Alla inlägg under mars 2014

Av Sven-Erik Hemlin - 8 mars 2014 07:59

Under åren har jag lärt mig att det vi kallar utveckling av vårt samhälle, i själva verket bara är förändringar. I många fall kosmetiska, det vill säga förskönande av vårt skröpliga samhälle. Något nytänkande finns inte, vad våra politiker gör är ungefär som att plocka isär ett gammalt lapptäcke och försöka sy ihop det igen med ett annat mönster.

Naturligtvis ser det då annorlunda ut, men de som tidigare kunnat värma sig under täcket, har upptäckt att det blivit betydligt mindre vid varje ändring. Från början var täcket ett helt vanligt och tänkt  att värma alla. Ja, det var så de styrande fick svenska folket att betala för det genom höga skatter. Men det slets snabbare än beräknat och lappades och lagades till dess det såg ut som ett lapptäcke. Trots allt lappande och lagande höll det i alla fall värmen någorlunda.

Så kom vi in i den nya moderna tiden och de så kallade folkvalda ansåg att lapptäcket inte längre behövdes. Trots det syddes täcket om, men gjordes betydligt mindre. De som hamnade utanför täcket ansåga kunna slå en åkarbrasa för att hålla sig varma. Eller varför inte jobba i sitt anletes svett.

Men när lapptäcket visat sig inte räcka till åt alla, skapade det smärtsamma förändringar för många människor. Det fanns ingen möjlighet att jobba sig svettiga. inte heller de som på grund av sina sjukdomar varken kunde jobba eller slå en åkarbrasa. Det är tufft att hamna i kylan. Så långt hade ingen av de så kallade folkvalda tänkt.

De pengar som kastats bort på det gamla lapptäcket, hade mer än väl räckt till att ge alla en värmande filt istället. För det är ju så att ett samhälle måste anpassas efter invånarnas behov, inte vad de styrande anser vara bäst för invånarna. Känner sig invånarna tvingade till att anpassa sig till politiska fattade beslut, uppstår för eller senare en allvarlig konfliktsituation.

Det är allmänt känt att människor avskyr förändringar. Det gamla invanda är inte bara bekvämt, det ger också en trygghetskänsla. Ständiga förändringar skapar otrygghet, vilket slår tillbaka på hela samhällssystemet. När människor ser hur arbetslösa och sjuka behandlas börjar de tänka och inser då att det kan drabba dem själva.

De båda stora partierna tycks ändå uppfattat att arbetslösa, sjuka och pensionärer tillsammans är en maktfaktor när det gäller antalet röster vid ett val. För alliansen är skadan med de försämringar som drabbat så många omöjlig att reparera. Frågan är vad en ny regering kan göra, för ett regeringsskifte blir det utan tvekan. Risken finns att i ivern att bjuda över varandra i stridens hetta, blir alla löften glömda efter valet. Så har det varit vid många tidigare val.

Ingen tycks tänka på att vad politikerna faktiskt gör, är att lova bort skattebetalarnas pengar för att få eller behålla makten. Pengar som behövs till det invånarna betalar skatt för att få utfört. Det är rent ut sagt skandalöst. Vad vårt land behöver är personer som ser till folkets bästa, det är inte det lättaste att få tag på sådana. Politiker har fullt upp med att se till sitt eget bästa i första hand.

Man hör daglig dags folk kalla inte minst riksdagen för en lekstuga. Partiledarna uppför sig barnungar som leker Herre på täppan. Det har gjort att många frågar sig om de stora politiska partierna spelat ut sin roll. Vad de flesta lärt sig är att det alltid är det största partiet som sätter ramarna för de beslut som ska fattas. Mycket troligt att det är en av orsakerna till att så många inte vet vem de ska rösta på, eller rösta överhuvudtaget.

När nu Moderaterna går från att vara skattesänkare till att höja skatter, är det naturligtvis en kovändning som sätter myror i huvudet på Socialdemokraterna. Det hela verkar bli ett politiskt rävspel i vilket invånarna kommer i kläm. Dessutom har det startat en oro att allt inte står rätt till med vår så omtalade stabila ekonomi.

Naturligtvis är det svårt för våra riksdagspolitiker att veta vad folket egentligen vill ha. De får av sina partiers högsta ledning ständigt höra, att så här ska vi göra, det blir bäst. Men vem eller vilka det är bäst för är det inte lätt att förstå. Av den anledningen förvånas många politiker när det visar sig att deras beslut fått enorma konsekvenser för vissa grupper av människor. De kunde ju inte ens ana att någonting sådant kunde hända.

Enklaste sättet för våra så kallade folkvalda att få grepp om hur deras väljare tänker och tycker, är att vistas ute i verkligheten. Att helt enkelt fråga folk på gatan hur de vill att vårt samhälle ska fungera. Kanske skulle de bli förvånade när folk ställer sig tveksamma till varför måste betala skatter som måste ses som fullt pris, för en sekunda vara. Som det nu är har inte många politiker den blekaste aning om vad invånarna egentligen vill ha.

Så långt i tankegångarna börjar man fundera och en fråga växer fram. Varför ska vi ha så kallade förtroendevalda som inte har den blekaste aning om, hur invånarna vill ha det? Att betala deras löner, förmåner och pensioner måste ses som att kasta pärlor för svin. 

Av Sven-Erik Hemlin - 6 mars 2014 10:30

För åtta år sedan sjösatte den borgerliga alliansen det som kallas jobblinjen. Vad jag förstår var meningen att så många som möjligt skulle ha ett arbete och kunna försörja sig själva. Att i klartext tala om för invånarna att eftersom vårt land levt på förskott i många år och numera lever ur hand i mun, är det nödvändigt att alla har inkomst från ett arbete. De måste ju vara med och försörja inte bara vår enorma offentliga sektor, utan också de som tvingas leva av allmosor i form av bidrag. Var och en förstår att ett sådant uttalande skulle skada hela det politiska etablissemanget.

Alliansens enda möjligheten var redan från början att experimentera och förlita sig till draghjälp från omvärlden. Till en början fungerade det trots ekonomisk kris ute i Europa, men effekterna av den blev betydligt långvarigare än beräknat. När det började kärva till sig fanns inga reserver att ta av, eftersom de gamlas pensionspengar redan använts för att hålla landet flytande. Goda råd var dyra så det fick bli några statliga bolag istället. De småpengarna räckte inte ens till plåster på såren, men Vattenfall tillförde ju staten miljarder.

De svaga grupperna kunde lätt offras för att få allting att gå ihop, de skulle aldrig rösta på något av de borgerliga partierna. Det var alltså en medveten handling att försämra för de arbetslösa, sjuka och pensionärer. Men att få fler i arbete är inte lätt för problemet var att det inte kunde skapas jobb på naturlig väg. När dessutom gamla jobb försvann som snö om våren, kantrade hela upplägget.

Den senaste tiden har regeringen insett att skattesänkningar och alla försök att hålla tillväxten över nollstrecket, istället drev landet mot stupkanten. Visst satte en stor del av svenska folket sprätt på sina extrapengar genom att konsumera, men det skapade bara ett nytt problem. När dessutom mjölkkossan Vattenfall visat enorma förlustsiffror var det sköna miljarder som gick upp i rök.

Men inte nog med det, larmrapporter om att svenska folkets skuldsättning hotar att få vårt land på fall har duggat tätt, nu senast av utländska bedömare. Den enkla regeln om tillgång och efterfrågan har fått fastighetspriser och bostadsrätter att hamna på en nivå som överstiger värdet med femtio procent. Det som hänt på andra ställen i världen, hänger nu som ett hot över vårt land. Finns risk att fastighetsbubblan ska spricka som det sägs? Naturligtvis vill landets invånare ha besked om hur allvarligt hotet är, istället för att bli överraskade som av en blixt från klar himmel.

Vårt lands stora framtida problem är alltså inte att med alla medel skapa nya jobb, det är hur en stor del av landets invånare klarar av att betala av på sina skulder. De aviserade skattehöjningarna visar att läget är prekärt, kanske måste vårt lands ekonomi saneras igen som för tjugo år sedan. Kanske borde Borg konfiskera bankerna enorma vinster och beskatta höga löner och bonusar med den välkända Pomperipossa effekten. Den kunde orsaka ända upp till 150% i skatt.

Jag tror inte alliansregeringen var medveten om att ökade inkomstklyftor i vårt samhälle kan visa sig växa till ett oöverstigligt problem. Kostnaderna stiger för varje år och jag hörde en politiker säga, att det blivit allt svårare med fördelningen av skattepengarna. För varje år blir det av någon anledning allt mindre att fördela, eftersom de fasta kostnaderna först måste dras bort. Tanken hade inte slagit honom att de fasta kostnaderna haft en tendens att öka i snabbare takt än skatteintäkterna.

För de politiker som genom sina partier nått så kallad maktposition, ingår i deras uppdrag att förvalta invånarnas skattepengar på bästa sätt. Så fungerar det inte i vårt land, för om så var fallet skulle inte vår enorma byråkrati tillåtits växa. Byråkrati försvårar inte bara för invånarna, utan också för de så kallade politiska beslutsfattarna. Eftersom ingen tycks ha det politiska ansvaret, tillåts vår byråkrati att härja fritt efter eget behag. Många generaldirektörer (politiskt tillsatta) uppträder som om de är de verkliga makthavarna.

Inte minst Putin har visat att det gäller att ta makten för att kunna ha den. På många ställen inom de offentliga verksamheterna finns personer som genom hårda nypor skaffat sig makt, utan inblandning av de så kallade folkvalda. Kriminalvårdens och Försäkringskassans generaldirektörer verkar kunna göra och säga vad de vill utan att bli åthutade och fråntagna jobben av vår statsminister. Den som är högsta hönset har den befogenheten, men vågar han utnyttja den för invånarnas bästa är det ingenting att ha.

När Socialdemokraterna och Moderaterna käbblar om vem som kom på att alla ska vara med, väntar de som inte fått vara med i utspridningen av skattepengar på hur det kommer att bli för dem. Genom sin förda politik är det ingen som tror på Moderaterna, de har visat total avsaknad av empati för de svagare grupperna. Men går det att lita på Socialdemokraterna?

När det nu inte finns pengar till valfläsk, gäller det för partierna att komma fram till en matnyttig rätt som faller de flesta i smaken. Anledningen till det är att många insett att det är betydligt effektivare att röstskolka, än lägga sin röst på något parti. Ju fler som faller ifrån desto ostadigare blir den politiska maktpyramiden. Enda lösningen för att inte vårt land ska falla sönder och samman tycks vara att de med pengar, måste dela med sig, annars kommer de själva att dras med i fallet.

Av Sven-Erik Hemlin - 5 mars 2014 10:27

Det känns tungt att vara arbetsgivare, men ändå inte ha någonting att säga till om. Alla vi invånare äger ju faktiskt de offentliga verksamheterna och är även delägare i de kommunala bolagen. Tyvärr utan möjlighet att vara med och bestämma, vilket är märkligt i en demokrati.

Vem tänker på att exempelvis politiker är anställda av invånarna? Knappast våra så kallade folkvalda, det visar de genom att tala om för invånarna hur de vill att vårt samhälle ska se ut. Om någon har en annan åsikt, ska de inte lägga sig i om de inte är politiskt aktiva. Men det är ju faktiskt så, att alla som avlönas med skattepengar, är anställda av invånarna, oavsett vad de håller på med inom de offentliga verksamheterna.

Skatter betalar invånarna för att få någonting utfört, därför kallas invånarna numera "kunder". Dessa "kunder" betalar skatt för bland annat en väl fungerande skola och sjukvård, men även försäkringspremier för ett trygghetssystem. Regeringen har i sin okunskap trott att de kan göra vad som helst med dessa försäkringspremier, det måste rubriceras trolöshet mot huvudman.

Nåja, personal i folkets tjänst behövs för att underlätta för invånarna, men varför ska skattepengar gå till den politiska lekstugan? Politiker som vänder på alla stenar för att hitta pengar kan vi vara förutan, men inte den personal som ständigt bantas bort. Om politiker tog sitt sociala ansvar, skulle de lämna sina poster och skaffa ett hederligt arbete.

För tio år sedan hörde jag en Moderat säga att om de kom till makten, skulle det rensas rejält i vår omfattande byråkrati. Skattepengarna fick inte slösas på bort på onödiga kostnader. Han nämnde även bidrag som en varböld som måste bort. Resultatet har vi sett, byråkratin har växt ytterligare och för att finansiera det, har försämringar gjorts i vårt trygghetssystem samt sänkning av pensioner.

Någon kom på den fantastiska idén att alla skulle kunna jobba, till och med svårt sjuka. Ett nytt bidrag infördes men kallades jobbskatteavdrag. De svagaste i vårt samhälle skulle avvänjas från alla bidragsformer, men resultatet blev att alla med ett arbete blev bidragsberoende. Vilket politiskt parti vågar ta bort det bidraget?

 Om ordet bidrag är någonting som anses skamligt, varför inte ge de som verkligen behöver pengar för att överleva en statlig lön. Då är det inget bidrag som kostar skjortan att administrera, vilket det gör i dag. Det skulle med andra ord bli både billigare för staten och kommunerna, dessutom skulle en massa människor slippa förnedras och administratörer slippa vända papper i all oändlighet.

Att driva ett land, kommuner eller landsting i dagens läge, kräver ett enormt kunnande om företagandets principer. Det kunnandet finns inte hos våra politiker, därför påminner  de i mångt och mycket om skräddaren i Kejsarens nya kläder. Av alla de pengar invånarna betalar in i skatter blir det i många fall inte ens en tumme.

Man ska inte blanda ihop idrott och politik sägs det, men på sikt fungerar det som regeringen gjort på samma sätt, som när ett lag på grund av höga kostnader, säljer de bästa spelarna. På kort sikt ger det klirr i kassan, men så går det utför för laget och publiken stannar hemma. Med minskade publikintäkter går pengarna åt i snabb takt och en dag är klubbkassan tom.

Efter det Borg haft att säga senaste tiden är statskassan tom och måste fyllas på med friska pengar. Det finns inte mycket av värde kvar att sälja, därför är det dags för alla som åtnjutit jobbskatteavdraget att betala tillbaka. Men var ska de sämst ställda ta pengarna ifrån?

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards