Alla inlägg under april 2014

Av Sven-Erik Hemlin - 30 april 2014 21:54

Sista April så naturligtvis måste man se snön som kommer ner som ett skämt. Men egentligen var det inget annat att vänta, det har varit alldeles för fint väder för årstiden. Förhoppningsvis ska det stanna vid ett bakslag och att vi får en fin sommar. Men vädret är tyvärr lika oförutsägbart som de politiska beslut vi kommer att tvingas leva med. Tyvärr är det många tankar som rör sig i mitt huvud just nu, jag kan helt enkelt inte låta bli att fundera ut lösningar på de problem vårt land står inför. Borg har visat sitt rätta jag, eller snarare sagt de teorier han blint trodde på.

Att ha ett "bollplank" som får de egna idéerna att studsa tillbaka. även om så i en riktning man inte tänkt sig, är vad som håller mig igång. Det är nämligen otroligt lätt att drabbas av tunnelseende, på samma sätt som många politiskt aktiva. Att sitta i ensamhet och älta saker och ting, kan vara lika förödande som att ständigt omges med likasinnade.

Av den anledningen försöker jag ta till mig massvis med information som är lättillgänglig i vår moderna värld. Min fru klagar att jag läser allt jag kommer över och visst är det så. Jag följer ett flertal utländska tidningar för att få en bild av, om de länderna har samma problem som vårt. Och visst finns det likheter, men i det stora hela är vi ett land som inte passar in i någon mall.

Det som hänt i vårt land de senaste åtta åren skulle ha orsakat massdemonstrationer i en del andra länder. Att ingen anmält regeringen för egenmäktigt förfarande i samband med försämringen av trygghetsförsäkringarna är inte så konstigt, de drabbade är inga stridshingstar. Istället har de drabbade tigit och lidit i det tysta, de personliga tragedierna har bara glimtat till ibland i våra media.

För mig skulle det vara ytterst märkligt om inte det här kommer att visa sig vid både valet till EU och valet i höst. De en gång obrottsligt partitrogna väljarna har börjat visa sitt missnöje. Pensionärerna nöjer sig inte längre vid smulorna som ramlar ner från det dukade bordet, de vill vara med vid köttgrytorna som alla andra. Om inte, kommer de att ta gruvlig hämnd på de gamla etablerade partierna.

Den som kommit över åttio bryr sig knappast om att kallas rasist om de röstar på SD, de har insett att framtiden knappast är deras. Med bara några år kvar av livet, varför då bry sig om vad som händer om tio eller tjugo år. De har alltid tvingats stå på egna ben och fött en massa politiska företrädare som inte gjort ett skvatt för dem. Kan de gamla genom sina röster förändra den politiska bilden, så är de beredda att göra det.

De två stora partiernas rädsla för att SD ska växa ytterligare, har gett många gamlingar råg i ryggen. De har plötsligt upptäckt att de är en maktfaktor. De etablerade partierna kunde inte ens ana, att deras taktik att smutskasta och nonchalera SD skulle få en rakt motsatt effekt.

Men de unga då, är de politiskt intresserade? Inte många faktiskt, de har fullt upp med att leva livet så gott det går men samtidigt röra om i grytan. På annat sätt kan man inte tolka det, när man ser hur deras röster påverkat exempelvis Melodifestivalen eller Let's Dance. Följden har blivit att inte de bästa har nått framgång, utan de på förhand nederlagstippade.

Visst är det barnsligt och ogenomtänkt, men i vår moderna tid är det inte många som tänker på vilka konsekvenser deras röstande kan få. Dessutom skapar de rubriker i tidningarna och skrattar gott åt de som tycker de har röstat alldeles åt helsike. Eftersom all röstning är anonym är det en ofarlig lek. Om det får till följd att programmen läggs ner, på grund av att de seriösa tittarna sviker, har ingen som helst betydelse för dem. Programmen är ändå inte i ungdomarnas smak, så de säger antagligen: Who cares. Vi kanske får vänja oss vid att en stor del av svenska folket inte bryr sig om vad som händer framöver.

Många unga som går ut skolan i juni kommer att få rösta för första gången. Ett stort antal av dem med medelmåttiga eller bedrövliga slutbetyg. Eftersom de flesta vet att arbetslöshet väntar och ett fullständigt meningslös springande vid Arbetsförmedlingen, vill de ha en samhällsförändring. Ingen ska behöva förnedras på grund av att inga arbeten finns, det är de som misslyckats med att ta fram alternativ, det vill säga de makthavande politikerna.

Politiska makthavare som talar om närande och tärande kastar verkligen sten i glashus. Om någon är tärande är det just de som har sitt levebröd från politiken som tär hårt på skattemedlen. Det står klart för de flesta i dag, det är en av anledningarna till, att runt en femtedel av de röstberättigade är osäkra. Slår man ihop alla som inte har någonting att förlora på att jäklas med de etablerade partierna, är det fråga om enormt med röster. Eller om de struntar i att rösta, kommer valdeltagandet att bli historiskt lågt.

Det stora felet med vårt land är egentligen en självklarhet. Felet är helt enkelt att invånarna måste anpassa sig till samhällets krav, men det är ju samhället som ska anpassas efter invånarnas behov. De hårda kraven ska ställas på de förtroendevalda politikerna, att de ser till invånarnas bästa. Om inte, blir det värst för dem själva.

Ingen politiker kan skylla ifrån sig att det blivit så här, de har själva ställt till att det blivit som det är.

Av Sven-Erik Hemlin - 27 april 2014 09:29

Hörde som flyktigast någon tala om politiska vägval, om vårt land ska gå åt höger eller vänster. Den stora frågan för invånarna är, vart vägarna leder. Politiker som vägvisare har visat sig vara odugliga, de politiska vägarna når sällan ända fram. Men så länge inte invånarna knorrar alltför högljutt, är det bara att testa nya vägar.

Kanske var det lättare förr under det gamla industrisamhällets dagar, eftersom det var möjligt att dra alla över en kam. Svenska folket som helhet med undantag för de rika och välbetalda politiker, sågs som Medelsvenssons, det ansågs att de flesta passade in i den bilden. Men efter att industrisamhället fått ge vika för någonting helt oprövat, ändras bilden utan att politikerna var medvetna om det.

Ungdomar som lekt sig fram till dataproffs gav många gamla politiker skrämselhicka, de hade inte en susning om vad dessa unga genier talade om. Men glansperioden för de flesta av dem bliv kortvarig, eftersom IT-bubblan sprack med en smäll.

Men eftersom det kunnat växa fram dataföretag lite här och var, måste det finnas andra sätt att få fram någonting nytt som skulle skapa arbeten. De unga skulle genom sin kreativitet göra det som varken politiker eller Arbetsförmedlingen kunde, skapa nya jobb. Men i samma veva började industrierna göra sig av med folk, med hjälp av de nya teknikerna kunde tillverkningen bli mindre personalkrävande.

Det här med nya tekniker hade inte våra politiker kläm på, inte heller att de jobb som fanns att söka inte bara krävde specialutbildning, utan också en utbildning som inte fanns på den svenska utbildningskartan. Problemet var alltså utbildningen, den hade inte ansetts viktig.

Läraryrket hade mist sin status och de nyutbildade lärarna var inte en elit, utan de som inte kommit in på andra utbildningar. Det har ju fungerat så i vårt land att den som inte var tillräckligt duktig att få en anställning inom det privata näringslivet, alltid kunde få ett jobb inom någon av de offentliga verksamheterna.

Goda råd var dyra och ivrigt påhejad av regeringen, började Arbetsförmedlingen med Starta eget kurser och de nya företagen skulle få ett startbidrag. Många arbetslösa nappade på konceptet, totalt ovetande om en egenföretagares vedermödor. Ingen upplyste om att ungefär trettio kronor av varje hundralapp var deras lön, det upptäckte de nya företagarna när startbidragspengarna slutade komma.

Men politikerna trodde att ett tjänstesamhälle var på väg att växa fram. Man undvek noga att tala om det risktagande som egenföretagandet innebar, och de flesta nya småföretagen blev inte långlivade med personliga tragedier som följd. Många små företag överlever i dag tack vare RUT- och ROT-avdragen, som fungerar som konstgjord andning, behovet kommer att minska i takt med sämre privat ekonomi.

Var det hela kommer att landa är skrivet i stjärnorna, vårt lands ekonomi är nämligen uppbyggd på vår exportindustri. I takt med att de stora företagen går kräftgång, händer samma sak med de små företagen och landet. Som tur är handlar det om en utdragen process, men eftersom den redan börjat har vi inte mycket tid på oss. Eftersom det här inte bara gäller vårt land utan också vår omvärld, gäller det att vi redan nu börjar titta på möjliga lösningar.

Visst är det trevligt för en regering att uppvisa folkökning, men inte att ökningen också på sikt ökar arbetslösheten i landet. De naturliga avgångarna kommer inte att minska arbetslöshetssiffrorna, de kommer istället att öka de närmaste tjugo åren. Visst är det fantastiskt med teknisk utveckling men det har en baksida också, allt färre kommer att behövas inom tillverkningsindustrierna.

Den från politiskt håll mest motarbetade lösningen, att alla får en statlig grundlön, ses i dag av många ekonomer som den enda framtida lösningen. Det skulle sänka länders enorma kostnader för den politiskt skapade byråkratin och dessutom ge invånarna möjlighet att utnyttja sin kreativitet. Det finns nämligen så mycket regler och förordningar som stoppar människor från att ta egna initiativ att nya grepp kvävs i sin linda.

Släpp svenskarna loss, det är vår!

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards