Att var tionde utförsäkrad blir socialfall är försumbart enligt socialförsäkringsministern Ulf Kristersson. Om kommentaren gällt en ekonomisk förlust må så vara, men här handlar det om människor som får sina liv förstörda. Hur Moderaterna ser på de svaga i samhället kan inte uttryckas bättre. Vad det handlar om är tydligt och klart en utrensning, av människor som förmodas aldrig mer kunna bli nyttiga för staten.

Det märkliga i det hela är den socialförsäkring som finns och alla betalar till. Vad jag kan förstå är det en försäkring som ska fungera som skydd vid bland annat sjukdom. Men så är det tydligen inte, det ser vi inte minst genom Försäkringskassans handläggares överkörning av läkarnas diagnoser.

Trots att Försäkringskassan är till för landets invånare, finns ingen öppen redovisning om, vilka direktiv som getts från de politiska makthavarna. De som drabbas vet inte om de ska bli förbannade på handläggarna eller regeringen. Men ytterst ansvarig är naturligtvis regeringen och det är mot den alla drabbade vänder sin vrede.

Något stöd från sina politiska representanter har de inte fått, de verkar inte ha fattat hur fruktansvärt de nya hårda reglerna kan drabba individer. Men den allt hårdare synen på närande och tärande kommer alldeles säkert att drabba även dem. Om var tionde politiker tas bort, är ju det en försumbar siffra, men skulle spara enormt med miljoner åt skattebetalarna.

Många gånger har jag kliat mig i huvudet och funderat över att ett rikt land, kan vara så fattigt. Trots alla besparingar under åren, tycks det inte gett något resultat. De senaste dagarna har vi fått veta att Ryssarna kan leka ostört och träna in sig på mål som ska skydda vårt land. Ja, skydda var väl att ta i, det försvar vi har i dag är ju ett skämt.

Och naturligtvis har Ryssarna också vetskap om det, vad de gjorde var bara att förödmjuka vår regering och svenska folket. Men så ser inte vår utrikesminister på det hela, han tror sig kunna prata sig ur vad som helst. Han sticker ständigt ut hakan, en dag får han sig en läxa som sopar bort all arrogans.

Men livet går vidare, om än ryckigt för många. Mycket av den optimism som fanns sopades bort efter att Borg haft sitt varningstal. Många har dessutom blivit kritiska hur landet sköts, det har varit alldeles för mycket ”affärer” som visat på ren okunnighet. Moderaterna hade sin glansperiod de första fyra åren vid makten, nu väntar kärvare tider även för dem.

De hårda nyporna skrämmer inte, det är osäkerheten om invånarna har något skydd eller inte som skrämmer mest. Alla försämringar i trygghetssystemet har gjort att många insett att de själva kan drabbas. Man hör ofta folk parata om att de skulle föredra ett mjukare samhälle, där människans väl och ve står i första rummet. Kanske kommer vi dit en gång, men det kan ta lång tid.