Alla inlägg under mars 2018

Av Sven-Erik Hemlin - 30 mars 2018 17:28


När en regering går ut med att invånarna måste jobba längre upp i åldrarna, är det ett erkännande av de politiska misstag som gjorts. De pengar pensionärerna betalat in under sina arbetsliv borde inte bara ha förräntat sig under åren, det skulle ha gett skäliga pensioner. Problemet är med andra ord inte en åldrande befolkning, utan att pengarna inte har förvaltats på bästa sätt.


Problemet med en åldrande befolkning är det minsta framtida politiker behöver bekymra sig om, redan i medelåldern drabbas människor numera av utmattningssyndrom som kan leda till en för tidig död. Anledningen till den nya folksjukdomen kan skyllas på vad de flesta föds med, nämligen ett samvete. Massvis med människor sliter dagarna i ända utan att göra sig tid för varken matpaus eller toalettbesök men ändå känner sig otillräckliga. I ett sådant läge infinner sig prestationsångest och i många fall ansvarsstress.


Det är naturligtvis ohållbart och nästa fas blir därför att människor kommer att säga ifrån, eftersom de inte vill ha dåligt samvete, över någonting som andra tvingar bestämt över deras huvuden. Rädslan för sin hälsa blir starkare än rädslan för att säga upp sig från ett jobb som gör dem sjuka. Det kommer också att föra med sig ett helt nytt tänkande hur de vill att vårt samhälle ska se ut, men också vad de egentligen vill göra.


Som det nu är vantrivs de flesta, men tvingas ha ett lönearbete för astt överleva. Väldigt få jobbar för att det är roligt, om det inte är en hobby förstås. Då spelar varken tid eller arbete någon roll. Alla dessa skulle antagligen ägna sig åt det det heslt vill göra, om det inte var för pengarna. Haken för människor att kunna leva som de själva vill göra är att de måste tjäna ihop pengar.


De unga jag pratat med välkomnar den högteknologi där robotar och smarta maskiner tar över de rutinmässiga jobben. Många av de rutinmässiga jobben innebär pappersarbete, det finns massvis med administrativa jobb. Vad som är på väg att döda vårt land är just all administration på grund av  byråkratisering av alla funktioner i vårt land. Ingen verkar ha räknat på vad vårt land förlorar på den tid det tar att utföra den administration som krävs. Hur mycket betald arbetstid går åt till att vara administratör för exempelvis läkare, sjuksköterskor och lärare?

  

Fjärran från ett välfärdssamhälle har vi istället ett politiskt skapat kontrollsamhälle, som kostar invånarna enormt med pengar varje år. Vad det åstadkommit är ett kaos liknande det Trump skapat i Vita Huset, ingen vet till slut vad som gäller. I många fall kommer årslånga utredningar med förslag som ifrågasätts om det bryter mot gällande lagar. Varje månad för oss närmare ett totalt kaos som blir svårt att rätta till.


Invånarna har alltid sista ordet, det borde våra politiker inse. Men med så många människor som behandlats illa kan man inte räkna med rationellt tänkande, många gruvar på hämnd. Blir därför inte förvånad om årets val ställer allting på huvudet. Vad vi definitivt inte ska tro på är de ständigt återkommande opinionsundersökningarna. Vad några tusen tillfrågade har för sympatier speglar inte den stora massans, som ingen har en aning om vad de tycker och tänker.


Många står i valet och kvalet om de ska rösta överhuvudtaget, det finns inget parti som för fram de förändringar de vill se genomförda. En röst på Socialdemokraterna innebär också en röst på ett mindre stödparti som får inflytande på den förda politiken. Samma sak med Moderaterna, men SD kan känna sig nöjda med att stå vid sidan om och inte kan lastas för allt det negativa invånarna utsätts för.


Många är också de som just nu svär ve och förbannelse över MP när drivmedelspriserna nått smärtgränsen för många, men sossarna får också en släng av sleven. Sommarens utlandssemester blir  antagligen dyrare, den svenska kronan rasar gentemot både dollarna och euron. Någonting är åt helsike fel, men vem rår för det? Vi har ju hört att landets ekonomi är stark och det kanske den är just nu, men hur länge vet vi inte. Om ekonomin är långsiktigt stark skulle inte vår finansminister jaga skatteintäkter, det är väl så man får se det.


Men en svagare krona och ökade drivmedelskostnader betyder dyrare varor. Dyrare transporter gör dessutom både inhemska och Importvaror dyrare, vilket i sin tur för med sig att hushållskassan räcker till mindre. De redan svårt plågade svaga grupperna kommer att utsättas för ytterligare ekonomiska problem. Vad jag kan förstå är den ekonomiska tillväxten i fara om det här fortsätter och vi kan räkna med ytterligare nedskärningar i det invånarna betalar skatt för att få utfört.


Kan något politiskt parti räta upp det här? Knappast troligt eftersom de inte har en aning om hur det ska kunna lösas. Vad som finns kvar är att kunna ta ut högre skatter av de förmögna och de med höga löner, en grupp som många politiker och toppbyråkrater tillhör. Varför ingen politiker börjat titta på hur det kan sparas in på vår byråkrati är svårt förstå. Där finns miljarder att spara in på.


Från politiskt håll pratas ständigt om jämlikhet, men det gäller inte levnadsvillkor. Om man ser till de som sympatiserar med Moderaternas skattepolitik kan man utgå från att runt en femtedel av de röstberättigade har en bra eller mycket bra ekonomi. Av den femtedelen har vi säkert ett ganska stort antal som tror sig få betydligt bättre ekonomi genom att rösta på Moderaterna. Tja, saliga äro de troende.


Faktum är att framtiden aldrig varit så osäker som nu, det vi kan se på aktiebörser över hela världen är att många försöker sko sig så länge det går. Bakslaget kommer, det är vad de gamla "rävarna" som skurit guld med täljkniv övertygade om och ligger nu lågt. De i dag övervärderade aktierna kommer en dag framöver av dessa redan rika personer att köpas för småpengar, det är så det fungerar. Genom det kommer också miljarder av pensionspengarna att försvinna, men det talas det tyst om.


Den stora frågan är inte om det här kommer att hända, utan när det ska hända. Att prata om två år framåt i tiden är bara önsketänkande, vi vet inte hur det kommer att se ut före höstens val. Vinnare i det här osäkra scenariot är den som har en kristallkula som fungerar, men någon sådan har man ju inte. Att hålla tummarna att allt ska ordna upp sig, tror jag inte kommer att hjälpa.

Av Sven-Erik Hemlin - 28 mars 2018 07:53

Harold Lloyd, stumfilmsstjärnan som fick oss i dag gamla att skratta på fyrtio- och femtiotalet hade en framträdande egenskap, vad som än hände såg han lika gravallvarlig ut. Samma sak med Chaplin som snubblade igenom sina filmer lika allvarlig. Hur kunde dessa skådespelare vara roliga, trots att deras ansikten var som huggna i sten? Svaret är naturligtvis vilka dråpliga situationer de hamnade i.


Nutidens människor ser inte det roliga i de gamla filmerna, de rynkar på näsan åt dem. Det finns många svenska filmer som under krigsåren spelades in av en enda orsak, att roa publiken. Många av filmerna handlade mandom mod och morska män, ett sätt att höja fosterlandskänsla och hålla odet uppe i en svår tid.


Av någon underlig anledning har svenska folket glömt hur man skrattar. För något år sedan förekom det till och med skrattkurser. Ändå är det ett välkänt faktum att ett gott skratt förlänger livet. Det säger till och med läkare, människan behöver skratta och känna optimism. Skratt kan med andra ord både förebygga och göra människor friskare. Allt det kommer naturligt om människan känner trygghet och av den anledningen kan man förstå, varför vårt samhälle blivit som det blivit.


I vårt land ska allt tas på blodigt allvar, till och med ett skämt. Det är därför vi inte skrattar åt dagens politiker utan blir förbannade istället. Tror inte ens att våra politiker inser hur otroligt löjeväckande de är i sina försök att locka väljare. De har ingenting att komma med som inte de äldre hört tidigare, det presenteras bara i en ny förpackning.


Kan förstå att det är svårt att nå de unga med politiska budskap, många av dem förstår inte vad politikerna pratar om. De flesta unga har en klar bild av hur de vill leva sina liv och uppfylla sina drömmar. Politiska beslut och en skolgång som styrs av byråkratiska idiotier istället för att lärarna matar eleverna med fakta, gör att många blir utslagna redan vid unga år.


Inte minst alla de med läs- och skrivsvårigheter, men för den skull inte är dumma i huvudet och därför kan ta till sig vad lärarna har att säga. Om eleverna får lyssna på en duktig pedagog (lärare) om ett ämne, behövs inga läxor för de som varit närvarande på lektionerna.


Ett samhälle måste byggas omkring invånarnas behov, inte som monument över makthavarna och vad de tror ska finnas kvar som påminnelse om vad de gjort. På många orter har kosmetiska förändringar gjorts för miljontals kronor, någonting som istället gjort enorm verkan inom viktiga samhällsfunktionerna som ständigt har brist på pengar. Det är ingenting att skratta åt.


Under tiden våra politiker talar om hur de ska lösa problemen har de växt ytterligare. Det som händer inom skolan, vården och polisen är en kamp mot klockan, eller snarare att timglaset håller på att rinna ut. Det senaste hjärtskärande ropet på hjälp kommer från förskollärarna, de håller på att duka under. Kan tänka mig att våra politiker uppmuntrande ropar håll ut, inom ett par år ska det ha rätat upp sig. Det värsta är att de själva tror att de ska kunna göra det, trots att partistrateger säger att de inte ska lova någonting.


Det är lite som med de juridiska rådgivarna till Trump som slutar en efter en, både frivilligt och ofrivilligt. Trots förhoppningsvis goda råd, fortsätter både Trump och våra politiker som de alltid gjort, men inte kunnat ta till sig att de har alldeles åt helsike fel. I vårt fall är det inte invånarna som är orsaken till att vårt politiska styrelsesätt ifrågasätts, det är politikerna själva. Handlingsförlamning och sedan när det brinner i knutarna, brandkårsutryckningar inger knappast förtroende.


Naturligtvis slår det här ner på humöret och tron på framtiden, och tacka för det när regeringen går ut och exempelvis säger, att om fyra år ska dieselbilar vara borta från våra städers gator. Regeringen i dess nuvarande form kommer inte att vara kvar, eftersom de rödgröna talat med dubbla tungor som Den gamle indianhövdingen Sitting Bull säkert skulle ha sagt om han levt.


Har svårt att hålla reda på alla dubbla budskap som skickats ut till svenska folket. Det var inte länge sedan bensinmackar måste gräva ner tankar för att sälja etanol, nu är det elfordon som gäller. Nu börjar forskare lägga sig att elfordon kan innebära rena katastrofen för miljön men också för elförsörjningen. Nästa pryl som ska subventioneras av staten är antagligen sparkcyklar, men det är några år dit.


Men det allvarligaste är att i ena stunden ska trygghetsförsäkringarna återställas, i nästa kläms assistansberoende och sjuka åt ännu hårdare av Försäkringskassan. Arbetsförmedlingen har retat upp sig på att försöka göra det omöjliga, att hitta jobb till människor som är arbetsoförmögna. Det här kostar pengar och mänskligt lidande, med det är inte Annika Strandhälls problem, det ska lösas av de båda parterna. Vem skrattar åt ett sådant uttalande?


Det vimlar av allvarliga saker som måste rättas till, inte minst att det börjar bli ont om behöriga lärare, utbildade sjuksköterskor, sängplatser på sjukhus och poliser, men vem eller vilka har ställt till att det blivit så? Ja inte är det de anställda som gnetar på till dess de tvingas kasta in handsken på grund av utmattning eller som inser vartåt det barkar och säger upp sig.


Vad jag kan förstå är att det inför valet uppstått ett utmärkt läge för ett parti som verkligen vill satsa på de svagare i samhället, det rör sig om ett par miljoner väljare. Gamla tiders Socialdemokratiska parti hade aldrig sumpat denna straffspark mot öppet mål. Som ett tips kan nämnas att en majoritet av dessa lever utanför storstäderna och att vara generös mot invandrare och flyktingar ger inte där några politiska poäng.


Det är ett luttrat folk som skulle behöva glädjande besked inför valet, inte att skatter måste höjas för att bevara välfärden. En majoritet av invånarna lever inte i välfärd eftersom en så stor del utöver de öppet fattiga har skulder de inte kan betala under sin livstid. Tio år efter finanskrisen kan vårt land hamna i en, det är i politikernas ögon små kostnadsökningar, som kan sticka hål på lånebubblan.


Det är bara att lyssna på vår finansminister som på alla sätt försöker få debet och kredit att gå ihop och varje försök visar hur desperat hon är. Man måste bortse från den penninghög som finns i dag, den kan smälta bort lika snabbt som den snö vi fått i vinter. Det är det vår finansminister som ekonom försöker föra fram, men talar till döva öron.


Men så träder Ylva Johansson fram och förklarar i teve för svenska folket att allting ordnar sig, bara vi jobbar mera. Hon platsar verkligen i den buskisrevy regeringen bjuder på, men lockar till skratt gör det inte. Nu väntar jag på att en rörelse tar form med en slogan alla kan sluta upp bakom: Gör Sverige människovänligt igen!

Av Sven-Erik Hemlin - 25 mars 2018 19:41


Om det ska ske någon förändring i världen, är det de unga som måste gå i spetsen. De kommer att finnas kvar när dagens gubbvälde gått i graven och de som förpassar dem dit är den nu uppväxande unga generationen. Det går inte att knuffa undan de unga med: det här begriper ni inte. De har växt upp med högteknologin och de kan hantera den,


Våra politiker har inte fattat att det högteknologiska samhället vi är på väg in i, kommer att förändra alla människors liv. Till det bättre eller sämre vet vi inte eftersom gamla värderingar har en tendens att skymma de nya möjligheterna. Men en sak är säker, traditionella politiker som bevarar gammalt tänkande har ingen framtid.


Den enorma uppslutningen i Amerika bakom eleverna vid skolan som drabbades av masskjutning, tog  säkert de ledande politikerna på sängen. De kunde inte ens ana att det skulle kunna bli en så enorm anslutning av människor.. Inte heller att ställas mot väggen genom hotet från de unga: Inom inte så många år kommer de unga som nu protesterar att vara berättigade att välja. Kan förstå många gamla garvade politiker, antagligen korrumperade av en mäktig vapenorganisation, upplevde det som om världen gick under med dunder och brak. De trodde sig vara mäktiga, men ...


Har lite svårt att se samma uppslutning i vårt land där de unga drillats till att bli nyttiga medborgare genom att skaffa jobb och betala skatter så att välfärdssamhället kan överleva. Men det är just politikernas iver att framhålla välfärdssamhället som är krutdurken, de unga ser att det inte finns någon välfärd. Lite som den lilla pojken i Kejsarens nya kläder där pengar inte räckte till mer än en tumme.


Tidigare har politiker kunnat luta sig mot hur den genomsnittliga svensken lever, av den anledningen har allting handlat om procent när det gällt höjning av ersättning inom trygghetsförsäkringarna och pensioner. Det blir alltid den som tjänar mest som får det bästa utfallet, med andra ord ett fullstängigt idiotiskt sätt att använda sig av. Dessutom har alla höjningar för sjuka och pensionärer släpat efter, något jag aldrig fått en vettig förklaring på. Sker en fördyring i vårt land ska också de som påverkas så snabbt som möjligt kompenseras.


Sjukvården kommer att bli det heta debatt ämnet vid årets val sägs det, skräckrapporter om vad som händer på våra sjukhus över hela landet duggar tätt. Det pratas om att staten ska ta över från landstingen, men sunda förnuftet säger att sjukvården istället borde privatiseras. Det är de privata företagen som kan organisera och hantera pengar, det kan inte de politiska ledningarna inom landstingen eller politiker överhuvudtaget.


Att begränsa vinster i välfärden är knappast rätt väg att gå, risken finns att de privata ägarna då drar ner på eller helt enkelt lägger ner verksamheterna. Med lite eftertanke inser säkert de flesta att det då skulle innebära total kaos. Enda slutsatsen man kan dra av det här är att våra politiker inte har de kunskaper som krävs, men det är ju ingen väl bevarad hemlighet.


Baktanken är naturligtvis att få tillbaka den personal som bytt till privata företag, men det kommer knappast att lyckas. Politiker förstår sig inte på personalpolitik och anställda direktörer är inte sakkunniga, utan renodlade byråkrater som tror att administration löser alla problem. Ingen tycks ha fattat att byråkrater genom administrationstvång förlamar en verksamhet. Den enda statistik som är viktig är hur många patienter som behandlats för sina åkommor.


Det finns inga tvivel om att våra politiker skapat ett sjukt samhälle, hur ska man annars tolka att allt fler unga drabbas av psykiska problem. När det börjar vid unga år, hur ser då framtiden ut för dem? Det räcker med sunt förnuft att inse vartåt det barkar, vårt samhälle måste förändras fortast möjligt för att det inte ska urarta och bli en nationell katastrof.


Det är en av anledningarna till att jag tror Medborgarlön kommer att införas inom en snar framtid. De unga vill inte leva som deras gamla förfäder och föräldrar gjort, de vill bestämma över sina egna liv. Vi har under flera år kunnat läsa om växande barnfattigdom, någonting de bär med sig in i vuxenvärlden. Vårt politiskt uppbyggda samhälle utgår från att båda i familjen arbetar, att det finns ensamstående föräldrar har helt förbisetts. Där finns verkligen grunden för behovet av Medborgarlön, en ekonomisk grundtrygghet.


Tvåtredjedelssamhället är redan här, de med ett arbete kan se fram emot att skattetrycket på dem kommer att hårdna. Alternativet är en politisk omöjlighet, att banta vår byråkrati, skära ner antalet politiska företrädare och lägga ner de statliga verk som på grund av EU inte har ett existensberättigande. Det är en besk medicin för de politiskt aktiva, men en nödvändighet för både vårt land och invånarnas överlevnad.


Det är dags att börja om från början, att de som vill förändra vårt samhälle gör det ideellt. Politiska uppdrag ska inte vara ett välavlönade arbeten eftersom glöden snabbt falnar och resterande tiden i maktens korridorer blir en transportsträcka fram till en väl tilltagen pension. Bo Giertz skev en gång: Gärningen når sin ädlaste halt när den är tjänande olönat av erkännande eller vederlag, född ur önskan att gagna och främja. När vi inte begär någon lön får vi den ändå rikligen: den osjälviska handlingens inre frid.


Att tjäna invånarna är vad de politiska uppdragen går ut på, men ack så fel allt blivit. Men det är vad vi måste göra klart för de politiskt aktiva, det är inte de politiska partierna som skall driva igenom sina ideologier, de skall prioritera vad invånarna behöver för att kunna leva det liv de är födda till. Och det är inte att föda statens, kommunernas och landstingens enorma skara av heltidspolitiker. Politiken ska inte ses som ett yrke, det ska vara en kortare period som ägnas åt att förverkliga invånarnas önskningar.


Under de fyra år en mandatperiod våra politiker har på sig, hinner både världen och vårt land förändrats varför nya krafter och kunskaper måste ta över. Vår värld har blivit alldeles för komplicerad och av den anledningen räcker det inte med social kompetens. Det är alldeles för mycket begärt att de politiker som gått den långa vägen ska kunna kompetensutvecklas. Det går inte att lära gamla hundar sitta brukar man säga, samma sak med gamla politiker.

Av Sven-Erik Hemlin - 23 mars 2018 18:03


I en värld då kortfattade nyheter blir lästa på telefoner är det lätt att förstå varför papperstidningarna får allt svårare att överleva. Papperstidningarna är hela tiden steget efter, i en värld då nyheter kablas ut i samma stund de händer. Till och med tevebolagen bryter ibland pågående sändningar för en smaskig nyhet.


Det är alltid intressant att se de braskande rubrikerna på löpsedlarna, det som säljer lösnummer är i brist på nyheter, skandaler och skvaller. Svenska folket älskar skvaller och smaskiga skandaler, det är därför tidningarna numera gått över en tidigare gräns, att ligga lågt och inte gräva nu fram hur ruttet vårt land egentligen är. Skandaler som uppdagats har varit många, så man kan förstå varför yttrande- och pressfrihet sticker våra politiker i ögonen..


Våra politiker vill alltid framhålla att vårt land ligger i framkant, men så är det ju inte. Gubbväldet är svårt att rubba, jämställdhet mellan könen finns egentligen inte hur mycket som än talas om det. Men att tvinga fram jämlikhet mellan könen skördar offer. Många män känner sig hotade och visar var skåpet ska stå, det vill säga ger frugan, sambon eller en helt obekant kvinna ett rejält kok stryk. Men det har också förekommit tvärtom, att toffelhjältar fått sig en omgång. Våra politiker har inte en susning om vad de ställt till med.


Det går inte att undvika en jämförelse med andra länder. Det finns flera länder där det är okej att spöa frugan och barnen, det har med uppfostran och religion att göra. Men när det händer i ett land som vårt där politiker talar om att så får ni inte göra, har det passerat en gräns som gör att en majoritet av invånarna reagerar. Och naturligtvis kan man förstå det, vi har fått lära oss att ta seden dit man kommer. Passar inte galoscherna är det bara att kliva ur dem.


Så är det i exempelvis Amerika. Där är invånarna religiösa på söndagar, på vardagarna går det alldeles utmärkt att inte vara det. I vårt land gapar kyrkorna tomma, de unga får ju inte ens lära sig om religion längre i skolan, så återväxten (eller vad man ska kalla det) för kyrkans del är knappast uppmuntrande. Massvis med människor har därför lämnat kyrkan av ekonomiska skäl, pengarna behövs till annat.


En för vårt land otäck utveckling har skett när regeringar i andra länder på alla sätt försöker minska antalet invånare. Det är inte bara krig som orsakat de stora flyktingströmmarna, det finns flera orsaker. Någonting som allt fler upptäckt är en stor del av de som kommit hit inte saknar pengar, de har satsat stora summor pengar på att komma hit.


De fattiga ses som att de inte tillför länderna någonting annat än problem, men vid en flykt hamnar de i andra fattiga länder eller i flyktingläger. Många har lockats hit därför vårt land setts som det gästfriaste i världen. Eller har de mest blåögda politikerna som de själva medger, det kunde inte ens ana att det här skulle kunna hända. Visst är en stor del av de som kommit hit fattiga, men behöver vårt land fler fattiga, var inte de hundratusentals fattiga svenskar som fanns och blivit fler senaste åren tillräckligt?


Det här har fått mig att grubbla över hur vårt land ser ut om tjugo år. Vi var redan överbefolkat om man ser till antalet bostäder, ett problem som aldrig kan byggas bort så länge vi följer den svenska modellen. Politiska beslut har sett till att byggbolagen tappat sugen och redan nästa år räknar man med att byggandet minskar. I och för sig spelar det ingen roll, det är alldeles för dyrt att bygga i vårt land, vilket gör att endast ett fåtal har råd att bo i nybyggda bostäder.


Jag brukar alltid hänvisa till regeln att om någonting blir för dyrt säljs det inte. Samma sak med våra politiskt styrda offentliga verksamheter, som försvaras av makthavande politiker trots att det bevisligen kostar enormt med pengar för invånarna. Pengar rinner mellan fingrarna på inkompetenta politiska ledningar, tidigare skattehöjningar och av staten tillskjutna pengar har smält som smör i solsken.


Kravet att hitkommande flyktingar måste komma i arbete och försörja sig själva är inte förvånande, det är en nödvändighet eftersom de måste försörjas med pengar ur den gemensamma kassan. Tror inte våra politiker för något år sedan insåg att de öppna gränserna, skulle innebära att invånarna (till och med de sämst ställda) tvingas vara solidariska. De hot många politiker nu utsätts för är följden av att allt fler påverkats av den stora ökningen av invånare på ett negativt sätt.


Vad som händer är att det svenska folket med sina skatter varit med om att bygga upp, utnyttjas av människor som tydligt visar att de inte alls vill leva som svenska folket gör. Om våra politiker tillåter böneutrop kan vi vänta oss vad som helst, då kommer det verkligen att ta hus i helsike. De hitkommande får ha vilken tro de vill, men de bör tänka efter om de vill tillbaka till sitt hemland och leva som de alltid gjort, eller acceptera hur man lever i vårt land.


Det här är ett bevis på att vi inte kan ha "fel" regering i fyra år som experimenterar med svenska folkets pengar och levnadsvillkor, det måste levereras vad svenska folket betalar för. Vår finansministers besked att redan om två år, kommer det att saknas pengar som måste täckas in. Det är mycket roande, eftersom vi då kan räkna med att behovet kommer att vara ännu större om fyra år. Men det här beskedet har inte tagit hänsyn till att någonting obehagligt kan hända, som påverkar hela vårt lands ekonomi.


Ser vi tio år framåt använder säkert både företag, staten, kommuner och landsting robotar av olika slag och smarta maskiner. Företagen ser det som  en nödvändighet för att överleva i den håra konkurrensen, för staten, kommunerna och landstingen ser det som en kostnadsfråga. För att få råd med dessa investeringar måste administrationen bantas och göra verksamheterna mindre byråkratiska. Vårt politiska etablissemang har verkligen målat in sig i ett hörn.

Av Sven-Erik Hemlin - 20 mars 2018 19:59

Den politiker som vill nå folk med sitt budskap lovar naturligtvis skattesänkningar. Alla anser att de betalar för mycket skatt, inte minst pensionärer, sjukpensionärer och de med a-kassa. Men den grupp Moderatledaren Kristersson vänder sitt budskap till, är de som betalar över femtio procent i marginalskatt. Jag kan förstå att han ömmar för dessa stackare, men de är också de enda som kan tänkas rösta på Moderaterna.


Det här med att sänka skatter är inte speciellt klokt, någon måste nämligen betala vad det kostar. Det blir alla som inte når upp till den nivå Kristersson ömmar för, det vill säga en stor del av medelklassen och de svagaste grupperna. Han har nämnt att bidragen måste ses över, menar han då även det mest snedvridna bidraget, jobbskatteavdraget?


Den teori som ligger bakom effekterna av skattesänkningar är att de ger ekonomiska effekter . Jodå, de ger effekter, men inte som tänkt var. Det har visat sig i de Amerikanska delstaterna Kentucky och Louisiana som sänkt skatterna och båda hamnat på ruinens brant. De glömde nämligen bort att se över onödiga kostnader för att driva delstaterna.


För de rika fungerade det, de blev betydligt rikare. Men precis som i vårt land fick skolan i brist på pengar problem, hälsovården blev lidande och de som fått betala notan har blivit medelklassen och de svaga grupperna. Bland de rika som blivit rikare, finns många med politiska toppjobb.


När Moderatledaren lägger fram det här förslaget slår han hål på att Moderaterna är bäst på ekonomi. Det gäller definitivt inte det där nybyggda sjukhuset i Fjollträsk, som kostat miljarder men ändå inte fungerar. Läste att sjuksköterskor måste använda visselpipor för att kommunicera med varandra. Men så slår det mig,  skulle inte det här sjukhuset bli ett under av högteknologi? Tänk så tokigt det kan bli när politiker ska besluta om någonting de inte har en susning om.


Någonting många människor vill skryta över är sin egen plånbok. Ja, det gör det så det ska märkas, nämligen genom svinfyra statusprylar. Naturligtvis blir de som inte ens har en cykel avundsjuk, fattas bara annat. Men en dag står inte bilen längre framför huset, endera blev amorteringarna och räntor alldeles för dyrt,  eller att hushållskassan inte räckte till leasingavgiften. Skenet bedrar brukar man säga och det gäller även människor som visar upp statusprylar.


Det är precis så våra politiker vill att omvärlden ska se på vårt land, ett under av välmåga där invånarna är jämställda. Ofta framhålls att av våra politiker att vi måste ligga i framkant, men jag tror inget land tar efter att säga och skriva HEN istället för han och hon. Om det ska ses som att vara i framkant eller bottennapp får var och en avgöra. Nionde plats i en undersökning om var folk är lyckligast, visar på ett brutalt sätt att vi inte ligger i framkant. Något välfärdsland är vi alltså inte.


Ordet välfärd vet knappast våra politiker vad det betyder, om så var fallet skulle de undvika att använda det i dagens läge. Välfärd betyder flera saker som exempelvis någons välgång, men det kan inte vara meningen att glorifiera alla giriga som skott sig på invånarnas bekostnad. Ordet välfärd kan också betyda lycka eller välmåga, vilket inte alls stämmer in på en stadigt växande grupp av fattiga som knappast är lyckliga och lever i välmåga. Och det är ju vad undersökningen kom fram till vilket placerade vårt land på nionde plats, långt efter våra grannländer.


Om man fortsätter att titta på ordets betydelse betyder det också medborgarnas välstånd, men det omfattar en alldeles för liten del av invånarna, en majoritet lever knappast i välstånd. Inte heller stämmer ordet överens med betydelsen social trygghet, det skyddsnät som en gång fanns har trasats sönder av politiska beslut. Vad jag kommit fram till är att de makthavande tagit till sig en enda betydelse, nämligen samhällets bästa och tolkat det som att statens, landstingens och kommunernas behov prioriteras, invånarnas behov kommer först i andra eller rent av tredje hand.


Allt som gått snett ska naturligtvis inte skyllas på dagens politiker, men de har vårdat ett arv som för länge sedan borde gått i graven. De förtroendevaldas uppgift har helt glömts bort i ivern att förändra vårt samhälle efter de ideologier som varit i maktställning. Företrädarna har därför tagit på sig rollen som förmyndare över svenska folket, som tvingas anpassa sig efter fattade beslut. Det är så många inbördeskrig har startat, men så våldsamma är inte svenska folket i gemen än så länge.


Trots min ålder är jag en av dem som med förtjusning ser fram emot den högteknologiska utvecklingen. Inom en ganska snar framtid kommer Artificiell Intelligens att stå för beslutsunderlagen av den anledningen,  att de smarta maskinerna kan bearbeta de tusentals saker som behövs för en konsekvensanalys. Det bästa av allt, de kommer knappast att lyssna på vare sig politisk retorik eller lobbyister som talar för sin sak. Att det kan sparas in på massvis med administratörer och välavlönade byråkrater är en bonus för invånarna.


Och framtiden för mera med sig. Har märkt en tydlig rädsla hos våra politiker att ens debattera det som många länder försöker sätta sig in i, nämligen Basinkomst/Medborgarlön. En statlig grundlön utan motprestation som skall skapa en ekonomisk trygghet för invånarna. Läs gärna vad som skrivs av skickliga ekonomer som insett att utvecklingen leder mot att många kommer att befrias från sina arbeten. Visst kommer det att leda fram till andra former av arbeten, men det kommer att ta många år innan den nya samhällsformen kommit på plats.


En gnagande känsla säger mig att den moderna människan fördummats eller snarare invaggats i falsk säkerhet. De har inte trott att de en dag måste ta saken i egna händer och ingripa mot de makthavandes dumheter, men nu talas det om Medborgargarden i utsatta samhällen. Det är inte de politiska makthavarna som agerat utan helt vanliga medborgare.  


Hittade bland mina anteckningar ett gammalt citat skrivet av Alfred G. Walton som passar in i den tid vi är på väg in i. Det lyder så här: En klok människa är gästfri mot nya idéer och försöker hålla god jämvikt mellan det bästa gamla och det bästa nya. När vi inte längre har ett trygghetssystem värt namnet, måste en statlig Basinkomst/Medborgarlön ses som en trygghet för invånarna att i alla fall ekonomiskt kunna överleva. Som der ut, kommer vi antagligen att behöva det.

Av Sven-Erik Hemlin - 17 mars 2018 12:40

Att vakna upp i dag och med kaffemuggen i handen se ut genom fönstret och se en klarblå himmel kändes nästan overkligt. Visserligen tolv grader kallt utanför fönstret, men i alla fall. Om det är någonting vi inte är bortskämda med så är det sol som vi verkligen behöver för att ladda batterierna som driver många att fungera som "Duracellkaniner". Inte minst inom vård och omsorg.


Jäkt och stress nöter på människan och utan uppladdning är många människors batterier urladdade. Följden blir att när kroppen på de här människorna inte startar blir de kvar i sängen. Det är inte läkarna som hittat på diagnosen psykisk ohälsa, som i själva verket beror på att de sista unsen krafter tagits ur kroppen i ett försök att vara solidarisk med arbetskamrater.


Någon solidaritet med sina arbetsgivare som är landsting och kommuner, tvivlar jag på att dessa personer känner. Tvärtom har personalen skickat ut varningssignaler och protesterat mot en arbetssituation som är omänsklig. Att ingenting gjorts är följden av vårt "demokratiska" styrelsesätt, det vill säga bypolitiker som genom sin inkompetens, inte inser konsekvenserna av sina beslut. Faktiskt får de mig att tänka på Hasse & Tages präst, som inte hade några egna åsikter om någonting. 


Det här drabbar invånarna som inte har någonting att säga till om, trots att dessa personer avlönas med invånarnas pengar. Det så kallade demokratiska styrelsesättet utestänger invånarna från inflytande och makt att avsätta dessa personer. Man kan därför säga att vårt land inte är demokratiskt, det är inte folkviljan som styr.


Den politiska maktkampen är och har varit viktigare än invånarnas väl och ve. Av naturliga skäl har det skapat ett missnöje som lett fram till det vi kan se i dag, partierna sneglar ängsligt på opinionssiffror inför valet i höst. De borde oroa sig mer för om folk kommer att rösta överhuvudtaget, valet handlar om att välja mellan pest och kolera.


Tre partier riskerar att ramla ur riksdagen, vilket kan ses som ett tecken på att svenska folket tröttnat på att även de pyttesmå kan påverka de beslut som fattas. Den som tycker det är demokratiskt kan inte leva i den verklighet alla övriga tvingas leva i. Alla som inte är politiskt aktiva, måste ställa sig frågan vem som gett de politiska makthavarna rätten att bestämma över invånarnas liv.


Våra politiker vill att vi ska jobba längre, fler måste i arbete och det ska finnas en dödsattest för att inte vara arbetsförmögen. Det är de makthavande som uppmanat invånarna att konsumera mera för att bevara inte bara den ekonomiska tillväxten, utan också vårt välfärdssamhälle. Under alla år av ekonomisk tillväxt har det skett försämringar för invånarna, det hjälper alltså inte med ekonomisk tillväxt eller att det betalas mer till välfärden. Pengarna rinner mellan fingrarna på beslutsfattarna, Karolinska är ett utmärkt exempel men det finns fler.


Vår finansminister har varnat för att vårt land kommer att ha ett underskott på runt tvåhundra miljarder om ett par år. Den som följer med vad som händer har säkert läst om hur de stora klädkedjorna går kräftgång, kampen om kunderna kommer att ske inom e-handel. Naturligtvis kommer det att påverka vårt land och inte minst då storstäderna om butiker försvinner och en massa människor blir arbetslösa.


Ändå är det här bara början på den förändring det varnats för, massvis med traditionella jobb kommer att försvinna. I samband med flytten signalerar Nordea att smarta maskiner ska ersätta runt tusen anställda, andra banker kommer med all säkerhet att följa efter. Istället för de tvåhundra miljarderna borde inte bara nuvarande regering utan även den nästa oroa sig för hur invånarna ska kunna överleva till slutet på nästa mandatperiod.


Den som är sjukskriven eller arbetslös kan säkert berätta om hur det påverkar privatekonomin. Att konsumera annat än det mest nödvändiga är en omöjlighet, vilket då även påverkar branscher inom servicesektorn. Massvis med små tjänsteföretag kommer att tvingas lägga ner. Ingen har överhuvudtaget räknat på vad som händer när ännu fler blir fattiga, ändå är det precis vad som kan hända inom en snar framtid.


Människan har en förmåga att tänka att det händer inte mig, men det är bara ett sätt att förtränga verkligheten. Det kan hända alla, att livet en dag drastiskt förändras. För yrkespolitikerna i de små partierna som riskerar åka ur riksdagen kan livet komma att förändras. Om de mistar sitt välavlönade jobb kommer de i vardagslivet att känna sig alldeles bortkomna och bara ett fåtal kanske kan få ett jobb.


Det politiska maktsystemet har varit duktig på att skapa ett skyddsnät för avdankade politiker, samtidigt som skyddsnätet för invånarna trasats sönder. Det kommer att bli nästa stora problem för vårt föråldrade maktsystem, för vem ska hålla i yxan och ta bort de förmåner som de egenmäktigt beslutat om? Jag hoppas verkligen att få vara med när det händer.


Ett överbefolkat land i en tid då hela världen står inför en enorm förändring, hur ska det problemet kunna lösas? Visst finns det lösningar, men de går inte att genomföra med det politiska maktsystem vi har. Kan inte annat än använda ett österländskt ordspråk: Om skon är trång hjälper det inte att världen är vid.

Av Sven-Erik Hemlin - 14 mars 2018 21:15

Det är tidigare otänkbara politiska vindar som nu sveper fram över världen tack vare Donald Trump. Nationalister har fått vind i seglen och ger oss en föraning om att många länder kan förändras på relativt kort tid. Senast i raden är Italien som drabbats av fler flyktingar än vad vårt land gjort, vilket också visade sig vid valet.


Hur det kommer att visa sig vid valet i höst kan vi bara gissa oss till, men visst kommer vi att presenteras ett annorlunda valfläsk. Valet skulle handla om vården, skolan och polisen, det vill säga en operettliknande valrörelse likt Annie Get Your Gun. Vi skulle ha fått höra partiledarna sjunga: Allt du kan göra, kan jag göra bättre, för så har det ju alltid varit i valrörelserna.


När nu nya vindar sveper över världen står våra politiker minst sagt handfallna, det går inte längre att prata om att bevara välfärden, när en allt större del av invånarna lever i fattigdom. Ett land där flera hundratusen människor lever under EU:s fattigdomsgräns, väcker reaktioner hos andra länder. Vad är det som Sverige gjort fel har jag hört mina utländska vänner säga.


Fel och fel, vi drabbades av en flyktingström som tog inte bara våra politiker på sängen, utan också invånarna. Vårt land var inte rustat att ta emot så många människor, de viktiga samhällsfunktionerna klarade inte ens av det tidigare invånarantalet. Orsakerna till urusel utbildning och lågavlönade lärare hör ihop med de är de offentliga arbetsgivarnas helt förkastliga personalpolitik, som dränerat verksamheterna på personal som tröttnat och sökt bättre arbetsplatser. Man kan förstå att de politiker som vurmar för de offentliga verksamheterna vill förbjuda vinster inom skolan och vården, det är dit de välutbildade människorna sökt sig.


Skulle det bli ett förbud kommer många skolor och hälsocentraler att stängas och hur ska de offentliga verksamheterna klara av det? De kommunala skolorna kommer definitivt inte att klara av att ta emot alla dessa människor, varken personalmässigt eller ekonomiskt. Vad gäller hälsovården kan man inte vänta sig annat än en katastrof.  


Det klagades från politiskt håll får många, många år sedan, att med en åldrande befolkning och ständigt ökade kostnader, måste vi få flera i arbete. Eftersom utbildningsnivån i landet är så låg, har företagen genom användning av ny teknik svårt få tag på folk med utbildning. Nu ses enda utvägen vara att invånarna måste jobba längre. Inget politiskt parti insåg för runt tjugo år sedan, att kostnaderna måste ses över och då inte minst för vår minst sagt omfattande byråkrati.


Det finns säkert politiker som insett att vårt land tagit sig vatten över huvudet, problemen är alldeles för stora för att kunna lösas utan för vårt lands del okonventionella politiska beslut. Oavsett färgen på regering, kommer bilden av vårt land att drastiskt förändras i omvärldens ögon. Men förmodligen finns ingen annan lösning, ingen vinner på att vara snäll i dagens hårda samhälle. Så verkar i alla fall våra politiker resonera, när det gäller de som av skilda anledningar inte kan jobba.


Vårt land kommer alltså att förändras, jag har en känsla av ett de hitkommande flyktingarna hoppat ur askan i elden. Det verkar som om det vitt utbredda missnöjet nu nått fram till de makthavande, tidigare är det bara de som försvarat den enorma flyktingströmmen som kunnat göra sig hörda. Det hjälper inte att kalla alla de människor som fått nog för rasister, för i själva verket har det mycket lite med rasism att göra. En ständigt växande skara är orolig för vad som kommer att hända med vårt land.


Visst blev jag lite förvånad över Socialdemokraternas förslag om att religiösa skolor ska förbjudas, men det visar att mullret från gräsrötterna nått upp till den högsta ledningen av partiet. Våra politiker talar om ett jämlikt samhälle och det är vad förslaget går ut på. Man måste kunna begära av de som frivilligt sökt sig hit, att också ta seden dit de kommit. Att de har en annan religion har ingen betydelse, men de måste ändå följa de lagar och regler svenska folket tvingas leva med.


Kan inte förstå att det är någonting märkligt med det, tvärtom borde det vara en självklarhet i ett land där sjukskrivningar inte gäller och svårt handikappade nekas den hjälp de behöver. Pensionerna har släpat efter i många år, de gamla har behandlats skandalöst. Värre än då behandlas de som av skilda anledningar beviljats sjukpension som dels får dras med sina sjukdomar men också med en urusel ekonomi. Det är så vårt land ser ut och har sett ut i många år, det är dags att ta bort skygglapparna.  


Man måste därför ha förståelse för att skaran av människor som tycker det har daltats för mycket med invandrare och flyktingar stadigt växer, och naturligtvis har några av de politiska partierna blivit uppmärksamma på det som SD påtalat under många år. Även invånarna har märkt att de politiska partierna insett vartåt det barkar och de som försvarar invandring och flyktingmottagning är knappast i majoritet att bestämma. Det gäller verkligen att vakta tungan inför valet i höst. 


Det är minst sagt märkligt att svenska folket aldrig blivit tillfrågad om de vill ha invandring eller inte. En folkomröstning hade gett ett snabbt besked hur svenska folket vill ha det, det är ju de som får betala notan för det hela. Det rör ju sig inte om några småpengar och många av de som tvingas vara med om att betala och har drabbats av åtstramningar och ett i det närmaste obefintligt skydd trots inbetalda försäkringspremier till trygghetsförsäkringarna.


Naturligtvis har det kommit protester över Socialdemokraternas förslag, fattas bara annat. Men de har hittat ett koncept som många kommer att ta till sig. Inte minst ute på landet som Stockholmarna kallar resten av vårt land, där problem märks tydligare än i en storstad. Lägger partiet också förslag om att återställa trygghetsförsäkringarna, har det en stor chans att även locka väljare från SD. Det kan man verkligen kalla att göra två flugor på smällen, som en gammal bilhandlare sa en gång när han trott sig gjort en fin bytesaffär.

Av Sven-Erik Hemlin - 10 mars 2018 09:13

När jag sätter mig ner för att skriva är det som regel stundens ingivelse som styr, det är tankarna som malt i huvudet som måste ut. Jag har inte mycket till övers för de politiker som säger sig vara våra företrädare, de saknar både kunskaper och kvalifikationer. Det är för det mest deras uttalanden som skaver och det som slog mig i dag var, hur stor skada politiker har åsamkat inte bara landet utan också invånarna.


Annika Strandhälls uttalande om att gå vidare i kampen mot rökning på offentliga platser gjorde mig förbannad. Jag röker inte, men en minister som inte kunnat lösa de problem hon har på halsen genom Försäkringskassans skandaler. skall inte heller leka förmyndare över svenska folket.


Att hon går vidare med det idiotiska förslaget, beror antagligen på att någon rådgivare sagt att hon inte skall lyssna på de som gnäller om förslaget. Men förslaget grundar sig antagligen på att någon inom kontaktnätet gnällt om just det hon lägger fram förslag om. Något folkligt stöd har det inte, det upplevs enbart som löjligt. Ingen behöver fundera över varför Socialdemokraterna tappar väljare, partiets företrädare lever i sin egen värld.


Nåja, från det ena till det andra, träffade jag en ungdomskamrat som nyligen mistat sin hustru efter över sextio år tillsammans. Han talade om hur fruktansvärda de två första månaderna varit, tomheten som uppstår måste upplevas och kan inte förklaras för de som inte varit med om samma sak.


Men det här är vad livet handlar om, inte att vara nyttiga medborgare som skall hålla vårt välfärdssamhälle vid liv. Människornas levnadsvillkor har totalt glömts bort, det samhälle som skapts ger allt mindre tid till familjeliv. Inte undra på att många försöker fly från verkligheten genom missbruk, de orkar helt enkelt inte med alla krav som ställs på dem.


På något sätt har svenska folket lurats in i ett levnadssätt, där politiska löften gett bränsle åt drömmar om framtiden, att till och med lägre skatter för rika är någonting alla tjänar på. Så är det ju inte, men om det upprepas tillräckligt ofta ses det som sanning. Men följden har blivit att de rika blivit rikare, på bekostnad av en stadigt växande grupp av fattiga. Enligt en sammanställning jag läste, ligger vi i framkant när det gäller antalet människor som lever under EU:s fattigdomsgräns. Om nu det är någonting att skryta över.


Drömmar om rikedom har skapat många spelberoende människor, eftersom spel för de allra flesta är enda möjligheten att bli rik. För en förkrossande majoritet i vårt land är ett lönearbete ett sätt att överleva fram till pensionen, sedan finns det som regel inga besparingar som kan sätta guldkant på tillvaron. Råkar de äldre bli sjuka och inte längre kan klara sig själva, tar kommunerna hand om de pengar som eventuellt finns kvar.


I ett land som lever ur hand i mun är det viktigt att invånarnas pengar rullar och inte hamnar i madrassen. Det är inget problem för de sämst ställda, alla deras pengar går at till att överleva. De som verkligen trasslar till det för de politiska makthavarna är de med mycket pengar. De sätter inte sprätt på dem utan ser till att förmögenheten växer.

Enligt politikers sätt att resonera måste därför de rika vara en katastrof för den ekonomiska tillväxten.


Men svenska folket har inte bara satt sprätt på sina löner för att köpa saker, utan också lånat enormt med pengar. Kanske på grund av att de uppmuntrats och trott att materiella ting gör människan lyckligare. Ser man till hur invånarna konsumerat under åren, har de lyckats föra fram sitt budskap. Men det är knappast någon tröst för alla de som känner sig grundlurade. Det svider att ta ut framtiden i förskott.


Hela vår värld är uppbyggd på föreställningen om att materiell välfärd är samma sak som lycka. Genom att köpa saker tror vi alltså att vi blir lyckliga, men så är det ju inte. Istället upplevs ett länge efterlängtat köp som en form av antiklimax och nya mål måste sättas upp. Vad det beror på har jag läst många artiklar om, en teori är att många drivs av ett nästan desperat behov att få uppmärksamhet.


Politiker ser som sin uppgift att försöka dölja det tråkiga och talar vitt och brett om att allt ska bli bättre. De säger att konsumtion är bra för den ekonomiska tillväxten och därmed också för invånarna. Att det är en ren lögn har alla år av ekonomisk tillväxt visat, det är småsmulor som kommit invånarna tillgodo, resten har försvunnit genom korrumperade och slösaktiga makthavare i vårt samhällssystem.


En sak har politikerna rätt i, ju fler som engagerar sig desto större chans att det kan genomföras. Men de vill ha fler inom politiken, men det lockar inte att bli politiskt aktiv i traditionell bemärkelse. Beslut i demokratisk ordning tar alldeles för lång tid och upplevs av allt fler som odemokratiskt. De högteknologiska hjälpmedel som står till buds,ger möjligheter att förändra vårt samhälle till och med på kort tid. Och jag har en känsla av att de unga kommer att använda sig av det redan vid nästa val, som kan komma betydligt tidigare än 2022.


I den tid vi nu är inne i, börjar många längta efter ett mjukare samhälle. Man hör till och med unga säga att pengar inte är det viktigaste. Forskare har kommit fram till att de lyckligaste människorna är de som har starka sociala band, familjer eller en stor vänkrets som månar om varandra. Vi är långt borta från det i vårt land, fråga mor- och farföräldrar, eller varför inte föräldrarna. De allra flesta har ursäkter för att inte hinna umgås med familjer, vänner och bekanta.


Våra politiker talar sig varma för att arbete ger den sociala bit invånarna behöver, men #metoo har visat att arbetsplatserna knappast är där man kan hitta det bästa umgänget. Inte heller utvecklingen håller med våra politiker, allt fler jobbar nu hemifrån eftersom utbyggnaden av bredband gör det möjligt. Företag tjänar pengar på minskade kostnader för dyra lokaler, pendlare välkomnar den utvecklingen eftersom den inbesparade tiden också får den sociala biten att fungera bättre.


Det här är farligt för vårt gamla föråldrade sätt att politiker styr hur vårt samhälle skall se ut och fungera. Om de unga inser att familjen är viktigare än att göda ett dödsdömt styrelsesätt, kommer det att skapa nya värderingar. Genom att bortse från hur viktigt det är att ha någonting gemensamt och tillsammans driva igenom saker, har våra politiker beslutat om saker som splittrat invånarna i grupper. I dagens läge har inte invånarna och våra politiker någonting gemensamt. Det är det som skapar ett lands sönderfall.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2018 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards