Vårregn utanför fönstret, hoppas den sista skitiga snön försvinner. Vill inte bli påmind om den vinter vi haft, inte förra sommaren heller, för den delen. Men den kommande sommaren kan inte bli sämre, hoppas man i alla fall. När vädret inte lockar mig att gå ut, kan man ju alltid ta en läsdag.

Våra liv består av en massa olika sysselsättningar, de flesta nödvändiga, alldeles för många påtvingade genom politiska beslut. Det nödvändiga börjar redan vid unga år, att lära sig läsa och skriva. Tyvärr är det inte alla förunnat att kunna göra det av skilda anledningar, men det är ingenting som beslutsfattarna kan ta hänsyn till.

Bristen på förståelse för hur olika skapade ett lands befolkning är, har ställt till många problem för inte bara invånarna, utan också beslutsfattarna. Tanken bakom besluten har antagligen varit att de flesta ska se dem som bra, men tyvärr går det inte att tillfredställa alla.

Att så mycket blivit fel, beror till stor del på att ingen tycks ha insett, hur olika det påverkar invånarna. Ett beslut som är bra för staten, kan vara förödande för hundratusentals invånare. Genom ett felaktigt beslut kan därför alla dessa ses som tärande på den gemensamma ekonomin. Men det som glöms bort i sammanhanget är, att det är just därför vi betalar skatt. Det måste därför också finnas en lösning, för alla de som inte passar in i den genomsnittliga enheten.

Det finn massvis med skatte invånarna betalar, inte bara inkomstskatt. Till och med de sämst ställda betalar skatt på allt de köper för att överleva, nämligen moms. Arbetslösa och sjuka betalar skatt på det lilla de får numera, skattepengar som är avsedda för en förstklassig utbildning, sjukvård och omsorg.

Vad invånarna däremot inte betalar skatt för är den kontrollapparat som byggts upp under många år. Det var den enorma byråkratin som stjälpte det forna Sovjetunionen och DDR. Även i vårt land har byråkratin ställt till det så att allt blivit krångligare, istället för enklare.

Om det beror på ett motstånd mot det nya högteknologiska samhället, eller helt enkelt okunnighet om hur nya teknologier kan användas får andra avgöra. Men faktum är att rationaliseringsexperter skulle kunna kapa statens kostnader inom de offentliga skattefinansierade verksamheterna med miljarder och ändå få vårt samhälle att fungera både smidigare och bättre.

I kölvattnet av jobblinjen flyter det upp en massa saker obehagliga saker som ifrågasätts av invånarna. Ansiktslösa människor som dumpats för den goda sakens skull, nämligen jobblinjen, det fantastiska instrumentet att nå välfärd. Vad denna välfärd innebär är svårt att få grepp om, likaså för vem eller vilka.

 Att det finns politiker som företrädare för sina väljare är en sak, men måste de vara så många? Ser man hur kommuner och landsting (som ligger närmast till hands) svällt ut med flera i ledningen. Det formligen dräller av kommunalråd och landstingsråd, men utöver dessa har vi även oppositionsråd. Vad är anledningen? Är det för att kunna fördela ansvaret och därmed avlasta den ytterst ansvarige?

Det sägs att ju fler som slår sina kloka huvuden ihop går det att komma fram till lösningar, men så fungerar det ju inte alls. Vad det handlar om i slutändan inför ett beslut är, att det kompromissats och kohandlats för att alla ska bli nöjda. Om inte politikerna i kommuner och landsting inser hur patetiska och löjliga de uppfattas av invånarna, går de en osäker framtid till mötes.

I vår moderna värld krävs utbildning, för politiker och politiskt tillsatta personer, krävs ingen som helst teoretisk högre utbildning. När nu dessa personer ställs inför faktum att vårt utbildningssystem är ett fiasko, ställs krav på skolan att ”leverera”. Skolan drivs av kommunerna med kunskapskontor som gjort lärarna till administratörer på bekostnad av det egentliga arbetet, att lära eleverna inför framtiden. Behöver någon fundera över, varför det mesta blir fel i vårt land?

Är det kaffelukt jag känner? Visst är det så, dags att sluta.