Antagligen är jag inte ensam om det, ja, att den vardagliga lunken bitit sig kvar i vintertid. Strax innan vi gick över till sommartid, kunde jag sova till fram emot sex ibland, nu vaknar jag runt halv fem. Av den anledningen klarar jag inte av att titta på teve på kvällarna, men det bekymrar mig inte. Om det kan vara något program som verkar intressant, går det alltid i repris dagtid.

Det är inte den enda fördelen med att vara pensionär, det jag värdesätter mest är friheten att göra det jag själv vill göra. Ingen talar om för mig att det och det måste du göra (om man bortser från frugan, förstås), det jag inte hinner i dag, kanske jag hinner med i morgon.

Trots det rinner dagarna iväg otroligt snabbt, veckorna verkar ibland bara bestå av måndagar och fredagar. Just de dagarna går åt till att fylla kylskåpet och frysen, det blir med andra ord inte mycket över till att göra någonting.

Än så länge finns ingen värme i sikte, det är lite mañana över det hela. Nu ska visst värmen komma så smått under nästa vecka, men det har vi inte sett än. Men den senaste tiden har i alla fall folk haft någonting att prata om, när de huttrande träffats på gatan.

Global uppvärmning hör man inte så ofta, nu heter det global förändring. Tacka fasen för det, hela norra Europa är som ett kylskåp. Antagligen har vårt jordklot varit med om det här förut, men det verkar alla miljöfanatiker vägra acceptera. Man kan förstå dem, de har ju via miljöskatter, avgifter och insamlingar fått massvis med pengar att leka med för att rädda vårt allt krassliga jordklot.

Det märkliga är att sedan miljötänkandet spridit sig till många länder, har klimatet blivit både nyckfullare och våldsammare. På något underligt sätt, verkar det som att de länder som satsat mest på att nå de uppsatta miljömålen, är de som drabbats hårdast.

Nu börjar de flesta i vårt land tröttna på kylan, för många är det en kostnadsfråga, det är dyrt att värma upp bostäder. Skatter och avgifter som ska rädda vår miljö rinner däremot in till staten, men de det mesta av pengarna, tycks bara hamna i statens kassavalv. Men oavsett om pengarna ligger där, eller till att rädda miljön, tycks det vara bortkastade pengar. Människor måste se för att tro och det människorna ser, är att vädret blivit sämre. Inte undra på att miljöintresset inte prioriteras.

Visst finns det eldsjälar som brinner för att rädda vår miljö, men för att kunna göra det behövs hela tiden mera pengar. Mera pengar behöver också de fanatiker som vill ha vargar i våra skogar. De ivrigaste förespråkarna bor knappast i glesbygd, utan bor i städer.

Skulle vara intressant att få veta vad bevarandet av exempelvis vargar och andra natur- och miljöaktiviteter kostar skattebetalarna. Utgår man från vad den genetiskt viktiga varghonan kostat hittills, rör det sig om svindlande belopp. De pengarna skulle ha kunnat hjälpa många människor i nöd. Men så får man inte tänka, då är man varghatare.

Jag har svårt att tänka mig hur vårt land kommer att se ut i framtiden, eftersom ingen får kritisera någonting. När den ena sidan öppet kan hylla bevarandet av utrotningshotade djur eller invandringen, varför får inte motståndarna koma till tals? Det är väl så ett demokratiskt land ska fungera. Genom att slå ifrån sig istället för att ta till sig kritiken, ökar bara missnöjet och förtroendet för de politiska makthavarna rasar ytterligare.

Man kan bara hoppas att de politiska makthavarna ska sluta hålla sig till de politiska vägarna. De kan tyckas vara stora och breda, men de tar alltid slut.