Nytt år och nya möjligheter. Ja, antagligen nya bekymmer också, det hör till i det moderna samhälle vi nu lever i. Alla de som varit tveksamma till den politik som förts de senaste fem åren, fick vatten på kvarnen i slutet av det gamla året. Allt fler har med egna ögon sett och fått känna av, att det sätt vårt samhälle skulle förändras till det bättre, varit minst sagt för optimistiskt. Än en gång har det bevisats att teori och verklighet, är två vitt skilda saker.

Naturligtvis borde alliansregeringen förstått att det alltid finns en medaljens baksida, det går inte att premiera vissa grupper och straffa andra. Fattigdomen har ökat snabbt i vårt land och i många fall behandlas utsatta människor sämre än djur. Det finns djurskyddslagar som måste följas, men när det gäller människor … Ja, man kan fundera över hur de politiska makthavarna tänker, när politiska beslut kan få förödande konsekvenser för många av landets invånare.

Alla politiska beslut som är förankrade i teorier om vad som ska kunna fungera, ska helt enkelt ses som vad de är, att de kan fungera men lika väl bli ett praktfiasko. Det är som det mesta som påverkar våra liv, förutsättningarna ändras i en takt, det blir allt svårare att hänga med i.

Någon gång borde ändå politiker lära sig att ju mer de försöker förändra ett tidigare något så när fungerande samhälle, desto fortare går det utför. Det är en av anledningarna till att jag vill förändra vårt långt ifrån demokratiska politiska system, politiker är inte utbildade för att kunna hantera invånarnas skattepengar. Dessutom går politik enligt gammalt mönster bara ut på, att störst bestämmer och då tyvärr efter eget huvud.

Att det politiska etablissemanget de senaste åren låst fast sig i, att alla måste jobba för att kunna bevara vår välfärd, är och förblir önsketänkande. Dessutom är det en lögn, i själva verket är det ett försök, att bevara det system vi har. Men med ett system som vilar på att så kallade folkvalda ska styra allting, blir till slut det hela så byråkratiskt, att inte ens makthavande politiker kan ändra på någonting.

När vi nu ser en tid framför oss då de forna industriländerna får allt större problem genom ökad konkurrens, står politikerna maktlösa. Ingen tycks ha förutsett att de länder som kan tillverka det folk och företag vill ha behöver betydligt billigare, skulle bli de nya industriländerna. Inte heller att industrijobben i de forna industriländerna skulle försvinna. Inte så konstigt i och för sig, eftersom de stirrat sig blinda på snyggt uppställda staplar och tårtbitar som visade den ekonomiska tillväxten. När staplarna plötsligt går nedåt och tårtbitarna över tillväxten pyttesmå, växer paniken.

Det här tvingar naturligtvis fram okonventionella lösningar för att länderna över huvud taget ska kunna överleva. Eller, vilket inte känns så otroligt att det kommer att hända, tvingas konkurrera på samma villkor, vilket i sin tur betyder sänkta löner.  Det kan bli så eftersom vi fortsatt köra på, trots stora varningsskyltar som visat att vägen skulle ta slut.

Den senaste tiden har jag inte hört ordet välfärd nämnas många gånger, kanske för att till och med politiker insett att vårt land under flera år skrotat vårt lands trygghetssystem. Anledningen till det kan till stor del tillskrivas jobblinjen, som i folkmun döpts om till arbetslöshetslinjen. Förhoppningsvis var inte en del av alliansregeringens medlemmar medveten om, vad jobblinjen kunde föra med sig.

Det gjorde ju för all del inte en stor del av svenska folket heller, därför var det många som hoppade av a-kassan för att få mera pengar att konsumera för. Det fanns till och med de som trodde att att det skulle börja drälla av jobb i vårt land. Statens kassa var välfylld och den ekonomiska tillväxten skulle hålla i sig under många år framåt enligt regeringen.

När vår finansminister nu påpekar att det inte gått att räkna in alla eventualiteter, som att andra länder skulle ställa till det för oss, får vi istället se fram emot en ljusning om några år. För då jäklar ska det bli fart på hjulen igen. Tja, vad vet man hur det ser ut om några år. Efter att vår finansminister fått två plus två att bli fem, har vi i alla fall lärt oss att vi bör kunna grunderna i matematik. Men jag tror att det skulle vara betydligt mer givande för barnen i skolan, att lära sig lita till sunda förnuftet.

Sunt förnuft är någonting många äldre har, de rusar inte iväg innan de tänkt efter. Och tänkt efter har många av de nya pensionärerna gjort, de har sålt sina hus, sommarstugor och bostadsrätter till priser som gjort dem välbärgade på gamla dagar. Trötta på inte bara vårt eländiga klimat, utan också vår alltmer försämrade samhällsservice, flyttar de till varmare länder. Visst kan man tycka att de tänker egoistiskt, men det är ju så vårt samhälle blivit, var och en sig själv närmast.

Att det påverkar skatteintäkter för staten, kommunerna och landstingen är ju en naturlig följd, och när dessutom de äldre med låga pensioner och vacklande hälsa blir kvar, växer kostnaderna för vård och omsorg. Med allt fler arbetslösa och en framtid där jobb inte kommer att växa på träd, måste man räkna med att de yngre generationerna, kommer att få dra ett tungt lass så länge det går.

Det är svårt att förstå hur våra politiker tänkt under åren, pensionspengar har används till löpande kostnader, inte lagts på hög och förräntats. Pensioner har till och med konfiskerats av staten vid några tillfällen, för att hålla vårt land flytande. Med andra ord har vårt land haft en alldeles för stor kostym, som skulle sytts in för många år sedan. Men visst hade det varit trevligare för regeringen att sy in kostymen av egen fri vilja, istället för att tvingas till det.

Med det har jag i alla fall börjat lite trevande med mitt nyårslöfte, att lägga mig i vad politikerna gör, men som jag politikerna anser att jag inte ska göra. Men eftersom vi fortfarande har yttrandefrihet (som politikerna vill begränsa), kommer jag att skriva ner mina funderingar lite då och då.