Upp till kamp emot... Jag kommmer inte ihåg vad sista striden ska vara emot som socialister sjunger om på sina möten. Att de ska bekämpa kapitalister vet jag, vilket betyder att medlemmar inom sossarna och vänsterpartiet, uppmanas störta många av sina egna företrädare. Med höga löner och väl tilltagna pensioner platsar de bland kapalister. Vad händer den dag de lojala och solidariska väljarna kommer underfund med det?

Nog om det och över till det sorgliga kapitlet vår stolta svenska krona. Jag hör varje dag folk som gnäller över vår minst sagt urusla valuta. De som röstade emot vid valet, är de som skäller mest.

Visst är det märkligt att alla de val svenska folket fått avgöra, drabbat dem på ett sätt de aldrig kunnat tänka sig. Ser man tillbaka är det ju den minst informerade (väljaren), som tvingats fatta de viktigaste besluten för vårt land, inte de folkvalda.

Naturligtvis är det smart på kort sikt, de har inget ansvar för följderna av resultatet. Folkviljan har sagt sitt. När hade vi ett val om att vi ska rädda vår miljö? Jag kan bara se en anledning till att vi inte fått välja, inte många av de nu levande kommer att få uppleva om den nuvarande miljöpolitiken, är rätt väg att gå eller inte. Ett bombsäkert politiskt beslut med andra ord.

Läste en insändare igår som med stöd av kända fakta, påstår att det är en naturlig klimatomsvängning. Det betyder att våra politiker slåss mot väderkvarnar. Underlag finns i överflöd för att skriva en modern variant av Cervantes’ Don Quijote. Ja, om man kan se humorn i allt elände.

Den stora allmänheten hade inte den blekaste aning om vad det innebar att rösta nej till kärnkraften och euron. För många av väljarna har det varit samma sak som att rösta på paren i Let’s dance eller någon låt i Melodifestivalen. Många har säkert förundrats över hur svenska folket väljer.

En del har fattat det här och blivit förbaskade. De har upptäckt att det finns människor som älskar att se töntiga personer försöka dansa eller höra knasiga låtar och röstar därefter. Röstningen är ju anonymt och tänk vilken ljuvlig hämnd på alla förståsigpåare.

Tanken slår mig att det kanske är samma sak vid riksdags-, kommunal- och landstingsval. Det är knappast smickrande för de politiker som blir valda. Tänker man efter, kan det också vara en av anledningarna till, varför opinionsundersökningarna sällan stämmer.

Nu förväntar sig alla att regeringen ska ta sitt ansvar och fatta de rätta besluten. Problemet är att så många saker måste räddas just nu. Trycket att rädda våra stora biltillverkare ökar för varje dag. Men regeringen måste tänka större än så och fråga sig själva: Är svenska folkets väl och ve mindre värt än Volvo och Saab? Det rör sig om några tusen arbetstillfällen, slår man ihop alla andra som berörs av lågkonjunkturen, rör det sig om många gånger fler.

Teknikmässigt har dessa båda bilar varit i framkant – precis som vi hört politiker säga att vi ska vara – men det har inte hjälpt. Eftersom vi kallas landet lagom, har vi helt enkelt gapat över för mycket.

Skomakare bliv vid din läst sa man förr, det är väl så vi måste tänka. De båda bilföretagen har försökt skapa en image, som bara lockat en viss kategori av människor ute i stora vida världen. De är inte fler än vad Volvo och Saab lyckats sälja till, när även de sviker faller hela idén platt till marken.

Behöver svenska folket en egen bilindustri? Inte om den i sin nuvarande form är dödsdömd som de flesta experter tror. De höga lönekostnaderna gör att vi inte kan producera lågprisbilar som är lönsamma. Det billigaste alternativet för svenska folket är att göra som de styrande i Amerika gjort med banker som kommit på fallrepet, låta dem gå i konkurs. Om det görs klart för GM och Ford, är det upp till dem att fatta det avgörande beslutet.

Det låter både hårt och cyniskt, men se vad som hände med vår varvsindustri. Hur många miljarder kostade inte det svenska folket. Även då hette det att vi måste rädda jobben och kompetensen, båda sakerna försvann i alla fall. Därför är det ju egentligen en självklarhet, att vi inte ska rädda utländska ägare i en krissituation. Inte ställer den amerikanska regeringen upp och räddar något svensk företag.

Vi har gått in i en tid där endast de starkaste överlever, det måste vi acceptera.