Märker att vi nu börjar närma sig den tid då det är ljust alldeles för tidigt. Man lyfter lite på ena ögonlocket och ser ljuset, det är bara att kliva upp trots att klockan inte ens blivit fem. Önskar jag hade förmågan att vända ryggen mot fönstret blunda och somna om. På med kaffet och bläddra igenom tidningen som kommer tidigare nu än den gjort. Tyvärr finns inte mycket läsvärt i tidningen längre, därför sitter jag framför datorn i väntan på att frugan ska vakna och låter tankarna flyga fritt.

Har efter den senaste tidens osäkerhet försökt föreställa mig hur framtiden kommer att se ut. Inte för egen del, jag är för gammal för det. Men vad har vi egentligen skapat för våra barn, barnbarn och barnsbarnsbarn? Min generation fick ta över ett samhälle i utveckling, som visserligen började på en låg nivå. Med trettiotalets arbetslöshet och fattigdom, dessutom depressionen som drabbade många länder. De nu unga får ta över ett konkursbo, det är sannerligen inte någonting att vara stolt över.

Efter kriget kunde det bara bli bättre, det fanns en framtid. Men någonstans på vägen började det mesta gå snett, makthavande politiker tog åt sig äran över den snabba utvecklingen. Många politiker insåg vilken makt de hade och utnyttjade den också.

Eftersom människorna hade fullt upp med att få det bättre, tog politikerna över ansvaret att förvalta invånarnas pengar på bästa sätt. Runt om i vårt land byggdes monument, vad politikerna då trodde, över sig själva. Ett mäktigt parti fick vårt land att fungera som ett instrument för den egna ideologin, ett sorgligt kapitel i vårt lands historia.

Det här gick aldrig att rätta till, trots partiets nederlag i mitten på sjuttiotalet. Då startade istället den stora kampen om makten, allt annat blev oväsentligt. Och så fungerar det fortfarande, politik handlar om att försvara eller överta makten med alla medel.

Moderaterna har försökt skapa ett monument över sin egen förträfflighet genom jobblinjen, utan att bry sig om konsekvenserna för många av landets invånare. Jodå, det kommer att gå till historien som skapandet av det omänskliga samhället. Om nu det är någonting att skryta över.

Nu börjar även byråkratin blicka in i framtiden och den ser inte ljus ut för administratörer. Det alltid verklighetsfrämmande SKL skyller på unga och gamla, att det är de som kommer att orsaka skattehöjningar i framtiden. Om inte, blir det fråga om neddragningar och därmed sämre service för invånarna. Hur dum tror dessa byråkrater att svenska folket är?

Ska ett land drivas enligt företagsmässiga principer, ska det också sitta kunnigt folk i ledningen. Det är det verkligt stora problemet inom de offentliga verksamheterna. De så kallade folkvalda är när det gäller utbildning och kompetens underlägsna många av de anställda tjänstemännen. Det betyder att många av de beslut som fattas, inte har en förankring hos invånarna, men det begriper inte beslutsfattarna. Det hela blir med andra ord tok gjorde som tok sa, men det blir beslutsfattarna som kommer att få ta de framtida konsekvenserna av det.

Vad kommer att hända om skattehöjningar börjar klubbas igenom om några år? De stora förlorarna i är inte bara många av landets invånare, utan också de mindre etablerade gamla partierna. En röst på Folkpartiet, Centern eller Kristdemokraterna läggs ihop med det största partiet Moderaterna. I slutändan har alla de som röstat på småpartierna gett Moderaterna mandat att ha de viktigaste posterna i en regering. Samma sak på den rödgröna sidan, där Miljöpartiet och Vänsterpartiet tvingas agera bisittare till Socialdemokraterna. Man kan förstå att många ledsnat och endera kommer att missnöjesrösta, eller inte rösta alls.

Vad jag kan förstå kommer det här i förlängningen att innebära, att vårt land kommer att få många missnöjespartier. Faktum är att det kan bli lite Italienskt av det hela. Eller varför inte Polsk riksdag. Läste att den som ska försöka bilda ny regering i Italien vill reformera det politiska systemet och minska parlamentet. Alla utom politikerna har sett att det bär käpprätt åt helsike. Samma sak är det ju i vårt land, men ingen politiker ser det. Naturligtvis ingenting man önskar ska hända, men det är faktiskt politikerna själva, som ställt till att det kan hända.

Bråket inom Socialdemokratin visar att det finns en maktkamp inom alla partier, det gäller att hålla sig framme och få vara med vid köttgrytorna. Mygel och rävspel hör till, det är mycket som står på spel. När dessutom Socialdemokratin vädrat morgonluft efter de opinionsundersökningar som gjorts, finns det folk som inte drar sig för någonting. Det är så det fungerar i vår moderna värld.

Men mitt i allt detta har jag bakvägen hört att Centern är inne på att vi måste försöka skapa ett mjukare samhälle. Ett samhälle där människan har den centrala rollen. Fjollträsk växer så det knakar, men vad händer om vi får några kärva år med hög arbetslöshet. En storstad lever högt på att människorna kräver service av alla de slag, men om människorna inte har råd att betala …’

Det finns gott om plats utanför storstäderna, men politiker har inte insett vilken tillgång det är. Istället för arbetsmarknadsåtgärder för arbetslösa, varför inte ge dem möjlighet att utforska sina drömmar. Varför kreativiteten underskattats av de politiska makthavarna kan väl bara de själva svara på. Men spekulerar man om orsaken, är det nog att de skulle tappa kontrollen.

Släpp landets invånare fria, det är vår!