När man kommer upp i åren är det lättare att överblicka de förändringar som skett med vårt land sen femtiotalet. Väger man för och nackdelar mellan femtiotalet och nu, kommer man fram till att det är ungefär jämt skägg. Man ser att människor inte blivit lyckligare, bara för att levnadsstandarden höjts.

Det var på femtiotalet någon fick för sig att det bästa för svenska folket var att det skulle byggas betongbunkrar i kommunal regi. Att de kommunala bostadsbolagen skulle bli de som satte ribban för vad en lägenhet skulle få kosta att hyra. Jag tror inte privata hyresvärdar kunnat ta ut dagens fantasihyror, om inte de kommunala bostadsbolagen varit marknadsledande. Någonting som alltid förbryllat mig är att hyresgästföreningen så lätt kunde ta över förhandlingar om hyrorna även i privata fastigheter. Om det var för att hjälpa de allmännyttiga fastighetsbolagen, eller hyresgästerna är en fråga som gnagt länge. Faktum är att hyresgästföreningen inte varit framgångsrika med att hålla hyrorna nere.

Elaka tungor påstår att det beror på att de styrande inom hyresgästföreningen och de styrande inom de allmännyttiga bolagen haft samma partibok. Kanske är det så. Men det finns faktiskt en lag i vilken det står att var och en har rätt att förhandla om sin egen hyra, många vet inte ens att den finns.

I vår lilla stad har det rivits en hel hög av allmännyttans bostadsbestånd, det har kostat åtskilliga miljoner. Nu byggs istället moderna bostäder i det som en gång var själva centrum av staden, men som inte längre är det i ordets rätta bemärkelse. Vi har ett resecentrum i ena ytterändan av staden och ett snabbt uppväxande köpcentrum i den andra. Tyvärr missade de styrande att gamla människor måste ta sig till båda dessa saker, det glömdes i hastigheten bort.

Vad de också glömde bort var att det finns ett öde torg som ligger centralt, där ligger också stadshuset. Om det var orsaken till att inte ett resecentrum byggdes upp på torget som inte används, är det väl ingen som kommer att få reda på.

Men visst hade det varit smart om allt resande utgått från ett väl upplyst centrum av en stad, istället för från en öde plats dit inga äldre vågar gå kvällstid. För vem eller vilka lösningen var den bästa, blir man med andra ord inte riktigt klok på.

Nåja, det blir man ju aldrig på politiska beslut.

Från det ena till det andra, om det är en ny trend eller inte, men många nyblivna pensionärer flyttar ut till sina sommarstugor för att bo året runt. Några kilometers skillnad för att handla mot att bo i centrum, uppvägs av bättre livskvalitet och billigare boende. Det märkliga är att när folk väl flyttat ut i naturen, är det trivseln som överväger de eventuella olägenheter som finns med att inte bo mitt inne i en stad. Människan har lätt att anpassa sig till det de själva bestämt sig för att göra, men att tvingas till någonting av styrande makthavare skapar det bara olust.

Med den nya gruppen pensionärer med betydligt högre pensioner än tidigare åldersgrupper, kommer vi att få en enorm indelning av samhällsgrupper. Fattigpensionärer, sjukpensionärer, ensamstående föräldrar, lågavlönade, samtliga på gränsen till fattigdom, bäddar för att det hela kommer att sluta på ett tråkigt sätt.

Partiet som i alla tider sagt sig värna om de lågavlönade och svaga i vårt samhälle, lyckades aldrig rätta till de fel som hela tiden uppstod, efter hand vårt samhälle blev modernare. Att inte ha lyckats med det under de senaste femtio år som gått, visar hur svårt det är. Eller kan det vara så att den rätta viljan inte funnits, de sämst ställda är en tacksam grupp att lova förbättringar inför ett val. Om alla har det lika bra, vad ska då en stackars politiker lova.

Kanske måste vårt nuvarande samhälle falla sönder och samman, innan vårt samhälle byggs upp för att anpassa sig till människan, istället för tvärtom.

Det är sant som det sägs om åskådare på matcher av alla de slag. Från åskådarplats ser man bäst vad som händer, de som spelar är alldeles för upptagna av att vinna.