Det är inte ovanligt att vi äldre upplever vissa saker, som om vi varit med om dem tidigare. Nu tänker jag inte bara på politiska löften som följt med sedan sextiotalet, utan också när det gäller klädmodet som hämtar inspiration från flydda tider. De gamla partierna följer fortfarande sin ideologi, även om det ibland görs försök att anpassa den urgamla manualen till vårt moderna samhälle.

Visst är det så att vissa saker som hände för länge sedan, händer igen, men i en lite annorlunda tappning. Men problemen för människorna är lika stora i dag som för runt hundra år sedan. Det mest sorgliga är att tjugo- och trettiotalets fattigdom är på väg tillbaka, att klyftan mellan rika och fattiga växt de senaste tjugo åren. Kanske dags att de människor som verkligen brinner för att förbättra vårt samhälle, klättrar upp på barrikaderna igen och håller brandtal.

Lågkonjunkturer har kommit och gått, vad det beror på tvistar de lärda. Men man kan inte säga att människorna lärt av misstagen precis, utan samma misstag görs om och om igen. Om det beror på att den moderna människan blivit dummare, eller helt enkelt förlitar sig till den högteknologi som står till buds, får vi förhoppningsvis svar på en dag.

Det blir allt svårare för politiker att brinna för att förändra vårt samhälle. Det visar sig gång på gång att vad de tror att invånarna vill ha, inte alls stämmer med verkligheten. De förändringar som gjorts har visat sig vara fel väg att gå, vårt moderna samhälle har inte skapats med invånarnas bästa för ögonen, utan skapats för att kunna ha kontroll över invånarna. Tanken bakom är svår att förstå, eftersom de politiska valda är till för folket. Det misstaget har gjorts många gånger under tidens gång och det har alltid slutat med rikens sönderfall.

Det absolut farligaste för ett land är fattigdom, det visar inte minst det som hänt de senaste åren ute i världen. Den ökande fattigdomen i vårt land ska inte kunna ske i ett rikt land, men gör det i alla fall. Är en regering skyldig till en ökad fattigdom, faller den på ena eller andra sättet. Vi svenskar är snälla och väntar tåligt fram till nästa val för att visa missnöjet, men eftersom människorna blir allt mer otåliga, kan det hända saker tidigare. Det jäser redan bland de som drabbats av den omänskliga politik som förs av regeringen.

Politiker är faktiskt odugliga på att hantera kriser, de har visserligen makten i sin hand, men tummen sitter mitt i handen. Eftersom de räknar allt i pengar, har de svårt att skilja på vad invånarnas pengar är till för. En stor del av de gemensamma medlen går åt till den enorma kontrollapparaten, som inte bara kostar ofantligt mycket pengar, den går inte heller att styra vid en nödvändig kursändring. En alldeles för stor byråkrati, stryper långsamt ett land, det kan man utläsa av historien.

När det vansinniga slösandet med invånarnas skattepengar på avdankade politiker dragits fram i rampljuset, kräver svenska folket ett omedelbart agerande för att få slut på det. Det behövs inga utredningar, det är bara att visa kurage och besluta om helt nya regler så snabbt som möjligt. Pengarna kommer att behövas de närmaste åren till vad de är avsedda för, nämligen skola, vård och omsorg.

Och det finns mer pengar att spara in på. Att kasta bort pengarna på fullständigt idiotiska saker för att hålla arbetslösa sysselsatta exempelvis. Kan avdankade politiker kvittera ut fantastiska månadslöner utan att göra någonting, ska samma sak gälla arbetslösa. Eftersom de får betydligt mindre i ersättning, är varje krona viktig och ska inte behöva slösas bort för att ta sig till meningslösa Fas 3, praktikjobb, eller värdelös utbildning.

Det är först när politiker lärt sig innebörden av att vara arbetslös och jobbsökande, med dessutom mindre att leva av, som besluten kan närma sig de verkliga förhållanden som råder i vårt samhälle.

Nu blir det två veckors semester på Gran Canaria, det är alltid trevligt att få lite perspektiv på det som händer här hemma. Hur krisen påverkat våra vänner där nere vet jag, men kommer säkert att veta betydligt mer om ett par veckor.