Vi har nu kommit fram till sista april, dags att tänka på den kommande sommaren. Det dräller av saker som måste göras inför sommaren, alla dessa har räknats upp av frugan. För min del betyder det att min tid framför datorn blir sporadisk. Och skönt är det, börjar bli ganska less på att slå ihjäl tid med att skriva. Om det vill sig, kan det bli ett första maj inlägg i morgon. Men skriva kommer jag alldeles säkert att göra även under sommaren, men då handlar det om helt andra saker.

Visst gnäller jag om både det ena och andra när det gäller idiotiska beslut och att vi har alldeles åt helsike för många byråkrater att avlöna. Men bättre att skriva av sig, än att gå som en krutdurk om dagarna. Efter att jag skrivit ner det som dykt upp i huvudet, är det glömt för min del.

Men vissa saker går inte att glömma, det är hur fruktansvärt omänskligt vårt samhälle blivit. Att tusentals människor som utförsäkrats och hamnat i ekonomisk kaos och tvingats uppsöka soc, är inte värdigt ett välfärdsland. Det är inte heller förenligt med det politiska uppdraget, att på bästa sätt förvalta skattebetalarnas pengar.

Efter alla felbedömningar av hur vårt land kommer att se ut om några år, har nu Borg tvingats revidera sina siffror. Jag påtalade för flera år sedan, att de teorier han så tydligt lutade sig emot, bara kunde fungera under en kort tid. Det är nämligen så med teorier att verkligheten ofta ställer till det för dem. De må vara hur väl underbyggda som helst av tidigare erfarenheter, men då fanns inte den globala högteknologiska världen.

Jag ser (och har sett) regeringen som ett gäng som suttit och tippat hur det skulle bli. Jobblinjen säker etta, ökad tillväxt i ekonomin halvgardering med etta kryss osv. Märkligt nog verkar de inte satsat på någon tvåa, det vill säga alternativ som skulle kunna stjälpa det hela. När nu resultaten börjar strömma in, visar det sig att det ser ut att bli många tvåor, där det tidigare varit säkra ettor eller etta kryss. Visserligen är det inte färdigspelat, men det lutar åt att det inte blir många rätt i slutändan.

Vad beror det på att politiker tror sig veta mer än allmänheten? De är ju ingenting annat än ett tvärsnitt av folket. Om vi blivit ett folk med alldeles för dålig utbildning som vi får höra titt som tätt, gäller naturligtvis samma sak våra politiska företrädare. Det har ju också visat sig många gånger under de senaste åren, vanligt folk funderar ibland om de har huvudet under armen.

Inför 1:a maj har sossarna fått problem. Det är ett parti där det beslutas i slutna rum och anklagas till och med för att vara odemokratiskt.  Att det här följt med från svunna tider, då vårt land sågs som en enpartistat kanske inte är så konstigt, Partiet kunde när det begav sig, utan motsägelser rucka på den gamla ideologin för att driva igenom vad partiledningen ansåg vara bäst för folket. Med tiden skilde sig partiledningens och väljarnas åsikt om vad som var bäst och det stora raset började.

När sossarna nu växt ikapp och förbi Moderaterna, är det inte av egen kraft, utan precis som när den borgerliga alliansen tog över, på grund av enorma misstag. Det märkliga är att sossarna accepterat många av de beslut regeringen tagit, men som invånarna insett vara åt helsike. Av den anledningen växer inte sossarna längre, folk har blivit misstänksamma mot vad de egentligen står för. Jobblinjen och att alla måste jobba för att rädda välfärden uppfattas som rent skitsnack. Att alla ska kunna få ett jobb att gå till är önsketänkande, ingenting annat. Man får en känsla av att våra politiker lever i ett utopiskt välfärdssamhälle, dit tiden inte når.

Men naturligtvis trycker verkligheten på i många former. Vår omvärld har problem, det påverkar naturligtvis oss. Eftersom allt fler jobb försvinner inom det privata näringslivet, är det där det måste fyllas på. Att ge möjligheter för människor att utnyttja sin kreativitet och uppfinningsförmåga. Den finns hos nästan alla, den som inte har det försöker leva på andra genom att säga sig företräda dem.

Mitt råd är: Banta vår byråkrati rejält, samt rensa bort alla politiskt skapade jobb, det är vårt lands enda chans att få rätsida på alla de problem vi har i dag.