Alla inlägg under mars 2020

Av Sven-Erik Hemlin - 29 mars 2020 18:40


 Det blir ingenting av med att skälla på politiker i dag heller. I tider av Coronans härjning runt om i världen har vi nog med bekymmer. Bekymmer har också personen i den korta berättelsen ag tänkt muntra upp er med. Håll till godo


Hjälpsamme släktingen


Det var en sån där morgon då allting gick på tok. Redan halv nio började det med att farbror Hubert ringde på dörren.

    Unnan pöjk, kan du int si en har sorg, sa han.

    Med de orden klampade han in och satte sig vid köksbordet. Han suckade några gånger och så sa han med bedrövad röst:

    Det är slut nu. Had dom int vari så peti, had jag fått haft na kvar ett bra tag till.

    Naturligtvis blev jag chockad och stod där utan att få fram ett ord. Efter en stund fann jag mig och beklagade sorgen. Jag tänkte på den snälla och rara faster Eulalia, som tydligen hastigt gått bort. Eftersom farbror Hubert bara satt och vaggade med kroppen och stirrade ut genom fönstret sa jag:

    Vad var det som gjorde att det tog slut så plötsligt?

    Han tittade på mig med sorgsna ögon, sen sa han:

    Gammal va hon, å had väl sina skavanker, men jäklar i det vilken fart hon had i rumpan. Had int den förbaskade likbesiktarn vari så peti med brömsarna och hacka hål i bötten på na, så had hon kunna gett me många gla dar än.

    Jag stod som ett levande frågetecken, innan det slog mig vad han sagt. Försiktigt sa jag:

    Vad gjorde dom med faster Eulalia, sa du?

    Han tittade på mig med en konstigt uttryck i ansiktet innan han blev mörkröd i ansiktet och nästan skrek:

    Vem i helsefyr prat om Eulalia! Dä ä ju fjatten jag prat om.

    Då gick det upp ett ljus för mig. Farbror Hubert var sedan nittonhundrasextiotvå, stolt ägare till en Fiat 600. Han hade köpt den ny och vårdat den ömt under alla år. Den lilla bilen hade faktiskt blivit bättre ompysslad än faster Eulalia.

    Tydligen hade åldern till slut tagit ut sin rätt. Tröstande sa jag:

    Gaska opp dig farbror Hubert, hela världen är full av bilar, så det är bara att köpa en ny.

    Jag fick bara en grymtning till svar. Det gick en lång stund, men så harklade han sig och sa:

    Du har rätt pöjk, sätt på röcken så far vi.

    Vart då? sa jag oförstående.

    Te nån bilhandlare, förstås, var hans korta svar.

    Sagt och gjort, en kvart efter stod vi och tittade in genom fönstret vid bilhandlar'n.

    Farbror Hubert stirrade ivrigt på bilarna men vände sig efter en stund emot mig och ruskade bekymrad på huvudet.

    Kan dom int göra kareter som ä som sexbomber nu för ti'n?

    Vad har sexbomber med bilar att göra, sa jag.

    Men pöjk då, sa farbror Hubert och ruskade på huvudet. Fattar du int att jag prat om fjatten. Den had ju sex å två nöller efter, så den ble lissom lite lik Eulalia.

    Jag ville inte verka dum, men måste ändå fråga vad han menade.

    Jo sir du, sa han, när de had brunni till med Eulalia å hon int satt på se trosena, stämpla hon nöller på köksstola. Fattar du pöjk? Sex å nöller!

    I samma ögonblick dök bilhandlar'n opp som ur tomma intet. Farbror Hubert skuttade fram till honom och sa:

    Hejsan svejsan, nu ä ja ut i bilaffärder igen.

    Bilhandlar'n som var van med det mesta svarade artigt:

    Jag ser det, vad trevligt om vi kan göra en affär.

    Farbror Hubert började skratta och lät faktiskt som en kacklande tupp. Han kråmade sig och drog i hängslena med tummarna när vi travade in i bilhallen. Med en teaterviskning som säkert hördes ända ut till parkeringen sa han:

    Sir du pöjk, döm kom ihåg en. Jo, jo, en vet hur döm ska tas. Nu ska vi si va …

    Farbror Hubert tystnade och stod stel som en pinne. Jag trodde han fått hjärtsnörp eller nåt liknande, men så skrek han:

    Jösses Amanda, en sexbomb som sir ut som öm hon had en bulle i ugna.

    Jag såg vad hans blick fastnat på, det var en liten bullig knallgul begagnad Hyundai Atos.

    Va köst den, du bilhandlar'n skrek farbror Hubert. Förresten, skit i dä, ja tar na'.

    Jag vet inte vem som blev mest överraskad, bilhandlar'n eller jag. Men så kan det alltså gå till när farbror Hubert köper en sexbomb till bil.

    Hursomhelst ligger jag nu på plus hos både farbror Hubert och bilhandlar'n.

   

SLUT


Av Sven-Erik Hemlin - 14 mars 2020 21:14

Bytte i all hast tillbaka till min gamla bloggplats där ni kan hitta mig på gatuintellektuelle.blogspot.com. Anledningen var att någon från Ukraina försökte hacka mig och min e-post. Varför har ag inte en susning om, men jag vet att skyddet är bättre där jag nu skriver mina bloggar. Kanske blev det för mycket politik jag skrev om och därför kommer jag att lägga in lite småroliga korta berättelser jag totat ihop. Om inte för annat så en stunds förströelse när vi nu lever i en tid av eländes elände. Vem vet, kanske skall jag lägga ut en kortare följetong om någon är intresserad. Hursomhelst, titta gärna in på min blogg på den adress som finns ovan och förhoppningsvis en stunds trevlig läsning.


 

 

Hjälpsamme grannen.


Min vän som säljer begagnade bilar har ett stort förtroende för mig och det jag vet om bilar.  Det vet jag med säkerhet. Efter ärtor och pannkaka som det blir till middag idag, ska jag till och med demonstrera en bil åt honom. Det sa han själv i telefon för en stund sen och jag ska berätta hur det gick till.

   I morse stod jag och pratade med grannfrun. Hon talade om att det var dags att byta bil, för den gamla trotjänaren började bli för risig. Men den nya bilen måste likna min man, sa hon.

   Din man ...? sa jag förvånad.

   Javisst, billig, liten och knubbig men generös inombords, sa hon. Som du säkert förstår, spelar utseendet ingen roll, men i motsats till Emil, får den inte vara så törstig, la hon snabbt till.

   Jag flinade för mig själv när jag tänkte på alla pilsnerbackar Emil i smyg burit ner i källaren. Kanske var just pilsnerbackarna förklaringen till, att dom haft den gamla rishögen kvar så länge. Alltnog, hon fortsatte.

   Du förstår, sa hon förklarande, att när det gäller bilar, så är likheten med Emil skrämmande. På sommaren, då är det minsann fart på den, men när vintern kommer … Uj, uj, uj, då är den för det mesta som död. Med en kvinnas tålamod får man då lirka och greja med den och om inte det hjälper, får man dra lite i den för att få fart på den. För det mesta är det inte lite som behövs för att få liv i den, ska jag säga dig.

   Jag tittade gapande på henne. När hon såg min förvånade uppsyn, rodnade hon.

   Jag menar bilen, alltså, fräste hon.

   För att det inte skulle bli för pinsamt, sa jag:

   Du, bilen som liknar Emil på pricken finns hos en god vän som säljer begagnade bilar. Den är liten och knubbig, lagom begagnad. Den är kanske inte så vacker att se på, men fäller man baksätet på den, slukar den nästan hur mycket som helst. Ja, inte när det gäller bensin, förstås. Hursomhelst heter den Atos och bara namnet säger väl att ni då blir dom tre musketörerna. Du är ju en baddare på att fäkta med brödkaveln har jag hört och Emil …

   Jag tystnade när jag såg att hennes ansikte blivit nästan mörkrött, men fann mig och skyndade att säga:

   Jag fixar så ni får provköra den i eftermiddag.

   Sen gick jag och ringde min vän bilhandlaren på direkten. Man är ju ganska mån om tjänster och gentjänster.

   Hejsan, gamle gosse, sa jag när han svarade. Känner du igen rösten?

   Tyvärr, sa han. Är det nåt speciellt du vill, för jag har kunder som väntar.

   Då ska jag fatta mig kort, sa jag. Grannfrun och hennes karl kommer ner och vill titta på …

   Jag avbröts när han vrålade kommer strax, så det slog lock i örat.

   Därefter tog det en stund innan han sa:

   Ursäkta mig, fortsätt prata på du.

Avbrottet hade gjort så jag tappat tråden och inte visste vad jag sagt. Men jag var nästan säker på att ha sagt vilken bil grannfrun ville provköra.

   Ja, det är ju så i den familjen, att hon är den som bestämmer. I det fallet är hon lik han den där Göran Persson och lika hård i nyporna är hon också. Precis som Persson styrde partiet och landet en gång, styr hon Emil med järnhand.

   Nåja, det finns fler likheter mellan Persson och grannfrun, men det var inte det jag skulle berätta om. Hursomhelst sa jag därför när jag trott mig fått ordning på tankeverksamheten:

   När grannfrun kommer ner vill hon att du tar fram den, så att hon får se på den. Hon vill naturligtvis prova den också, för du förstår, hon vill jämföra den med sin karl.

   Det hördes ett konstigt rosslande ljud i andra ändan och så sa han med sprucken röst:

   Jag tycker du kan visa den själv och så lade han på luren.

   Ja, just så sa han. Tänk vad roligt det är att hjälpa folk, som blir så rörda när man ställer upp, att dom nästan faller i gråt.

   I eftermiddag är det jag som ska göra mitt bästa, för att grannfrun ska få Emil att köpa en liten knubbig temperamentsfull musketör. Nej, vad säger jag, en begagnad Hyundai Atos, menar jag naturligtvis.

   Håll i dig bilhandlaren, snart kommer vi. Grannfrun, Emil och jag.


SLUT




Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2020 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards