Alla inlägg under april 2012

Av Sven-Erik Hemlin - 28 april 2012 09:04

Man bjuds inte så ofta på ett gott skratt, men nu har det hänt. Visst har jag varit medveten om att det finns ”knäppgökar” i vårt land, men aldrig råkat ut för dem. Det var därför en intressant upplevelse, att få kommentarer av två av dem. Jag kan bara säga, stackars satar.

Men nu råkar det vara så att fanatiker av alla de slag, drabbas ju mer de engagerar sig, av tunnelseende. De är så helt inriktade på målet, att svallvågorna de skapar slår sönder annat vid sidan om. Men det varken ser eller ägnar de ens en tanke. Tyvärr gäller samma sak de politiska målen.

Nåja, nog om det. Jag satt en kväll och grubblade på att jämförelser, är till för att någon (eller någonting) ska komma till korta. Jämförelser används flitigt av politiker i sina försök att samla poäng för sin sak. Problemet är att det används till att förenkla någonting komplicerat och tidskrävande. Det är nämligen en av anledningarna till att alla invånare dras över en kam. Det är alldeles för krångligt att ens försöka tillgodose alla invånares behov.

Det här har gjort att invånarna måste anpassa sig till vårt så kallade välfärdssamhälle, istället för tvärtom. I längden kommer det att vara ohållbart, men den dagen den sorgen. Man kan ju fråga sig vad som händer den dag allt brakar ihop.

Ett typiskt exempel på att människan måste anpassa sig efter de fattade besluten, är alla ansträngningar att rädda vår miljö och dessutom utrotningshotade rovdjur. För alla som haft oturen att drabbas av arbetslöshet, allvarliga sjukdomar som medfört långvarig sjukskrivning, eller råkar bo på fel ställe i vårt land, ägnas de mindre omtanke än miljön och rovdjuren. Hur makthavande politiker tänkt (om de gjort det överhuvudtaget), är en gåta för allt flera.

Överallt i vårt samhälle motiveras neddragningar och sämre service med att det saknas pengar. Naturligtvis är det då helt vansinnigt att exempelvis skyddandet av varg, kostar miljonbelopp varje år. Hur mycket bevarandet av vår miljö kostar får inte invånarna någon redovisning om, men miljöavgifter finns på snart sagt allt vi behöver för att överleva. Undra på att människorna inte bara känner sig lurade, de har börjat ilskna till.

Politiska lösningar krånglar alltid till saker och ting, kanske just för att alltid den lättaste vägen används. Att välja den svåra vägen, vet de betyder att mäktiga personer trampas på tårna. Någon annan förklaring finns inte, än att det politiska etablissemanget lägger sig platt, för de ekonomiska intressen de hoppas ska rädda vårt lands ekonomiska tillväxt.

Det är inte lätt att fatta rätt beslut, men med tanke på att de kommer att påverka morgondagen, måste de vara väl genomtänkta.  På något sätt passar det inte in i vårt moderna samhälle, att vara försiktig general ger inga pluspoäng. Dessutom, det märker man med åren, är morgondagen aldrig tillräckligt lång.

Hur gör man då när allting tycks gå mot kaos? Jo, bankerna slutar hantera pengar, de sjuka skall till varje pris tvingas arbeta. Hur en sjuk människa skall kunna få ett annat jobb än det de inte klarar av på grund av sin sjukdom, förklara det någon som kan. Jag har svårt att tro att någon tycker det låter vettigt.

Naturligtvis ser vår regering ett kommande underskott i statskassan, men det finns massvis med pengar att spara in på de kostnader staten har i dag. Den summa det handlar om är ungefär vad en del statliga verk årligen belastar de gemensamma medlen. De har ju ingen funktion att fylla sedan EU tog över vem som bestämmer.

Under tiden vår finansminister gör sig ovän med riskkapitalbolagen och kommuner, hamnar land efter land på ruinens brant ute i Europa och ropar på hjälp. Som det ser ut får vi fullt upp att klara oss själva, men en del resonerar antagligen som så, att det kommer inte att hända oss. Men går man vidare i tankegången, är det lätt att bli livrädd.

Det sorgliga är att vi inte kan göra speciellt mycket för att undvika dras med i andra länders elände. När vår värld blev global istället för att vara vår egen lilla fäbodvall, började allt bli mer och mer problematiskt. Egentligen borde ju inte vad de gör i exempelvis Kina röra oss i ryggen, vi har ju nästan halva jordklotet som skiljer oss åt.

Men världen har krympt, nu har vi till och med Kinesiska ägare till vår stolta Volvofabrik. Man kan börja fundera över hur det ser ut om sisådär fyrtio år, är den svenska modellen bara ett minne blott? Har Moder Natur tagit hämnd på människan?

En sak är i alla fall fullständigt klar, har vårt lilla land verkligen råd med att rädda världen, miljön och utrotningshotade rovdjur? Visst finns det folk som tror det, men räcker det med att tro? 

Av Sven-Erik Hemlin - 21 april 2012 06:51

Att vara regeringschef är en sak, men för att bli en landsfader, krävs att ha hela folket med sig. Ingen lätt uppgift när de som kan, skor sig så mycket det går och det stora flertalet får det allt sämre. För många har försämringarna kommit smygande, de känner sig med all rätt grundlurade av den borgerliga regeringen.

De senaste opinionsmätningarna visar att förtroendet för regeringen minskat betänkligt. Men vad annat var att vänta? Med de personer vår statsminister omger sig med, behöver han inga fiender. För ett tag sedan, jag har för mig att det var under Påskhelgen, visades vår utrikesministers senaste propaganda för vårt land: Skit i vad andra tycker, läs mina böcker istället. Att på skattebetalarnas bekostnad skämma ut vårt land, är en skandal utan like.

När en frustrerad kvinna undrade vad han hade där att göra, vände han ryggen till och låtsades som om det regnade. För alla de som såg inslaget, visade det att vår utrikesminister totalt saknar någonting normala människor har, ett samvete. Arrogans och total avsaknad av empati, går knappast ihop med ett diplomatiskt uppdrag.

Det senaste utspelet från Moderaternas sida är att byta partisekreterare. För att öka farten, sa vår statsminister. Om det betyder att fler kommer att bli överkörda, på samma sätt som långtidssjuka och arbetslösa, visar sig väl. Kan vårt land bli mer människofientligt än det är? Det går inte att göra skillnad på folk och folk, det har inte Moderaterna fattat.

Socialdemokraterna behöver inte vare sig lova eller göra någonting, eftersom en stor del av landets invånare resonerar som så, att det inte kan bli sämre än vad det nu blivit. Visserligen har sossarna visat sig vara odugliga på att hantera pengar, men de har i alla fall försökt skapa en rättvis fördelning av landets gemensamma medel.

Men vårt land måste ha gott om pengar, annars skulle inte vår finansminister kunna kova att låna ut 10 miljarder till IMF. Eller är det så att våra makthavare är ute efter en klapp på huvudet av de stora ”pojkarna”? Jag blir i alla fall inte klok på hur våra skattepengar hanteras. Inte kommer de invånarna till godo, det är ett som är säkert.

Någonting man allt oftare hör, är varför så kallade folkvalda politiker ska fördela invånarnas skattepengar. Politiska lösningar (eller vägar om man så vill) har ställt till så att de som idag är unga, inte vet om de får någon pension eller inte. Det är inte bara inom skola, vård och omsorg det ständigt saknas pengar, utan också till att underhålla landets vägar. Vart har alla skattepengar som betalats in till dessa saker tagit vägen?

 Man kommer säkert att få höra om ett dukat bord framöver, när det blir dags för nästa val. Det kan komma ganska snart, om hela det borgerliga upplägget, visar sig vara ohållbart i längden. Vem det än blir som kommer att regera efter nästa val, så inte blir det någon brakmiddag som kommer att kunna serveras. Kanske blir det till att blanda bark i brödet, det har gjorts förr i vårt land och historien brukar ju upprepas. Med moderaterna vid rodret, går vi snart på grund.

Av Sven-Erik Hemlin - 15 april 2012 10:40

Den senaste tiden tycks verkligheten kommit ikapp den borgerliga regeringen. Vår statsminister ser ledsen ut, vår finansminister börjar bli desperat, ingenting tycks gå deras väg just nu. Men det är klart, väljer man fel väg redan från början, hamnar man alldeles åt helsike.

Visst är ekonomin ett problem, men fortfarande tycks miljön vara det som ställer till det för vårt land. Egentligen är det löjligt, vi som bara är en flugskit på kartan. Det vi gör för miljön i vårt land, raseras av de stora länderna i ett nafs. Om det beror på att våra politiker lider av storhetsvansinne, eller bara oförlåtlig dumhet, får andra avgöra. Men någonting är definitivt fel, när miljön får en mer framträdande roll i politiken, än invånarnas väl och ve. Att omtanken om miljön även påverkar konsumtionen, behöver vi inte ens tvivla på. Allt miljötänkande fördyrar, frågan är hur länge vi kommer att ha råd med det.

Minsta lilla signal om att en återhämtning kan vara på gång, orsakar glädjefnatt hos ledande politiker. De vill ju så gärna tro att ett under ska ske, själva kan de inte göra någonting åt det som händer i vår globala värld.

Nu har vi fått besked om att det inte finns något utrymme för reformer de närmaste åren. Pensionärer kan se fram emot sänkta pensioner redan nästa år, det är så det fungerar när pengar förbrukas i snabbare takt än de kommer in. Vad allting handlar om har krisländerna visat, är att framtiden tagits ut i förskott.

När det inte går att göra någonting åt det som händer, gäller det att prata för att lägga ut dimridåer så att invånarna inte ser hur allvarligt det är. Genom att ha talets gåva, går det att komma långt inom politiken. Varje politiskt parti har minst en skicklig retoriker, det vill säga personer som kan argumentera mot precis vad som helst. De allra skickligaste kan dribbla till det, så att det som argumenterats emot, läggs fram som ett eget förslag. Naturligtvis med lite ändringar, annars är det ju ingen vits med det.

Även om en del har det till skänks genom gener eller vad det kan vara, ligger också hårt arbete bakom det som gör en skicklig debattör och retoriker. Man kan förmoda att de tränar på samma sätt som stå upp komiker. Att blixtsnabbt kunna plocka fram någonting inlärt ur hjärnvindlingarna. Så länge de pratar på och följer det inlärda fungerar det, men så snart hjärnan börjar tänka själv, blir det kackalorum av alltihop.

Och det är väl orsaken till att vi nu hamnat i ett läge, då vår regering inte vågar lova någonting. Vi har nu Moderaterna på ena sidan och Socialdemokraterna på den andra, som genom att inte lägga några kort på bordet, låter invånarna syna vad de har. För sossarna har det fungerat, men de nya Moderaterna har alldeeles för dåligt pokerfejs och därför blivit genomskådade. Men faktum är att inget av dessa båda stora partier, vet hur det kommer att se ut inom ett halvår. Politiska förutsägelser är lika ovissa som väderutsikterna, där inte ens en femdygnsprognos går att lita på.

För svenska folket gäller, att har de tagit fan i båten, får de ro den iland också. Men så har det ju alltid varit. 

Av Sven-Erik Hemlin - 8 april 2012 07:28

Att försöka leva i nuet är inte det lättaste. Men många tycks klara av det, eller så blockerar de helt enkelt alla tankar om framtiden. De som inte klarar av det ser inte någon framtid, i många fall slutar det med att de tar livet av sig. Ganska märkligt, eftersom vi är ett land som våra politiker skryter om hur fantastiskt det är. Man kan fråga sig för vem eller vilka.

Det sägs att människorna är de intelligentaste varelserna på jorden. Med andra ord bör människorna vara fullt kapabla att fatta egna beslut om sitt sätt att leva. Men så är det ju inte, utan människorna styrs av makthavare, i många fall folkvalda, som genom beslut begränsar de mänskliga fri- och rättigheterna. Det är inte bara dumt, det är idiotiskt.

 Hur har det kunnat bli så här? Ja, det kan man fråga sig. Politiker slår sig för bröstet och hänvisar till vilken utveckling vårt samhälle genomgått tack vare politiska beslut. Men i själva verket har vi bara gått från att dra upp våra klockor, till att numera läsa tiden på batteridrivna digitala ur eller mobiltelefoner. I ärlighetens namn är de nya mobiltelefonerna är inte bara telefoner, utan små datorer på vilka det går att surfa på Internet.

Den utveckling som skett och som politikerna skryter över, gör det lättare att se vilka som blivit fattiga. Barnfattigdomen kan utläsas redan i skolan. Naturligtvis mobbas dessa barn, fattas bara annat. Att de barnen kommer att bära med sig den bittra erfarenheten genom livet, tänker inte våra politiker på. Men kommande generationer av politiker kommer at få fan för det, var så säker.

Problemen för våra nuvarande politiker har inte ens börjat, även om de själva tycker så. Det små folkstormar man kan ana, är bara som en storm i ett vattenglas, längre fram väntar en tsunami. Och det beror naturligtvis på politiska beslut, som undergrävt förtroendet för politiska lösningar.

Problemet är nämligen att de flesta av landets invånare är olyckliga större delen av sina liv. Det är svårt, ja, nästan omöjligt, att göra människor lyckliga genom politiska beslut. Har en regering börjat dela ut allmosor åt folket blir de ledsna, för att inte säga förbannade, om ytterligare allmosor uteblir. Om en regering tar tillbaka det den en gång gett, har den grävt sin egen grav.

Osökt börjar då tankarna leta efter på vilket sätt vårt samhälle utvecklats och man kommer fram till, att det har det inte alls. Visst har allting blivit modernare, men det har ingenting med utveckling att göra. Jo, när det gäller tekniker, men det har inte med vårt samhälle att göra på sannat sätt, än att myndigheterna nu skickar ut mera blanketter som ska fyllas i. Vårt så kallade välfärdssamhälle kännetecknas dessvärre av avveckling, av de verksamheter våra skatter är till för att bekosta.

Allting som händer just nu, kanske bara är en fingervisning om, att människan inte är mogen att leva i vårt moderna samhälle. Människan tycker inte om förändringar, det vet vi. Blir det för många som kommer i alldeles för snabb takt, slår invånarna bakut. Den regering som inte tar hänsyn till invånarna, blir inte långvarig.

Även om framtiden är oviss, är i alla fall en sak tämligen säker, det vi har i dag, är ingenting som kommer att vara för evigt. 

Av Sven-Erik Hemlin - 5 april 2012 06:29

Det är någonting speciellt med Påsken. Att vädret är nyckfullt har vi vant oss vid, men några hektiska dagar vräker folk i sig ägg, både målade och omålade. En del kommer att drabbas av gallstensanfall på grund av alla ägg de ätit, andra kommer att dras med festandets efterdyningar. Alldeles säkert kommer många på måndag att längta efter gamla tiders sätt att hantera det hela, nämligen att kunna sjukskriva sig. Men det är det väl bara politiker som kan göra i dagsläget.

Visst är det fantastiskt att i ett land som vårt, där det kämpats för jämlikhet under alla år, har den borgerliga regeringen lyckats rasera allt som gjorts. Snart är det visserligen bara genuina moderater kvar som röstar på partiet, men om det är runt en fjärdedel av väljarkåren, är det alldeles åt helsike. Det visar att landet håller på att delas upp i adel, borgare och de som får vara glada över att försörja dessa stackars satar. Som det verkar klarar de sig inte på sina ordinarie löner, det måste till både bonusar och förmåner för att de ska kunna leva ett drägligt liv.

Alldeles säkert var det många som trodde vår statsminister var en renhårig karl. Det är han ju också, men inte på det sätt folk tänkt sig. Det är egentligen märkligt hur makt kan förändra människor, det var antagligen vad hans före detta fru upptäckte en dag och sparkade ut honom. Men det är naturligtvis bara spekulationer från min sida, han kanske inte var ståndaktig nog. Bekymmer kan ju skapa sådana problem.

 Nåja, nu kom jag lite från ämnet, det var ju klyftorna i vårt samhälle som oroat mig. Att de blir allt tydligare för varje dag som går, har ett allt hårdare samhälle börjat påminna invånarna om. Folk i medelåldern har väl inte tänkt så mycket på sin kommande pension, men de senaste åren blivit medvetna om att det sannerligen inte blir mycket att leva på. Som pensionär kan jag bara säga, välkommen i gänget.

Pensionen är en oerhört viktig del i våra liv. Ja, för de som får leva så länge att de når fram till pensionsåldern, det är inte alla förunnat. Nu råkar det vara så att de pengar dagens pensionärer jobbade ihop till sin pension, har förbrukats av staten för länge sedan. Staten skyller på att befolkningen blir alldeles för gammal, men sanningen är att staten misshushållat med pensionspengarna.

Pensionerna är därför inte en penningfråga, utan en politisk. Hur har skattepengar kunnat förskingras utan att svenska folket haft en aning om det? För det är ju vad det hela handlar om. Från början var det ju staten som tog på sig ansvaret att förvalta de inbetalade avgifterna på bästa sätt. Med det nya pensionssystemet kan makthavarna nu skylla på de som förvaltar pensionsfonderna. Men vem ansvarar för att de som förvaltar, verkligen gör det på bästa sätt och inte för att själva tjäna storkovan?

Det här kommer naturligtvis att bli en het framtida fråga, som måste besvaras av de då sittande makthavarna. Vad det hela handlar om är ju att dagens makthavare skjuter ett berg framför sig, till dess det slår stopp. Jag undra hur många år det kommer att ta. Runt tio år är nog in gen dum gissning, men det kan gå fortare. 

Man börjar bli lite fundersam hur det verkligen är ställt med vår starka ekonomi. Som det nu är, har vi fått klart för oss att vårt land behöver miljarders miljarder, för att hålla landet flytande. På annat sätt kan man inte tolka finansministerns försök, att hindra räntekarusellen som företagen använder sig av.

Men försöker man ändra på tingens ordning, tar det hus i helvetet. En enad kostymmaffia har skrivit en hel lunta till honom, att om reglerna ändras, går det lätt att flytta både pengar och företag till andra länder. Ja, det var väl budskapet i klartext i alla fall. Hur det då ska gå med arbetslinjen vet väl fasiken, men den dagen den sorgen.

Att driva igenom försämringar för invånarna som förbättrar statens ekonomi, är lätt som en plätt. Men att ge sig på kostymmaffian, det gör man inte ostraffat. Dags att börja spekulera om hur lång tid det kommer att ta, innan det är dags för ett nyval. De nya Moderaterna kan inte vara särskilt klyftiga. Att köra över allianspartierna och dessutom reta upp näringslivets toppgubbar, det är otroligt dumt.

Glad Påsk och var försiktiga med äggen. Med pengarna med för den delen, de kommer att behövas framöver.

Av Sven-Erik Hemlin - 3 april 2012 06:33

Märker redan efter att ha satt mig ner, att det här inte får bli någon vana. Känner mig irriterad så snart datorn gått igång. Men irriterad tycks jag bli på det mesta just nu, kanske är det en form av vårdepression, men vad vet jag.

Söndagens dåliga morgonhumör trodde jag var en engångsföreteelse, men tji vad jag bedrog mig. Det räcker att bläddra i tidningen eller flippa runt på textteve för att adrenalinet ska flöda. Tänkte tanka bilen i dag, men med ett bensinpris som snart tangerar guldpriset, tänker då inte jag göda vare sig bensinbolagen eller staten. Ja, det är ju faktiskt staten som tjänar bäst på det drivmedel vi fordonsägare behöver.

Förresten skakar bilen sönder på de allt sämre vägarna. I min enfald trodde jag att vägskatten var till för att hålla vägarna i gott skick, men så är det tydligen inte. Men en stilla fråga till våra makthavare kan vara på sin plats, vart tar alla pengarna vägen? Det kan ju inte vara så att pengarna går åt till administrationskostnader.

När jobbskatteavdraget infördes skulle alla vinna på det. Ja, om man bortser från arbetslösa, långtidssjuka och pensionärer. Den som inte arbetar ska inte heller äta, eller hur beslutsfattarna hade räknat ut det. Som grädde på moset sänktes nyligen restaurangmomsen, det skulle ge en massa nya jobb. Jodå, de som ständigt äter ute har naturligtvis fått ta del av en blygsam sänkning, men alla som inte har råd att gå ut och äta då … Men har det blivit några nya ”vita” jobb, eller bara ”svartjobb”?

Jag har levt länge, men aldrig blivit klok på det här med skatter. När den borgerliga regeringen tillträdde, hymlades inte med att skatterna måste sänkas. För mig gick inte den ekvationen ihop, eftersom våra höga skatter, ändå inte räckte till att ha en fungerande skola, vård och omsorg. I sanningens namn tycks de inte räcka till efter skattesänkningarna heller, men lösningen heter att ta bort personal för att få det att gå ihop. Sparkar man folk blir de arbetslösa och det rimmar illa med att fler måste arbeta.

Trots skattelättnader är nu Handels på krigsstigen och hotar med strejk. Går kraven igenom kan vi vänta oss höjda matpriser och mindre personal i butikerna. Alla lönehöjningar slår igenom på samma sätt, allting blir dyrare. För butikerna är personalen en stor kostnad, så enklaste sättet att få det att gå ihop, är att spara in på personal. Det behövs inget räknesnille för att komma fram till det.

Mycket vill ha mer och helvetet blir aldrig fullt, är ett gammalt talesätt. Det är inte bara kostymmaffian som skor sig, alla försöker få åt sig så mycket som möjligt. Anledningen kan ju vara att de som roffar åt sig, insett att det här inte kommer att hålla i längden. En dag är sötebrödsdagarna över, då gäller det att ha samlat på sig.

Men vad kan då hända framöver? Tja, den som visste det. Ingen kan i dag säga hur vår värld ser ut om ett år. Det talas om hur det jäser i Kina, att det kan vara en statskupp på gång. Naturligtvis bara rykten, men skulle helvetet braka lös i Kina, inte kommer vi att vara opåverkade.

Vad alla neddragningar i Spanien kommer att innebära för vår del, vet vi inte heller. Sådana här saker brukar smitta av sig och spridas som en influensaepidemi. I takt med att krisländerna blir allt fler börjar problemen krypa allt närmare inpå oss. Vi kan i nuläget bara vänta och se hur det blir. Och det är väl vad vår regering gör just nu och därför beskylls för handlingsförlamning.

Man kan styra ett land efter ekonomiska eller efter andra teorier, men det finns aldrig några garantier för att det ska fungera. Men även gamla beprövade metoder, har visat sig inte fungera i vår nya globala värld. Vad man däremot fått bevis på är att den moderata ideologin, aldrig lyckats göra något land bättre, däremot fört länder mot bankrutt. Det är bara att se vad som hänt med Amerika, efter Bush’s år vid makten.

Tänk vad praktiskt det skulle vara att med en kristallkula, då kunde man få veta vad som kommer att hända i framtiden. Jag skulle till och med nöja mig med att få veta hur vår värld ser ut om sex månader, för det vet vi ju inte ett smack om. 

Av Sven-Erik Hemlin - 1 april 2012 10:03

Vaknade antagligen på fel sida i morse, har gått och varit småförbannad sedan dess. Inte på frugan utan på alla dessa så kallade folkvalda vi tvingas försörja. Behövs de verkligen, eller skulle vi klara oss bättre utan dem? Svaret på det, får jag väl inte under min livstid.

Våren kom och gick, men så är det ju. Bakslag får man vänja sig vid, men det tycks många politiker aldrig göra. Moderaterna verkar ha åkt på ett rejält bakslag och känner sig svikna av svenska folket. De har ju sett till så att skatter sänkts och att långtidssjuka och arbetslösa tvingas göra rätt för sig, för att statens finanser ska gå ihop.

Sammantaget var det väl meningen att det skulle skapa välfärd, men oklart för vilka. Problemet är att våra moderna makthavare (inte minst de Moderata), ser livet som de själva vill att det ska vara. Att de helt enkelt bygger sin verklighet på önsketänkande.

Men verkligheten kommer alltid ikapp. Under veckan kunde man läsa att Försäkringskassan nu fått fram siffror på att allt fler blir sjuka. Inte nog med det, sjukskrivningstiden har blivit längre också. Endera måste det bero på att svenskarna är veklingar, eller att de som varit sjuka tvingats arbeta till dess det inte gått längre.

Nu är det väl ingen hemlighet att den mänskliga kroppen behöver vila, annars brakar den ihop. Våra Riksdagsledamöter har ju en lång sommarvila av den anledningen. Om deras arbete går att jämföra med exempelvis vårdpersonal eller byggjobbare är svårt att säga. Men eftersom det verkar som om våra så kallade folkvalda, anser deras arbete hårdare än andras, hur är det med sjukskrivningar bland dessa personer? Tvingas der också jobba trots att de är sjuka?

Jag är inte alls förvånad över Moderaternas ras i opinionsmätningarna, deras politik fungerar som droppen som urholkar stenen. Den liknelsen använde vår avgående försvarsminister, om alla frågor rörande den hemliga vapenaffären och som han försökte undanhålla. Men han blir säkert väl omhändertagen och kommer knappast att behöva svälta. Inte ens familjens hamster, kan man förmoda.

Det tycks vara mycket våra politiska makthavare inte har en aning om. Men det är väl vad de anställda tjänstemännen är till för, de utför smutsjobben som fråntar beslutsfattarna ansvaret. När de gjort sitt jobb och smutsiga saker avslöjats, kan det hela bortförklaras med att de ytterst ansvariga, varit helt ovetande om vad som pågått.

Kanske är det så i vårt land att byråkratin inom de statliga verken, är de egentliga makthavarna. Det finns ju ingen koll på vad de håller på med. I varje fall inte från regeringens sida, det är ju det officiella beskedet.

Ingen är förvånad över att den moderatledda regeringen, inte längre har något förtroende hos en majoritet av folket. De beslut som fattas har varit ogenomtänkta och visat sig ha förödande konsekvenser för många. Att det inte ens fungerar att säga att många fått det bättre, visar att pengar inte är allt. Inte ger det någon lycka heller, för den delen.

Med en finansminister som av många kallas Joakim Von Anka, kan man väl inte vänta sig annat. Han badar i pluringar, men vill inte dela med sig av dem. Om man bortser från de länder som hamnat i kris ute i Europa, förstås. Kanske tror han att styrkan sitter i håret (den lilla hårtofsen i bak), men en sådan person kan man inte ta på allvar. Dessutom, de ekonomiska teorierna han lutar sig emot, fungerar inte på lång sikt.

Och så har vi det stora mysteriet vår statsminister, han som så gärna vill vara landsfader. För det mesta liknar han en trött Sankt Bernhard numera och det kan man förstå, eftersom han sitter fastbunden vid den tunga skattkistan. Egentligen borde han ju springa runt med en uppiggande kagge hängande under hakan för att hjälpa nödställda som hamnat i kylan, det är ju faktiskt hans jobb. Det finns gott om nödställda i vårt land numera, trots allt vackert tal om vår fantastiska välfärd.

Det är aldrig bra när en regering ses som ett stort skämt, men så långt har det faktiskt gått. Gud bevare oss för maktgalna politiska företrädare, som tror de gör rätt, trots att allt blir fel.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards