte varit med om att godkänna. Besluten som lett till de höga lönerna, frikostiga förmånerna och pensionsvillkoren, har fattats ovanför deras huvuden av personer, som själva omfattats av de generösa villkoren.

Ändå känns det hela minst sagt som ett spel för galleriet, de som suttit länge i Riksdagen omfattas inte av de nya reglerna. Det är välbetalda personer det handlar om, de borde ha garderat sig själva genom exempelvis arbetslöshets- eller pensionsförsäkringar. Vad politikeryrket handlar om, är ju i alla fall att det kan anses vara ett kall. Att de som ägnar sig åt politiken, brinner för att förbättra vårt samhälle. I och med det åtagandet, ska de därför också ta sitt sociala ansvar, att inte vara en belastning för skattebetalarna.

Men det verkliga orosmomentet för de etablerade partiernas företrädare är SD, som trots smutskastning och skandaler, fortsätter att dra till sig sympatisörer. Många platser i riksdagen, kommunerna och landstingen är i fara för de gamla etablerade partierna. Det finns ju de som satsat på en politisk karriär inom de gamla partierna och så kan det visa sig att de satsat på fel häst. Risken finns att dessa personer går över till SD, det partiet är i stort behov av erfarna politiker, som vet hur en slipsten ska dras.

Var och en sig själv närmast är ju det som gäller i vårt moderna samhälle. Rätt partibok har fött många under åren, det gäller alldeles säkert också några år framöver, för de som väljer rätt parti. Vilket som kommer att vara rätt parti efter nästa val, ligger i väljarnas händer. Det gäller verkligen att hitta på någonting som stryker väljarna medhårs vid nästa val för de gamla partierna.

SD tycks i alla fall ha hittat ett vinnande recept, även om det bara har en enda ingrediens. Men eftersom de övriga partierna ständigt serverar soppa kokad på en spik och kallar det för ett dukat bord, ser det ut att bli ett verkligt rysarval för många politiker med i dag välbetalda jobb.

Nu ser det ut som om det efter nästa val, inte blir att sitta ner och ta för sig ur köttgrytorna, utan istället ett avdukat bord. Får väl säga som programledaren i teveprogrammet På spåret: Vart är vi på väg? Men det blir nog en spännande resa, som förhoppningsvis leder ända fram. Det är inte ofta det händer, när politiker angett färdvägen. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards