Efter den brandkårsutryckning regeringen satt igång för att få folk att jobba längre, kan man bara önska dem välkommen tillbaka från framtiden. Vad de såg i framtiden var antagligen ingen trevlig syn kan jag tänka mig. Jag har därför full förståelse för, att vår regering med alla medel, till och med på gränsen till lagöverträdelser, måste få in mera pengar.

Egentligen har det här varit känt under många år, men så länge konsumtionen hölls igång var det inte akut. Men nu börjar ekonomer varna för, att pensionspengarna rinner ut snabbare än de kommer in. Att om ett antal år kommer pensionärerna att få betydligt sämre pensioner än vad det gamla systemet gett.

Minns mycket väl att ATP systemet dömdes ut av en erkänt skicklig ekonom på sjuttiotalet, men det politiska motståndet var massivt. När de politiska makthavarna alldeles för många år senare, insåg att det barkade åt helsike, var det inte svårt att göra en gränsöverskridande uppgörelse att skrota ATP. Det blev en dyr affär för svenska folket.

Förslaget om hur kommande pensioner skulle skyddas enligt denna ekonom, ansåg ekonomen att de skulle vara individuella. Det vill säga att var och en betalade in sin premie i form av pensionsförsäkring. Naturligtvis fick makthavarna skrämselhicka, det skulle innebära att politiker, inte skulle ha något som helst inflytande över dessa pengar.

Men många som hade ekonomisk möjlighet tog till sig rådet och tecknade pensionsförsäkringar. Antagligen blev det för många, för de makthavande sågs det som att jävlas med staten, avdraget i deklarationen minskade intäkterna för staten, kommunerna och landstingen. Hur de löste det hela vet alla som sparat till pensionen sedan sjuttiotalet, det är inte lite pengar som tagits tillbaka av de tidigare avdragen i deklarationen.

Själva idén var alltså bra, men inte för de politiska makthavarna, det medförde att det nya pensionssystemet skulle utgå från individuella inbetalningar, men staten skulle vara den som övervakade det hela. Aldrig har väl svenska folket blivit så grundlurade, som av det nya pensionssystemet. Hur mycket av svenska folkets pensionspengar som gått upp i rök, kommer vi väl aldrig att få veta.

Nu ska man inte stirra sig blind på hur pensionspengarna förvaltas, problemet är att hela systemet vilar på den bräckliga grunden att nya friska pengar måste komma in varje år. Vårt pensionssystem fungerar efter principen ur hand i mun, vilket det gjort i många år. Vad värre är, det behövs mera pengar för varje år, av den anledningen kommer många av de yngre, att tvingas jobba till den dag de dör.

Visst låter det fruktansvärt, men det är tyvärr vad som kommer att ske, vilket tydligen både ekonomer och makthavande politiker insett. De förslag som lagts hur det här ska kunna undvikas, är som att ställa sig på järnvägsspåret och stoppa ett skenade tåg med bara händerna. Enda vettiga lösningen är att helt enkelt riva bort rälsen och låta tåget spåra ur.

Kanske blir det så, att det hela spårar ur. Sedan blir det invånarna som får städa upp, för så är det ju alltid. En naturkatastrof är bara blaha, blaha, i jämförelse med en ekonomisk katastrof.