Alla inlägg under oktober 2013

Av Sven-Erik Hemlin - 30 oktober 2013 07:12

Den inbyggda väckarklockan gör mig smått förbannad, den vägrar ställa om sig till vintertid. Det är inte trevligt att vakna strax efter fyra och vänta på tidningen. Men övergången till vintertid innebär ett helsike för många, har jag hört. Det som sägs, att man får sova en timme längre stämmer inte. Vad som gäller är att vanans makt är större än kroppens förmåga att klara av förändringar. Eller man kanske snarare ska säga den mänskliga hjärnan, som febrilt letar efter vad i helsike som hänt.

Vad som händer med ett stort antal människor när det är dags för vintertid är, att de enligt klockan, vaknar en timme tidigare. Klockan är lätt att ställa om, men inte det rutinmässiga som hjärnan lagrat. Samma sak gäller på kvällen, även där påverkas människorna av omställningen, eftersom det är trötthetskänslan som avgör när det är dags att lägga sig, inte klockan. För den som vant kroppen med att lägga sig klockan tio, är det nu läggdags vid nio.

Omedvetet har många blivit vanemänniskor, och att lägga sig när ett favoritprogram sänds på teve är svårt. I och med att den vanliga rutinen störts, drabbas många av problem att kunna somna. Det kan bli så om man kämpar emot den naturliga tröttheten. Eftersom klockan ställs om två gånger per år, gäller det att ställa om både om hjärnan och kroppen två gånger per år. Om det låter som en bagatell, fråga alla de som upplever omställningarna som ett stort problem.

Förändringar och störningar i människors livsrytm är någonting det inte pratas mycket om. Ändå är det ingen väl bevarad hemlighet, att människor inte mår bra av förändringar. Förändringar som sker med små steg är det lättare för människan att anpassa sig till. De förändringar som kommer som en kalldusch, startar någonting som ingen kan förutsäga konsekvenserna av.    

I vårt land har förändringarna till det sämre kommit smygande. Eftersom det pågått under så många år, har inte invånarna insett hur det undan för undan påverkat deras liv. De senaste åren har de allra flesta märkt eller känt av försämringarna, de passerar inte längre obemärkta. I sin iver att göra om vårt land, har alliansregeringen haft alldeles för bråttom. Trygghetssystemet har satts ur funktion och massvis med människor har kommit i kläm. De förändringar som gjorts har skapat rädsla och oro, vilket många människor inte klarar av, eftersom vad som behövs är trygghet i tillvaron.

Otrygghet ligger alldeles säkert bakom det växande antal människor med psykiska problem. Att även andra sjukdomar ökar, får ses som en följd av försämringen av trygghetsförsäkringarna. De tidigare långtidssjuka har blivit ännu sjukare, vilket inte förvånar. Det som var tänkt att spara pengar, kan visa sig kosta enorma summor framöver, utöver att det förstört många människors liv. Det är inte en hemkokad hypotes, utan vad erkänt skickliga personer kommit fram till. Politikers oförmåga att se konsekvenserna av sina beslut kan bli en dyr historia för vårt land.

Av någon anledning har vårt land inte följt med i den globala utvecklingen och oroväckande halkat efter inom flera viktiga områden. Att staten har gott om pengar är en sak, det är hur skattepengarna används som är det viktiga. Just nu tävlar alla politiska partier om, hur studieresultaten i skolan ska kunna förbättras.

Det löftet är som att ge bygglov till en som inte har pengar till att bygga. Det är väl så man får se kommunerna, som ansvarar för skolan. Det handlar inte bara om elevernas undervisning, det kostar skjortan med skolor också. Skollokaler döms ut som hälsofarliga för både lärare och elever, det finns ingen ände på alla bekymmer. Många kommunledningar svär ve och förbannelse över att fått ansvaret för barnens skolgång av staten, det finns varken kompetens eller resurser till det. Trots inbesparingar som påverkat både lärare och elever.

Vad politikerna måste förlita sig till är den kompetens som finns ute i skolorna. Själva kan de inte förbättra någonting annat än arbetsmiljön. Faktum är att om politiker ska hålla i trådarna när det gäller undervisningen, kommer eleverna att hamna ytterligare på efterkälken.

Att vårt land hamnat i en ohållbar situation när det gäller skola, vård och omsorg, bevisar att politiskt tillsatta personer saknar de kunskaper som erfordras för att kunna fatta beslut. Allt det negativa som hänt i vårt land, är konsekvenserna av tidigare felaktiga beslut. Ansvaret för detta vilar helt på de politiska partierna, som utser de personer som ska väljas. Så kan det gå, när man försöker koka soppa på en spik åt folket och själva slevar i sig ur köttgrytorna.

Av Sven-Erik Hemlin - 20 oktober 2013 16:54

Har suttit i fåtöljen och funderat över vart alla miljarder tagit vägen. Ja, alla pengar som skulle bekosta ytterligare ett jobbskatteavdrag, sänkt skatt för pensionärer och lite till. Det är säker fler som funderar över det, inte minst oppositionspartierna. Svaret är kanske så enkelt, att regeringens framlagda budget var en skickligt gillrad fälla, som oppositionspartierna aningslöst gick in i.

Dummare är inte vår statsminister än att han förstår att den förda politiken, gjort att den borgerliga alliansen tappat sympatisörer. Alldeles säkert har han också förstått, att det inte går att köpa röster redan ett år före ett val. Folk glömmer så lätt. Visst går det att köpa lojalitet, men bara inom de politiska kretsarna, men det är ju en helt annan sak.

Jobblinjen har sannerligen skrämt många av de som röstade på något av allianspartierna vid senaste valet. Anledningen är antagligen att alla ändringar som gjorts haft fördelar för en del, men smärtsamma nackdelar raserat allt för alldeles för många. Familjemedlemmar, vänner och bekanta har drabbats. Vem som helst kan stå näst på tur.

Det är väl den största orsaken till, att antalet osäkra väljare blivit bortåt tjugo procent enligt opinionsundersökningarna. Men det kan ju också vara så, att de som tillfrågas tiger som muren, om vilket parti de kommer att stödja. Svenskarna har blivit ett lynnigt folk i valtider, det gäller för de gamla partierna att hålla tungan rätt i munnen.

Det är ju så att tungan har en förmåga att förstora allting. Alldeles för ofta händer det, att politiker kopplar bort hjärnan och låter tungan leva sitt eget liv. Man kan förstå att det blir så i stridens hetta. Politik handlar i dag om att sabla ner sina motståndares åsikter och kunna sockra sina egna. Den moderna tidens politiker hyllas av de egna, om de är kvicka i både tanke och tunga. Men väljarna är inte lika imponerade.

De politiska debatterna har blivit som att sätta stridstuppar framför varandra, det hackas och spydigheter duggar tätt, vilket bara visar upp politikens smutsiga sida. Det är inte folkets bästa som står i första rummet, det handlar bara om vem som ska ha makten att styra folket.

När det nu börjar se mörkt ut för den sittande regeringen, gäller det att vara finurlig. Efter all kritik mot den förda politiken, är det bästa sättet att lova bot och bättring. Alla ska vara med, vad nu det betyder. Var det fel att dela ut pengar till de som hade ett arbete och straffa de som råkade vara långtidssjuka, arbetslösa eller pensionärer? Lite självransakan borde de styrande i alla fall ägnat sig åt i snålblåsten. Men någon ursäkt lär väl knappast de drabbade få. Kanske någon i regeringen äntligen kommit på att för att kunna få ett hållbart samhälle, måste alla ses som lika mycket värda.

När jag såg skylten "Alla ska vara med" bakom talarstolen vid Moderaternas stämma, var det som att slungas tillbaka sextio år i tiden. Den första tanken var: Nu jäklar är Folkhemmet på tapeten igen. Ja, vad skulle jag tro, när en ledare för Moderaterna hyllar de gamla sosseikonerna. Nåja, vad vet man hur partistrateger tänker, kanske kan det vara bra att ha i bakfickan vid en valförlust. Ingen kan nu anklaga den nuvarande regeringen för att ha mörkat, hur kärvt det kommer att bli framöver.

Vad jag kan förstå har det här satt press på sossarna. De har med sig i bagaget att vara ett parti som lovat runt och hållit tunt. Nu hamnar de verkligen på pottkanten, allt de räknat in i sin budget kanske helt saknar finansiering. Kanske tvingas sossarna vid en valseger till att göra samma sanering av landets ekonomi som Göran Persson. Tja, vad vet man.

Det är naturligtvis bara spekulationer, det kan ju vara så att de styrande insett, att det inte är folkets fel, att vi fått ett sönderfallande samhällssystem. Att det inte är något fel att de svagaste i samhället behöver ekonomiskt stöd för att kunna leva drägligt. Människor ska inte kunna vräkas från sina bostäder för att de blivit sjuka eller arbetslösa. Enligt experter blir det billigare, än det sätt de behandlas på i dag. Dessutom måste den tryggheten finnas i ett rikt land som vårt. För visst är vi väl fortfarande ett rikt land, eller...?

Av Sven-Erik Hemlin - 18 oktober 2013 07:37

Läste för några dagar sedan, att vårt land fått etthundratusen nya dollarmiljonärer. Nu finns det mer än en halv miljon dollarmiljonärer i vårt land, de borde kunna finansiera en förbättring av vårt trygghetssystem. Naturligtvis är de inte villiga till det, det kostar skjortan att ligga på topp.

Med en regering som ger till de rika och svälter ut sjuka, arbetslösa och gamla, går det att bli rik i vårt land. Man kan förstå att regeringen myser, bilden av vårt land som rikt och välmående är viktig. Att den bilden skymmer allt elände som skapat dessa miljonärer, viftas undan av regeringen. Men nu råkar det vara så, att betydligt fler blivit fattiga genom den förda politiken, men det skapar inga rubriker utomlands. Men även små notiser blir lästa av människor i andra länder och de funderar vad som hänt med vårt land.

Nåja, pengar och värdepapper är inte mycket värda om det skulle inträffa en global depression. I svallvågorna efter en sådan finns inte mycket kvar  av banker och finanshajar. Faktum är att om man ser det ur en teoretiskt synvinkel, kan pengar och aktier bli värdelösa i en svinblink.

De senaste veckan har det märkts att vår svenska krona har ett flytande värde. Att den tappat runt en femtioöring mot euron på några månader är ingen katastrof, men en vink om att allt inte står rätt till är det i alla fall. Men alla företag som gnällt över den starka kronan gnuggar säkert händerna.

Vår statsminister har plötsligt börjat tala om jämlikhet, att det inte ska finnas en orättvis fördelning som gör rika rikare och fattiga fattigare. Att gå från stridshingst till att visa empati för de som råkat illa ut av den förda politiken, låter lite som ett hjärnsläpp.

Jodå, de flesta har säkert insett att det kan stunda kärva tider, men regeringen har försökt hålla skenet uppe i det längsta. Sorgligt nog har regeringen invaggat svenska folket i falsk säkerhet. Trots att det varit trögflytande en längre tid, har det i alla fall rört på sig ute i världen och då har allt varit frid och fröjd.  

För alla de som inser vad en försvagning av svenska kronans värde kan innebära, börjar det pirra lite i magen. Vårt land har blivit beroende av import av varor från andra länder i alldeles för hög grad. Inte minst gäller det nödvändiga livsmedel. Maten är dyr som den är och dyrare mat slår hårt mot de som redan har det kärvt. Vår egenproducerade mat borde vara billigare, men det är den inte. Anledningen till det får makthavande politiker ta på sig skulden för.

Till att börja med vid tillträdandet för sju år sedan, var regeringen huvudmål att få bort alla bidrag. Att det skulle hjälpa människor mot utanförskap, övergår mitt förstånd. Vad vi sett är sjuka människor som mist sin sjukersättning, i många fall efter att ha förnedrats med en utförsäkring, blivit betydligt sjukare. Ett stort antal av dessa är nu socialbidragstagare och antagligen knäckta för resten av livet. De som inte är det, är fly förbannade på regeringen.

Med en regering som tydligen avskyr ordet beroende, är det märkligt att de inte insett, hur beroende vårt land blivit av andra länder. Det är svårt att se skillnad på bidragsberoende och att vårt land blivit beroende av att andra förser oss med det vi behöver. Båda sakerna är ju till för att hålla invånarna vid liv.

Genom en ofta kritiserad räntepolitik, har Riksbanken försökt hålla inflationsspöket borta. Storm i ett vattenglas har politiker tyckt, och visst har kronans värde varit stabil det senaste året, men ingenting varar för evigt. Vad som helst kan faktiskt hända i vår minst sagt oroliga värld och urholkas värdet på vår stolta krona, ställs både riksbankens och regeringens prognoser på huvudet. En svag krona medför obönhörligt att priserna på importvaror stiger och är det någonting som kan ställa till det rejält för ett land, så är det inflation. Vårt land har varit med om flera djupdykningar på grund av hög inflation.

När det finns så mycket osäkerhet vad som väntar framöver, vad är prognoser om framtiden värda? Inte ett smack vill jag påstå. Man utgår från någonting känt och gissar sig till, hur det ska bli med utgångspunkt från det. Samma sak med teorier, även om de är fascinerande att läsa. Nackdelen är att de har många år på nacken, världen ser inte alls ut som den gjorde för bara några år sedan.

Nåja, det är ju inga dumhuvuden som genom insamlat material försökt räkna ut hur deras framtagna teorier eventuellt kan fungera i verkligheten. Tyvärr är just om de fungerar i verkligheten, som är haken med det hela. Både världen och förutsättningarna ändras hela tiden.

Vilken teori som använts till att försämra sjuk- och arbetslöshetskassa, tvinga sjuka människor att stå till Arbetsförmedlingens förfogande, har jag inte kunnat hitta någonstans. Däremot hittade jag en teori om den fördyring som väntar, om inte samhället tar sitt ansvar för sjuka, arbetslösa och gamla. Vår stats- och finansminister borde leta på och läsa den teorin, det har man nämligen gjort i Amerika och budskapet sprids. För kommuner och landsting kan det spara enormt med pengar. Och det är väl vad makthavande politiker ska göra enligt gällande lag, se till att förvalta invånarnas skattepeng på bästa sätt.

Av Sven-Erik Hemlin - 14 oktober 2013 07:54

Det finns en politiskt skapad myt om vårt land, att det ska ses som en förebild när det gäller hur en demokrati ska fungera. Det fantastiska är att våra politiker faktiskt tror att det är så, till och med att ett ökat antal politiker, är en garant för vår demokrati. Ingen tycks ha tänkt på att arvoden och löner tas från de gemensamma medlen.

Det som hänt i vårt land senaste åren, har visat att vårt land inte alls är så demokratiskt, som de så kallade folkvalda politikerna vill framhålla. Tvärtom uppvisar de förtroendevalda en total omedvetenhet om, hur en demokrati ska fungera. En regering som säger sig vara folkvald, ska också följa folkviljan i möjligaste mån. Om inte, är vårt land inte en fungerande demokrati, det är toppstyrt.

Alliansregeringen har gjort många övertramp när det gäller påverkan på invånarnas liv, vilket är oerhört allvarligt. Det allvarligaste misstaget regeringen, gjort är införandet av  de strängare reglerna vid sjukdom med utförsäkringar som följd. Det har efter många om och med, visat sig bryta mot lagen, vilket kan bli en dyr affär för landets invånare.

Det går inte att undvika att ställa sig frågan, vilket modernt samhälle de politiska makthavarna tror sig ha skapat. Inte ett hållbart i alla fall, de viktiga funktionerna i vårt  samhällssystem håller på att falla sönder och samman. Vi har de senaste åren fått höra att vårt land är rikt, ändå saknas pengar för att kunna erbjuda en fungerande skola, vård och omsorg. Tyvärr saknas det även pengar för att kunna rusta upp järnvägar och vägar som förfallit på grund av bristande underhåll.  

Penningbehovet hos staten, kommuner och landsting här enormt, men ingen vet riktigt säkert vart alla pengar som kommer in tar vägen. Eftersom regeringen blint trodde på arbetslinjen, budgeterades för ökade intäkter genom att fler skulle komma i arbete. Med andra ord såldes skinnet, innan björnen var skjuten.  

Sänkta skatter är inte helt fel, men att få det att ålla liv i den ekonomiska tillväxten fungerar inte. Idén bakom det hela måste ha varit att det man förlorade på gungorna, skulle tas igen på karusellen. Men någonstans gick det fel och pengarna verkar ha hamnat i andra fickor. I och för sig inte alls överraskande i girigbukarnas tidevarv.

Det har alltså blivit obalans i intäkter och kostnader, därför väntar nu skattehöjningar framöver. Att SKL alltid ser kommande kostnader som måste täckas in med höjda skatter är inte ovanligt, de representerar ju kommuner och landsting. Finns ingen organisation som kan hjälpa kommuner och landsting att slimma organisationerna så att de blir bättre organiserade och mer kostnadseffektiva?

Höjd kommunal- och landstingsskatt kommer att svida i plånboken för alla. Som det nu ser ut, kommer det inte att bli Moderaternas problem, om inte det rödgröna blocket klantar till det, förstås. Beklagligt nog har även de rödgröna partierna räknat in pengar, de inte vet kommer in i sina respektive budgetar. Hur det ekonomiska läget ser ut för vårt land nästa höst, vågar ingen uttala sig om, världen kan förändras över en natt. Det går naturligtvis att anlita en spågumma, för att i alla fall kunna få en vink om vad som eventuellt kan komma att hända.

Det som hänt i Grekland och Spanien, har man förstått kan hända i vilket land som helst. Till och med i vårt land. Men lyssnar man på vår finansminister, gäller fortfarande att i vårt land, kan det inte uppstå en ekonomisk kris. Nu vet alla att det uttalandet måste tas med en nypa salt, samma sak sa nämligen de politiska makthavarna i Grekland och Spanien, innan krisen var ett faktum.

Precis som sossarna förr sa, att de var de enda som kunde regera vårt land, vill den Moderatledda regeringen framhålla, att de är de enda som vet, hur man håller i skattepengarna. Om de nya ekonomiska talespersonerna inom oppositionen kan det, vet vi inte mycket om. Men som sittande regering gjort, snålat in på för invånarna viktiga saker, är inte samma sak som att vara ekonomisk. Tvärtom brukar snålheten bedra visheten, det vill säga vårt land kan vänta sig stora kostnader för det, som det sparats in på.

Den ekonomiska manualen för politiker tycks innehålla samma sak, oavsett om partiet står till höger eller vänster. Om inte pengarna räcker till, måste skatten höjas. Ingenstans i dessa manualer tycks stå, att politiker måste ta sitt sociala ansvar och frånsäga sig lön som tas från skattepengar om inte pengarna räcker till. Genom att vårt land styrs av politiker, är de också ansvariga för konsekvenserna av sina beslut.

Det är väl just det som orsakat den osäkerhet som finns hos så många, om de ska rösta eller inte nästa höst. En stor del av dessa kommer antagligen att missnöjesrösta och det kan man förstå. 

Av Sven-Erik Hemlin - 8 oktober 2013 07:56

Partiledardebatten visade med all tydlighet att vår statminister saknar det som en statsminister bör ha, empati för de invånare som har det svårt. Han säger sig hata utanförskap, men skapat just detta för tusentals människor genom den förda politiken. Som följd av att deras liv raserats, har människor till och med tagit livet av sig i ren förtvivlan. Eftersom det är ganska många, visar det i statistiken att utanförskapet minskat.

Tyvärr tycks hela det politiska etablissemanget sitta fast i samma tankesätt, oavsett partifärg. Mera pengar måste komma in till staten, kommunerna och landstingen för att inte allt ska falla ihop som ett korthus. Men om det inte kommer in mera pengar, hur gör man då?

Den kommande valrörelsen kommer att bli dyr för svenska folket, alla partier är beredda att stsa skattepengar för att dels få fart på ekonomin, dels för att skapa nya jobb. Men det behövs så lite för att de förhoppningarna ska spricka. Världen är inte sig lik längre och den kommer aldrig att bli som förr.

För vårt lands del ser det bekymmersamt ut på många områden. Visst är den höga arbetslösheten ett problem för både regering och de arbetslösa, men inte av samma dignitet som skolan, vården och omsorgen. Varför kan inte regeringen (och oppositionen med för den delen) göra som Olof Palme sa en gång att man måste göra, nämligen ta ett helvete i taget. Det går inte att omfördela resurser för att rätta upp en verksamhet, det drar bara med sig de andra i fördärvet.

Det som oroar mig mest är att bostadsbubblan (som påstås inte finns i vårt land) ska spricka redan före valet nästa år. Då är det adjöss med alla fantastiska löften som ändå inte kan hållas. På något underligt sätt liknar det här förra gången vi hade en Moderatledd regering. Alla vi äldre minns paniken i regeringskansliet, det var rena hönsgården.

Och visst kan samma sak hända igen. Vår statsminister fattar humör allt oftare, det går inte alls som han tänkt sig. Våldsamma utfall mot motståndare får naturligtvis ses ur den synvinkeln, att anfall är bästa försvar. Att resultatet ofta blir baklängesmål, är en annan historia.

Nåja, redan nu kan man säga, att Moderaterna ändå har lärt svenska folket, hur viktigt ett trygghetssystem är för invånarna. Det var många som inte insåg att de själva helt oförskyllt kunde drabbas. Pengar är inte värda någonting för den som drabbas av en allvarlig sjukdom. Det räcker inte för våra politiker att med retorik göra svart till vitt och tvärtom, det är vad som verkligen glrs för invånarna som räknas.

Man behöver inte vara politiskt aktiv för att inse vad som gått snett i vårt land, det ser alla de som drabbas och har drabbats. Det är många som drabbats på olika sätt av de politiska beslut som fattas av alliansregeringen, därav osäkerheten om vad som är bäst för dem själva. När många går till jobbet med en knut i magen, eller trötta släpar sig dit efter att haft svårt att sova, önskar de ingenting annat än att en förändring kommer så snart som möjligt.

Naturligtvis får det följder för alla de som fått förtroendet att föra väljarnas talan. I ett land där tryggheten försvunnit, försvinner också tryggheten för de politiska makthavarna. För att maktpyramiden ska kunna stå stadigt, fodras en bred bas, när basen krymper vinglar det betänkligt i toppen. Jobbskatteavdraget skapade ingen bred bas, det bör Moderaterna insett vid det här laget. Nu är det upp till de andra partierna att försöka skapa en bred bas, genom att förbättra invånarnas trygghet. 

Socialdemokraterna hatar arbetslöhet, Moderaterna utanförskap, de två stora partierna har sannerligen ingenting att komma med. Man kan förstå varför så många är osäkra på om de överhuvudtaget ska rösta eller inte vid nästa val.

Av Sven-Erik Hemlin - 7 oktober 2013 08:55

Sedan hemkomsten från Gran Canaria för två veckor sedan, har jag försökt acklimatisera mig till vårt kyliga höstväder. Det är inte lätt, jag fryser så fort jag kommer utanför dörren. Man kan inte undvika att bli avundsjuk på de som lever i ett varmare klimat. Skulle det verkligen vara så dumt för vårt lands del, om det skulle råka bli några grader varmare? Ja, genom den globala uppvärmningen.

Klimatpanelens medlemmar minglade och efter många om och men kom de fram till, att det inte varit så här varmt sedan 1850. Men vem kunde tro att orsaken till det hela, är människans påverkan på miljön! Hur det var före 1850, vet vi tydligen inte så mycket om. Vad vi vet är att det var istid en gång, men vad var det som orsakade den? Det är inte lätt att bli klok på vad Moder Natur kan ställa till med alldeles på egen hand och när dessutom människan ska hjälpa till, kan det verkligen gå illa.

Turerna har varit många om vad som är den verkliga miljöboven. Jag minns att en forskare för många år sedan lade skulden på fisande kor, att människor fiser lika mycket togs det ingen hänsyn till. Men på något undrligt sätt kändes det som ett beställningsjobb, för att kunna beskatta djurhållare, som skulle kunna ge sköna skattekronor till staten. Det blev ingenting av med det. Men när man nu kommit underfund med att människan är den stora miljöboven, ska beskattningen flyttas från alla miljöskatter och avgifter vi nu har på snart sagt allt vi behöver till skattsedeln?

Oavsett om vi människor är miljöbovar eller inte, måste människors sätt att leva ändras drastiskt. Jag tänker då inte på miljön i första hand, utan vad som händer med människorna den dag det slår tvärstopp. Men det är lite svårt att se hur det ska gå till. Vi har vant oss vid det vi nu har och det vill ingen förlora eller ändra på. Därför slår de allra flesta dövörat till när det talas om hur miljön ska kunna räddas, människors överlevnad är (eller bör vara) viktigare. Dessutom resonerar de flesta att en katastrof ligger så långt framåt i tiden, att det får bli andras problem.

Men i och med att miljön hamnade i rampljuset hakade många regeringar på, inte minst vår egen som ansåg att vi skulle ligga i framkant. Varför var det många som frågade sig, eftersom vårt land hade akuta samhällsproblem att ta hand om. Men det gällde tydligen att gripa tag i halmstrået när tillfälle gavs. Ökad tillväxt i ekonomin var ju vad de politiska makthavarna satt som mål, det måste in mera pengar för varje år för att det ska kunna rulla på. Men inte för miljöns skull, utan för den egna "yrkesgruppens" överlevnad.

Jakten på tillväxt skapade Konsumtionssamhället, och det är vad jag kan förstå en av anledningarna till, att naturtillgångar skövlas. Nu har vi fått ett nytt problem på halsen, konsumtionen minskar och det påverkar den ekonomiska tillväxten. Men ser man på den ekonomisk tillväxt vi hade före krisen, har den sannerligen inte gjort att allting fungerar bättre. Tvärtom har tillväxten gjort större skada än nytta. Vi har fått ett samhälle inte många vill ha.

Förresten är vår så kallade välfärd ingenting annat än en politisk skapad myt, den finns inte till för andra än för en privilegierad grupp, övriga tvingas leva ur hand i mun. Många har inte ens pengar till mat den sista veckan före en löning, eller utbetalning av sjukersättning, a-kassa, aktivitetsstöd, socialbidrag eller pension. Det är alltså inte fråga om några tusen som har det kärvt, det rör sig om miljoner.

Jag har ofta grubblat över hur vårt land kunnat överleva, med så stort antal människor som uppbär sin lön från skattepengar. Just nu är det aktuellt med budgetproblemen i Amerika, ett land som levt över sina tillgångar under många år. När det nu handlar om prestige, ser det verkligen illa ut. Att det drabbar invånarna bekymrar inte de Republikanska politikerna, på den punkten är nog de flesta politiker av samma skrot och korn.

Men prestigetänkandet finns även hos våra makthavande politiker, se bara hur envist Moderaerna biter sig fast vid att jobbskatteavdraget. Vad är vitsen med att ge människor med ett jobb extrapengar och straffa sjuka, arbetslösa och pensionärer? Det spelar ingen roll vad regeringen säger, det är en skandal.

Jag har skrivit ner någonting tänkvärt för länge sedan och det lyder: Anspråkslösheten är storhetens broder. Det är ju därför vi misstror alla stöddiga och tvärsäkra politiker, det väcker misstankar att de döljer någonting för invånarna. Vad de försökt dölja brukar visa sig efter ett tag, när konsekvenserna blir av en sådan omfattning att det drabbar tusentals människor. När det händer, är de snabba att skylla på andra. För att undandra sig ansvar för de strängare reglerna vid sjukdom och arbetslöshet, är det AF och FK som ställs vid skampålen, när det borde vara de beslutande makthavarna som ska stå där.

Av Sven-Erik Hemlin - 4 oktober 2013 09:46

Det som nu händer i Amerika är oroväckande, inte minst vad gäller den globala ekonomin. Men eftersom den globala ekonomin även påverkar vårt land, känns det minst sagt olustigt. För våra stora exportföretag betyder det att några nyanställningar knappast finns i sikte, snarare kan man vänta sig att de gör sig av med folk.

Ännu mer olustigt känns det när LO tror sig kunna skapa runt etthundratusen nya jobb, som ska finansieras genom skattehöjningar. Det är inom de offentliga verksamheterna som huvuddelen av jobben kan skapas, men vem ska betala lönerna? De offentliga verksamheterna har under många år bantat sin personal på grund av bristen på pengar, men någon förbättring av ekonomin har det inte blivit.

Alla politiker talar om att jobb måste skapas, men ingen vet hur. Anställda inom det privata näringslivet krymper, det är vårt lands stora problem. Problemet är alltså inte hur många som har ett jobb, utan hur många som inte får sin lön från skattepengar.

Det har gått troll i politikers sätt att tänka. De har inte kunnat förstå att vår värld genomgår en förändring, som drabbar en hel värld. Anledningen kan härledas till den girighet som frodas, mycket vill ha mer. Den girigheten har skapat den massarbetslöshet som finns i dag, vilket i sin tur slår tillbaka på grund av minskad efterfrågan på varor och tjänster.

Arbetslösa konsumerar mindre, de handlar bara det nödvändigaste för att överleva. Det kommer att drabba alla de som skott sig under åren med ökad tillväxt i ekonomin, det är av den anledningen paniken nu sprider sig inom de politiska leden. Vill det sig riktigt illa, väntar ett stålbad framöver, för de som satsat på politikeryrket.

Administrationen kostar enorma summor varje år inom de offentliga verksamheterna. Inom staten, kommuner och landsting kan det fungera även om antalet anställda halveras. De jobb som kan tas bort är de politiskt skapade, bara det en enorm inbesparing. Vårt land har inte och kommer inte heller i framtiden att ha råd med alla politiskt skapade jobb.

Problemen finns i överflöd ute i kommunerna, bland annat sedan skolan blev ett kommunalt ansvar. Vår skolminister har försökt med det mesta för att räta upp det sjunkande skeppet, men glömt bort att lokala politiker sätter ramarna för skolans verksamhet. Men har man bocken som trädgårdsmästare så...

Kristdemokraternas Hägglund, är inne på att staten ska ta över landstingens roll, men det är inte genomförbart. Däremot är det möjligt för en regering att tvinga landstingen att skära ner antalet politiska uppdrag och politiskt skapade jobb. Även det en känslig sak (motståndet finns inom alla partier, till och med det egna), men en majoritet av folket står bakom ett sådant beslut, det skulle en folkomröstning visa. Det övergripande ansvaret har ju faktiskt regeringens och när de offentliga verksamheterna missköter sig (som ju faktiskt landstingen gjort) gäller det att ta till hårdhandskarna.Kan man göra det mot sjuka och arbetslösa, ska det vara så svårt att sätta samma press på politiker som missköter sina uppdrag?

Av Sven-Erik Hemlin - 3 oktober 2013 07:52

Att få någon rätsida på vårt lands alla problem, är inte lika lätt, som att lösa andras. Men när det hela är över för den borgerliga alliansen nästa år, kanske Borg ska satsa på ett jobb som konsult, åt de länder han kritiserat. Det var ett tag sedan som Borg skrev, att Sverige kan visa vägen. Nu är det tveksamt om något land vågar sig på, att prova på någonting, som visat sig att inte minst i de sydeuropeiska länderna, kunna starta en revolution.

Problemet med Borgs teorier om hur ett land ska drivas innebär tyvärr inte långsiktiga lösningar. Inte nya heller, för den delen. Men de gamla teorierna har aldrig testats fullt ut, som den borgerliga regeringen gjort. Att Borg insåg konsekvenserna av det regeringen drivit igenom, vittnar hans angrepp på sossarnas budgetförslag om. 

Vad har Borg gjort som finansminister? Egentligen. Satsningen på att stärka de offentliga finanserna skapar andra och allvarligare problem, det bevisar inte minst det som händer i vårt land. Samtidigt som Borg gav råd till andra länder, kom larmrapporter om att fattigdomen i Europa spridit sig norrut. Jodå, många av landets invånare hade då redan märkt det.

Tittar man närmare på det Borg lutar sig mot och envist håller sig fast vid, leder det bara till att allt fler flyr från Moderaterna. Men i och för sig kanske det inte spelar någon roll, eftersom ingen längre lyssnar på vad Borg har att säga. Ute i världen har nämligen bilden av ett välmående land bleknat och det kommer inte som någon överraskning för många av landets invånare. Men många utlänningar har reagerat när det rapporteras om hur sjuka och arbetslösa behandlas i vårt land. När de även kunnat läsa om vårdköer och bristen på sängplatser vid sjukhusen och gamla människor som tar livet av sig genom att hoppa från en balkong, är ju inte någon vidare reklam för vårt land precis. Lägger man dessutom till de bedrövliga skolresultaten, får det säkert de flesta att dra åt sig öronen. Men Borgs ekonomiska teorier, kan användas som varnande exempel i alla fall.

Nu laddar vår regering för fullt med valfläsk inför valet nästa år, det kommer att göras av med massvis med skattepengar fram till nästa val. Ingen tror längre på att vi är ett rikt land, de pengar som regeringen vill sätta sprätt på finns inte. Men än så länge konsumerar många för glatta livet, men de pengar som kommer in till staten, är ändå bara som en droppe i havet.

De stora företagen har än så länge inte sett ljuset i slutet på tunneln, däremot tycks det ha planat ut efter den branta uppförsbacken. Ute i Europa hänger mungiporna, inte minst hos biltillverkarna. Men vad hade de väntat sig? De miljontals arbetslösa har inga pengar att spendera, dem kan man räkna bort för en lång tid framöver.

Naturligtvis funderar man över hur vårt samhälle kommer att se ut om tio år, många har fått en svidande läxa om vad som kan hända. Om en regering inte kan skapa trygghet för invånarna, bär det bara utför. Vad som förvärrat det hela i vårt fall, är det snedvridna sättet att tänka, det vill säga räkna allt i pengar, vad som är lönsamt eller inte.

Politiker brukar skrämma invånarna med både det ena och andra, nu är det de själva som är skrämda av den ovisshet som råder om de närmaste åren. Ska Tyskland orka bära hela bördan, eller sätter Merkel ner foten, att nu får det vara nog? Det är för många länder som hamnat i ekonomisk kris och om inte alla tecken slår fel, blir Italien nästa krisland.

Man brukar säga att om Amerika drabbas av snuva, får vårt land lunginflammation. Nu är det inte bara Amerika som fått snuva, det snoras, hackas och hostas lite överallt. För att då tro att vårt lilla land ska kunna undvika att drabbas, måste man vara obotlig optimist.

Lösningen att ge invånarna mera pengar att röra sig med genom bidraget som kallas jobbskatteavdraget, fungerar som att försöka släcka en brasa med fotogen. Riksbanken har gång på gång varnat för svenskarnas höga skuldsättning, men de extrapengar jobbskatteavdraget gett har inte gått till amorteringar, utan konsumtion. Men det hjälper tydligen inte att vifta med en röd flagga och ropa: Tänt var det här. Men visst är det en tickande bomb och den kan smälla av när som helst. 

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3 4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards