Det beror inte på nyfikenhet, snarare går det inte att stänga ute det folk pratar om. Som när en äldre dam säger till sin väninna när de står framför köttdisken: Jag ögonshoppar i dag, jag har bara råd med blodpudding.

Det här har gjort att jag ofta observerar, hur människor plockar upp varor och tittar på priset och sedan lägger tillbaka dem. Många gånger går det inte att undvika kommentarer om priserna, den bästa var nog när ett äldre par stod framför oxfilén och mannen sa: Skulle gärna vilja äta oxfilé nån gång, men det är ju åt helsike för dyrt. Med det här priset blir det nästan billigare, att ta en sista minuten resa till Gran Canaria och köpa det där.

Jodå, matvanorna har ändrats den senaste tiden. Många äldre har jag hört äter gröt varje dag. Det ska ju vara så bra att äta gröt hörde jag någon säga, men i själva verket är det för att fylla magarna med billigast möjliga. Nyttigt eller inte vet nog inte ens livsmedelsverket, som byter åsikt lika ofta som jag byter kalsonger.

Fisk är nyttigt får man ofta höra, men det ska vara fet fisk. Tja, då kan väl förståsigpåarna prova hur det är med Braxen, som många faktiskt åt under krigsåren. Pensionärer har inte ens råd att köpa strömming, som de flesta hade råd med en gång i tiden.

Nu är det oro på penningmarknaden igen, för många som inte växlade in euro till solsemestern ser det ut att bli dyrare. När kronan utan flytväst börjat sjunka, blir väl till och med den billiga Irländska köttfärsen dyrare. Men det är klart, vem rullar köttbullar själv i dagens läge, Lidl säljer färdiga köttbullar som är både goda och billiga.

Om kronans värde fortsätter att sjunka, kommer vi att få se många varor stiga i pris, det blir så när vi numera importerar, det vi en gång själva producerade. På kort sikt är en svagare krona bra för vår exportindustri, men hur går det med inflationsmålet med stigande importpriser?

Enligt de senaste rapporterna stiger arbetslösheten, de stora företagen fortsätter att se över sina kostnader. Naturligtvis känns det tråkigt, men samtidigt måste man se det som så, att den väg regeringen valt, inte verkar nå ända fram. Det gjordes helt enkelt inte en riskanalys när jobblinjen sjösattes. För visst var det en risk regeringen tog, i en tid då de flesta trodde på en ständig tillväxt i ekonomin.

Många såg det som ett nytt grepp för att skapa nya jobb, de smarta utnyttjade de nya reglerna och har tjänat massvis med pengar på det. Inte minst storföretagens ledningar, de statliga verkens höjdare, men också bankdirektörerna. Skulle inte förvåna om alla dessa insett, att det kanske är sista chansen att roffa åt sig.

Kanske måste vi börja planera för ett helt annat samhälle. Det hållbara har många politiker pratat om, men inte hur vi ska kunna få ett sådant. Och vad är ett hållbart samhälle och hur bygger man upp det? Det är svårt att bygga någonting där underlaget består av enbart sand, dessutom lös sådan.

Råkade bläddra i ett gammalt block och hittade följande som skrivits av Henry Ward Beecher.

Vi borde leva och sträva så att det som kom till oss som ett frö, skall kunna gå till nästa generation som blomma och att det som kom som en blomma skall gå till den som frukt.

Jag satt länge och funderade över det här och jämförde med hur vårt samhälle (som politiker anser utvecklats) ser ut i dag. Vad lämnar vi över för någonting till kommande generationer? Svaret på den frågan gör mig deprimerad, fröet tappade vi bort för länge sedan, någon blomma kan vi inte lämna över. Någon frukt kommer det knappast att bli framöver.

Inte ens om hela vårt lands befolkning tvingas jobba till dess de blir sjuttiofem, kommer pengarna inte att räcka än om sisådär fyrtio år. För att det ska kunna undvikas måste dubbelt så många som i dag, ha ett arbete inom det privata näringslivet. Om någon har en annan åsikt, upp till bevis.

Vårt land har alldeles för många människor som avlönas med skattepengar, vilket är en urusel affär för invånarna. Den som säger att nya jobb kan skapas inom de offentliga verksamheterna bör omedelbart lära sig lite om matematik.

En person som har en lön på tjugotusen i månaden betalade med skattepengar, betalar i inkomstskatt tillbaka i bästa fall runt åttatusen. Lägger man dessutom till arbetsgivarens kostnader för sociala avgifter samt försäkringar, får man en differens på runt tjugo tusen. Genom konsumtion kommer det visserligen tillbaka några tusenlappar, men det är ändå ett stort glapp.

Eftersom gemene man inte har tillgång till de staplar och tårtbitar som våra politiker numera har, går det bra att stapla sockerbitar på köksbordet för att se omfattningen av kostanaden. Det blir betydligt fler sockerbitar på kostnadshögen. Hur det här kunnat fortgå år efter år utan att vårt land i konkurs är en gåta. Men det är klart, vi har inte sett slutet än.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Muskeltränaren har använts sparsamt senaste veckan men ändå har midjemåttet minskat med 1 centimeter. Istället för att använda den tre gånger per dag har det bara blivit en och hoppat över två. Känslan att kunna göra saker jag inte kunde göra tidigar...

Det har nu gått tre veckor sen jag började med muskeltränare för att komma i mina sommarbyxor. Målet var nått för en vecka sen, därför har jag slarvat lite under veckan som gått. Den enkla grejen har i alla fall visat sig både bränna fett som man säg...

Har nu använt den enkla muskeltränaren EMS i två veckor. Både mål och förväntningar var inte högst ställda, jag ville bara kommer i sommarbyxorna jag hade förra sommaren. Pandemin, en usel höst och vinter med en vår som varit både blöt och kall, har ...

Är nu inne på andra veckan med att använda en EMS muskeltränare. Om den bränner bukfett har jag inte kontrollerat än, satte som mål att vänta två veckor på om det fungerar eller inte. Vad jag däremot upptäckt är att den faktiskt stärker magmusklerna....

Pandemin har betytt att alla tvingats ändra på sättet att leva. De flesta har blivit mindre rörliga, kollat på Tv eller streamat serier.Många har börjat läsa igen, det som verkar gälla nu är e-böcker. Vädret sen i höstas har knappast lockat till prom...