Alla inlägg under december 2012

Av Sven-Erik Hemlin - 22 december 2012 08:13

Världen gick inte under, men vår finansministers drömvärld gjorde det med dunder och brak. Kanske dags att använda sunt förnuft istället för ekonomiska teorier. Det är bara att komma ihåg, lita aldrig på auktoriteter som uttalar sig om saker och ting, de flesta har blivit det på gamla meriter. TYvärr är det så att allt det nya okända som måste utforskas, har de inte en susning om hur det fungerar.  

Det var förvånansvärt lite finansministern hade att säga om alla varsel och avskedanden. Ja, om man bortser från att han inte tyckte det var någon panik, så vi får väl vänta och se vad regeringen kan hitta på om det blir värre. Helst av allt skulle finaqnsministern säkert föredragit att locket lagts på, talar man inte om det, finns det inte, det är ju så det alltid varit med invandringsproblemet. Men runt om i landet börjar människor inte bara tala om, utan också börjat känna av, att företagen går sämre och oron sprider sig. De ser ju med egna ögon att allt inte står rätt till.

Nu har för all del mycket krut fått läggas på sorgebarnet EU, som förtvivlat kämpar för sin existens. Snus och vargjakt tycks ha samma prioritet som skuldkrisen, det är dags att vårt land förklarar för EU att passar inte galoscherna, är det bara att hoppa ur dem. Väl medveten om att nästan hela svenska folket inte vill ha någonting med varken EU eller euron att göra, gäller det att bita ifrån sig. Men det hela verkar minst sagt halvhjärtat, vårt radarpar vill ju så gärna frottera sig med de andra höjdarna.

Men tydligen litar många på att Moderaterna ska bli en frälsare i nöden, även om vi än så länge inte fått känna av vad det innebär. Nåja, man kan väl säga att det går lite upp och ner för Moderaterna, det beror ju på vilka som blir utfrågade. Och hur det blir framöver, förstås, eftersom Borg tvingades kapa sin tidigare optimistprognos med mer än hälften.

Men att försöka sälja skinnet innan björnen är skjuten är han inte ensam om. Det inte många som tror att Socialdemokraterna kan hantera både pengar och en lågkonjunktur bättre. Historien visar hur dåliga sossarna varit på att förvalta svenska folkets skattepengar på rätt sätt. Men skattehöjningar har de varit duktiga på och det är folk livrädda för att råka ut för igen.

Jag blir aldrig klok på hur det en gång så stora partiet har svårigheter att hantera verkligheten, den ser inte alls ut som partiledningen tror. Och just det är partiets stora svaghet, de ledande tycks fortfarande bara lyssna på rövslickarna istället för att lyssna vad gräsrötterna har att säga. Det är ju de trogna väljarna som lever ute i verkligheten, som kan tala om vad som är fel.

Trodde inte att jag under min levnad skulle få bara med om att politiker skulle komma att behandlas som alla andra. Därför är det glädjande att det börjar röra på sig, när det gäller politikers egenhändigt skapade trygghetssystem. Naturligtvis skulle det ha åtgärdats för länge sedan, det är en skamfläck som inte borde få förekomma i ett demokratiskt land. För skattebetalarna är det inte bara den stora skara med heltidspolitiker som är betungande, även före detta politikers löner, förmåner och pensioner är omfattande kostnader som drabbar det som våra skatter är till för.

Men visst kommer det att ta tid och frågan är om vi verkligen har mycket tid på oss för att hålla vårt land flytande. Vår finansminister var för optimistisk och gav helt fel signaler till svenska folket, som fortsatte att konsumera. Men de stora företagen hade helt annan information och låg tidigt i startgroparna för att göra sig av med kostnader för att överleva,

Den stora frågan är hur snabbt det kommer att rulla utför och hur långt ner vi kommer att hamna. Som det ser ut har vi inte bara ett djupdykande Europa, utan också hur Amerika ska kunna få fason på sitt enorma skuldberg.

Tyvärr skapar uppsägningar ringar på vattnet, alla branscher drabbas. Inte minst tjänsteföretag som är beroende av att utföra tjänster åt företag och privatpersoner. Men även handeln kommer att påverkas, för att överleva gäller det att handla billigt och ingenting onödigt.

I och för sig kan det bli en nyttig läxa för de som dragits med i konsumtionshysterin, det finns många som köpt saker som hänger eller står i garderober eller samlar damm på något annat ställe. Det var ju glädjen att köpa klädtrasan eller prylen som gav en kick, sedan var det nya saker som hägrade. För alla dessa gäller endera en smärtsam omställning, eller att de fortsätter som tidigare och blir utfattiga. Alla tolkar ju inte Riksbankens sänkning som ett bevis på att kärva tider står för dörren, utan tror att det nu är dags att låna pengar.

Och utfattiga tycks de flesta kommuner och landsting vara, där behövs sannerligen en rejäl minskning av administrationen. Det finns alldeles för många politiskt skapade jobb som inte har någon egentlig funktion att fylla. Att säga att de ska finnas där för att värna om vår demokrati är ren nonsens, jobben har skapats för att premiera lojala partikamrater.

Vart det hela kommer att leda går inte att förutsäga, det gamla kommer att försvaras med näbbar och klor så länge det går att omfördela pengar. Men den dag det inte finns några pengar, kanske Arbetsförmedlingen vet någon som behöver personer som är duktiga på att vända på alla stenar.

Förr sa man att statens kaka var liten men säker, med åren har kakan blivit betydligt större för de med politiska uppdrag. Men nu kanske det visar sig, att den är ganska osäker också för de som inte kommit så långt upp på stegen. Det kan bli så om man gapar över för mycket.

Med det önskar jag alla som orkat läsa mina tokerier en God Jul och ett Gott Nytt År!

Av Sven-Erik Hemlin - 18 december 2012 08:47

Jaha, då sitter jag här igen, men det kommer inte att bli en vana. Men när man hör hur det är ute i skolorna, börjar man fundera över hur det ska bli i framtiden. Dagens ungdom är ju vårt lands framtid, men de har sannerligen inte getts de bästa förutsättningarna.

Egentligen är det inte mitt bord som man brukar säga, men skolan är inte bara ett problem för elever och lärare, utan också för landets skattebetalare. Det betalas enormt med pengar för en sekunda vara, som skolan i dess nuvarande form måste ses som. Eftersom skolan varit ett sorgebarn i många år, kan det inte ses som annat än ett politiskt fiasko.

För att krångla sig ur det dilemmat, kritiseras inte bara lärarna när resultaten blir allt sämre, utan också lärarutbildningen. Eftersom inte många vill bli lärare med usel lön och låg status, kan det vara så, att ribban tvingats sänkas så lågt vid intagningar till lärarutbildningen, att det inte kan bli bättre än så här.

Men det här spiller ju även över på de gamla lärarna, som kämpat med läroplaner som kunnat kastas i papperskorgen direkt efter att de skrivits. Läroplanen förutsätter att alla elever har samma förutsättningar, men så är det ju inte alls. Men det kanske värsta av allt, det går inte att sätta upp studiemål för barn under tolv år, de måste få utvecklas i sin egen takt.

Betyg är en form av erkännande av de kunskaper eleverna tagit till sig. Men samtidigt är det en tankeställare för lärarna, om det kan bero på undervisningen, att den är för torr och tråkig för många elever. Det gäller att förklara att det finns trösklar man måste kravla sig över, att uppmuntra de som inte har så lätt för sig.

När skolan blev en förvaringsplats i väntan på bättre tider för ungdomar att få jobb, cementerades en hög ungdomsarbetslöshet. Varför ska en ung människa tvingas genomlida en gymnasieutbildning de inte kan ta till sig? Drastiskt kan man säga att vi under många år, utbildat socialfall.

 Om betyg sätts efter eleverna förutsättningar, slipper vi utslagningar redan i skolåldern. Var och en inser säkert att varje motgång för ett barn, berövar dem självförtroendet. Vad det leder till senare i livet vet ingen, därför måste de som har svårare att ta till sig kunskaper, stöttas och hjälpas för att komma på vad de verkligen kan göra.

Vem har användning av högre matematik i dagens läge? Det finns ju för sjutton datorer och räknedosor som sköter det i dagliga livet. Men det skulle inte skada om eleverna fick lära sig huvudräkning, det har de användning av hela livet. Nu råkar det vara så att alla inte har förutsättningar att bli civilingenjörer, läkare eller advokater, men mekaniskt lagda personer som ”rörkrökare” och” bilmekar” kommer alltid att behövas. Även de som inte har ”läshuvud” är viktiga för vårt lands framtid. DE behöver bara skaffa sig social kompetens och bli politiker, om den medfödda begåvningen inte räcker till en högre utbildning.

Sunda förnuftet säger att det är bara lärarna i klassrummen, som kan avgöra vilka förutsättningar och behov eleverna har. Det är deras jobb att försöka hjälpa, de som annars ohjälpligt kommer att hamna på efterkälken resten av skoltiden. Om lärarna i lugn och ro får nöta in grunderna, har i alla fall eleverna en chans att kunna hänga med. Många som gått ut skolan har inte ens lärt sig grunderna i svenska språket.

Konstigt nog klarar de sig i alla fall med hjälp av sina medfödda anlag, en del kan göra de mest fantastiska saker med sina händer, andra utvecklar sina talanger efter hand. Det finns faktiskt de som köper bilar för två tusen, fixar till dem och säljer för fyra tusen. Vad påslaget blir i procent bryr sig inte personen om, det är bara pengarna han får i handen som räknas.

Nåja, det blev en liten utvikning om att många klarar sig bra utan att kunna räkna annat än plus och minus. Kan bara lärarna hjälpa de med läs- och skrivsvårigheter är det ett framsteg. Efter alla år av de politiska misstag som berövat många unga att kunna utnyttja språket, skulle bara det vara fantastiskt. Ja, för ungdomarna vill säga.

Hur har det kunnat bli så här? Om man förenklar problematiken, så får man faktiskt vad man betalar för. Kommunernas usla ekonomi med besparingar år efter år, måste ju visa sig på något sätt. Man måste därför förstå att de gamla lärarna, inte längre orkar lägga ner sin själ i undervisningen. De uppskattas inte av arbetsgivaren och har dessutom låg lön i förhållande till utbildning.

Resultatet kan inte bli annat med kommunerna som arbetsgivare för skolorna. Så kallade folkvalda fattar i demokratisk ordning beslut om hur mycket skolan får kosta, den ingår i den totala budgeten för kommunernas verksamheter.  Räcker inte pengarna till, måste det tas bort anställda och lägga ner skolor. Det är upp till var och en att bedöma om politikerna förvaltar skattepengarna på bästa sätt, jag anser att pengar försnillas på annat än skolan.

Om man ser till lärarnas situation, har de sedan kommunerna tog över ansvaret för skolan knappast haft någon löneökning att tala om. Arbetssituationen har däremot ändrats, många lärare känner sig i dag mer som administratörer än undervisare. Den längre närvaron vid skolan gynnar inte eleverna, snarare tvärtom. Mycket av det som åligger lärarna sker numera på obetald fritid, vilket knappast ger reklam för yrket.

Istället för att den snabbt ökade antalet friskolor fungerat som en väckarklocka för politikerna, har det istället gnällts om hur de kunnat gå med vinst. Eftersom de kommunala skolorna inte ens lyckas hålla näsan över vattenytan, vad är det som dränerar skolans resurser? För en som kan se det hela från ovan, går det bara att dra en slutsats, skolan har blivit alldeles för byråkratisk. Skolan drivs inte längre med elevernas bästa för ögonen, det är kommunernas totala kostnader som går i första hand.

Alla försök att få rätsida på vårt skolsystem är som att koka soppa på en spik. Det är först när lärarna själva får ansvaret för undervisningen, som den nedåtgående spiralen kan stoppas. Att det kommer att ta många år att se något resultat får man räkna med. De nya lärarna har ju knappast någon erfarenhet av att fatta egna beslut, om hur de ska kunna hjälpa eleverna.

Men våra politiker vill inte släppa greppet om skolan, nu har även vår ”landsfader” lagt sig i hur skolan ska skötas. Vår finansminister får gnugga geniknölarna, för mera pengar ska skjutas till. Ännu en spik i den borgerliga alliansens kista? Vad det handlar om är ta över skolpolitiken, men det ska bara ses som ett försök att skyla över de misstag som gjorts tidigare. Moderaterna har knappast brytt sig om skolan tidigare, det har känts alldeles för genant att vårt land halkar efter.

Nåja, försöka duger. Men det finns bara en väg att gå och det är att inte bara höja lärarnas status, utan också lönerna. Genom det kommer också motiverade elever att söka sig till lärarutbildningen. Utan duktiga lärare, kan vi knappast räkna med bättre studieresultat. Det är ju de som har svårt för sig som drar ner det totala resultatet.

Av Sven-Erik Hemlin - 9 december 2012 07:57

Att dagarna går fort, märker säkert de flesta. November brukar vara en tung månad, men den gick förvånansvärt fort. Men nu börjar den stora prövningen, när mörkret kommer tidigt och dagarna blir kortare. Man blir på dåligt humör helt enkelt. Inte känns det bättre när snön vräkt ner och efterträtts av arktisk kyla.

Märkte redan för ett par veckor sedan, att det började gå tungt att sätta mig ner att skriva. Det enda som dyker upp i huvudet efter att ha läst tidningen, är hur otroligt korkade politiska makthavare är. Just nu kämpar de för sin existens, inte bara inom de olika krisländerna, utan också i det vacklande EU. Ekonomiska kriser kan verkligen ställa till det för makthavande politiker.

Efter att ha skrivit ner mina morgontankar, har jag för det mesta inte en aning om vad jag skrivit. När det inte finns någon egentlig tanke bakom, blir det vad jag kallar friåkning. Jag skriver helt enkelt bara ner det som flyger för mig och sedan får det bli som det blir.

Nu har jag kommit in i period, då allting känns slentrianmässigt och behöver därför tömma huvudet på alla gamla tankar och fylla på med nytt. Jag behöver en läsperiod helt enkelt. Det har ingen som helst betydelse vad jag läser, skönlitteratur eller ”kiosklitteratur” går på ett ut. Många gånger har jag haft större behållning av det som kallas ”skräplitteratur”, än av någon känd författare.

Det är inte språket som har störst betydelse för mig, det är hur någonting berättas. Ju närmare den muntliga berättartekniken, desto bättre. Kanske just därför gillar jag att läsa Slas, men det han skrivit påverkar det jag själv försöker skriva och det är inte bra.

Dagarna fram till Jul och Nyår kommer antagligen att försvinna lika snabbt som pensionen, det blir svårt att hinn med allt. Det blir till att ta en dag i taget, det brukar fungera bäst så. Vi har i alla fall någonting att se fram emot, att fira Spansk Jul på Gran Canaria efter nyår som vanligt och det är ju inte fy skam.

Nåja, nog om det, nu tänker jag hålla mig från datorn ett tag. Kanske skriver jag ner mina tankar på ett block och håller koll på om jag är rätt ute eller inte. Skulle inte skada om jag kan skriva någonting genomtänkt och inte som det faller sig. Det kan ju bli så att jag får några minuter över någon dag. Söndagar är det lugnt och stilla på morgonkvisten, men det kommer väl att visa sig. Nu ska jag i alla fall lägga ner det dagligt skrivande på morgonen ett tag, hur det blir framöver kommer att visa sig.

Av Sven-Erik Hemlin - 8 december 2012 10:19

I kärva tider behövs skådebröd åt folket, det vill säga någonting som lättar upp ängslan och i många fall hopplöshet. Men det går inte för sig i vårt land, eftersom våra allvarliga politiska företrädare och medhängande byråkrater, strikt följer den äldsta av svenska lagar. I den Äldre Västgötalagen från ca 1225, stadgas att en ”lekare” som försöker underhålla är helt rättslös.

Man kan förstå att många av våra avlidna glädjespridare vänder och vrider sig i sina gravar. Mitt i all bedrövelse som inte minst kriget förde med sig, lockade de människor att skratta och i en del fall, att få människor att inte ta så allvarligt på sig själva. Det var tillåtet en gång i tiden att skratta åt sig själv och sin egen dumhet.

Det i sin tur förde med sig, att folk även började skratta åt politiker, som med allvarlig min gjorde bort sig, eller vågade skämta mitt i allvaret. Erlander kunde på sin tid till och med berätta vitsar och kontrasten mellan den buttra uppsynen och historier han berättade, fick verkligen folk att skratta. Dagens makthavande politiker har samma trumpna uttryck i ansiktet, men humorn saknas. Det saknas alltså det viktigaste för att få folk att lyssna, folkligheten. Och där har vi väl knuten i det hela, dagens politiker är livrädda för att göra bort sig och bli utskrattade.

En gång i tiden var det fint att vara politiker, de var ju inte så många som hade politiken som yrke. I dag vimlar det av människor som har politiken som levebröd, därför ses de numera bara som en kostnad, som urholkar de gemensamma medlen. Det finns ingen som helst status i att vara makthavande politiker, eftersom de flesta är medvetna om, att det inte är de teoretiska kunskaperna som varit avgörande.

Den som fortfarande kan skratta åt allt elände som förmörkar vår vardag, kan ha hjärtligt roligt åt våra politiska företrädare, som med allvarlig min säger de mest idiotiska saker. Men det komiska i budskapen går inte fram till alla, de tar det hela på fullt allvar och blir förbannade istället. Mest beror det antagligen på att svenska folket glömt bort hur man skrattar och vad man ska skratta åt.

Under och strax efter andra världskriget vimlade det av humor i form av skämttidningar, kåserier och revyer som turnerade över hela vårt land. Filmerna innehöll enkla budskap, de skulle skapa framtidstro och hade för det mesta lyckliga slut. Fortfarande gör de Amerikanska filmbolagen filmer som inte bara roar, utan också innehåller lyckliga slut. Huvudpersonerna ska få varandra på slutet, annars går folk hem och känner sig lurade på konfekten.

Men så är det inte i vårt fantastiska land. Redan i slutet på nittonhundrasextiotalet, började av någon anledning allting att handla om politik. Resultatet blev att det tog död på den folkbildning som varit så effektiv, folk slutade gå på teatrar och läsa böcker. Det finns faktiskt gamla människor som inte läst en bok sedan dess. Och man kan förstå dem, vem ville lyssna på politiska budskap och läsa om eländes elände.

 Vad ska det bli av vårt land om allting ska tas på fullaste allvar? Ja, många skulle bli förbannade över hur skola, vård och omsorg hanteras av våra politiker. Det vimlar av politiskt skapade dumheter som inverkar på invånarnas sätt att leva. Företrädare för folket behövs inte längre, invånarna är kapabla att själva avgöra hur vårt samhälle ska se ut. Det första som borde göras är att städa upp bland alla gamla lagar och förtydliga de viktiga, så att de blir begripliga för alla. Inte ens vårt rättsväsen kan tolka de lagar som finns.

Nu råkar det vara så att det blir allt fler som kan ta till sig det skrivna ordet. Massvis med ungdomar har i dag svårigheter att läsa skriven text. Med den byråkratsvenska som används av våra myndigheter, har till och med som kan läsa, svårigheter att begripa vad som står. Förstår man inte, bryr man sig inte heller om vad myndigheterna säger. Man kan förstå att den organiserade brottsligheten, älskar det här landet.

Men det gör inte de som drabbas (och har drabbats) av det samhällsexperiment vår regering kallar arbetslinjen, de är de stora förlorarna.

Av Sven-Erik Hemlin - 7 december 2012 07:14

Man har hört många med resignation i rösten säga: Vädret kan man inte göra någonting åt. Visst är det så, vi kan inte påverka vädret på något sätt, ändå satsas det enorma summor på att göra just det. Vad vet egentligen forskarna om vad som händer, om koldioxid och växthusgaser reduceras kraftigt? Hur kommer växtligheten på jorden att påverkas?

Det finns många frågor beträffande det experiment som pågår för att rädda vår miljö, frågor som förhoppningsvis så småningom kommer att besvaras. Kanske får vi inom de närmaste tio åren, en indikation om vi är på rätt eller fel väg. Om vi är på väg att förgöra vår värld istället för att rädda den, finns förhoppningsvis en möjlighet att rätta till det hela.

Man har sett alldeles för många gånger hur det kan gå när människan ska försöka rädda någonting. Jag minns när sälarna skulle räddas i Bottenhavet, det lyckades långt över förväntan. Men hade någon räknat med att det skulle drabba yrkesfiskarna, att de istället skulle bli de som hotas av utrotning?

Antagligen är det meningen att det ska inträffa en katastrof som kommer att förgöra jorden och att det blir människors dumhet som klarar av det, finns inga tvivel om. Att resa till månen är en sak, men att försöka ändra på vår miljö, det klarar bara Moder Natur av.

Är verkligen de fanatiska miljövännerna villiga att offra människor för att rädda vår miljö? Det är ju faktiskt vad det handlar om. Redan har miljötänkandet inte bara fördyrat för människorna, det har också orsakat att många jobb försvunnit.

Optimismen att nya miljövänliga produkter och tjänster skulle växa fram har kommit på skam. Antalet anställda i de stora industriföretagen fortsätter att minska, nya tekniker gör det möjligt att ha betydligt färre anställda än för tio år sedan. Hur många som inte kommer att behövas inom industrierna tio år framåt i tiden, vågar man inte ens gissa sig till. Vad ska alla människor som blir över, göra i framtiden?

Trettiotalets massarbetslöshet ledde till ett världskrig, kan vi vänta oss samma sak igen? Otroligt är det inte, världen har blivit en krutdurk och stubinen (den stigande arbetslösheten ute i Europa) är redan tänd. Vi kan inte göra annat än vänta och se vad som händer.

En sak har i alla fall hänt redan, jag har råkat ut för en rejäl förkylning. En katastrof av det lindrigare slaget, det finns inte tid för att krypa ner under täcket. Men så får det bli i alla fall.

Av Sven-Erik Hemlin - 6 december 2012 08:36

En gång i tiden hade vi blomstrande kläd- och skoindustrier, men kläderna och skorna blev för dyra att tillverka, därför slogs de ut av import av produkter från låglöneländer. I många andra av de tidigare industriländerna har samma misstag gjorts, nu växer nya industriländer fram. Förhoppningsvis gör de samma misstag, det skulle jämna ut konkurrensen, men det kan ta många år..

 Från att ha varit någorlunda självförsörjande, övergick vi till att bli beroende av vad andra länder tillverkade. Ja, egentligen började det hända när väl vedermödorna under andra världskriget glömts bort. Men visst skyndade de höjda lönerna på avvecklingen. Det var mycket av det gamla som försvann och minskade vår förmåga till självhushållning.

Hur viktigt det är att ett land är självförsörjande när det gäller exempelvis jordbruksprodukter, har jag en känsla av att vi inte riktigt förstått. Våra storindustrier är inte längre helsvenska, vilket på ett obehagligt sätt kan visa sig en dag. Det enda riktigt helsvenska vi har i dag, är väl de bönder som finns kvar. När våra bönder utrotats (utkonkurrerats), vad har vi då att falla tillbaka på?

Nu börjar man höra larmrapporter om att arbetslösheten kommer att öka de närmaste två åren. Den ljusning en del tycks se, är det andra som ställer sig skeptiska till, inte minst företagen. Det är tvärt emot vad vår finansminister förutspådde för bara någon månad sedan.

Visst kan han skylla på att det ena landet efter det andra efterfrågar mindre av det vi har att exportera, men det måste man alltid ha med i beräkningarna. Vårt land är beroende av våra stora exportindustrier, utan dem har vi ingenting att falla tillbaka på.

Det är fullt naturligt att en regering måste vara optimistisk, men det är farligt att ingjuta allt för stora förhoppningar hos invånarna. Företagen rustar för en lågkonjunktur som kan hålla i sig flera år. Just nu är det tjänstemännen som sägs upp, administrationen trimmas ännu en gång. I och för sig inte alls konstigt, administrationen är en improduktiv del som kostar pengar.

Eftersom den nuvarande ersättningen från a-kassan, inte räcker till den standard många av de tjänstemän som mister sina jobb vant sig vid, kan man räkna med att handeln drabbas. Eftersom det nya året kommer att innebära hyreshöjningar för en stor del av befolkningen, påverkar också det konsumtionen. Dekan det bli riktigt kärva tider för de som blir arbetslösa.

En naturlig följd blir minskad konsumtion, som hållit den ekonomiska tillväxten över nollstrecket under hösten. Det kan tyckas att när några tiotusentals jobb försvinner, ska det inte behöva påverka ett land som vårt. Men det gör det, eftersom enbart de fasta kostnaderna för de offentliga verksamheterna, snabbt påverkas av ett minskat penningflöde. Det skulle vara ganska oklokt att inte göra som företagen och minska administrationen, annars kan det gå som för krisländerna.

Bland alla ekonomiska teorier finns råd om hur man ska undvika att hamna på pottkanten, men inga gångbara råd om vad som måste göras för det land som hamnat på den. I och för sig ganska märkligt, att det inte finns någon varningstext för den som tänker sig använda teorierna. Men det är klart, det handlar ju bara om teorier, det är fritt för var och en att prova om de håller eller inte. Med andra ord finns inga garantier för den som använder sig av teorierna.

Men alla teorier utgår från händelser som utspelats för länge sedan. Med andra ord fungerar det lika chansmässigt som att luta sig mot statistik. Visserligen brukar historien upprepas, men det är bara själva mekanismen som sätter igång det hela, resten är en helt ny erfarenhet. Det stora problemet är att fallet blir från en högre höjd än tidigare, därför är det människornas levnadsstandard som kommer att påverkas.

Jag vet att det låter pessimistiskt, men hur ska man kunna vara optimist när de politiska makthavarna klart visar att de är ute på djupt vatten. Faktum är att vår regering satsat allt på jobblinjen och att få ut alla i jobb, att de inte ens tänkt på att jobben kan bli betydligt färre. I vår moderna tid gäller det att vara helgarderad för alla eventualiteter, det ingår faktiskt i de så kallade folkvaldas uppdrag.

Tyvärr har jag inget som helst förtroende för vad politiskt valda personer kan göra. Däremot har många människor den hårda vägen, fått lära sig vad som händer när beslutsfattare inte haft en susning om vad besluten skulle kunna ställa till med.

Har skrivit i en av mina anteckningsböcker ett litet citat, men har inte en aning om varifrån det kommer. Det lyder i alla fall så här:

Så mycket lidande förorsakas av tanklöshet, genom att inte tänka efter hur en handling påverkar andra.

Kan det sägas bättre?

Av Sven-Erik Hemlin - 5 december 2012 08:04

Snö och kyla kan verkligen dra ner humöret på många. Att pälsa på sig och se ut som en Mechelingubbe är inte roligt, bara obekvämt. Snön fortsätter att falla men det dämpar i alla fall kylan lite grann. Men, efter snön kommer kylan tillbaka enligt väderlekstjänsten.

Nåja, snön kommer att ge lite extrajobb åt några och snöröjarna kan göra en hacka så här i slutet på året. Men för kommunerna kostar naturligtvis det här en massa pengar, som de antagligen inte räknat med. För en del kommuner betyder det att de får sätta sig ner och titta på vilka verksamheter det går att nagga kostnader i kanten.

Att alla traktorer och lastbilar som är i farten ställer till det för miljön, ja, det kan vi ju skylla på vädrets makter.  

Det ryker friskt ur skorstenar också, en braskamin är inte bara mysig, den är en nödvändighet för de som installerat luftvärmeväxlare. Blir det runt tjugo grader kallt, klarar de flesta luftvärmeväxlare inte av att hålla värmen. En öppen spis är också trevlig, men inte många vet hur de ska elda i dem.

Naturligtvis är det här ett bakslag för alla de som predikat att vi går mot varmare tider. Det går inte att bortförklara den isande kylan som brett ut sig över vårt land. Vi har fått betydligt sämre och kallare väder sedan insatser började göras för att rädda vår krassliga miljö. Nu är jag av den uppfattningen att vad än människor försöker göra för att rädda miljön, är det dödfött.

Klimatkonferenser har avlöst varandra, men att få alla länder med sig är sannerligen inte lätt. Orsaken är kostnaderna som är förknippade med vad som anses måste göras. Det går att räkna på ena handens fingrar hur många länder som har råd med de miljösatsningar som miljöförespråkarna ställer som krav. Eftersom även länder på sydligare breddgrader fått börja känna av kallare väder, blir det fler som tvingas hålla varmt i sina bostäder. Ett land som exempelvis Frankrike, skulle aldrig klara av att lägga ner sina kärnkraftverk.

Just uppvärmningen av bostäder, kontor och industrilokaler är ett måste när det blir kallare. Varför inte ett kallare klimat tagits med i beräkningarna är lätt förståeligt, det har ju bara talats om att vår jord ska bli varmare. Om jorden blir varmare om hundra år, hjälper inte människorna på de kalla platserna inom de närmaste åren.

Alla försök att rädda vår miljö kostar pengar och hur man än lägger kostnaderna, är det alla som får betala i slutändan. Skatter och avgifter påverkar köpkraften, vi ser redan vad arbetslösheten har för effekt på konsumtionen. När det hela drivs till sin spets, måste människornas överlevnad prioriteras, på annat sätt kan inte de politiska makthavarna tänka och agera.

Naturligtvis ska vi försöka vara rädda om vår miljö, men eftersom det kostar pengar, är det en fråga om människornas välfärd. Nu menar jag inte bara social trygghet, utan att människorna lever i välstånd. Fattiga människor är det största hotet mot vår miljö, de måste använda alla medel för att överleva.

När det gäller miljövänliga bilar har verkligen politikerna ställt till det för sig. Nu ser de att målet är omöjligt att uppnå, folk har inte råd att köpa bilar för runt trehundratusen. Eftersom vi är ett land där det inte går att använda kommunala färdmedel som i storstäderna, tvingas många människor ta bilen till jobbet. Med alla skattepåslag kostar drivmedel skjortan, det blir ingenting över till att köpa en ny miljövänlig bil. Men det är klart, sitter man i riksdagen med en fet lön, är det svårt att sätta sig in i hur andra människor tvingas leva.

Lägg ner miljötänkandet ett tag framöver, till dess att människorna får det bättre. Varför ska vi bekymra oss över vad som kan hända om hundra år, då kanske inte ens miljörörelserna finns kvar. Vem vet, så långt fram i tiden kanske jordens invånare flyttat till en annan planet. Ja, i alla fall de som samlat på sig en massa pengar, för att kunna starta om på nytt. Så är det ju i dag och det tänkandet, kommer väl knappast att förändras i framtiden. 

Av Sven-Erik Hemlin - 4 december 2012 07:36

Med hackande tänder svär jag ve och förbannelse över den globala nedkylningen. Global uppvärmning, jo pyttsan! Om det blir varmare någon gång i framtiden bryr jag mig inte om och det är säkert fler än jag som tänker samma sak. Vi har fått betydligt sämre väder sedan vi börjat försöka rädda vår miljö. Det är tydligen så att försöka förändra utan att ta reda på konsekvenserna, kan leda mot katastrof.

Katastrofer för människor på grund av politiska beslut är inte alls ovanligt. Hörde av en händelse Moderaten Husmark på teve för någon dag sedan. Hon står fast vid att det var en nödvändighet att ändra sjukförsäkringen. Eftersom det är en försäkring som det betalas in till, hur kan politiskt valda personer ens komma på tanken, att försämra den? Man kan förstå att allt fler fått nog och ifrågasätter varför de ska avlöna politiker.

Har en massa anteckningsböcker där jag skrivit ner tänkvärda saker, citat av det kända och okända personer yttrat. Började bläddra i en av dem under gårdagen och hittade någonting som Sommerset Maugham skrivit. Efter att ha läst, insåg jag att det faktiskt beskriver hur många av våra så kallade folkvalda agerar och det lyder så här:

Hyckleri är den svåraste och mest nervslitande av alla laster, det kräver en aldrig svikande vaksamhet och en sällsynt sinnesnärvaro.

Hyckleri är ju faktiskt vad våra politiker tvingas till för att kunna rättfärdiga sina beslut. Alldeles för ofta lever de inte som de lär, men vill lära (tvinga?)svenska folket att leva efter helt andra förutsättningar. Inte minst när det gäller sjukdom, pensioner och förmåner. Om jag ska fortsätta låna av Maugham fortsätter han så ungefär här, med mina egna ändringar:

Förställningens mask sitter så löst att de ständigt måste känna efter att de inte tappar den. Det de hycklar kan de inte ta tillbaka, det är ett falkspel som måste fullföljas för att inte pinsamt avslöjas. Liksom allting oäkta, klingar det inte rent, hur skickliga de än är. Därtill berövas de ett stort livsvärde: den fulla uppriktighetens anspänning, frimodighetens, sanningssägandets, det öppna visirets trygghetskänsla.

I och för sig låter det ovanstående gammalmodigt och visst är det ett bra tag sedan det skrevs. Men människorna har inte förändrats, det är säkrast att gå den breda vägen, inte den smala knaggliga och krokiga. Och det är där politikernas hyckleri kommer in i bilden.

Vårt lands stora problem är, att politiskt valda personer och invånarna, inte gör samma resa. Våra politiker har försett sig själva med dubbla säkerhetsbälten, men inte ägnat en tanke åt att den övriga befolkningen, inte alls har samma skydd om någonting händer. Man behöver bara titta på försämringarna med a-kassan och sjukförsäkringen för att förstå hur snett det verkligen är.

När det gäller hyckleri är det nog ändå vår invandringspolitik som tar priset. Visst är det ett jätteproblem och det blir inte mindre med åren. Hittade ett annat citat av bara farten, som stämmer in på det här och som är skrivet av Marcelene Cox.

Det bästa sättet att handskas med framförliggande bekymmer är inte skjuta dem ifrån oss som ovänner, utan gå mot dem som utmanare. Det vi fruktar och undviker att skåda i vitögat, tornar upp sig till skrämselbilder. Är det i alla fall oundvikligt, varför inte bekanta oss med det och gå igenom det fortast möjligt, istället för att gå och låta oss nötas av rädsla? Mod skingrar rädslans töckenfigurer.

Visst är det de övriga partiernas feghet att ta tag i det problem, som får SD att växa sig allt starkare. Som det ser ut, verkar de skandaler som drabbat SD, bara ge ännu fler sympatisörer. Eftersom SD anses ha bara en sak att falla tillbaka på, måste de ha hittat rätt sak. Eftersom övriga partiet gett WO, det vill säga inte ställer upp, kan man likna det som händer vid ständig straffsparksläggning.

Det är dags att våra så kallade folkvalda politiker börjar visa lite kurage, istället för att sticka svansen mellan benen. Om inte för annat, så för att visa svenska folket att de är värda sina fantasilöner, förmåner och pensioner.

Vår statsminister kastade handsken genom att ta upp hur dåligt anhöriginvandringen fungerar. Eftersom inte någonting tycks fungera när det gäller vår invandring, varför inte söka breda lösningar? Vill man ge sken av att vara Bror Duktig, måste man leva upp till det också.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards