Har i dagarna skrivit klart min bok som skall ges ut i höst. Återstår timmar av genomläsning och kanske en del omskrivningar. Men det har slitit hårt på min gamla kropp och blodtrycket har blivit för högt, både övertryck och undertryck ligger långt över normala. Inombords stress var min läkares diagnos och kanske är det så, vid min ålder har man ju tiden emot sig när man vill göra någonting färdigt.

Alla försök att locka människor att skriva berättelser har inte hörsammats som jag tänkt mig. Massvis med människor sitter framför en dator med vet inte vad de skall göra. Det bästa sättet att slå ihjäl tiden för den som känner för det är att försöka skriva ihop en kortare berättelse till att börja med. Med tiden växer en betydligt mer omfattande berättelse fram.

Det svåraste som finns är att skriva enkelt och lättfattligt, vilket är enda sättet att nya upptäcker glädjen med att läsa. Numera har många bokälskare blivit bortskämda med att böckerna blir upplästa för dem, men de som fortfarande vill läsa själva har inte tid att plöja igenom böcker på runt femhundra sidor. Märkligt nog hör jag människor som läser e-böcker på sina telefoner, den finns ju alltid till hands.

Naturligtvis vill jag också vara modern och min bok kommer även att ges ut som e-bok. Jag förmodar att all tid jag fått lägga ner på att lära denna teknik har bidragit till mitt hälsotillstånd. Det är svårt att lära gamla hundar sitta brukar man säga. Jag ser det som att man lär så länge man lever och ingen mår illa av lärdom.

När jag kör fast i skrivandet handlar det inte om skrivkramp utan att huvudpersonerna börjar uppföra sig som jag inte tänkt mig. Eftersom jag skriver med flyt och tvingas skala bort det som känns överflödigt blir det tvärstopp. Receptet på att få en annan syn på det jag vill berätta är att skriva korta berättelser som inte har någon likhet med det jag håller på att skriva.

Har massvis med korta berättelser som mest kan ses som kåserier på hårddisken. Att skriva för sitt eget nöjes skull och inte för att andra skall läsa det ger stort svängrum. Tänker faktiskt lägga ut några av de här korta berättelserna för den som är intresserad och kanske får en snilleblixt att skriva sin egna lilla "snutt".

Ni har säkert hört äldre personer säga att det vara bättre förr men inte preciserat på vilket sätt. Det som var bättre förr var den sociala biten eftersom människor träffades i olika sammanhang. Dessutom fanns någonting som knappast existerar i dagens samhälle, nämligen grannsämjan. Grannar umgicks och pratade med varandra eftersom de levde under ungefär samma förhållanden.

De flesta levde sina liv utan något överflöd, bättre tider ekonomiskt kan tillskrivas att kvinnorna gick ut i arbetslivet och det nu krävs att båda i en familj arbetar. Men i takt med den högteknologiska utvecklingen kommer jobb om sisådär en femton år att vara en bristvara. Maskiner och robotar med hjälp av Artificiell Intelligens kommer att ta över mer och mer.

För många kommer då drömmar att slås i kras, det kanske redan har hänt eftersom vi närmar oss en finanskris igen. Klimathotet är inte lika allvarligt som en ekonomisk katastrof av den enkla anledningen att alla behöver pengar för att överleva. Lösningen på att människorna skall kunna leva miljösmartare kanske är att de flesta slutar jobba. Det är ju knappast miljösmart att fler skall arbeta för de måste ta sig till jobben på något vis.

När massvis med människor inte behöver ha en bil för att ta sig till jobbet kommer folk att förstå hur människor i glesbygd gör för att överleva. Att leva i glesbygd innebär att ständigt hitta egna lösningar på problem som uppstår. Ingen politiker har förståelse för att mataffären som även fungerar som postkontor kan ligga tre mil bort. Eller ha brevlådan tre kilometer från hemmet. Vem fan åker den sträckan på elcykel i regn och rusk?

Men visst är det fantastiskt att en sjuttonårig tjej fått hela världen att lyssna på den klimatångest hon har. Ingen lyssnar på glesbygdsbor eller gamlingar som har det svårt. För mig ser det här ut som början till slutet för det styrelsesätt vi har, vår tillvaro har blivit alldeles för komplicerad för de amatörer våra politiker faktiskt är.

Glad Midsommar!

Har man som jag levt i snart åttiotre år har man också lärt sig att inte planera för kommande saker. Det gäller med andra ord att ta dagarna som de kommer, vilket de flesta borde göra. I en värld som styrs av makroekonomi vet vi inte ens hur världen ser ut om ett år. Om man ser på aktiebörsernas som blivit ett pyramidspel ligger osäkerheten inte längre bort än några veckor.

Det som borde oroa våra politiker är att så många känner sig som främlingar i sitt eget land. Man hör ofta personer som bara kommit upp i medelåldern säga att det här är inte längre Sverige. På lite drygt trettio år har vårt land förvandlas till oigenkännlighet och den största anledningen är politiska beslut. Det finns ingen sammanhållande kraft som strävar efter att rätta till misstagen som gjorts och de politiska uppdragen har mistat sin legitimitet.

Skrattade gott när jag kunde läsa om raset för KD på kort tid tack vare en klantskalle som har fel åsikt i abortfrågan. Lätt vunnet lätt förgånget kan man väl säga om KD:s uppgång, nutidens väljare byter parti oftare än de byter kalsonger eller trosor. Det gäller att säga rätt saker på ett övertygande sätt, det lyckas aldrig Löfven med och det mullrar i Norrland och ute i landsbygderna.

Ge någon tillräckligt med rep så hänger de sig själva sa man förr och de politiska partierna har samlat på sig tillräckligt långa rep. Märkligt att våra politiker inte insett att de faktiskt bäddar för att svenska folket skall ta över på ena eller andra sättet. Det är inte de politiska makthavarna som kommer att rädda landet utan överlevnadsinstinkten hos invånarna.

Om man skall tro de ekonomiska experterna är festen över för den här gången och en till en början långsam nedgång är på väg. Det kan lika väl gå snabbt så att vi redan under det här året kommer att se arbetslösheten stiga. Med en nedmonterad Arbetsförmedling kommer frågan om införandet av en statlig garantilön att hamna i knät på de styrande. De kommer att bli tvungna att släppa taget om invånarna och förlita sig till den inneboende kreativitet som finns.

Vad som ligger i fatet är den politiskt skapade svenska modellen som egentligen bara är ett medel i det kontrollsamhälle vi har. Skulle inte förvåna om den svenska modellen är helt skrotad om bara några år. Vad modellen handlar om är ett försök att styra arbetsmarknaden och invånarna. I takt med att många jobb försvinner och Arbetsförmedlingen minimeras kommer jungelns lag att gälla.

Runt om i världen lyssnar makthavre och de som tror sig kunna tjäna pengar på en sjuttonårig svensk liten tjej. Klimatforskare stämmer in i hyllningskören, de fakta de fått fram skrämmer knappast skiten ur folk. Av den anledningen är en ung tjej med klimatångest och utan några som helst kunskaper om hur klimatet fungerar som en skänk från ovan. Jag klandrar inte henne eftersom hon pratar om det hon tror på, men lyssnar någon på de gamlas penningångest som det finns fakta som styrker?

Allt fler som uppnått pensionsåldern fyller på den tidigare stora gruppen fattiga. Vad staten förlorar i skatteintäkter är lätt att räkna ut, för den som kan bokföring är det samma sak som att göra en bokföringsorder där en summa kommit i debet istället för kredit. För att det skall bli rätt måste summan dubbleras för att det skall bli rätt. Det är vad som händer i statens bokföring i samband med att en person pensioneras.

Naturligtvis är det ett tungt vägande argument för att vi måste jobba längre för att förhala det avbräck som minskade skatter innebär. Det drabbar inte bara staten utan också kommuner och landsting. Att det var effekten av en åldrande befolkning har varit känt de senaste fyrtio åren men ingen politiker har vågat ta tag i frågan. När vi nu är där fiinns ingen annan lösning än att invånarna får dela på befintliga pengar och att de som har pengar måste beskattas in på bara kroppen.

Allt tal om att vårt land har en stabil ekonomi är bara ett försök att lugna invånarna, miljarderna rullar snabbt när vi hamnar i en lågkonjunktur eller en ny finanskris. Båda dessa saker är vad som varnas för och ingen rök utan eld brukar man säga. Vad kan en regering göra när "proppen" går ur och vi börjar sjunka? Eftersom den inte har något stöd av folket kan vi bara vänta oss handlingsförlamning och en bortförklaring.

Har faktiskt hört politiker på bynivå säga: Försök själv få du se hur omöjligt det är att rätta till det som blivit fel. Det enda ett sådant uttalande visar är att vi har personer i maktställning som inte har bättre kunskaper än folk i gemen. Och det är sådana personer invånarna måste förlita sig till. Vad kommer det att bli av vårt land? Inte hjälper det att hissa flaggan i topp och fira vårt nationaldag, den borde hänga på halv stång.