Försök inte lägga in någonting för publicering i förväg. Jag provade det och det gick käpprätt åt helsike. Men det är ju av felen man lär sig.

HUrsomhelst, det går utför för Europas förenta stater, det är väl vad drömmen handlade om, när mäktiga politiska makthavare skapade EU. I vår moderna tid är det allt fler som misstror vad EU kan göra, förutom att lägga näsan i blöt hur medlemsländerna ska skötas, förstås. Det som måste oroa höjdarna inom EU är, att allt fler Tyskar tappat tålamodet. Merkel som stöttat EU ligger risigt till.

Nåja, det är inte bara i Tyskland det jäser, även i Italien och Spanien är missnöjet stort. När undersökningen gjordes om hur invånarna i medlemsländerna såg på EU, verkar det som inte Grekerna fick säga sitt hjärtas mening och man kan förstå varför. Även i vårt land finns ett stort motstånd mot EU, det beror inte minst på att vi tvingas betala massvis med miljarder till denna lekstuga.

Jag håller inte för otroligt att vi snart får höra, att administrationen inom EU måste bantas. Det finns helt enkelt inte pengar till att hålla den enorma administrationsapparaten igång. Det är många medlemsländer som börjar känna av krisen, de har inte råd att stötta en organisation, som ständigt försöker styra deras länder.

Tjänstemän inom EU har krigat om att lägga fram det ena idiotiska förslaget efter det andra, beslutsfattarna har inte fattat vad det rört sig om. Det är alltså inte ett stort misstag som gjorts av EU, det är många små. Att skapa en standard som säger att det inte får säljas krokiga gurkor, snus eller för små bananer, har uppfattats som ren idioti.

Höga herrar från EU har farit i skytteltrafik mellan de krisdrabbade länderna, med krav om åtstramningar som drabbar ländernas invånare. Om inte direktiven följts, inga pengar från EU. Men det är ju inte EU:s pengar, det är medlemsländernas och därmed deras invånares!

Tänk vad alla de miljarder vårt land måste betala till EU, skulle kunna göra för vårt lands invånare. Det är ju så man måste tänka. På samma sätt tycker Tyska folket, de får skällning om inte landet ställer upp och betalar de misstag andra länders regeringar har gjort. Vad krisen handlar om är ju politiska misstag i kolossalformat inte bara i krisländerna, utan också inom EU:s högsta ledning.

I England har Cameron uppfattat varningssignalerna att tålamodet är slut, fler regeringschefer kommer säkert att hamna i samma sits. Ett Frankrike som gullat med både EU och Tyskland börjar få stora problem, det kan bli hett om baken för presidenten. För hett temperament har sydlänningarna och inte har de mycket tålamod heller. Där är det pang på rödbetan som gäller.

Vårt radarpar som så ivrigt förklarat att de sannerligen inte ska gå med på vad som helst som EU hittar på, är jag mera osäker på hur de kommer att göra. De har vant sig vid att få mingla med de stora ländernas ledare, det har fått tuppkammen att växa. Rädslan att stöta sig med EU, verkar vara större, än att stöta sig med svenska folket.

Men är vårt land verkligen så framgångsrikt som det framhålls? Vi är definitivt inte längre storebror i den Nordiska familjen, även om regeringen tycks tro det. Det räcker inte att visa upp en stöddig attityd, verkligheten visar att vårt land halkar efter inom många områden. Våra ungdomar har hamnat långt efter de flesta länder, inte minst när det gäller att kunna läsa och skriva.

Nåja, det kanske rör sig om runt några hundratusen, det är ju försumbart. Visst kan det finnas lika många som redan passerat vårt skolsystem, men det är en annan femma. Finns det lite krut i dessa ungdomar, kan de läsa in de kunskaper de blivit lurade på av vår flumskola. Ja, det är vad regeringen tror. Men det är klart, en stor del av dessa ungdomar kan ju förstås vara dyslektiker och då blir det genast lite knepigare. Men visst kan man fundera över, om inte det skulle ha upptäckts under skoltiden, eller visste de ansvariga om det, men det skulle ha försämrat statistiken?

Det finns många obesvarade frågor i vårt land, men ingen tycks kunna ge ett svar. Visst försöker Björklund rätta till det som blivit fel, men det har bara uppkommit nya problem. Skulle det inte vara bäst att börja om från början? Varför inte med lärare som verkligen lär barnen, istället för att tvingas vara administratörer och skriva rapporter om dittan och dattan. Alla dessa rapporter och utvärderingar är ju bara till för, att några ska sitta och vända på dessa papper. Men det ökar inte kunskaperna hos eleverna, som ändå borde vara det viktigaste.

Att styra ett land i vår moderna värld, är alldeles för komplicerat för folkvalda politiker, det måste till skickliga företagsledare för att kunna göra det. Ska vårt land drivas företagsmässigt, finns ingen annan lösning.