Ja, så är jag då tillbaka i vårt kalla och snörika land. Under de veckor som gått har jag inte bara fått sol och värme, utan också lite perspektiv på det som händer i vårt land. På sätt och vis liknar det som nu händer i vårt land, det som var början till krisen i Spanien. De spanjorer jag talat med, upplever att det som händer många av dem, var någonting som inte skulle kunna hända.

Det kan bli så om man förlitar sig till vad makthavande politiker säger. Inte många tar de brasklappar som ministrar lite försynt petar in på allvar, de bara fladdrar förbi i invånarnas medvetanden. Och naturligtvis är det så, att de styrande måste försöka hålla skenet uppe så långt det går, annars uppstår panik. Men det är ett svek mot invånarna. Ovetande om närliggande problem, fortsätter många att leva som vanligt och oroar sig inte för morgondagen.

Om inte alla, så i alla fall de flesta har säkert upplevt det som att livet kan flyta lugnt i månader, men sedan händer någonting utan förvarning och allt kommer ur balans. Det otäcka är att det händer när vi minst anar det. Men det kan ju också vara så, att vi struntat i att lyssna på varningssignalerna.

Vad många regeringar förhoppningsvis lärt sig av det som nu händer, är att vår värld inte fungerar speciellt bra utan en hög konsumtion. När plötsligt konsumtionen gör en djupdykning, mest på grund av den stadigt ökande arbetslösheten, tycks det inte finnas någon patentmedicin att ta till.

Den tillväxt i ekonomin vi sett de senaste tio åren, är det ju faktiskt människors ohämmade konsumtion som skapat. Pengarna har rullat i en takt vi aldrig varit med om tidigare. Massvis med människor har köpt dyra hus och bostadsrätter i tron att det varit en säker investering. Det därför naturligt att inte bara vår finansminister, utan också banker och andra långivare, ivrigt framhåller att det inte finns någon bostadsbubbla i vårt land. Med tanke på de prognoser om den ekonomiska utvecklingen som visat sig vara önsketänkande, är inte de uttalandena mycket värda.

Läste att runt tjugo tusen tjänstemän inom det privata näringslivet kan mista jobbet under det här året. Inte alls omöjligt att det blir så, det verkar som om de tämligen välbetalda administratörerna som drabbas hårdast vid en kris. De som blir kvar tvingas till utökad arbetstid, kanske även med lägre lön. Som det ser ut, kan en återhämtning i ekonomin ta många år.

För miljörörelsernas måste krisen ha kommit som ett dråpslag. Vem orkar ens tänka på en framtida naturkatastrof, när de akuta ekonomiska problemen är det som oroar så otroligt många människor ute i Europa just nu. Vad händer med allt miljöarbete när det inte längre finns pengar? Där har vi ytterligare en sektor som kan drabbas av arbetslöshet på grund av prioritering av andra betydligt viktigare saker. Det gäller ju att hålla invånarna vid liv till dess det vänder.