Alla inlägg under januari 2013

Av Sven-Erik Hemlin - 31 januari 2013 10:41

Jag har en förmåga att lägga mig i, det våra politiker inte tycker att jag ska lägga mig i. Kanske det är orsaken till att jag gör det. Nu tänker jag lägga mig i hur skolan sköts av våra kommuner, som inte vet ett dugg om hur de ska hantera den viktiga detaljen.

De etablerade partierna talar ständigt om hur viktigt det är med utbildning. Jag har hört det här många gånger tidigare, det är bara för att sätta de unga i skolbänken, istället för att de ska vara arbetssökande. Ungdomsarbetslösheten är ingen ny företeelse, den har funnits sedan slutet på sextiotalet. Men visst har mycket ändrats i vår moderna högteknologiska värld, numera krävs gymnasieutbildning för att bli exempelvis målare eller snickare. Får vi bättre målare och snickare genom den utbildningen?

Nu dammar sossarna av de gamla tankegångarna igen och förslår en obligatorisk gymnasieutbildning. Det är rent ut sagt ett töntigt försök att få bort ungdomarna från att vara arbetssökande. Vad är det som säger att de utbildade har fallenhet för det de utbildas för att bli? I många fall är inte utbildningen ens deras förstaval. På det sättet tvingas de till ett yrkesval som de knappast drömt om.  Av den anledningen har i dag många har fått en utbildning, de egentligen inte ville ha och därför hamnat på alldeles fel plats i arbetslivet. Om de råkat få ett jobb efter utbildningen, vill säga.

På något underligt sätt tycks politiker i alla läger glömt bort, att det finns ett stort antal ungdomar med läs- och skrivsvårigheter i vårt land. Det är som ett slag på käften, när de påminns om att de inte har samma förutsättningar som andra. Resultatet blir att de känner sig utanför, inte önskvärda. Var finns satsningen på dessa ungdomar, där de ges en chans att visa vad de kan utföra med sina händer. Eftersom de inte kan tillgodogöra sig de teoretiska kunskaperna genom böcker, måste de få dem genom att se och lära. De har nämligen begåvats med de mest fantastiska förmågor av skilda slag som aldrig tillvaratas.

Tyvärr har det mesta gått snett när det gäller att barnen får en bra start på livet. Det otäcka är att alla förutsätts ha samma förutsättningar, men så är det ju inte. Har våra politiska makthavare totalt glömt bort, vad som menas med att lära i livets skola? Barn måste ges en möjlighet att vara barn, inte ses som en framtida resurs för staten.

Att barnen ska in på dagis så fort som möjligt för att föräldrarna ska kunna jobba, är definitivt inte bra för barnen. För många är den en dålig start i livet, som kanske aldrig kan repareras. Barn behöver känna trygghet och stabilitet, istället tvingas de visas i stora grupper och blir bara en i mängden. När dagen är slut hämtas de av jäktade föräldrar, som är lika trötta som barnen.

Otryggheten fortsätter när barnen kommit upp i skolåldern och många blir nyckelbarn och en hundralapp i veckopeng i bästa fall. Barnfattigdomen har blivit ett snabbt växande problem i vårt välfärdsland. Skolans värld är minst sagt inte trygg för många, mobbning är numera mer regel än undantag. Hur påverkas de som drabbas och hur påverkar det deras framtid?

Någonting är rejält fel med vårt skolsystem, men ingen vågar (eller orkar) ta tag i de grundläggande problemen. Vår skolminister kommer med det ena förslaget efter det andra för att kunna förbättra resultaten, som haft en nedåtgående kurva under många år. Betyg är knappast lösningen, det måste till helt andra grepp. Är undervisningen fel upplagd, får eleverna för lite tid på sig att lära grunderna? Det går inte att pressa eleverna till att prestera, det medför bara att allt fler får problem.

Att vända det här kommer att ta många år och nya grepp måste provas. För att lätta på det blodiga allvaret, varför inte införa en rolig avslappnande timme varje vecka? Med det inte sagt att det ska berättas roliga historier eller titta på videofilm, det finns massvis med saker som kan roa till och med dagens ungdomar. Det finns en teaterapa i nästan alla, så ungdomarna skulle säkert kunna utforma den roliga timmen efter sina huvuden. Underskatta aldrig ungdomarnas uppfinningsförmåga och idérikedom.

För alla de som har svårigheter i skolan, varför inte utnyttja de duktiga eleverna till att hjälpa  dessa. Det skulle inte bara avlasta läraren, utan också påskynda inlärningen. Det är lättare klasskamrater emellan att kommunicera, än att en lärare försöker trumma in kunskaperna. Visst vore det väl värt att försöka? Det kan i alla fall inte bli sämre än nu.

Av Sven-Erik Hemlin - 29 januari 2013 08:18

Antagligen har det med åldern att göra för precis som jag, börjar datorn ta tid på sig för att komma igång. Men det kan ju också vara så att den inte tycker om förändringar, jag har rensat bort en hel del gamla program som jag aldrig använder. Tydligen ska man vara försiktig med att ändra på saker och ting, man vet aldrig vad som händer.

Från att ändra på datorn till att övergå till andra förändringar, är det få förunnat, att vara världsförbättrare av större mått. Många försöker, men resultatet är sannerligen ingenting att skryta över. Miljörörelserna försöker, men för en ojämn kamp mot de länder som först och främst, ser till de egna ländernas bästa. Hotet om en framtida miljökatastrof ses så avlägset, att de närliggande akuta problemen anses betydligt viktigare.

Eftersom ett människoliv i det stora hela inte är speciellt långt, kommer den förutspådda katastrofen att kanske att inträffa när runt hälften av vårt lands nuvarande invånare, inte längre finnas kvar på denna jord.  Det som kan hända fram till dess, skrämmer nog de flesta betydligt mer, än en förestående kommande naturkatastrof.

Den enorma satsning som gjorts har inte lyckats påverka så mycket. Om man bortser från att vädret blivit både kallare och sämre på många platser. När ett i vanliga fall torrt land som Australien får 600 mm nederbörd på kort tid med översvämningar av stora områden som följd, börjar man fundera om inte det som gjorts för vår miljö, ställer till det för oss istället.

Kanske har det satsats både tid, kraft och pengar på fel saker. Ingenting har hänt med att stoppa skövlingen av regnskogarna, antagligen en av de viktigaste pusselbitarna i vår miljös överlevnad.  Genom att enögt stirra på växthusgasernas effekt och försöka minimera dem, istället för hur regnskogarna bevaras och renar vår miljö på naturlig väg, medverkar miljörörelserna kanske till att skapa en naturkatastrof.

På många ställen i vår värld frågar sig människor vart den globala uppvärmningen tog vägen. Vi har inte sett röken av den i vårt land, inte heller i Sydeuropa. Den här vintern har drabbat många länder hårt och människan är så skapad, att den måste se för att kunna tro. Just nu tror många mer på en kommande istid, vilket är fullt förståeligt.

Vad är det egentligen som orsakat att Moder Natur blivit både så oberäknelig och i många fall våldsammare? Orkaner, våldsamma skyfall i form av regn och snö, samt på många platser extrem kyla, måste det finnas en orsak till. Är det på grund av de miljöåtgärder som vidtagits, eller beror det på någonting annat?

Kanske är det så att vi inte ska försöka experimentera med att försöka förbättra vår miljö, eftersom ingen kan förutsäga konsekvenserna. Det enda människan kan göra för att spara på vår miljö, är att leva annorlunda än i dag. Vilket i sin tur betyder att regeringar, måste börja tänka långsiktigt, istället för att stirra sig blinda på ekonomisk tillväxt i ekonomin. Det finns andra sätt för människorna att överleva, än genom ohämmad konsumtion.

Man måste ha förståelse för att allt fler ser den stigande arbetslösheten som det stora hotet. De skatter och avgifter som i dag betalas för att rädda vår miljö, behövs för att kunna överleva. Med den höga arbetslöshet vi har i Europa, kan man dessutom räkna med att när en vändning kommer, betyder det inte att alla får tillbaka sina jobb. Vi kommer att få dras med hög arbetslöshet under många år framåt-

Nåja, det mesta brukar lösa sig självt på ett eller annat sätt. Människan har en förmåga att hitta lösningar för att överleva, På vilket sätt är väl skrivet i stjärnorna, men det blir knappast politiska beslut, som kommer att staka ut vägen ut ur krisen. Nöden är uppfinningarnas moder, sägs det och vi får förlita oss till att det verkligen är så. 

Av Sven-Erik Hemlin - 28 januari 2013 08:22

Vilken tur att jag inte växte upp i ett konkurrenssamhälle, var det en gammal man som sa häromdagen. Tja, så kan man också se det, för tänker man efter, visst hade vi ett helt annat, både mänskligare och varmare samhälle från krigsslutet och fram till sjuttiotalet. Det var en tid då politiker ofta talade om solidaritet, jämlikhet och broderskap. Trots långa arbetsveckor hade folk tid att umgås och tog vara på ledigheten.

Att solidaritet, broderskap och jämlikhet var ett sätt att kunna höja skatterna, har väl alla gamlingar kommit underfund med, de har inte sett röken av någon solidaritet eller jämlikhet, inte heller någon trygghet på gamla dagar, som de betalat dyrt för under sina arbetsår. Skulle vara intressant att få veta vart alla pengar tog vägen.

Numera tycks det mesta handla om pengar, invånarnas skattepengar. Men pengar är svåra att hantera på bästa sätt för invånarnas bästa. Det blir inte mycket över efter att de som ska fördela pengarna fått sin del av kakan. Den moderna tidens politiker har dessutom fördjupat sig i grafiskt ritade stolpar och tårtbitar, det vill säga statistik över intäkter och utgifter. Det rör sig om många siffror, så många att ingen utan kunskaper om matematikens mysterier, blir klok på hur mycket pengar det egentligen rör sig om.

Men en sak förstår våra politiska makthavare, när staplarna för utgifter blivit högre än intäkterna, måste det till nya friska pengar som måste tas in på något sätt. Så har för all del politiker alltid resonerat, det är därför vi betalat så höga skatter i vårt land. För att bevara vår välfärd, har vi ofta fått höra, men pengarna har gått till annat.

Nåja, betydligt svårare för de makthavande, har varit att krympa staplarna och tårtbitarna över arbetslösheten, det har överlåtits på andra att ta hand om. Att politiskt skapa arbetstillfällen är en alldeles för dyrbar åtgärd som bara kan ses som tillfällig. Med allt färre anställda inom våra stora industrier måste det till att börja tänka om. Eftersom alla i arbete måste ses som en utopi, gäller det att gnugga geniknölarna.

När Alliansregeringen tillträdde fick vi en finansminister som började titta på hur staten skulle få in mera pengar och invånarna mera i plånboken. Många fick det genom att gå ur a-kassan, jobbskatteavdraget gick åt till alla kostnadsökningar, inte minst drivmedel och el. Men att dela ut pengar ger inget klirr i statskassan, så någon måste betala kalaset. Det löstes genom att införa nya omänskliga regler vid sjukdom och arbetslöshet. Någon fick nämligen för sig att långtidssjuka människor, inte var sjukare än att de skulle kunna jobba och försörja sig. De arbetslösa var helt enkelt arbetsskygga och måste därför tvingas ut i arbete.

Långsamt började det gå upp för många att det här var ju rent ut sagt idiotiskt. Hur skulle sjuka människor få ett jobb, när inte unga friska kunde få det?  Men det var bara en konsekvens av det hela. Jag tror inte ens regeringen insåg, att plötsligt var det inte läkarnas diagnos, som var avgörande för om sjuka människor kunde arbeta eller inte, den detaljen är det numera Försäkringskassans handläggare som avgör. I många fall har dessa handläggare resonerat som så att om någon drabbats av cancer, fanns ju ändå chansen att personen ifråga, skulle kunna jobba åtminstone ett par år innan det var dags att dö.

Med bara en gnutta sunt förnuft hade beslutsfattarna insett, att de omänskliga reglerna, där sjuka tvingas jobba bara kan leda till en sak, att de sjuka blir ännu sjukare. Lägger man dessutom till förtvivlan, stress och oron inför framtiden hos tämligen friska arbetsföra människor, får vi nya sjuka som fyller på sjukstatistiken. Det här har gjort att vårt land blivit sjukt, hoppas att någon kan komma på ett botemedel.

Det här har påverkat hela vårt samhälle. Man kan fråga sig vad som egentligen hänt med vårt en gång betydligt fridfullare och mänskligare samhälle? Braskande rubriker om kvinnovåld, mord, rån, våldtäkter och oprovocerat våld hör till dagligheterna. Men med makthavande politiker som ser allt i pengar istället för människor av kött och blod, kan det väl inte bli annat.

Om det beror på den lågkonjunktur som kom överraskande för många är svårt att säga, men visst har det bidragit till att allt fler ifrågasätter vårt politiskt styrda samhälle. Precis som sjuka och arbetslösa av de styrande setts som tärande, finns nu ett snabbt växande antal, som ser politiker som gökungar. Ingen tänkte väl på att de som valts att företräda väljarna, samtidigt placerade dem i det gemensamma boet. Precis som i verkliga livet, räcker inte maten och utrymmet med gökungar i boet. Därför knuffas många ut ur boet och hamnar i otrygghet, Hur illa det kan bli, vittnar inte minst köerna vid gatuköken om.

Är det verkligen så här vi vill att vårt så kallade välfärdssamhälle ska se ut?

Av Sven-Erik Hemlin - 25 januari 2013 08:50

Ja, så är jag då tillbaka i vårt kalla och snörika land. Under de veckor som gått har jag inte bara fått sol och värme, utan också lite perspektiv på det som händer i vårt land. På sätt och vis liknar det som nu händer i vårt land, det som var början till krisen i Spanien. De spanjorer jag talat med, upplever att det som händer många av dem, var någonting som inte skulle kunna hända.

Det kan bli så om man förlitar sig till vad makthavande politiker säger. Inte många tar de brasklappar som ministrar lite försynt petar in på allvar, de bara fladdrar förbi i invånarnas medvetanden. Och naturligtvis är det så, att de styrande måste försöka hålla skenet uppe så långt det går, annars uppstår panik. Men det är ett svek mot invånarna. Ovetande om närliggande problem, fortsätter många att leva som vanligt och oroar sig inte för morgondagen.

Om inte alla, så i alla fall de flesta har säkert upplevt det som att livet kan flyta lugnt i månader, men sedan händer någonting utan förvarning och allt kommer ur balans. Det otäcka är att det händer när vi minst anar det. Men det kan ju också vara så, att vi struntat i att lyssna på varningssignalerna.

Vad många regeringar förhoppningsvis lärt sig av det som nu händer, är att vår värld inte fungerar speciellt bra utan en hög konsumtion. När plötsligt konsumtionen gör en djupdykning, mest på grund av den stadigt ökande arbetslösheten, tycks det inte finnas någon patentmedicin att ta till.

Den tillväxt i ekonomin vi sett de senaste tio åren, är det ju faktiskt människors ohämmade konsumtion som skapat. Pengarna har rullat i en takt vi aldrig varit med om tidigare. Massvis med människor har köpt dyra hus och bostadsrätter i tron att det varit en säker investering. Det därför naturligt att inte bara vår finansminister, utan också banker och andra långivare, ivrigt framhåller att det inte finns någon bostadsbubbla i vårt land. Med tanke på de prognoser om den ekonomiska utvecklingen som visat sig vara önsketänkande, är inte de uttalandena mycket värda.

Läste att runt tjugo tusen tjänstemän inom det privata näringslivet kan mista jobbet under det här året. Inte alls omöjligt att det blir så, det verkar som om de tämligen välbetalda administratörerna som drabbas hårdast vid en kris. De som blir kvar tvingas till utökad arbetstid, kanske även med lägre lön. Som det ser ut, kan en återhämtning i ekonomin ta många år.

För miljörörelsernas måste krisen ha kommit som ett dråpslag. Vem orkar ens tänka på en framtida naturkatastrof, när de akuta ekonomiska problemen är det som oroar så otroligt många människor ute i Europa just nu. Vad händer med allt miljöarbete när det inte längre finns pengar? Där har vi ytterligare en sektor som kan drabbas av arbetslöshet på grund av prioritering av andra betydligt viktigare saker. Det gäller ju att hålla invånarna vid liv till dess det vänder.

Av Sven-Erik Hemlin - 3 januari 2013 09:06

Det är inte ovanligt att vi äldre upplever vissa saker, som om vi varit med om dem tidigare. Nu tänker jag inte bara på politiska löften som följt med sedan sextiotalet, utan också när det gäller klädmodet som hämtar inspiration från flydda tider. De gamla partierna följer fortfarande sin ideologi, även om det ibland görs försök att anpassa den urgamla manualen till vårt moderna samhälle.

Visst är det så att vissa saker som hände för länge sedan, händer igen, men i en lite annorlunda tappning. Men problemen för människorna är lika stora i dag som för runt hundra år sedan. Det mest sorgliga är att tjugo- och trettiotalets fattigdom är på väg tillbaka, att klyftan mellan rika och fattiga växt de senaste tjugo åren. Kanske dags att de människor som verkligen brinner för att förbättra vårt samhälle, klättrar upp på barrikaderna igen och håller brandtal.

Lågkonjunkturer har kommit och gått, vad det beror på tvistar de lärda. Men man kan inte säga att människorna lärt av misstagen precis, utan samma misstag görs om och om igen. Om det beror på att den moderna människan blivit dummare, eller helt enkelt förlitar sig till den högteknologi som står till buds, får vi förhoppningsvis svar på en dag.

Det blir allt svårare för politiker att brinna för att förändra vårt samhälle. Det visar sig gång på gång att vad de tror att invånarna vill ha, inte alls stämmer med verkligheten. De förändringar som gjorts har visat sig vara fel väg att gå, vårt moderna samhälle har inte skapats med invånarnas bästa för ögonen, utan skapats för att kunna ha kontroll över invånarna. Tanken bakom är svår att förstå, eftersom de politiska valda är till för folket. Det misstaget har gjorts många gånger under tidens gång och det har alltid slutat med rikens sönderfall.

Det absolut farligaste för ett land är fattigdom, det visar inte minst det som hänt de senaste åren ute i världen. Den ökande fattigdomen i vårt land ska inte kunna ske i ett rikt land, men gör det i alla fall. Är en regering skyldig till en ökad fattigdom, faller den på ena eller andra sättet. Vi svenskar är snälla och väntar tåligt fram till nästa val för att visa missnöjet, men eftersom människorna blir allt mer otåliga, kan det hända saker tidigare. Det jäser redan bland de som drabbats av den omänskliga politik som förs av regeringen.

Politiker är faktiskt odugliga på att hantera kriser, de har visserligen makten i sin hand, men tummen sitter mitt i handen. Eftersom de räknar allt i pengar, har de svårt att skilja på vad invånarnas pengar är till för. En stor del av de gemensamma medlen går åt till den enorma kontrollapparaten, som inte bara kostar ofantligt mycket pengar, den går inte heller att styra vid en nödvändig kursändring. En alldeles för stor byråkrati, stryper långsamt ett land, det kan man utläsa av historien.

När det vansinniga slösandet med invånarnas skattepengar på avdankade politiker dragits fram i rampljuset, kräver svenska folket ett omedelbart agerande för att få slut på det. Det behövs inga utredningar, det är bara att visa kurage och besluta om helt nya regler så snabbt som möjligt. Pengarna kommer att behövas de närmaste åren till vad de är avsedda för, nämligen skola, vård och omsorg.

Och det finns mer pengar att spara in på. Att kasta bort pengarna på fullständigt idiotiska saker för att hålla arbetslösa sysselsatta exempelvis. Kan avdankade politiker kvittera ut fantastiska månadslöner utan att göra någonting, ska samma sak gälla arbetslösa. Eftersom de får betydligt mindre i ersättning, är varje krona viktig och ska inte behöva slösas bort för att ta sig till meningslösa Fas 3, praktikjobb, eller värdelös utbildning.

Det är först när politiker lärt sig innebörden av att vara arbetslös och jobbsökande, med dessutom mindre att leva av, som besluten kan närma sig de verkliga förhållanden som råder i vårt samhälle.

Nu blir det två veckors semester på Gran Canaria, det är alltid trevligt att få lite perspektiv på det som händer här hemma. Hur krisen påverkat våra vänner där nere vet jag, men kommer säkert att veta betydligt mer om ett par veckor.

Av Sven-Erik Hemlin - 1 januari 2013 10:15

Nytt år och nya möjligheter. Ja, antagligen nya bekymmer också, det hör till i det moderna samhälle vi nu lever i. Alla de som varit tveksamma till den politik som förts de senaste fem åren, fick vatten på kvarnen i slutet av det gamla året. Allt fler har med egna ögon sett och fått känna av, att det sätt vårt samhälle skulle förändras till det bättre, varit minst sagt för optimistiskt. Än en gång har det bevisats att teori och verklighet, är två vitt skilda saker.

Naturligtvis borde alliansregeringen förstått att det alltid finns en medaljens baksida, det går inte att premiera vissa grupper och straffa andra. Fattigdomen har ökat snabbt i vårt land och i många fall behandlas utsatta människor sämre än djur. Det finns djurskyddslagar som måste följas, men när det gäller människor … Ja, man kan fundera över hur de politiska makthavarna tänker, när politiska beslut kan få förödande konsekvenser för många av landets invånare.

Alla politiska beslut som är förankrade i teorier om vad som ska kunna fungera, ska helt enkelt ses som vad de är, att de kan fungera men lika väl bli ett praktfiasko. Det är som det mesta som påverkar våra liv, förutsättningarna ändras i en takt, det blir allt svårare att hänga med i.

Någon gång borde ändå politiker lära sig att ju mer de försöker förändra ett tidigare något så när fungerande samhälle, desto fortare går det utför. Det är en av anledningarna till att jag vill förändra vårt långt ifrån demokratiska politiska system, politiker är inte utbildade för att kunna hantera invånarnas skattepengar. Dessutom går politik enligt gammalt mönster bara ut på, att störst bestämmer och då tyvärr efter eget huvud.

Att det politiska etablissemanget de senaste åren låst fast sig i, att alla måste jobba för att kunna bevara vår välfärd, är och förblir önsketänkande. Dessutom är det en lögn, i själva verket är det ett försök, att bevara det system vi har. Men med ett system som vilar på att så kallade folkvalda ska styra allting, blir till slut det hela så byråkratiskt, att inte ens makthavande politiker kan ändra på någonting.

När vi nu ser en tid framför oss då de forna industriländerna får allt större problem genom ökad konkurrens, står politikerna maktlösa. Ingen tycks ha förutsett att de länder som kan tillverka det folk och företag vill ha behöver betydligt billigare, skulle bli de nya industriländerna. Inte heller att industrijobben i de forna industriländerna skulle försvinna. Inte så konstigt i och för sig, eftersom de stirrat sig blinda på snyggt uppställda staplar och tårtbitar som visade den ekonomiska tillväxten. När staplarna plötsligt går nedåt och tårtbitarna över tillväxten pyttesmå, växer paniken.

Det här tvingar naturligtvis fram okonventionella lösningar för att länderna över huvud taget ska kunna överleva. Eller, vilket inte känns så otroligt att det kommer att hända, tvingas konkurrera på samma villkor, vilket i sin tur betyder sänkta löner.  Det kan bli så eftersom vi fortsatt köra på, trots stora varningsskyltar som visat att vägen skulle ta slut.

Den senaste tiden har jag inte hört ordet välfärd nämnas många gånger, kanske för att till och med politiker insett att vårt land under flera år skrotat vårt lands trygghetssystem. Anledningen till det kan till stor del tillskrivas jobblinjen, som i folkmun döpts om till arbetslöshetslinjen. Förhoppningsvis var inte en del av alliansregeringens medlemmar medveten om, vad jobblinjen kunde föra med sig.

Det gjorde ju för all del inte en stor del av svenska folket heller, därför var det många som hoppade av a-kassan för att få mera pengar att konsumera för. Det fanns till och med de som trodde att att det skulle börja drälla av jobb i vårt land. Statens kassa var välfylld och den ekonomiska tillväxten skulle hålla i sig under många år framåt enligt regeringen.

När vår finansminister nu påpekar att det inte gått att räkna in alla eventualiteter, som att andra länder skulle ställa till det för oss, får vi istället se fram emot en ljusning om några år. För då jäklar ska det bli fart på hjulen igen. Tja, vad vet man hur det ser ut om några år. Efter att vår finansminister fått två plus två att bli fem, har vi i alla fall lärt oss att vi bör kunna grunderna i matematik. Men jag tror att det skulle vara betydligt mer givande för barnen i skolan, att lära sig lita till sunda förnuftet.

Sunt förnuft är någonting många äldre har, de rusar inte iväg innan de tänkt efter. Och tänkt efter har många av de nya pensionärerna gjort, de har sålt sina hus, sommarstugor och bostadsrätter till priser som gjort dem välbärgade på gamla dagar. Trötta på inte bara vårt eländiga klimat, utan också vår alltmer försämrade samhällsservice, flyttar de till varmare länder. Visst kan man tycka att de tänker egoistiskt, men det är ju så vårt samhälle blivit, var och en sig själv närmast.

Att det påverkar skatteintäkter för staten, kommunerna och landstingen är ju en naturlig följd, och när dessutom de äldre med låga pensioner och vacklande hälsa blir kvar, växer kostnaderna för vård och omsorg. Med allt fler arbetslösa och en framtid där jobb inte kommer att växa på träd, måste man räkna med att de yngre generationerna, kommer att få dra ett tungt lass så länge det går.

Det är svårt att förstå hur våra politiker tänkt under åren, pensionspengar har används till löpande kostnader, inte lagts på hög och förräntats. Pensioner har till och med konfiskerats av staten vid några tillfällen, för att hålla vårt land flytande. Med andra ord har vårt land haft en alldeles för stor kostym, som skulle sytts in för många år sedan. Men visst hade det varit trevligare för regeringen att sy in kostymen av egen fri vilja, istället för att tvingas till det.

Med det har jag i alla fall börjat lite trevande med mitt nyårslöfte, att lägga mig i vad politikerna gör, men som jag politikerna anser att jag inte ska göra. Men eftersom vi fortfarande har yttrandefrihet (som politikerna vill begränsa), kommer jag att skriva ner mina funderingar lite då och då.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards