Alla inlägg under november 2012

Av Sven-Erik Hemlin - 30 november 2012 07:28

Ger man någon tillräckligt med rep, slutar det med att de hänger sig själva. Någonting i den stilen hörde man förr när någon ställt till det för sig. Det stämmer väl ganska bra in på ett flertal av de som representerar (ja, har representerat i några fall) SD i riksdagen. Antagligen trodde de här personerna, att som riksdagsman står man över lagen.

Tyvärr är det alltför vanligt att människor som hamnar i maktposition drabbas av övermod. Makten berusar, brukar man säga, men för en del är det en långt farligare drog, att kunna bestämma över andra. Det är av den anledningen det förekommer maktmissbruk, som för det mesta tystas ner, eftersom ”locket” läggs på.

Nu råkar det vara så att hamnar man i rampljuset, får man också räkna med att varje steg följs. Eftersom det i längden inte är lätt att dölja sin personlighet, finns risken att den lyser igenom vid något tillfälle. Men har man i leken gett sig med, så …

Nu är det inte bara SD:s representanter som bevakas och av den anledningen, försöker politiker på toppnivå att begränsa yttrandefriheten. Att det sker i vårt land måste tas på allvar, tystas de kritiska rösterna, kommer vårt land en dag att styras av en diktator.

Efter den senaste opinionsundersökningen måste väl ändå inte bara Moderaterna, utan även Socialdemokraterna, börjat inse att allt inte är svart eller vitt. Det finns ingen mall att gå efter hur svenska folket tycker och tänker, det visar SD:s framgång. Däremot finns det vetskap om, att människor fungerar som bäst när de kan känna trygghet.

När trygghet ersätts av rädsla och osäkerhet, tänker inte människorna rationellt och det går definitivt inte att styra dem i en viss riktning.

Vår nuvarande regering inriktade sig redan från början, att förändra vårt samhälle och trygghetssystemet. Det finns ett gammalt talespråk som säger, att man kan inte lära gamla hundar sitta. Den som försöker med det, blir till slut biten, av den en gång trogne vännen.

Det må så vara att det hela skulle få bort bidragssystemet, det kostar pengar att försörja alla som lärt sig utnyttja de olika bidragsformerna. Men av någon anledning blev det helt fel, personer som inte fått en sketen krona i bidrag, drabbades när de blev sjuka eller arbetslösa. Nu är antalet socialbidragstagare större än någonsin, fattigdomen sprider sig i vårt land.

Numera får de flesta information i realtid (på stört som en del säger) genom teve, radio, telefoner och datorer, det går inte längre att dupera invånarna. För politiker som varit med länge måste det upplevas som en mardröm, de hinner inte hänga med i svängarna. Dessutom vet de inte hur de ska kunna bryta en gammal vana, att i efterhand bortförklara det som blivit fel. Att det blir fel i vår moderna värld, beror på att tidigare har allt funnits klappat och klart för beslut, nu är underlagen för det mesta helt ur takt med tiden.

Att de båda stora partierna tycks vara de som tappar till SD, måste ses som ytterst allvarligt. Eftersom de flesta inte bryr sig om politik (om det inte påverkar deras livssituation), har de båda gamla partierna verkligen målat in sig i ett hörn. De stora partierna pratar om vad de ska göra några år framåt i tiden, men det har blivit så, att människor måste se för att kunna tro. Det betyder att de politiska makthavarna måste besluta om förbättringar, som alla kan se så snart som möjligt.

En sak kan man uttyda av SD:s framgång, pekar på ett stort problem som inget etablerat parti, ens vågat ta i med tång. Vad jag kan förstå har SD hittat ett enkelt och fungerande recept, de har lyssnat på vad många ser som ett stort problem. Ska det vara så svårt för de båda stora partierna, att lyssna på vad folk vill ha, istället för att tala om för folk vad de vill ge dem och att folk måste anpassa sig till det? Vad händer om inte folket vill ha, det makthavarna vill truga på dem? Den frågan får vi säkert svar på inom en snar framtid. Om inte tidigare, så alldeles säkert efter valet 2014.

Av Sven-Erik Hemlin - 29 november 2012 07:11

Jag har en djup misstro mot auktoriteter, ändå har jag vänner som måste anses vara auktoriteter. Det beror naturligtvis på, att jag vet vilka kunskaper de här vännerna har och därför respekterar deras åsikter. Att de dessutom ständigt uppdaterar sina kunskaper, visar att de inte är mätta på kunskaper (som tyvärr är fallet med många auktoriteter), utan söker ständigt nya vägar.

Naturligtvis sporras man att försöka hänga med, om inte för annat så för att samla på sig nyttigt vetande, jag kanske kan behöva vid något tillfälle. Men visst märks det att vi numera är ute på okänd mark, det är inte mycket som stämmer med gammalt vetande. Kanske just därför, famlar i dag många regeringar i blindo, de politiska vägarna har stakats ut efter en gammal karta.

På sätt och vis tycker jag synd om alla de, som med mycket möda snickrat ihop en budget som klubbats igenom inför 2013. Under det kommande året kommer antagligen dessa personer att kallsvettas, om pengarna inte kommer in i beräknad omfattning. För kommuner som i sina beräkningar hamnat runt nollstrecket, kan det bli en rejäl kalldusch.

För politiker är det svårt att ställa om från att ha pengar att besluta om hur de ska fördelas, till att pengarna måste räcka till det absolut nödvändigaste. Vad måste prioriteras och vad kan tas bort, utan att det påverkar invånarna? Från att tidigare omfördelat skattepengarna så att alla verksamheter fått känna av det kärva läget, finns numera inte den möjligheten kvar. Vad som står till buds är bara rejäla bantningar av och inom verksamheter, vilket kommer att bli kommunledningarnas verkliga huvudbry.

Det finns många politiskt skapade jobb inom kommunerna, jobb många fått som belöning för sin lojalitet mot makthavande partiet. De har ingen viktig funktion att fylla, det finns inom verksamheterna kvalificerade anställda som är kapabla att utföra sina jobb. Visst låter det fint att vara ordförande i socialnämnden, men dokumenterade kunskaper om detta svåra område har de inte. Det har även visat sig att nämnder fattat helt vansinniga beslut, men skyllt på anställda handläggare. Att inte nämndens ordförande och ledamöter själva har kunskaper, för att kunna se att handläggaren gjort fel, är en stor säkerhetsrisk för invånarna.

De flesta kommuner har i dagens läge flera kommunalråd, vilket borde vara tillräckligt för att dessa ska kunna ha sina ansvarsområden. Utöver dessa finns ofta handplockade kommundirektörer som kan bistå med råd om det kniper. Som det fungerar ute i kommunerna har vi politiskt tillsatta personer, som chefer över högutbildade chefer, vilket måste ses som helt vansinnigt.

Ingen är betjänt av den politiska styrning som förekommer, tvärtom är det att slösa med de pengar som behövs för att ge invånarna valuta för sina skatter. Eftersom det mesta i dagens samhälle handlar om gör det själv, behövs inga politiska företrädare. Vi är nämligen på väg från det sociala samhället, till att själva tvingas lösa våra egna problem. Om den utvecklingen är på gott eller ont, kommer väl att visa sig, för vi kommer knappast att kunna stoppa den förändringens vind, som börjat svepa över hela världen.

Av det våra förfäder byggde upp, återstår snart bara rykande ruiner.

Av Sven-Erik Hemlin - 28 november 2012 07:26

Jag är medveten om, att en gammal mans tankar kan gå de mest underliga vägar. Man samlar på sig en hel del under åren. Kanske just därför, upplever jag av någon underlig anledning det politiska arbetet, som att se på en film eller teaterföreställning. Ofta med en känsla av att ha missat första halvan av filmen, eller bara fått se sista akten av teaterföreställningen.

Vad politik handlar om i vår moderna värld är att vissa politiker måste synas, de är de som har huvudrollen och som ska ta emot publikens ovationer. Ja, så är det väl i alla fall tänkt, men de senaste åren är det mest varit burop som hörts, vilket verkar ha skakat om ”huvudrollsinnehavarna”.

Vad våra politiker försöker göra med vårt samhälle är oklart. Varje satsning på att vi ska vara i framkant (våra politiker använder ofta det uttrycket), tycks göra så att vi istället tappar gentemot andra länder. Skolan och vården, samhällets grundstenar som en gång placerade vårt land överst på listan, har misskötts så att vi numera kan leta nerifrån för att hitta vårt lands placering.

Våra politiker anser att det är pengarna som saknas, men det stämmer inte med att vi är ett rikt land. Vi kan alltså utgå från att det finns pengar att tillgå, men de har en förmåga att försvinna i svarta hål. Det gäller inte minst inom många kommuner och landsting. Det stora problemet för vårt land är, att de som ska förvalta invånarnas pengar på bästa sätt, inte är kompetenta att klara av sina uppdrag.

De flesta av invånarna ser vad våra politiker inte ser, nämligen att vårt land blivit alldeles för byråkratiskt. Läkare och lärare klagar på att en ökad administrativ arbetsbörda, vilket gör att de i allt mindre omfattning, har tid med vad de utbildats till. Båda sakerna skulle kunna rättas till genom beslut i riksdagen, det verkar nämligen som om kommuner och landsting saknar en manual och utan en sådan, hamnar makthavande politiker helt vilse.

Landstingen ansvarar inte bara för vården, utan är inblandade i de mest varierande saker, som inte har med vård att göra. Naturligtvis är det en alldeles för stor bit för folkvalda politiker att svälja, därför har de också satt i halsen och kippar efter luft. Kommunerna är definitivt inte vuxna uppgiften att ansvara för skolan och äventyrar faktiskt dagens elevers framtid.

Har svårt att se hur ”amatörer”, som ju faktiskt de politiskt valda måste ses som, ska kunna ta hand om invånarnas pengar på bästa sätt. Regeringen (där borde det väl i alla fall finnas någon vettig person)skulle kunna ge klara direktiv om hur vården och skolan ska drivas. Det borde rimligtvis innebära bättre organiserade verksamheter, en stor del av de problem som finns i dag, är avsaknaden av organisation.

Jag har hört många politiska makthavare prata om delegering, vilket i princip är samma sak som att skjuta över problem på andra. En delegering innebär att om någonting går snett, kan det skyllas på andra. Om det däremot råkar gå bra, går det att ta åt sig äran, vilket inte händer så ofta.

När man ser på hur ministerposterna fördelats, inser man att det ligger någonting i det. Moderaterna tar åt sig äran för landets ekonomi, resten är de övriga allinspartiernas problem. Invandrarproblemet sopar man under mattan genom att kritisera SD.

Att oppositionen ser ut att gå mot en valseger vid nästa val, tycks inte bekymra regeringen än så länge. Om det finns någon baktanke med det är svårt att säga, kanske finns en långvarig lågkonjunktur med i beräkningarna. Det är inte roligt att leda ett land utan pengar, för vad kan en politiker göra, om det inte finns pengar till förbättringar för invånarna.

Men vår ledarduo är optimistisk. Det är inte alls så farligt som det ser ut ute i Europa, vi kan räkna med en fortsatt tillväxt i ekonomin. Visserligen inte så stor, men i alla fall. Att det försvinner industrijobb visar förstås att vi är på väg mot någontig nytt, vi kan inte längre räkna med att våra exportindustrier ska kunna suga upp alla arbetslösa. Men jösses, det är lätt som en plätt att skapa nya jobb. Mer pengar till RUT och ROT avdrag kommer att göra susen. Dessutom borde folk begripa, att ett nytt jobbskatteavdrag och ytterligare sänkt krogmoms kan bidra till att få fart på vårt land igen. Så misströsta inte, fortsätt konsumera så länge det går.

Har jag missförstått eller missat någonting?

Av Sven-Erik Hemlin - 26 november 2012 07:51

Jag har inte bråttom, av den anledningen har jag ett långsamt mobilt bredband. Inte heller gör det någonting att det tar tid att uppgradera virusprogrammet, det är en nödvändighet om man vill ha datorn i fred för skurkar och banditer. För mig låter det minst sagt knäppt, att höra hur det finns folk som kan sitta och surfa i timtal. Att gå ut på nätet och läsa den information man är ute efter, tar inte många minuter. Om det är ett tidsfördriv, är det minst sagt ett underligt sådant.

När jag märkte att mitt skrivande varje morgon, var ett tidsfördriv i väntan på att frugan skulle vakna, bestämde jag mig för att bryta rutinen. Jag tycker inte om att fastna i gamla hjulspår, vill prova på andra vägar istället.

Varför jag hakar upp mig på politikers inkompetens är också en gåta. Egentligen har jag ingenting emot politiker som människor, det är deras förvandling till allvetare som retar mig. Men det som retar mig allra mest, är det trygghetssystem politikerna skaffat sig själva. Det finns alldeles för många trötta, idéfattiga politiker som mätta och dästa sitter i maktposition i vårt samhälle. De har sitt på det torra vad som än händer.

Men SD har visat att många fått nog, att det måste till en förändring. Vad SD står för bryr sig inte folk om, de är ute efter att skaka om det gamla etablerade etablissemanget. Om det visar sig att det fungerar, kan vi vänta oss att ännu fler lägger sin röst på SD, trots att de inte sympatiserar med budskapet. Det kan inte bli sämre resonerar många jag talat med.

Man förvånas över att de gamla partierna inte insett faran, eller lyssnat på hur människorna upplever vårt nuvarande samhälle. När människorna börjar känna att de inte längre har något stöd av samhället, är vi inne på en mycket farlig väg. Det börjar bli alldeles för många som drabbats av politiska beslut, som visat sig vara katastrofala för vissa grupper.

Vad de flesta vill ha är ett rättvist samhälle, det får inte finnas gräddfiler och skyddsnät för de som fått i uppdrag att företräda invånarna. De måste helt enkelt ha samma regler som övriga invånare, det vill säga en uppsägningsperiod som följer gängse regler. Dessutom borde införas att politiska uppdrag inte får vara längre en två mandatperioder, sedan ska de så kallade folkvalda stå till arbetsmarknadens förfogande.

Visserligen är det inte lätt att få ett jobb ens för de högutbildade, men är de så duktiga som de själva vill framhålla, ska det inte vara något problem att få ett jobb inom det privata näringslivet. Dugligt folk efterfrågas alltid, många företag får inte tag på den personal de eftersöker. De flesta politiker har skaffat sig ett nätverk av kontakter, det har det med andra ord förspänt för att kunna göra ny karriär.

Det skulle vara nyttigt för inte minst de som brinner för politiken, att verkligen se hur vårt välfärdssamhälle fungerar i praktiken. De skulle kunna föra vidare till sina tidigare kollegor vad som fungerar eller inte, vilket förhoppningsvis skulle medföra att misstag kan undvikas.

Men jag kanske är för sent ute med varningar, det jäser redan så mycket på gator och torg att det kanske är för sent. Finns det någon politisk makthavare som har modet och som klarar av den storstädning som behövs, för att blidka alla de som drabbats?

Av Sven-Erik Hemlin - 25 november 2012 07:49

Att den nutida människan är stressad, grinig och missnöjd med det mesta, är naturligtvis ett allvarligt problem. Vad det beror på, borde naturligtvis våra så kallade folkvalda ta reda på. En bidragande orsak kan vara att vi inte lever i det paradis, våra politiskt valda ombud anser sig ha skapat. Det har tyvärr blivit så, att alldeles för många, upplever den grå vardagen som att leva i helvetet.

Och skaran växer, de utförsäkrade och arbetslösa blir allt fler, för många unga är frågan om de någonsin kommer ut i arbetslivet. Under tiden politiker pratar om att skapa jobb, försvinner de i snabb takt. När det gäller att ha försämrat för en stor grupp invånare, har regeringen verkligen gjort någonting som kommer att gå till historien. Att snåla med skattebetalarnas pengar, är knappast någonting ärorikt, det är dumsnålt.

Nu väntar jag bara på att de som trott sig fått fördelar i vårt land också drabbas. Jobblinjen var ett idiotiskt experiment redan från början, det förutsätter nämligen att vi har en ständig ig tillväxt och att nya jobb skapas på löpande band.

Naturligtvis borde alliansregeringen från början insett, att det finns ingenting som kan tas för säkert i vår moderna tid. När det började gnissla i maskineriet för några år sedan, var det en varningssignal ingen lyssnade på. Konsumtionssamhället har uppmuntrats av regeringar, utan konsumtion ingen tillväxt i ekonomin. Konsekvensen blev en mättad marknad, det fanns definitivt inte med i beräkningarna.

Ingen hade heller räknat med arbetslöshetens effekter. Gör man prognoser flera år framåt i tiden, är det lätt att glömma bort det som ligger alldeles framför. Men arbetslösheten växer snabbt ute i Europa och nu är det på väg att sprida sig till många länder och däribland vårt.

Konsumtionssamhället har gjort att människor levt över sina tillgångar, pengar har varit lätta att låna. Det är ju utlåning som skapar bankernas enorma förtjänster. Av någon anledning har inte bara vi, utan även andra länder tagit efter Amerikanarna och intecknat inkomster årtionden framåt.

Men så hände, det som ingen trodde skulle kunna hända, finanskrisen slog till. Amerika drabbades hårt, till och med medelklassen. Det var många som miste sina välavlönade jobb. Det var väl den rejäla snyting medelklassen fått, som spelade en inte så liten roll vid valet. Många ur medelklassen som tidigare röstat på republikanerna, lade nu sin röst på Obama. Egentligen visar det bara, att många Amerikaner lärt sig att ingen går säker när en kris slår till. Den osäkerhet krisen skapade, kommer att sitta i länge.

Det är först den senaste tiden många i vårt land, börjar oroa sig för att samma sak kan hända även här. Oron är befogad, ingen kan i dag säga hur det ser ut om ett halvår. Företagen kan bara hoppas på att en vändning kommer ganska snabbt, en långvarig lågkonjunktur slår nämligen ut de svagaste.

Med ökad arbetslöshet här hemma och ute i Europa, minskar chanserna till en snabb återhämtning. Politiker står maktlösa, de kan inte skapa jobb, bara sätta människor i meningslöst arbete, som effektivt dränerar statskassan. Nytänkandet bland de styrande finns inte, se bara på sossarnas senaste utspel, det är dödfött redan innan det ens provats.

Att SD inte tappar anhängare trots den präktiga skandalen visar, att det inte finns något förtroende för de gamla etablerade partiernas företrädare. Ett kärvare ekonomiskt läge, gör att det också kärvar till sig för Miljöpartiet, som hålls ansvariga för många av de fördyringar som försämrar ekonomin. Om det betyder att folk är mindre rädda för en naturkatastrof, än att få gå från hus och hem, är det minst sagt mänskligt.

Trots alla pengar som betalats i miljöskatter och avgifter, ökar växthusgaserna istället för att minska. Vad har folk fått för pengarna? Framöver kanske många kommer att behöva varje krona för att överleva, i det läget riktas ilskan mot de politiker och partier som orsakat kostnader. Vem kunde tro att någonting så harmlöst som att värna om vår natur, skulle kunna påverka människors ekonomi. För hur det än är, måste vi ha pengar för att kunna leva.

Av Sven-Erik Hemlin - 24 november 2012 07:09

Jag blir inte alls förvånad över att vårt land, kan komma att tvingas betala några miljarder extra till EU.  Även om EU är ett hopskrap av politiker från olika länder finns samma tankesätt, den som styr måste ha resurser. Att spara in på de politiska ledningarna och begränsa möjligheterna att dela ut pengar, skulle visa att de överhuvudtaget inte behövs.

Sorgligt nog är de pengar EU vill ha från vårt land, redan reserverade för ännu ett jobbskatteavdrag och höjda pensioner. Jobbskatteavdraget är inte alls lika viktigt som höjda pensioner, de äldre blir allt fler och brukar troget lägga sin röst vid val. Kan inte tänka mig, att regeringen ska kunna komma ur den rävsax de själva satt sig i. Nu tycks regeringen fått en respit till efter nyår, vi får se vad som händer.

Vill det sig riktigt illa, kommer det inte att finnas några pengar att dela ut inför valet. Men eftersom pengarna var tänkt som valfläsk, kan det ses som en muta. Som det verkar är vi inte bättre än andra när det gäller mutor, därför kan det vara lite känsligt. Förresten är det skattebetalarnas pengar som används, inte regeringens.

Har den senaste tiden försökt se positivt på, vad en ekonomisk kris kan innebära för landets invånare. För alla som är alldeles för sjuka för att kunna arbeta, måste reglerna ändras. När inte ens friska människor kan få jobb, måste man låta sjuka vara sjuka. För att inte slita ut personalen vid Arbetsförmedlingen, måste de arbetslösa uppmuntras att ta vara på den lediga tiden. Vem vet, utan att pressas kan många komma på nya lysande idéer, som kan skapa framtida jobb. I dagens läge ges knappast utrymme för, att utnyttja den kreativitet som finns hos de allra flesta.

Förlorare vid en djup kris, är det politiska etablissemanget. En undersökning visar att det finns ett enormt motstånd mot att politiker kan gå i pension vid femtio. Naturligtvis ska vi ha samma pensionsregler för alla, den som inte fattar det måste vara otroligt dum.

Allt fler har insett, att politiker inte är klyftigare än andra, även om de försöker framstå som det. Men i takt med alla misstag kommer automatiskt minskat förtroende och en allt större misstro mot vad politiker verkligen kan göra. Enbart de senaste årens misstag har skapat ett nytt tänkande hos invånarna. Många frågar sig: Behöver vi verkligen så många yrkespolitiker? Frågan har aldrig drivits till sin spets tidigare, men när pengarna inte räcker till vad de är avsedda för, blir det till ett akut problem som måste lösas.

Det har gått slentrian i det politiska arbetet. Den demokratiska processen måste få ta den tid det tar för att kunna fatta beslut. Måste vara minst sagt själsdödande, att vänta ut vad utredningar och remissinstanser kommer fram till. I många fall har ärenden stötts och blötts under så lång tid, att verkligheten har sett helt annorlunda ut.

Hela vårt politiskt skapade samhälle har gjort att det skapats en byråkrati, som makthavande politiker fått allt svårare att hantera. Det är vanligt att byråkrater hänvisar till regelverk, när de inte vet hur de ska kunna slingra sig ur när de ställs mot väggen. Tyvärr är det så i vårt land att vår byråkrati av någon anledning, lyckats få till det så, att hela bevisbördan vilar på individen. Våra myndigheter kan påstå vad som helst, utan att ha några som helst bevis. Man kan fundera över hur det rimmar med, att vi sägs vara en demokrati.

Det här är alldeles för komplicerat för att kunna rättas till genom politiska beslut, det behövs hjälp utifrån. Kanske det därför finns en mening med den nu uppblossande krisen, att den kommer att fungera som ett reningsbad. Det är inte bara invånarna som ska känna av en kris, utan även de av skattebetalarna avlönade.

Det ser ut att bli en lång, grå och trist vinter, vi får invänta och se vad våren kan föra med sig.

Av Sven-Erik Hemlin - 20 november 2012 06:58

Fick lite tid över efter att ha vaknat tidigt. Känner egentligen inte för att skriva någonting, men vissa saker går det inte slå bort, så det får väl bli några rader i alla fall. Kanske mest för att domedagsprofeterna har lagt ut ett budskap om att nu är det verkligen bråttom att rädda vår miljö. När folk förlorar sina jobb i parti och minut, är det inte en förestående miljökatastrof det första de tänker på.

Nåja, nu får vi veta att jorden kommer att få ett varmare klimat. Forskarna varnar inte längre, de hotar med att en katastrof kan inträffa. Många av oss nu levande, kommer antagligen aldrig att få se om det stämmer eller inte. Förresten ägnar de inte en tanke åt någonting som kan hända om runt fyrtio år framåt i tiden, de har fullt upp med att försöka hänga med de närmaste åren. Det är ju så vi människor fungerar, de vardagliga akuta problemen överskuggar allting annat.

För att kunna göra insatser för att rädda någonting behövs pengar, även de ideella insatserna kostar pengar. I en värld där den ekonomiska tillväxten stannat upp, blir det allt svårare för regeringar i krisländer, att satsa på någonting annat än ländernas invånare. Allt annat skulle vara ett politiskt självmord.

Miljörörelserna har fått uppleva att det blivit allt svårare att få regeringar, att satsa ännu mera pengar på att rädda vår miljö. Det är därför inte så konstigt att forskare som har miljöforskning som levebröd, nu börjar använda skarp ammunition. Men eftersom den förmodade katastrofen ligger så långt fram i tiden och de ekonomiska problemen påverkar nuet, kommer knappast miljön att prioriteras.

Regeringsmedlemmar är egentligen inte annorlunda än oss andra, de råkar bara av någon underlig anledning hamnat i maktställning. Men de fungerar på samma sätt som oss ”vanliga”, nämligen att vi måste se för att kunna tro. Ja, inte när det gäller politiska vägval, förstås, utan vad som rör deras eget bästa.

Ett bristande intresse från många länder att ta hotet på allvar, visar bara att det finns akuta ekonomiska problem, som kan ställa till med minst lika stora skadeverkningar. Man kan väl säga att miljöfrågor hamnat i konflikt med de nya ekonomiska förutsättningarna. För vår del kommer en ökad arbetslöshet, att skapa ekonomiska problem för staten och de offentliga verksamheterna. De fasta kostnaderna för att driva vårt land är i dag svindlande och de växer för varje år.

Det verkar tyvärr som om inte bara vårt land, utan även många andra, målat in sig i ett hörn. Det har helt enkelt inte kalkylerats med, att den ekonomiska tillväxten skulle stanna upp, eller till och med att bli under noll. Naturligtvis finns det lösningar för att vårt land och dess invånare ska överleva, men de innebär stora förändringar för inte bara staten och kommunerna, utan även invånarna.

Det är inte lätt att fatta beslut om att försöka rädda miljön och samtidigt ta ansvar för invånarnas behov. Ett ansvar som helt vilar på de politiska makthavarna och det är också de, som kommer att få ta konsekvenserna av de beslut som fattas. Det finns väl egentligen bara två alternativ att välja mellan, skattehöjningar eller nedskärningar. Båda sakerna skulle få en förödande effekt på konsumtionen, som redan nu börjat tappa fart.

Hur det än blir, har man ändå en känsla av att vår bästa tid har varit. Det mest skrämmande som kan hända framöver är ändå inte en klimatkatastrof, utan att några maktgalna människor startar ett nytt världskrig. Det är bara att välja, vad vill vi helst undvika? 

Av Sven-Erik Hemlin - 18 november 2012 07:50

De flesta har säker märkt att när det går bra för landet, är våra politiska makthavare ivriga att framhålla det, även om de inte kan ta åt sig äran. I medgången utlovas både det ena och andra, dessutom ställs prognoser om en långsiktig stadig tillväxt i ekonomin. Vi har hört vår finansminister utlova en tillväxt varje år fram till och med valåret 2014. Någon risk för ekonomisk kris har det inte varit tal om, tvärtom har vi svenskar uppmuntrats att konsumera som vanligt.

Anledning har naturligtvis varit att hålla invånarna vid gott mod, att de måste känna framtidstro. Men så började vår finansminister lämna små brasklappar, det fanns en hake och inte en så liten heller. Sverige var visserligen ett rikt land, men krisländerna var mer illa ute än vad som tagits med i beräkningarna. Hur allvarligt det var och hur det skulle påverka vårt land, talades det däremot tyst om. Naturligtvis borde vår finansminister varnat landets invånare redan när de första tecknen visade sig, nu är det för sent.

Nu börjar det tydligen bränna till ordentligt, annars hade inte det idiotiska ändringen som gjort att många helt enkelt valde bort a-kassan börjat diskuteras. Vad arbetslösa utan a-kassa kan komma att kosta samhället och de drabbade, får vi väl se när sluträkningen kommer. Men de samhällsexperiment den borgerliga regeringen gjort, kan visa sig bli fruktansvärt dyrt.

Nåja, nu är det som det är och våra stolta exportindustrier rustar för fullt för att överleva en lågkonjunktur. Samma sak med underleverantörer och serviceföretag kopplade till de stora industrierna. Att det spillt över även på SAS är inte så konstigt, det ligger i tiden att olönsamma företag försvinner från marknaden.

För mig är den stora frågan om kommunerna och landstingen fått en signal från regeringen om att det redan nästa år, kan bli minst sagt bekymmersamt. Jag tror inte det, eller så har ansvariga politiker inte lyssnat. Åtminstone inte i Gävleborgs län, där kör kommunerna och landstinget på som vanligt. Inga nedskärningar av administrativ personal där inte.

Men eftersom smärtgränsen redan är nådd för länge sedan inom skolan och vården, går det inte längre att undvika att administrationen måste bantas. Det kommer att sätta hela det under många år politiskt skapade samhällssystemet i gungning. Politiskt tillsatta chefer är en extra kostnad för skattebetalarna och påverkar därmed det ekonomiska utrymmet för kommuner och landsting.

Under de goda åren har skaran av kommunalråd och landstingsråd växt, anledningen är höljt i dunkel. På något sätt får man en misstanke om att det har med ansvarsfördelning att göra, det är inte bara en ansvarig utan flera. Om så är fallet, är det dags att endast en person görs ansvarig, de övriga har då ingen funktion att fylla. Det finns kommundirektörer och landstingen har välbetalda direktörer, varför avlöna en massa politiskt utsedda personer som saknar nödvändig kompetens?

Man brukar säga att historien upprepar sig, vad vi nu är på väg in i är kanske en historisk förändring. Att de länder som haft sin storhetstid, nu tvingas bakåt i tiden och får börja om från tiden vid andra världskrigets slut. Ständiga löneökningar och reformer som skattebetalarna tvingas betala, blir till slut en alldeles för tung börda att bära. Löneökningar försvinner i ökade kostnader, både för enskilda och företag, det är fullt naturligt att det en dag slår stopp.

Men så långt har vi inte tänkt, alldeles för många har inte tänkt överhuvudtaget. Våra politiska makthavare lever i sin egen värld, i den finns inga som helst framtida problem, de har fullt upp med att få nästkommande års budget att gå ihop. En budget som bygger på en tro, att allt kommer att flyta på som tidigare. En lågkonjunktur ställer därför till det inte bara för alla de som blir arbetslösa, utan också för staten och kommunerna, som intecknat det kommande årets beräknade intäkter.

 Vill det sig illa, kan en lågkonjunktur sträcka sig över flera år, alla dras nämligen in i nedgången. För de länder som är i kris, är det verkligen oroande. Här rör det sig inte om runt ett par år, utan kanske tio år att få ordning på ländernas ekonomi. Under tiden hinner många företag försvinna, om de inte går i konkurs, kanske verksamheterna flyttas till andra länder.

För Europas del ser det inte alls bra ut. Det kan gå så illa att den massarbetslöshet som fanns före andra världskriget, kommer att drabba hela Europa. Det finns bara ett draglok i Europa och det är Tyskland, tappar det fart kan det gå snabbt utför. Egentligen skulle vi nu behöva en spåkula att titta i, för ingen kan ju säga hur det kommer att bli framöver. Men visst gäller det att hålla i pengarna, de kan behövas längre fram. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
      1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24 25
26
27
28 29 30
<<< November 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards