Är det någon äldre som bryr sig i vad våra ungdomar har att säga om vårt välfärdssamhälle? Kanske några, men de flesta slår dövörat till, det som sägs är ju bara i ungdomligt oförstånd. De ungdomar jag lyssnat på vad de har att säga, har visat att deras erfarenheter av vårt så kallade välfärdssamhälle knappast är smickrande.

Vi äldre tycker att våra ungdomar har det bra förspänt i förhållande till vår uppväxt, då det var ont om pengar för väldigt många av oss. Samma problem har tyvärr ett mycket stort antal ungdomar idag. Eftersom de växt upp i ett konsumtionssamhälle där pengar är en nödvändighet för att få vara med i gemenskapen, är det lätt att hamna utanför. De kommande åren kommer att bli tuffa för betydligt många fler, arbetslösa föräldrar kommer att påverka både veckopeng och levnadsförhållanden.

I arbetslöshetens spår kommer nya problem att uppstå, det kan vi vara övertygade om. Vår fullständigt misslyckade flyktingpolitik kommer att drivas till sin spets, det bör de flesta vara medvetna om. Flyktingpolitiken bör inte ens nämnas av någon, men om någon gör det stämplas den som rasist. Våra politiska makthavare har under många år till och med kritiserat andra länder som sagt nej till att ta emot flyktingar. För att visa hur det ska gå till, har vi därför tagit emot de som kommit till vårt gästfria land.

Den organiserade brottsligheten har tackat och tagit emot, hur mycket pengar de har tjänat på att transportera flyktingar till vårt land, kan vi inte ens gissa oss till. Hur mycket det kostat landets skattebetalare har vi inte heller en aning om. Det enda vi med säkerhet vet, är att skattepengarna inte räckt till det svenska folket betalar skatt för att få utfört. Med andra ord en känslig fråga när både vårt land och dess valuta befinner sig i kris.

Vad vi kan se genom Migrationsverkets (som egentligen borde heta Flyktingverket) ständigt kritiserade hantering av ärenden, har det hela inte bara växt byråkrater inom verket över huvudet, utan också våra politiska makthavare. Vårt lands hantering av flyktingärenden bryter mot barnkonventionen, de mänskliga rättigheterna och gud vet vad.

Ryktet om vårt lands förträfflighet, har skjutits i sank av den bistra verkligheten. Det har till och med nått Irak, fråga de som har hand om invandringen i Finland. Inte är de glada precis, de hade knappast räknat med att få ta över vår roll när det gäller flyktingar från andra länder.

I Finland rör det sig än så länge om bara några tusen, vad händer när det kommer i tiotusental?

Finland är väl medveten om att vi inte klarar av och inte heller har råd med att ta hand om hundratusentals flyktingar från världens alla hörn.

Egentligen gör vi flyktingarna en björntjänst. Att ta emot dessa flyktingar är att inge dem hopp om en framtid, som kanske inte finns i det här landet. Det är därför alla mänskliga tragedier vid avvisningar går som en följetong i våra media.

Det finns mycket de etablerade partierna har att tänka på i nuläget, inte minst det som händer i finanskrisen och lågkonjunkturens spår. Det förra valet kom att avgöras genom en så enkel sak som jobbpolitik, valet nästa år ser just nu ut som det kommer att handla om miljö och kärnkraft. Det är att göra det alldeles för enkelt för sig.

Den politiker som inte inser att tystnaden när det gäller flyktingpolitiken kommer att gynna ett främlingsfientligt snabbt växande parti, bör nog snarast hoppa av från politiken. Det är en fråga som för många har större betydelse än både miljö och kärnkraft. Inte minst bland de arbetslösa ungdomarna, det är bara att lyssna på vad de har att säga. Hela det politiska etablissemanget måste sätta ner foten (vilket betyder samma sak som att vara bestämd) när det gäller flyktingpolitiken. Det går inte att som nu, stå med bägge fötterna stadigt placerade i tomma luften.

Flyktingproblemet måste stötas och blötas inför öppen ridå, först då kan problemet lösas över blockgränserna. Inget parti vågar riskera att stå utanför ett majoritetsbeslut fattat över blockgränserna och ställas vid skampålen. Inte blir det lätt för de politiska partierna, eftersom det är vad som kommer att hända, vad än det slutliga beslutet blir.