Alla inlägg under maj 2011

Av Sven-Erik Hemlin - 31 maj 2011 11:49

Politik är en ständig maktkamp där vinnaren i demokratisk ordning, kan fatta majoritetsbeslut om ideologiska samhällsexperiment, som det inte går att förutse konsekvenserna av. Det betyder att vad än de politiska besluten grundar sig på, är det chanstagningar och ingenting annat.

   Hårdare tag mot sjuka och arbetslösa, samt det stora fiaskot, Fas 3, kan bara ses som ett försök att snygga till statistiken. Regeringen medger att det inte är någon långsiktig lösning på arbetslösheten, men skyler över det hela med att säga: Titta vad många vi fått i arbete! Nåja, det tar lite tid innan snedeffekterna slår till med full kraft, men när de gör det ...

   Jag följer noga rapporteringen om protesterna i Spanien, där de unga fått nog av arbetslöshet och nedskärningar. De äldre har tidigare visserligen svurit ve och förbannelse över allt sämre förhållanden, men inte orkat eller vågat ta tag i det hela. Nu går ungdomarna i spetsen och de äldre ansluter sig.

   Samma sak händer i Grekland, det sydländska blodet svallar hett just nu. Naturligtvis kommer det här att sprida sig över gränserna, precis som i fallen med de länder där människor revolterar mot diktatorer.

   I och för sig är det inte förvånande det som händer i Spanien och Grekland, sydlänningarna har kortare stubin än nedkylda nordbor. Orsaken till människornas vrede är, att de får ta smällen för makthavarnas misstag. Samma sak händer även i vårt land, där statens, landstingens och bankernas dåliga finanser fått betalas av invånarna vid några tillfällen. Det hör till de demokratiska spelreglerna har jag hört någon säga, men är det så, måste spelreglerna skrivas om.

   I vårt land är missnöjet oändligt mycket större, än vad de politiska makthavarna ens kan tänka sig. Det är inte bara de unga, utan också de sjuka som förnedras av de regler som nu gäller. Första tanken hos många när rapporteringarna om cancersjuka människor som tvingats till Arbetsförmedlingen var säkert, det kan inte hända mig. Men när det händer släktingar och vänner, börjar oron gnaga.

   Efter att ha få uppleva det alldeles för många gånger under mitt liv, verkar det nu vara dags igen för huggsexa om lönerna. Det en gång så mäktiga LO, kämpar med näbbar och klor för att få vara med och ta åt sig äran för löneförhöjningar. Men för varje krona i lönepåslag försvinner eventuella jobb. Det är väl därför en arbetslöshetsförsäkring är viktigare för dagens arbetstagare, än ett fackligt skydd.

   Jag har grubblat en hel del på vad som kommer efter det som nu kallas tjänstesamhället, som inte har några som helst likheter med det gamla seglivade industrisamhället. Vi blir allt fler i vårt land, men färre som producerar saker som går att sälja. Vad händer om en stor del av produktionen flyttas till något annat land? Ingen trodde väl att cancersjuka skulle tvingas söka jobb, så visst händer saker, man inte tror kan vara möjligt även i vårt land. 

Av Sven-Erik Hemlin - 23 maj 2011 06:57

Klipper man gräs och försöker få med hela rötterna när man plockar maskrosor i gräsmattan, vill man helst tänka på någonting annat. Och det gjorde jag också nu i helgen. Har grubblat en hel del på det jag var inne på förra veckan och kommit fram till, att det inte går att förutsäga vad som kommer att hända framöver.

   Vi är inne i en tidsperiod, då vår värld är på väg mot någonting som vänder upp och ner på allting. Människor krigar lite varstans för sin frihet från diktaturer, vad som kommer efter, har varken de eller vi den blekaste aning om. Antagligen resonerar de som nu revolterar som så att det inte kan bli sämre, annars skulle de inte vara viliga att offra sina liv.

   I vårt stora semestermål Spanien börjar det också hända saker. Folket har kommit underfund med att politiker inte är att lita på, ska bli intressant att följa vad som nu kommer att hända efter valet. Eftersom misstron mot politiker sprider sig från land till land, borde det vara en väckarklocka även för våra så kallade folkvalda.

   Grunden till det som händer är de maktpyramider som skapats, de finns runt om i vår värld, även i vårt land. När makthavare skapar regler för att skydda sig själva och sin egen maktposition, skapar det ofrihet för folket. Med hjälp av lagar och regler, går det att sätta press på medborgarna att göra som makthavarna vill. Det är med andra ord inte med folkets bästa för ögonen som många beslut fattas, det är för samhällets bästa. Sägs det i alla fall.

   Vad våra politiker menar med samhälle, blir inte jag klok på. Men en sak har jag lärt mig och det är att vad som är det bästa för vårt samhälle, inte är samma sak, som att det är bra för invånarna. De nya grepp som vår nuvarande regering tagit, har alla nytta av sägs det. Rent teoretiskt kanske det ska kunna fungera, men beslut som påverkar invånarna negativt, inte minst vid sjukdom och arbetslöshet, kommer att få konsekvenser av det obehagliga slaget.

   Vad de styrande inte tänkt på är, att missnöje minskar basen på maktpyramiden. Att missnöjet växer beror till stor del på de ökade klyftorna i samhället, det bådar inte gott inför framtiden. Men även de som fått ta del av skattelättnad och jobbskatteavdrag, upplever att de inte har mera pengar att röra sig med.

   På samma sätt upplevdes sossarnas reformer, som bidrag av alla de slag kallades för. Varje gång lät det som att pengarna kom från makthavarnas byxfickor. Eftersom folk inte var vana vid att få någonting gratis, skapade bidragsreformerna en bred bas för sossarna att stå på. Basen minskade efter hand då folk började inse, att de själva fick betala vad det kostade genom höga skatter.

   Nu pratar alla de etablerade partierna om jobblinjen, att alla måste dra sitt strå till stacken. Vad jag förstår, klassas nu landets invånare som arbetsmyror och är inte heller mera värda. Någon bas för maktpyramiden, kommer knappast de nya greppen regeringen tagit att skapa.

   Man kan inte se det på annat sätt, än att SD:s framgång, är ett underkännande av vårt nuvarande politiskt styrda samhällssystem. Och tacka för det, ett samhälle där befolkningen delas in i nyttiga och onyttiga har ingen framtid. Som det nu är måste alla invånare vara lönsamma, annars raseras vårt välfärdssystem.

   Men börjar man ifrågasätta vilka som ska räknas som nyttiga och lönsamma, ligger våra politiker illa till. De får sin lön från de pengar, som ska räcka till allt det som skatterna är avsedda för. Ser man krasst ekonomiskt på saken (vilket sker inom stat, kommuner och landsting numera), inser man att politiker faktiskt snyltar på de pengar som behövs till att förbättra skola, vård och omsorg.

   Sunda förnuftet säger att ökad tillväxt har en gräns. Beviset kan man se i många länder, som varit alldeles för optimistiska och tagit ut framtiden i förskott. Det hela sprids som ringar på vattnet, alla drabbas i slutändan. Kanske just därför, kan man se hur de som kan, skor sig så länge det går i form av bonusar och fallskärmar. Vad det handlar om är, att de kan se slutet på sötebrödsdagarna.

   En dag kommer säkert många att ställa sig frågan varför allting måste vara lönsamt. Det skapar bara en trend av ökade kostnader för alla, som när vi hamnar i utförsbacken, gör alla fattiga.

Av Sven-Erik Hemlin - 19 maj 2011 20:11

Eftersom jag inte grubblat över alla tokigheter våra politiker ställer till med under ganska många veckor nu, har det inte känts viktigt att skriva någon blogg. Ja, blogg förresten, snarare är det ju bara mina tankar och funderingar som skrivs ner.

   Jag tröttnade helt enkelt på att påtala hur vansinnigt vårt samhälle blivit. Men den senaste tiden har det bubblat fram en vrede över hur människor numera behandlas i vårt land, faktum är att jag skäms över att vara svensk.

   Politiker har jag alltid undrat över varför de överhuvudtaget finns. Men många politiker anser sig vara förmer än sina väljare. Vad deras uppdrag går ut på tycks det inte vara många som tagit reda på, istället ser de sitt politiska uppdrag som en social existens, av betydande egenvärde. Men i folkets ögon blir de allt mindre värda för var dag som går..

   Varför ska politiska företrädare föra väljarnas talan, när de ändå inte gör det?De säger istället att de fattar beslut som är bra för vårt samhälle, men ser samtidigt till att själva hålla i trådarna, för att de inte ska bli lottlösa. Faktum är att en helt vanlig människa, utan några andra kunskaper än att kunna rövslicka, kan komma långt inom politiken. Och gör det också!

   Varför jag fått en känsla av att det snart kommer att hända saker, är svår att förklara. Statens finanser är goda sägs det, men vår finansminister har numera ett nervöst fotarbete när han siar om framtiden. Antagligen vet han inte vilken fot han skall stå på, den realistiske ekonomens, eller går det så går det.

   Naturligtvis kommer inte landets invånare att konsumera i samma takt som gjorts senaste åren. Ytterligare ett jobbskatteavdrag kommer antagligen inte att kunna drivas igenom och tur är väl det. Till en början klingade extrapengarna muntert i plånboken, nu funderar många vart pengarna tar vägen. Drivmedel, el, hyror, ja, det mesta har blivit dyrare och pengarna försvinner snabbare än de kommer in.

   Vad som händer, eller vilken effekt en avmattning av konsumtionen kommer att få är svår att säga. I ett första skede kommer det inte att märkas så mycket, men jobben kommer inte att bli fler, det kan vi vara övertygade om. Man får en känsla av att vår regering, varit lika överoptimistisk som Muller var om SAAB:s framtid.

   Någonting som människor har svårt att ta till sig är förändringar, om de inte kommer smygande, nästan omärkligt. Vår regering försöker ändra på det mesta och varit alldeles för het på gröten. När det gäller arbetslinjen, har många bittert fått känna på de negativa konsekvenserna. Men till och med de som sett fördelarna med jobbskatteavdraget, börjar tveka om de vill ha ett samhälle som blivit rent ut sagt människofientligt.

   Socialdemokraterna plockar poäng för varje dag som går, även de som har ett arbete att gå till börjar må illa av hur arbetslösa och sjuka människor förnedras. Kommer det att räcka med att visa medmänsklighet vid nästa val? Jag tror det.

   Jag har läst många teorier om hur ett hållbart samhälle kan skapas, men aldrig hittat någonting, som inte sätter människan i första rummet. Ett gammalt talesätt är, att det inte är de stora inkomsterna som gör någon rik, utan de små utgifterna. I en sak är ekonomerna eniga, den offentliga sektorn får aldrig växa sig för stor, då barkar det åt helsike. Beviset för att det är så, hittar vi hos de länder som nu befinner sig i kris.

   I vårt land ser politiker till att folk på golvet inom de offentliga verksamheterna sparkas när inbesparingar skall göras. När inte den möjligheten längre finns, vad händer med alla de som har politiken som levebröd? En intressant fråga, som vi säkert får svar på en dag.

Presentation

Fråga mig

4 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2011 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards